Statens reträtt

Får man göra lite reklam? Klart jag får, det här är mitt utrymme. Jag är ofta lite sent ute. När jag till slut kom till skott och började prenumerera på Magasinet Neo, så lades det ned efter några nummer. Som tröst blev jag överflyttad till Axess, och fick då lite blandat godis.

Tillgång till Axess TV. En kanal jag en gång följde med glädje, då den är fylld av de kulturella inslag som svensk public service borde ha, och totalt melodifestival- och sportfri. Sen blev den betalkanal, och snål som jag är har jag bara gratisutbudet via husets takantenn. Svensk TV tittar jag nästan aldrig på, men tack och lov bor jag så pass lägligt att antennen plockar in dansk TV. Skillnaden mellan svensk och dansk TV är stor. Till exempel säger de sällan "røv" på svensk TV. Vi som var unga på 70-talet kan även glädjas åt att emellanåt se Ole Søltoft dyka upp i vanliga filmer.

Vem vid sina sinnens fulla bruk vill sitta och se Gösta Ekman fjanta runt i Jönsson-ligan:

 

När man istället kan njuta av Ove Sprogøe i Olsen-banden:

Sen är det ju damerna också. I Danmark har de Lone Hertz, Ghita Nörby och Marlene Schwartz:

 

I de filmer som visas på svensk TV har vi Julia Caesar och Hjördis Pettersson:

 

 

 Fast det där var kanske inte helt rättvist, vi i Sverige får ju emellanåt även vila ögonen (och öronen) på allas vår Sickan:



På den sista bilden kom det med lite ögonfröjd för damerna också. Även där är det fördel Danmark, där har flickorna Dirch Passer att glädjas åt medan vi får nöja oss med Elof Ahrle:

 

 

Eh, nej, nu blev det fel. Jag skulle visst slutat medan det gick bra. Dags att lämna tv-tramset. Slutklämmen där: det finns bättre än svensk TV. Den dagen jag inte är tvungen att betala licensavgift längre lär jag sluta, omedelbums. Det ledsamma är att det rent tekniskt är så enkelt att fixa - bara att lägga SVT som betalkanaler. Så kan den som vill se på SVT betala för det, och vi som vill se danska lystspil göra det istället. Eller norska repriser av Fleksnes, om man bor norröver.

 

 



Jag fick också en prenumeration på Axess magasin. En tidning proppfull med artiklar som passar en surkonservativ gamling med värderingar från 50-talet. Månadens nummer handlar om statens reträtt. Hur staten drar sig tillbaka från bibliotek och badhus, och lämnar arenan fri för slödder och böss. Hur det offentliga försvinner från glesbygden, just i det ögonblick när vi börjar fylla upp den med asylsökande som behöver massivt med offentliga insatser.

Är allt statens fel? På ett vis är det civilsamhällets fel. Civilsamhället, vi alla, drar oss tillbaka. Till viss del med full avsikt: Tittar vi på gamla svartvita filmer, så är de fulla av scener där busen antastar en flicka på dansbanan och får ett par rejäla proppar av hjälten. Sådant kallar vi nuförtiden misshandel, våld skall utövas av polis om alls. Men i ett läge när det bara finns två fjärdingsmän i Norrlands län, så lär de flesta dansbanor bli rätt kaotiska tillställningar. Om polisen skall utöva sitt våldsmonopol, så krävs att polisen är synlig och på plats. Inte att polisen inte vågar gå in på öppen plats för att riskera att provocera drägget. Två trender går åt fel håll: polisen drar sig tillbaka från glesbygden och förorten, och asylinvandringen pumpar in mängder av nya människor där.

Civilsamhället drar sig också undan oavsiktligt. Eller, i alla fall, oönskat. Se på skolorna, till exempel, där elever får bete sig hur som helst och det enda som händer är att de lärare som vågar protestera blir tagna i örat.

Aha, så det är skolans fel!? Nja. Ungdjävlarna skall lära sig hut och hyfs hemma! Allt börjar i hemmet. Dock misstänker jag att de ynglingar som växer upp i en invandrarfamilj, eller kommer hit i skolåldern, har en tämligen strikt uppfostran hemifrån, där de lärt sig att uppstudsighet gentemot vuxna raskt resulterar i några hårda örfilar, och mer av varan om de inte bättrar sig. När de sedan kommer till den svenska skolan, måste kulturkrocken vara total. Ingen säger ifrån, ingen gör något. Allt är tydligen tillåtet!

Så jo, skolan har ett ansvar. Ansvaret att konsekvent visa barnen att det de (förhoppningsvis) lärt sig hemma gäller även i skolan, och att den som bryter emot reglerna raskt tas omhand. Där ser jag att det ofta brister idag. Är det mesiga lagar, fega rektorer eller lata lärare som är problemet? Alla har vi nog vår favorit att peka finger på. I vart fall verkar det som det man mest effektivt lär sig i skolan idag är att man får bete sig hur fan man vill. Vilket man sedan tar med sig in på bibliotek och badhus.

Trenden måste brytas. Jag tror inte det är polis som behövs, utan vuxna som från början säger ifrån och agerar konsekvent. För det första: lagar som tillåter vuxna att göra rimliga ingripanden, som att ta ett saftigt tag i den som missköter sig och dra dem därifrån. Sedan rektorer, chefer för bussbolag, ansvariga för simhallar osv som tydligt pekar och visar vad som gäller: ordning muss sein. Att de anställda är ansvariga för att ordning råder, och att det kommer uppskattas uppifrån när de säger ifrån, och att det absolut inte kommer uppskattas när rapporter kommer om att de ser mellan fingrarna på buset.


Men är det ett problem att den statliga servicen och arbetstillfällena försvinner från glesbygden? Jag är en sån där marknadsfrälst typ, som tycker att fria företag i konkurrens ofta lyckas hitta och tillfredsställa människors behov bättre än staten. Att Nokia och Samsung gör bättre telefoner än Televerket, till exempel. Att postkontoret här i byn försvann gjorde mig bara glad, lokala matbutiken och bensinstationen har både bättre öppettider och bättre bemötande än de gamla posttanterna.

Jo, viss service är bra om staten tillhandahåller. Jag tar hellre en länsman som plockad ur en Åsa-Nisse-film än ser byns begåvningsreserv bilda en lokalavdelning av Soldiers of Odin, Fatta Noll Man, AFA-Skåne eller vad nu det lokala gardet skulle komma att heta.

Som månadens magasin visar, så verkar också omflyttningen av statlig personal inte vara från landsbygden till Stockholm, utan från de små nedläggningsorterna till de lite mindre små "central"-orterna. Varför inte låta vart verk välja en pytteort och centralisera verksamheten dit?

Dock verkar det ju, enligt magasinet, som om civilminister Shekarabi har gjort lite åt det där sista: ruskat fram lite direktiv åt de statliga verken som gör att de värsta neddragningarna i glesbygden nu bromsas. Och det är en trevlig knorr: vi har en minister i Löfvens regering som åstadkommit något. Något positivt, alltså. Låt oss utropa en skål för Shekarabi, och hoppas att han levererar mer framöver.

Om nu någon tyckte det där var lite ironiskt och elakt, med en vass udd riktad vänsterut - alls inte. Medaljskörden i Reinfeldts andra ministär var minst lika blek. Många är de statsråd som då borde fått passivitetsvarning. Vi får väl minnas att det var alliansen som lyckades nedrusta försvaret och avskaffa beredskapspoliserna. Handlingskraftigt, förvisso, men knappast på rätt väg.

Vi har en tung sten att rulla uppåt framöver. Men i alla fall lite trevlig läsning på vägen.