Stickan har en plan

I Expressen målar den gamle gråsossen Stig-Björn Ljunggren upp två vägar för moderaterna. Antingen bilda ett konservativt block med SD, eller ett "betongblock" med S. Men i vart fall sluta jamsa och bestämma sig. Artikeln är välskriven, rolig och läsvärd. Jag antar att Ljunggrens förslag, dock outsagt, är att det är med S M bör slå påsarna ihop. S&M. Låter bra. Riktigt normkritiskt.

Blir det så, då? Innan valet: nej. Partierna är alltför upplåsta i sina allianser, och alltför vana vid sina riskminimeringsstrategier. De flesta partier idag är som våra vägkrogar: för att minimera risken att stöta bort någon har de tagit bort allt som på något sätt kan ge en distinkt smak. Därmed tilltalar de idag ingen. Att helt plötsligt locka med nya ovana smaker riskerar stöta bort de få stackare som ännu hänger kvar.

Jag ser framför mig en valkampanj där de rödgröna, alliansen och SD alla tre kommer göra sitt bästa att verka trovärdiga i viktiga frågor: brottsbekämpning, rättsväsende, invandring, skola, vård. De kommer göra sitt bästa att med vackra ord beskriva ett engagemang som får ena halvan av väljarna, de som gillar batongpolitik, att rösta på dem. Samtidigt kommer de göra sitt bästa att inte föra fram konkreta förslag som kan få den andra halvan av väljarna, de som ömmar för de som av samhället drivits till brott, att i avsky vända sig bort från partierna. Ett valår fullt av trams och flum, alltså.

Resultatet? Några småpartier kanske åker ut, något stolleparti kanske kommer in, men dagens landskap lär stå fast: tre block, alla utan egen majoritet.

I det läget kommer Löfven självfallet sitta kvar. S är ett maktparti, som anser sig ha arvsrätt till regeringsposterna. De kommer aldrig gå därifrån utan att vara nödda och tvingade. Eftersom vi har negativ parlamentarism, krävs att mer än hälften av riksdagen aktivt röstar nej till att regeringen Löfven skall fortsätta. Låt oss anta att Alliansen och SD här gör gemensam sak och röstar ut regeringen.

Nästa steg blir talmansrundan. Här blir det spännande. Nu är valet över, alla har sina mandat, och därmed frihet att räcka väljarna lång näsa, ta ut en annan riktning och hoppas att fyra år räcker för att visa att det val man gjorde var bra för Sverige.

Hur gör talmannen i ett läge när alla konstellationer verkar vara minoriteter? Även här gäller negativ parlamentarism: talmannens förslag går igenom försåvitt en majoritet inte röstar nej.

Antag nu att talmannen, efter att ha pratat med AKB som mumlat något om att hon nu är Jimmies bästis, lägger fram förslag på en M+SD-regering, eventuellt även med ett KD strax över 4%. Vi har fortfarande inte nått majoritetsregering. Vad händer när det blir dags för omröstning? Jag misstänker att pressen från pressen och diverse kändisar blir stor på det parti som inte röstar emot en SD-regering, speciellt som opinionsundersökningarna pekar på att statsministerkandidaten är Åkesson snarare än Kinberg-Batra. Min gissning är att talmannen inte skulle få igenom sitt förslag.

Antag istället att talmannen får signaler om att Löfven och Kinberg-Batra nu är polare, och lägger fram ett S+M-förslag. Genast skulle pressen bli en helt annan. Plötsligt skulle den som inte släpper igenom denna konstellation bli någon som står i vägen för en stark regering som behövs för att mota krisen. Jag kan mycket väl tänka mig att SD röstar för, eller i alla fall inte röstar emot, en sådan regering, så länge den står för mindre invandring (gällande S+M-linje), lag och ordning (gammal M-fråga, dock glömd och gömd de senaste 10 åren), mer bidrag (S paradgren) och stärkt försvar (M+S, i alla fall symboliskt och vid högtidstalen).


Slutsats: jag bedömer en S+M-regering mycket mer sannolik än en M+SD-regering. Helt beroende på övriga partiers vilja att släppa igenom respektive variant.

När regeringen är på plats kommer tredje hindret: budgeten. Återigen: med vissa politikområden på plats kommer nog inte SD larma för mycket.

Efter budgeten är det klassisk kohandel som gäller. En minoritetsregering måste i varje fråga söka stöd från något/några partier. Vore jag oppositionsparti skulle jag då insistera på den gamla klassiska "you scratch my back, I scratch yours". Det vill säga: jag röstar på ert förslag bara om ni sedan röstar på mitt. Vilket gör att regeringen får navigera klokt mellan Skilla och Karybdis.


Vad skall då en sådan regering göra, och vad har den för chanser att genomföra den? Historiskt har S visat en förmåga att kunna ta i med hårdhandskarna och vidta åtgärder som går helt på tvärsan med deras ideologiska förtrupper. Någon som minns Göran Persson och Ingvar Carlsson? Sen finns där tyvärr nuförtiden en hel del Mona Sahlin-typer: halvkriminella fuskare vars största eller enda förmåga är ett välsmort munläder. Dagens moderater har jag dålig koll på, trots att jag innan jag blev kristdemokrat varit moderat i decennier. De verkar mest vara färglösa politruker; ingen Gösta Bohman ibland dem.

De centrala frågorna är:

• Invandring. Vi måste dämpa inflödet till alla våra problem tills dess vi fått dem under kontroll. Ingvar Carlsson tog en gång i tiden Luciabeslutet. Denna regering skulle kunna ta beslut om att, som man så gärna vill, "gå före" inom EU genom att nu ensidigt besluta om en asylpolitik baserad på flyktingkvoter. Det borde finnas möjlighet för S+M att komma överens.
• Allmänhetens säkerhet. Bovarna håller inte bara på och skjuter ihjäl varandra, eller terroriserar underklassen i förorterna. De ger sig även på oss andra. Vi är vana vid att höra om hur Ericssonanställda kidnappas och rånas när de reser ner till skurkstater och jobbar. När det nu händer i Sverige har det gått för långt.
  Jag är rädd för att S+M kommer få svårt att enas om en effektiv politik. De politiskt tillsatta syltryggarna i ledningsskikten måste bytas ut - det lär bli smärtsamt för S. Hårdare straff känns heller inte helt naturligt för en sosse. Jag är allvarligt rädd för att offentliga uttalanden om att "det här är inte okej" är vad vi har att vänta oss under fyra år till. Om nu inte busarna blir modiga nog att börja råna riksdagsledamöter.
• Landets säkerhet. Putin har vaknat ur idet, och moderaterna lyckades lägga försvaret i malpåse senast de regerade.
  Sossarna har börjat prata värnplikt, båda partierna pratar om (symboliska...) utökningar av försvarsbudgeten. Att gå upp till 2% (eller 4-5...) av budgeten är nog bara att drömma om. Nato lär inte diskuteras, vem vågar föreslå ett närmande till en allians som styrs av Trump?
• Bostäder, jobb, skola, vård, skatter? Visst, viktiga frågor, men här tror jag att låsningen mellan S och M är total. Därför kommer absolut inget att hända. Och så länge vi får de övriga punkterna under kontroll så "är det okej".

Det här låter lite negativt. En berättelse om två stela gamla partier, båda så rädda för förändring att de står bredvid och ser landet raseras. Låt mig därför måla upp en alternativ bild. En bild där en ny "underbar natt", en period av förhandlingar mellan kloka representanter för partierna, leder till att gammalt bråte och mög rensas ut och enkla, i efterhand självklara regler sätts i deras ställe. Jag har inte gett upp hoppet om ett sådant förlopp. Några kloka människor måste väl finnas kvar i partierna?

Några ledstjärnor för det arbetet:

• Sverige är värt att försvara. Mål, budget och materiel ges till försvaret för att åstadkomma att den som försöker plocka Gotland inte gör det utan förluster. Även om vi inte går med i Nato, skall Sverige bli en eftertraktad partner. Donald Trump skall stå i USA och säga "Look at Sweden now. Sweden! They know how to grab Putin by the pussy!"
• Staten står upp för dig. Oavsett om du bor i Södermalm, Kiruna eller Järva. Alla som vistas i Sverige har samma rätt till polisskydd, vittnesskydd och rättsväsende. Oavsett om du har anor till vikingarna eller just kommit över Öresundsbron. Oavsett om din hy är ljus eller mörk, om du ber till värdegrunden eller Allah. Inga ytor skall lämnas åt gängen. Omedelbart efter valet görs skyndsamma utredningar av problemen - inga utmaningar här - och åtgärder sjösätts. Varför slutar våra poliser? Dålig lön, för korta batonger, meningslösheten med att se buset utsläppt samma dag de fångats in? Fixa det! Är cheferna inkompetenta? Fixa kompetenta chefer! Anlita ett finskt bemanningsbolag om ni bara hittar värdegrundsmarinerade chefer i Sverige. Fråga alla de länder vi skickar u-hjälp till ifall de har lite poliser som behöver en "busman's holiday" (japp, Malmö är nog ändå lugnare än många afrikanska storstäder).
• Ingen är illegal. Det vill säga: ingen som är illegal får förbli på svensk mark. Vi skall ha en migrationspolitik som är human och hanterbar. Ifall vi inte kan ha bägge, är det det förra som får vika - att göra motsatsen vore tyvärr inte humant mot oss som redan är här. Den som enligt denna politik befunnits inte ha rätt att vara i Sverige skall inte vara i Sverige. Istället för "det här borde fixas"-uttalanden skall förhandlingarna här leda fram till konkreta åtgärder för att åstadkomma en nollvision: inga illegala flyktingar på fri fot. Vill inte ursprungsländerna ta emot de vi behöver utvisa? Okej, synd, då får vi fixa förvaringsplatser: fängelser, häkten, läger i skogen, läger i Libyen, vad som nu skall till.

Det är dags för lite allvar och jävlar anamma i politiken.