Dags för en ny union

Nu mullrar det lite i Storbrittannien. Högern vill ha en omröstning om EU, eftersom de känner att EU glidit iväg ifrån Storbrittannien (ungefär på samma vis som kontinenten blir isolerad när det är dimma över Engelska kanalen).

Jag har lite samma känslor själv. Dagens EU domineras inte av europeisk fred och harmoni, utan av massiva transfereringar till Grekland (och sen till Italien, Spanien, Portugal, Frankrike osv...), en jordbrukspolitik som endast älskas av franska bönder, och en stollig flyttpolitik.

Så låt oss göra det bästa av situationen. Låt Storbrittannien och Sverige skapa en ny union. En minimalistisk union, utan mängder med överstatlighet, utan en massa gemensam lagstiftning.

Men hur skall vi synka unionens länder utan en massa byråkrater som bestämmer utseendet på våra gemensamma gurksandwichar? Jo, här är mitt enkla förslag: varje år byter regeringskanslierna land. Inte på EU-viset, att man packar alla papper och åker någon annanstans. Man tar helt enkelt och flyttar över ansvaret. Vartannat år ansvarar Rosenbad för styret av Sverige, vartannat år för styret av Storbrittannien. Eftersom byråkrater är minst lika lata som alla andra, så kommer de inte uppskatta att vartannat år få en mängd lagar som är helt olika de som de normalt har att hålla reda på, så av ren självbevarelsedrift kommer de se till att lagarna i de bägge länderna harmoniseras.

Utöver grundförslaget har jag även några vidare ideer som kan plockas fram efterhand:

• Sportutbyte. Skifta lagen, så att vi får Arsenal och Liverpool vartannat år. Kan dock bli lite jobbigt för tedrickarna när de får vårt kricketlag vartannat år.
• Låt Skottland och Wales bli fullvärdiga medlemmar i unionen. Därmed får de lite självbestämmande, samtidigt som de fortsätter att vara knutna till England. Deras udda språk får bli officiella unionsspråk - vi svenskar bör hålla små knepiga språk om ryggen för vår egen skull.
• Låt oss sedan ta med förnuftiga europeiska länder efter hand: Tyskland, balterna, polackerna osv. Bara vi håller fransmännen och grekerna på armslängds avstånd.

En gemensam kulturpolitik borde vara lätt att få till. Den som någonsin sett en Carry On-film inser att vi i britterna har ett systerfolk till den stolta nation som frambringat Åsa-Nisse, Jönssonligan och Göta kanal-filmerna.

Även på matfronten har vi mycket gemensamt. Som Kajsa Warg aldrig sa: "man tager vad man haver, och har man inte något så stjäl man från någon annan". Lammskalle och haggis funkar nog bra ihop, nersköljt med rikliga doser Whisky och Renat.