Mesalliansen

Många har idag fullständigt räknat ut Alliansen, räknat ut att den är lika död som den där norska papegojan som sitter och längtar efter fjordarna. Moderaterna morskar förvisso upp sig och pratar om lag och ordning, men leds av blysänket Kinberg-Batra. Centerpartiets invandringspolitik är ungefär lika verklighetsförankrad som F!s. Liberalerna verkar fullt upptagna att kivas om utifall man inte borde välja salongssocialisten Birgitta Ohlsson till partiledare. Mitt eget KD verkar lyckas sänka sig stabilt under 4%-spärren, genom att ena dagen tala djärvt om konservativa värden och därmed skrämma bort de socialliberala väljarna, för att nästa dag värna om familjeåtervinning och allt åt alla och därmed skrämma bort de konservativa väljarna.

Under tiden, medan borgarna sitter i förstaklass-salongen och diskuterar hur många isbitar man skall lägga i drinken, så tuffar atlantångaren Sverige stadigt fram emot isberget. Och inte bryr de sig. Vilket nog lär ge utslag 2018 - vem vill rösta på ett gäng som inte vill regera, och inte skulle lyckas komma överens om något ens om de fick regera?


Men måste det sluta så? Går det att styra upp skutan? Låt mig skissa på en plan.

Planen hänger på Centerpartiet. Jag utgår från att invandringen blir en viktig fråga 2018 - men att den framförallt är viktig för de invandringskritiska, det vill säga vi som tror att det går åt helvete med välfärdsstaten om vi fortsätter att importera utanförskap och om vi fortsätter att cementera detta utanförskap genom att erbjuda trångboddhet i nedgångna miljonprogram, skolor utan disciplin och en polismakt/rättsväsende i total avsaknad av tänder. Jag utgår även från att det för de stureplansliberala, om de är tvungna att välja, är viktigare att få till en liberalisering av Sverige än att återgå till en hög invandring.

Så, till planen. Första steget är att kicka Kinberg-Batra, och sätta dit en klon (av valfri kön, hudfärg och sexuell läggning) till denne man:

Eller, vad tusan, om man nu ändå får drömma, varför inte slå till med Järnladyn direkt?

Med lite tur får vi en partiledare som både förstår båtfolkets och familjernas behov.


Med partiledarutbytet avklarat är det dags att lägga upp Alliansens lång- och kortsiktiga strategi. En liberalkonservativ strategi.

Det långsiktiga liberala målet är fri invandring. Men det målet går inte att uppnå förrän antingen Sverige har gjort sig av med välfärdsstaten eller resten av världen har gett sina invånare förmåner i paritet med de svenska. Den kortsiktiga konservativa politiken blir därmed att Moderaternas linje om fortsatt stängning av gränsen får gälla, gärna med skruven driven ytterligare ett varv i botten för att få SD med i omröstningarna. Centerpartiet, då? De får ta hand om sin hjärtefråga, att börja montera ned högskattesamhället. Att slopa bidrag till föreningar. Att stänga alla departement som sysslar med att uppfostra medborgarna i den rätta värdegrunden. Att stänga Public Service. Att slopa press-stödet. Sen, den dagen det svenska samhällets omstöpning är klar, kan vi ta upp frågan om öppna gränser igen.

Här misstänker jag att det kommer bli uppror. Svensken i gemen är så sossefierad att de inte kommer gå med på en sådan politik. Risken är att Alliansen inte får makten, när varenda särintresse i landet går igång som ett rabiessmittat lämmeltåg. Vi minns väl varför Alliansen kom till makten förra gången? Jo, därför att Reinfeldt och grabbarna insåg att man inte kan kämpa mot hela sosseriet på en gång, utan att grodan behöver vänja sig vid ett fritt samhälle en grad i taget, varpå man accepterade hela sossesamhället och bara drev en fråga: mer pengar i plånboken.

Nåväl, en backup-plan: Centern får samsas med Birgitta Ohlsson-falangen i detta. Då lär låsningarna bli så totala att inget blir gjort. Och vi får en mandatperiod med stängda gränser och möjlighet att kavla upp ärmarna och genomföra:

• En konservativ uppstädning av den liberala skolpolitiken, där vi inför kontrollmekanismer som stävjar betygsinflation och återinför ordning och reda. OBS-klasser för de som inte är rumsrena. Nivåuppdelning.
• En konservativ reboot av försvaret. Vi behöver definiera vad som skall försvaras, hur det skall försvaras, och sedan skaka fram massor av sköna miljarder. Nato-medlemsskap skall givetvis utredas.
• En konservativ omstöpning av polisen. Ut med det ledarskikt som mer intresserar sig för polisens genusprofil, låt Eliasson vara den första att gå plankan, och in med ett ledarskikt som ser som sin uppgift att fånga bovar och banditer. Istället för alla dessa tokiga akademiska identitetspolitiska flummerier vi importerat från USA kan det vara dags att inspireras av deras poliser.

Visst är det härligt att vara optimist!?