Visst gillar vi väl olika?

Idag har jag läst ett par artiklar som slår an strängar i mig.

Först ut är Lena Andersson, som skriver om vådan av majoritetsstyre. Om det svenska enhetssamhället där vi i god demokratisk ordning lät majoriteten bestämma hur minoriteten skulle uppföra sig.

Sen läser jag Anna Ekelund Nachman, om hur vi projicerar vår egen ofrihet på de beslöjade.


Jag känner igen mycket av det de beskriver. Hur jag, Sverigevän till trots, i min ungdom vantrivdes i det enhetssamhälle där alla tittade på samma två TV-kanaler, och hade samma åsikter. Även om Sverige utvecklats en hel del sedan dess, med reklam-TV, Thailandsresor och borgerliga regeringar, så lever mycket av det kvar:

• Förr skulle kvinnor vara hemma med barnen, och det var fult att jobba. En gång i tiden till och med förbjudet. De som ändrade på den normen nöjde sig förstås inte med att det skulle bli OK för kvinnor att jobba, nej, nuförtiden ses det ner på hemmafrun istället, och vi anstränger oss lagvägen att pressa in alla i 50/50-fördelning.
• Min fördom om fransmän och italienare är att varje by har sitt mejeri som gör en helt unik och karaktärsstark ost. I Sverige är istället idealet stordriften, att alla kossors mjölk skickas till ett mejeri mitt i landet som sen trycker ut identiska, smaklösa ostklumpar. Vår öl ska vi bara inte prata om. Tack och lov har dock lite hänt sedan 70-talet.
• Nyss skulle alla tycka om invandring, och den som sa emot var en slem rasist. Nu har det vänt 180 grader, och miljöpartiet genomför SDs program i regeringsställning. Alla på en gång. Åt samma håll. I samma fart.

I mitt idealsamhälle får man göra som man vill. Skit du i mig, så skiter jag i dig. I alla fall på att lagvägen försöka ändra på dig.

Givetvis finns det gränser. Det finns:

1. Saker vi får komma överens om att förbjuda. Könsstympning, till exempel, givetvis könsneutralt. Eller den gamla vikingaseden, som den beskrivs i Röde Orm, att gå bakom knuten och hugga itu varandra med yxorna.
2. Saker som absolut inte bör förbjudas. Behövs exempel? Till exempel vad vuxna människor frivilligt har för sig i sängen. Staten ska hålla tassarna borta, och låta oss religiösa stå för moralkakorna.
3. Gråzonen. Saker som kan vara skadliga eller nyttiga beroende på sammanhanget, eller åskådarens perspektiv eller fördomar.

En svensk sjuka är att vilja ta bort gråzonen helt. Att få alla avvikare att rätta in sig i ledet. Att alla regler är till för att tvåla till de som inte tycker som en själv. Det känns som om många av den heltäckande slöjans kritiker vill förbjuda plagget inte av omsorg om de kvinnor som bär det, utan för att ge de där jämrans araberna en näsbränna, och få dem att bete sig som vanligt folk.

Slöjan, ja. Den skriver Lejla Kuric om på vänstersajten Left Foot Forward. Hon verkar inte helt förtjust i den. Hon påpekar att flera muslimska länder redan förbjudit heltäckande slöjor. Men argumentet "så gör muslimerna" brukar ju inte ges så stor vikt i islamkritiska kretsar.


I vilken utsträckning skall vi respektera vuxna människors val? Ekelund Nachman kommer in på det, i samband med slöjor. Ständigt denna slöja, som Åke Holmberg hade sagt. Men slöjan är väl en bra probersten för våra åsikter. Den kan ses som en symbol för religiöst kvinnoförtryck, om man utgår från att det är slemma patriarker som påtvingar kvinnor denna dress. Samtidigt kan den ses som vuxna kvinnors val. Tredje man påverkas sedan när beslöjade människor ställer krav på att utföra bankärenden, gå igenom passkontroll eller arbeta som lärare.

Så låt oss ta tjuren vid hornen, så får ni väl kalla mig rasist eller kulturberikare beroende på vart jag hamnar.

Det finns mycket i andra kulturer som för mig ter sig obegripligt, men som den som är infödd i kulturen ser som helt naturligt. Norrmännens lunchsmörgåsar. Engelsmännens ovana att sälja elprylar utan stickkontakt. Den blaskiga danska ölen.

Både unga svenskors fallenhet att ha sex med fullständiga främlingar (krogragg, alltså) och arabiska kvinnors fallenhet för att låta sig ekiperas av Fjällräven är mig fullständigt främmande. Men vad rör det mig? Stör det mig, så står mig verktyg till buds: argumentera, skälla, gnälla. Men inte lagstifta. Kvinnorna får göra som de vill.

I vissa situationer får vi sätta stopp. Har damerna sex i bubbelpoolen bör de visas därifrån. Om de skall utöva aktiviteter där ögon- eller ansiktskontakt krävs, så får de avmaskera sig eller avstå från aktiviteten. Så ja, jag kan tänka mig riktade förbud mot slöja. Det jag kräver är att förbuden är motiverade av att slöjan stör i situationen, inte av att araberna skall lära sig veta hut i största allmänhet. Och att vi innan det går till förbud har utrett om det inte går att med lite god vilja komma runt problemet. Vi kan ju till exempel bygga ett swinger-rum i badhuset. Så blir vi av med de ensamkommande tafsarna också.

Tvång, då? Kan det patriarkala tvånget motivera ett generellt slöjförbud? Jag misstänker att de patriarkala gubbarna och gummorna i förorten är lika förbryllade över hur de svenska patriarkerna har lyckats tvinga våra svenska flickor att gå halvnakna och visa upp behagen för oss snuskhumrar.

Vi måste lära oss att skilja på tvång och flockbeteende, våld och övertalning. Tjatsex är tillåtet, våldtäkt är det ej. Samma sak med slöjan. Att aktivt tvinga på en slöja på någon är ett övergrepp, liksom att riva av den. Men att omgivningen talar om för dig att det är bra med slöja, och att ärbara kvinnor bär slöja, är inte värre än att omgivningen talar om för dig att ärbara kvinnor delar lika på föräldraförsäkringen. Vi gör mängder av saker, även vi svenskar, för att vi ser alla andra runt omkring oss göra det. Att det kommer in någon från vänster och lagstiftar om allt efter dennes normer gör bara skada.

Jag vill absolut inte att kvinnor skall bära slöja. Eller behå. Less is more. Men det är inte jag som bestämmer. I mitt Sverige trycker inte majoriteten ner sin moral i minoritetens strupe.