Terror, terror, överallt terror

Så nu har det gått ett år efter att Behring tog bäring på en hoper oskyldiga ungdomar med sina skjutvapen. Har vi lärt oss någonting? Har vi blivit bättre på att stämma i bäcken gentemot extremisterna? Har vi med gott mod kunnat säga "aldrig mer", så som vi med god effekt gjorde efter 1:a världskriget?

Nja.

Nya terrordåd hoppar fram ur buskarna, både här och utomlands:

• Fyra män reser från Stockholm till Köpenhamn för att hugga huvudet av journalister, för det hemska brottet att arbeta på en tidning som publicerar en teckning.
• En amerikan brassar loss under en Läderlappen-film.
• Syrien gör sitt bästa att ha ihjäl oppositionen, och bryr sig föga om vem som kommer emellan.

Har vi fått det öppnare, mer demokratiska samhälle som Stoltenberg utlovade för ett år sedan? Jag tvivlar. Jag undrar också vad i h-e vissa delar av vänstern tänker med. De verkar fullt upptagna med att göra samhället mindre öppet, genom att kleta Breivik på alla som inte delar deras åsikter. Några exempel:

På Aftonbladet kultur skriver Petter Larsson om Breiviks själsfränder.

Fredrik Reinfeldt satte tonen. Breivik drevs av ”blint hat”, skrev han en vecka efter Utøya, dåden var ”ett brott riktat mot oss alla… Vi måste ständigt arbeta för att förebygga, möta och bekämpa terrorism samt extremism.”  

För statsministern är det extremism som är problemet – inte muslimhatet. Vi, de goda demokraterna, är alla hotade. Som om det var en slump att det var just socialdemokrater som blev mördade. En sådan gränsdragning riktar bort vår blick från den idévärld som gav Anders Behring Breivik hans ideologiska näring. Följdriktigt har flödet av idéer som i uppmjukad form förs från den yttersta högern via Sverigedemokraterna till politikens mittfåra inte brutits.

Jo, faktiskt, Larsson, det är extremismen som är problemet. Och det är vi goda demokrater som står emot extremisterna - de som hatar och vill döda oss. Eller anser du att de som vill fylla moderater med bly är goda eftersom de är vänster?
Enligt Larsson är det alltså yttersta högern som sätter tonen, när allianspartier lägger förslag som syftar till att förbättra integrationen och ge fler invandrare jobb. Låter ju väldigt logiskt. Vad säger du, Larsson, är det även yttersta högern som ligger bakom vänsterns motstånd mot arbetskraftsinvandring? Eller är det alltid rätt när far super?
Larsson har antagligen också missat att Reinfeldt och Borg börjat bli måltavlor i de högerextrema kommentarsfälten. Anklagelser om landsförräderi haglar tätt. Den som har makten, så som S i Norge, lockar till sig hatet.
Larsson borde även titta in till den socialdemokratiska mainstream-bloggportalen s-info. Där frodas hatet mot alliansen i kommentarerna.


I DN skriver Gabriel Wikström och Ellinor Eriksson från SSU under rubriken "Politiker måste flirta med främlingsfientliga krafter". En betydligt mer sansad artikel. Jag kan hålla med om de punkter de tar upp som viktiga för framtiden:

1. Stå upp för mångkulturen
2. Sluta flörta med främlingsfrientliga krafter
3. För ett konstruktivt politiskt samtal

Mycket vettigt. Men menar de vad de säger?

Jag är själv för mångkultur, så där står jag gärna tillsammans med SSU på barrikaderna. Men: det måste även innebära acceptans för den kultur vi inte gillar. Vill någon vara konservativ och ojämställd, så skall de få vara det - oavsett om de är nyinvandrade muslimer eller småländska Plymouthbröder. Vill någon vara radikal och nydanande, så skall de få vara det - oavsett om de är queerfeminister eller nyliberaler. Alla får göra som de vill, och sen för vi konstruktiva politiska samtal.

Visst skall vi sluta flörta med främlingsfientliga - utifall vi någonsin börjat. Jag ser fram emot att se SSU ta fajten med den bruna fackföreningsrörelsen angående arbetskraftsinvandring. Själv tänker jag lobba hårt inom högern för att de främlingsfientliga som inte vill tillåta muslimska/kristna skolor, hemundervisning eller hemmavarande föräldrar skall trängas tillbaka.

Konstruktivt politiskt samtal, gärna. Vi kan börja med att sluta kalla våra meningsmotståndare rasister. Där finns här och var äkta rasister, som till exempel den Malmö-sosse som skrev om en sionistisk sammansvärjning häromdagen. Eller grabbarna på nationell.nu. Men om vi kallar de som vill minska dagens invandring rasister, vad skall vi då kalla fullblodsnassarna? Låt oss istället ta fram bra faktaargument för vår egen åsikt.


Från dåligt, till bra, till strålande. Högberg skriver bättre om dagens ämne än jag själv kan förmå. Så vänstern kan allt. Liksom alla i högern inte är Breivik-fans i garderoben, liksom alla muslimer inte hurrar när självmordsbomben briserar, så hyllar inte alla i vänstern det revolutionära våldet.


Och mitt recept inför framtiden då? Jag har ett tillägg till SSUs recept ovan: motarbeta hatet och våldet. Problemet är inte att vissa människor tycker illa om invandring, utan att de hatar så mycket att de till sist tar till våld. Detta våld kan dyka upp var och när som helst. Vem vet när vi får se det första självmordskommandot från en syförening i en landsortskyrka? Så för att undvika fler Breivik är det hatet vi skall ge oss på, varhelst det dyker upp. Vare sig det är hat gentemot islam/muslimer, hat mot svarta, hat mot vita, hat mot överklassen, hat mot underklassen, hat mot den västerländska dekadensen, hat mot den österländska askesen - hat föder hat, och hat föder våld.