Hyra eller ohyra?

För några år sedan lämnade jag det moderata parti som jag anslöt mig till redan i skolåldern. Från att ha varit ett parti som värnade frihet, företagsamhet, familj och fosterland hade det blivit ett parti som blev svårt att skilja från F!. Ungdomspartiet, som tidigare hade predikat liberal renlärighet, verkade övertaget av identitetspolitiska entrister. Så det fick bli Kristdemokraterna istället.

Nu verkar någon ha vaknat. Företrädare för Moderata Studenter skriver i Sydsvenskan. Inte om att införa ett nytt könsbegrepp, legalisera giftermål med husdjur, eller ge all världens befolkning del av svensk välfärd. Nej, de skriver om att liberalisera hyresmarknaden, ett ofta återkommande ämne för de gamla moderaterna som de Nya moderaterna bannlyste såsom väljarfördrivande.

Dags att nämna det där förbjudna ordet:

Marknadshyror

Vad händer, om vi inför marknadshyror? På en välfungerande marknad skulle tillgång och efterfrågan gnagas emot varandra. Vid bostadsbrist skulle nya byggfirmor startas, och byggen dras igång så länge det var lönsamt att bygga. Frågan är dock om vi har en särskilt väl fungerande marknad? Byggmaterial är svindyrt i Sverige, byggfirmorna är få och dyra, lagar och regler är ivägen. Så jag tycker de moderata studenterna tar saker i rätt ordning:

• Enklare planprocess, med mindre överklagande. Visst, låter bra, NIMBY stoppar mycket byggande. Samtidigt vill jag som konservativ inte slopa alla hinder, så vi om tio år ser oss ha byggt asfalt över all jordbruksmark i Skåne.
• Konkurrens. Japp, det är en av förutsättningarna för en marknad. Bryt upp byggkartellerna, öppna för utländska firmor.
• Bort med flyttskatter. Ja, vi vill väl att folk ska flytta så att flyttkedjorna hålls igång; varför då dämpa det med beskattning?

Har vi väl sett till att vi har förutsättningarna för att få igång en marknad, så kan vi fortsätta med marknadshyror. Eller - händer det något katastrofalt? Kommer snikna hyresvärdar krama ur folkets sista kronor och ören ur plånböckerna? I Skurup innebar tydligen införandet av brukshyra - marknadshyra light - att hyrorna steg med 23 kronor i månaden. (Jag misstänker dock viss begreppsförvirring, brukshyra är ju det gamla "hederliga" systemet med bruksvärde där lägenheter i centrum och förorten får samma hyra.) I Malmö blev det både höjningar och sänkningar när systematisk hyressättning infördes, och Västra Hamnen hamnade ca 45% över Rosengård. Jag misstänker att den skillnaden inte helt tagit död på den svarta marknaden. Om Östeuropa lärt oss något, så är det att när varor ransoneras eller prisfixeras så skapas en ny marknad i andra valutor: kontakter, pengar under bordet, eller vansinnigt långa kötider.

Jag tror att marknadshyror kan fungera, ge en prisnivå som motsvarar vad folk är beredda att betala. Under förutsättning att stat och kommun rensar upp de hinder för (rimligt billig) nyproduktion som finns idag. Segregationen, då? Jo, det lär inte bli så många låginkomsttagare som flyttar in i hyreslägenhet i Västra Hamnen. Men det är det ju inte idag heller - idag ska du ha bra kontakter med fastighetsägaren, eller råd att lägga upp svarta pengar. Vilket pekar på "etniska svenskar mitt i livet", och medelklass dessutom.

Hyror, överhuvudtaget

Ibland när jag läser artiklar eller blogginlägg inser jag att jag är fullständigt ur synk med samhället. Häromdagen läste jag ett inlägg emot trängselskatten av Helena Edlund. Hon går igenom hur en bekants ekonomi kommer skjutas i sank av att behöva betala 1200 per månad i avgifter. När jag ser siffrorna blir jag häpen.

• Inkomsten är 33500 före skatt, och 25095 efter skatt (ingen dålig lön; medianinkomsten i Stockholm 2013 var 279000 - per år). 25% skatt, alltså, i ett land där kommunalskatten sällan är under 30%. Där ser vi vad Reinfeldts och Borgs jobbskatteavdrag gjort för vår privatekonomi. Tänk bara tanken hur mycket Helenas bekant hade haft att röra sig med efter åtta års vänsterstyre.
• Hyran är 10657:-. Per månad! Senast jag bodde i lägenhet, i ett av Linköpings mindre fashionabla områden, så låg hyran på drygt 3000:-. Det verkar som det blivit dyrare att bo. Jag undrar om jag kommer upp i 10000:-/månad för familjens villa?

Det verkar som om folk nuförtiden lägger vansinnigt mycket pengar på hyran. Så mycket att marginalerna är, just det, marginella. Om vi då inför marknadshyror på ett sätt som gör att ekonomin hos en större del av befolkningen spricker, så finns en lösning. Alla får leta billigare boende. Dock är problemet i Sverige (eller poängen, det är faktiskt rätt gött att slippa slumområden) att det inte finns särskilt mycket billigare boende. Decennier av byggsubventioner och bostadsbidrag har gjort att även det enklaste kyffe i förorten har god standard, och därmed en saftig prislapp. Det som finns är dyra lägenheter och ännu dyrare lägenheter. Risken finns att de längst ned på stegen hamnar här:

Och de där ställena är vi väl alla överens om att vi vill avveckla?

Så även om jag är en gammal marknadshyrefantast, och vill dit till sist, så vill jag i god konservativ anda skynda långsamt. Först sopa banan som god curlingförälder, och ta bort de marknadsstörande hindren: krångliga regelverk, oligopol, karteller.

Mitt parti, då?

KDU, som brukar ha radikala lösningar på det mesta, nämner inte ens bostadspolitik på sin hemsida. Inte så jag hittar det, i alla fall. På en blogg hittar jag dock lite förslag som liknar de som de moderata studenterna lade fram.

Moderpartiet, då? Smaka på denna karamell:

"...samhället behöver garantera en solidarisk bostadspolitik..."

När jag hör ordet "solidarisk" i politiska sammanhang osäkrar jag min revolver, för det brukar betyda "jag får, andra betalar". Det brukar betyda socialistisk politik.

Men så illa är det inte. Där finns diverse småsaker för att underlätta för marknaden:

• Underlätta andrahandsuthyrning - frigör fler bostäder
• Mindre regelkrångel - ökar bostadsbyggandet
• Låt högskolorna bygga och driva studentbostäder (funkar bra i England)

Marknadshyror nämns dock inte med en stavelse. Jag misstänker att bostadsprogrammet är en kompromiss mellan de socialkonservativa och de liberalkonservativa. Kanske att Ebba och Sara kan sätta sig i bastun och komma på något bättre?

KD var också partiet som drev igenom avskaffandet av den hatade fastighetsskatten. Ett misstag, anser jag. Om vi ska dra ned skatten på arbete, så kan vi inte slänga bort stabila skattebaser. Visst, för en annan som är fastighetsägare (villa & sommarhus) så gav det klirr i kassan. Men jag tror att en rejäl fastighetsskatt, och mindre skatt på arbete, vore bra för landet.