Dags för kollektiva bestraffningar?

Häromdagen föreslog jag importstopp från Mellanöstern. Att vi inte skulle ta emot fler asylsökande därifrån förrän vi har ordnat jobb, bostäder, integration och så vidare, eftersom tillräckligt många av de nyanlända, och den andra generationen, har lust att springa omkring med vapen i hand och ropa "Allahu Akhbar" för att det ska bli lite smått otrevligt.

Men det är ju kollektiv bestraffning! Och det är ju jättefult?

En sak som förbryllar mig lite är att de som är som mest emot kollektiv bestraffning av migranter även är de som mest propagerar för att de migranter som landat i förorten skall få kollektiv belöning. När några av dem missköter sig, bränner bilar och kastar sten på räddningstjänsten, så skall kollektivet få fler fritidsgårdar, pysselsättning och mer bidrag. Om kollektiv bestraffning är så fel, är väl även kollektiv belöning det?

Kollektiv bestraffning, förresten - är det inte just det som sker när alkoholskatten höjs, en kollektiv bestraffning av oss som gillar att ta oss en tuting i soffan medan vi tittar på en repris av Morden i Midsomer för femte gången? Så jag vill hävda att jag har lite prejudikat på att kollektiv bestraffning är en vanlig åtgärd i Sverige, allaredan. Kanske till och med en Svensk Värdering?

Jag tror vi skall angripa situationen i förorten med en mix av kollektiva bestraffningar, kollektiva belöningar, individuella bestraffningar och individuella belöningar. För att få en fungerande framtid, en eller ett par generationer bort, så att vi kan dra igång invandringen igen, eller i alla fall fundera på om det är det vi vill göra, så är en fungerande skola central. Idag är skolan i förorten en katastrof, en institution dit barn är tvingade att gå, och där de främst lär sig att de svinigaste typerna är de som får mest uppmärksamhet och stödinsatser.

Även britterna verkar ha en liknande situation. Läs till exempel det här inlägget från The Quirky Teacher: "My top tips on how to be a Strict Teacher". Jag får mycket inspiration av inlägget. Jag ser en ljusning för svenska skolan, om vi bara lägger om kursen. Tyvärr tror jag inte en satsning på bra ämneskunskaper är vägen, idag är det så illa att det vi måste satsa på är disciplin. Tystnad i klassrummet. Når vi bara det, så kan vi sedan ta nästa steg.

• Staten tar över skolan. Alltför många kommuner (Malmö!?) har visat att de inte har varken intresse eller kunskap för att driva skolor. Vi skall även ha en skolinspektion med klor, som reser runt och utvärderar disciplinen. Klassrum som inte håller måttet läggs ned. Lärare som inte klarar disciplinen får åka på sådana där Schymanska omskolningsläger, förslagsvis förlagda i Sibirien eller Saudiarabien. I de länderna lägger de inte fingrarna emellan. Kanske vi skulle avhjälpa lärarbristen med en rekryteringsdrive bland arbetslösa mödrar i Rosengård, som vet hur man läxar upp en unge på arabiska? Genom att rekrytera kvinnor slipper vi i alla fall problemet att de inte vill skaka hand med kvinnliga kollegor...
• Kollektiv belöning: att förorten (och övriga Sverige...) får skolor som i alla fall hjälpligt fungerar. Kommer ge oändligt mycket bättre integrationsresultat än att bygga fritidsgårdar där bygdens byfånar och böss kan sitta och mobba bort snälla pojkar och flickor.
• Nivågruppering: det är dags att inse att de elever som anländer till Sverige kan ha väldigt olika motivation och förutsättningar. En del lär sig svenska på ett år och får toppbetyg, andras ordförråd går aldrig förbi "jevla hura". De skall inte läsa samma kurser. Självfallet införs nivågruppering över hela landet.
• Individuella straff: den elev som inte sköter sig åker ut ur klassrummet. Lärare skall ha tydliga och effektiva sanktioner att ta till. Det skall inte vara möjligt för ett par elever att sänka en hel klass.
• Individuella belöningar: elever som gör bra ifrån sig får stipendier som möjliggör att de har råd åka buss till fina skolor i innerstaden.

Nog tusan skall vi väl kunna få en bra skola igen?

Disciplin. Ordet ger mig ståpäls. Antagligen därför att jag upplevt tröstlösheten i frånvaron av disciplin.