Vem är solidarisk, egentligen?

Är du höger, och trött på att inte våga komma ut? Trött på att alla på festen koketterar med hur vänster och solidariska de är, medan du själv sitter och längtar efter en dejt med Maud Olofsson?

Då kan du gå in till Fredrik Segerfeldt. Hos honom råder omvända världen. Vänstern är ogin och osolidarisk, och endast den blålila högern värnar om den fattige.

Hur får han till det, utan hjälp av centralstimulantia? Låt mig försöka med en liknelse. Antag att du levde som plantageägare för några hundra år sedan. Du skaffar ett gäng slavar från Afrika, som du sedan låser in i ett skjul. Naturligtvis får de lite svårt att skaffa mat och kläder. I din välvilja ser du då till att 1% av plantagets intäkter går till att skaffa lite brödkanter och höftskynken åt slavarna.

Är du då en god människa? Naturligtvis inte - du är ju slavägare! Är det viktiga för oss som ömmar för slavarna om 0.8% eller 1% av intäkterna går till mat? Naturligtvis inte - det är ju slaveriet som är grundproblemet!

Åter då till nutiden. Vänstern gör sitt bästa för att stänga ute utlänningar, så de inte kan tjäna pengar här eller handla med oss. Om en afrikansk bonde vill sälja i Sverige, blir han hårt och effektivt strafftullad i alla EUs gränsöppningar. Om en indisk ingenjör vill jobba i Sverige, så skall facket kunna säga nej. Och sen skickar vi lite smulor från vårt bord och känner oss så solidariska. Som Marie Antoinette nog skulle sagt idag: "Kan de inte sälja grödorna? Låt dem äta biståndspengar!"

Högern, däremot, vill släppa invandringen fri. Högern vill släppa handeln fri. Högern vill att den afrikanske bonden på sikt skall kunna försörja sig själv. Konkurrerar han ut den svenske bonden så är det den svenske bonden som skall skärpa sig, inte tullarna som skall höjas.

Så, käre vän, framöver, brist ut i ett glatt "It's Right to care!".