Vart tar skolpengen vägen?

Jag börjar tröttna lite på att tjata om invandringen. Ungefär som Anybody, känner jag

"Apati - orkar inte engagera mig, kan ändå inte påverka"

När nu till och med en rödgrön regering insett att vi inte har läkare, lärare, poliser, jobb och bostäder nog åt hundratusen nya svenskar per år, men det ändå trots "stängda gränser" kommer fler nu än motsvarande period förra året, det år då det kom alldeles för många, då känns det smått hopplöst.

Så låt mig stoppa huvudet i sanden och istället börja prata om något annat. Av Trollan inspireras jag att ta en titt på skolan.

Jag är expert på skolan, förstår ni. Jag har ju gått där själv i en oherrans massa år. I dessa identitetspolitikens dagar finns väl inte en bättre bakgrund? Jag har också två barn i skolan. Sen har jag en mor som var lärare, och en morfar som var rektor. Ajaj, det är nog bäst ni stoppar mig innan jag likt Johan Westerholm räknar upp hela mitt stamträd.

Vi självutnämnda experter är väl det som dagens lärare hatar mest? Fy för att vi föräldrar lägger oss i skolarbetet, hör av oss och stör. Så mycket bättre det vore om bara vår välutbildade lärarkår fick sköta våra barn i fred? Jag misstänker jag kommer återkomma till den bilden någon annan gång.


Men idag skall det handla om skolpeng. Som före detta moderat, med en bild av Gösta Bohman för alltid inristad i ett hörn av hjärtat, ser jag positivt på en så liberal reform. Som kristdemokrat, med familjens bästa främst för ögonen, är jag också glad över föräldramakten; att det är familjen som bestämmer var barnen skall gå i skolan, inte den lokale skolbyråkraten.

Låt mig ge ett personligt, anekdotiskt bevis på skolpengens härlighet. En av mina grabbar kämpar med sviterna av en hjärntumör, och behandlingen av denna. Vilket innebär att han lätt blir trött, och har svårt att stå ut med höga ljud och oväsen. Ni kanske kan gissa hur bra det gick i den stora kommunala byskolan med 25 elever i klassen? Efter att i några år ha stångats med skolan om åtgärder, och skolan hela tiden svarat med att dra ned hans närvaro, ge honom hörselkåpor, osv, utan att angripa grundproblemet - en rejält stökig klass - så utnyttjade vi skolpengen. Vi satte grabben i kö till diverse friskolor. Förvisso var vi lite oroade, efter att ha hört att andra föräldrar skickar in anmälan så fort de fått barnens personnummer efter födseln. Men, efter bara några dagar fick vi napp. Grabben går nu på en mindre skola i tätorten. Redan märks skillnad. Han slocknar inte efter 10 minuter på en kaoslektion, utan klarar hela skoldagar. Visst, han blir trött, men inte på zombie-nivå.


Så för egen del är utslaget lätt: skolpeng är bra. Att som förälder kunna säga "fuck off" till den kommunala byråkratin är befriande.

Integrationen då? Jo, skolpengen har vissa effekter för integrationen. Den gör ju att vilket "common riff-raff" (som Basil Fawlty hade uttryckt det) som helst ifrån Rosengård kan välja att sätta sina telningar i våra fina innerstadsskolor. Ni som har problem med det får väl gräva i plånboken och skicka era barn till Lundsberg, där de endast lär behöva mobbas av ursvenska pennalister ur överklassen. Rör inte min skolpeng!


Dags att äntligen komma till saken? Jo, i jämförelsen mellan grabbens gamla och nya skola börjar jag undra vart skolpengen tar vägen. I den gamla skolan var det stört omöjligt att minska på klass-storleken eller få in fler lärare för att dämpa stöket. I den nya skolan var 10 elever i klassen naturligt. Hur har de, med samma skolpeng, så olika situation?

Jag hittade, på kommunens hemsida, ett spännande dokument som beskriver hur kommunen fördelar pengar till skolorna. Kan hemligheten röjas där?

Kastar Lunds kommun orättvist mycket pengar över friskolorna? Nej, kommunen kör med direkt skolpeng, vilket betyder att alla, kommunala eller privata, ska få lika mycket. Därutöver skickas 10% av skolpengen ut till elever som har utländskt ursprung (båda föräldrar eller elev född utomlands) eller lågutbildade föräldrar.

Förvisso lär min nya skola, som är en IB-skola främst tänkt för utländska familjer som mer eller mindre tillfälligt bor och jobbar i Sverige, få full pott i "utländskt ursprung". Å andra sidan lär lågutbildad-bonusen bli minimal. Dessutom läser jag i dokumentet att just IB-skolorna får ett schablonbelopp, den genomsnittliga bonusen, samt ett icke i kronor specifierat IB-tillägg. Efter att jag läst fram och tillbaka hittar jag att tillägget på gamla skolan är ca 4000:-/elev, och på nya nästan 6000:-/elev. Skillnad, förvisso, men inte många procent av den totala skolpengen på ca 50 000:-.


Lokalkostnader, då? Den gamla skolan har en idrottshall stor nog att spela handbollsmatcher i, alltså över 40 m lång, med läktare och omklädningsrum - den nya skolan hyr in sig i lokala gym och simhallar. Den gamla skolan har välinredda specialsalar för trä- och syslöjd, teckning, musik osv - i den nya skolan är dessa lokaler tämligen spartanska, träslöjd finns ej ens. Med vad jag hört om hur snåla och giriga kommuner suger ut skolan via omkostnaderna borde det vara öppet mål. Dessvärre hävdar dokumentet att skolorna kompenseras för sina lokalkostnader, vilket ger det för kommunen oönskade resultatet att det inte finns några incitament att utnyttja lokalerna effektivt.

Anekdotdags: Det här påminner mig om när jag jobbade på högskolan på 80-talet. Vi var lite sura på  det statliga verk som förvaltade husen, plockade in hyrorna, och gick med saftig vinst varje år. Det var ju inte dit våra forskningsanslag skulle gå, utan till resor och konferenser! Alla institutioner led av akut platsbrist, och hus efter hus planerades och byggdes. Sen införde staten att varje institution skulle betala hyra i relation till hur mycket plats man använde. Vips så var platsbristen borta! Alla gamla uppställda utrustningar som inte längre användes åkte rakt ner i källarförråden.

Jag vill inte helt avskriva lokalkostnaden som en av de svartklädda, mustaschprydda bovarna i dramat. I dokumentet hävdas att skolnämnderna kompenseras för deras skolors lokalkostnad. Ok, låt oss anta det. Sen får friskolor ut ett genomsnitt av kommunens kompensationskostnad. Även om kommunen inte plockar in ett öre från skolorna, så finns därmed här ett rejält utrymme för en kostnadsmedveten friskola att kunna spara en rejäl peng, jämfört med de skolor som inget incitament till besparingar haver.


Personalkostnader, då? Ja, är det en sak som kommuner brukar vara bra på så är det att bygga upp en tung kommunal byråkrati.

• Kommunen lär ha en central stab med beslutsfattare och pappersvändare som skall bekostas av skolpengen. Jag minns från universitetet hur institutionen lade beslag på en rejäl del av de anslag man lyckades samla in, för att betala sin egen administration. En friskola har själv frihet att minimera sin administration.
• Friskolor kan välja att dra ned på kostnad för slöjdlärare, kuratorer, specialpedagoger, bibliotekarier, skolsystrar osv, och istället satsa på matte- och svensklärare. I den kommunala skolan misstänker jag att upplägget är genomreglerat, med minimal plats för innovation. I den nya skolan grabben går kan man endast välja Spanska som tredjespråk, vilket lär minska risken för att man betalar för lärare som inte utnyttjas till fullo.
• Friskolor kan välja att anställa mer icke-legitimerad personal, med låga löner. Ger det då inte usel kvalitet? Nja. Med tanke på hur usla våra lärarhögskolor, och de "pedagoger" som häckar där, är, så borde alla med lärarlegitimation vara förbjudna att verka vid svenska skolor innan de gått på avprogrammering. Gärna något år på en rysk militärakademi.

Nej, jag hittar tyvärr ingen enkel, tydlig Gordisk knut att hugga av. Jag misstänker att det som ligger bakom är den offentliga verksamhetens inneboende tröghet och apati. Se bara på våra rikspolitiker: fastän de alla nu redan fattat att landet är på väg åt fel håll både vad gäller utbildning, bostäder, invandring och försvar så gör de ingenting. När tsunamin närmar sig fortsätter de lassa upp en skyddsvall på stranden med hink och spade, när de antingen borde springa för livet eller sätta upp ett tiometers betonghinder. Istället för att definiera vad som behöver göras och lansera effektiva åtgärder som verkligen leder dit, så käbblar de om en miljard hit i offentligt stöd, eller en procent lägre löner dit. Samma sak i skolan. När lärare fullständigt tappat all auktoritet, när varken elever eller lärare har tillräckliga ämneskunskaper, när elever kommer och går som de vill, vad gör man? Möjligen harvar lite om värdegrunden. Denna inställning att allt löser sig om man stoppar huvudet i marken, den kostar pengar. Under tiden springer friskolorna i förväg och vänder på varenda sten för att spara några ören här, några ören där. Ungefär som bilindustrin. Och plötsligt så är produkten mycket billigare, eller, annorlunda uttryckt, så får man mycket mer för samma peng.

Eller har jag missat något?