Vem tar vem?

Nu när moderaterna dyker neråt i väljartappets algbruna gyttjepöl med samma frenesi och enkelspårighet som min hundrackare dyker ned med nosen i en tikrumpa vädrar de politiska analytikerna morgonluft. Nog är det väl dags för en mittenregering!? Det vill säga det gamla vanliga, sossarna sitter på kuskbocken och styr mot socialismens Nirvana, medan C och/eller L puttar på där bak och gnäller om att det inte går fort nog.


Det dessa analytiker totalt missat är att de politiska partierna svängt lite sedan 70-talet. Centern är på inget vis centerinriktade. De är det mest "nyliberala" partiet, med en näringslivspolitik som är totalt motvänd sossarnas folkhemsdröm. Det lär inte bli lätt att få samsyn om LAS, A-kassa eller arbetsförmedlingens framtid.


Även Björklund skulle få det svårt. Hans parti är socialliberalt. Det betyder att där finns en halva socialister, och en halva liberaler. Risken är att han klyver sitt parti lika effektivt som Kinberg-Batra klyvt sitt om han går över till "the dark side". Ena halvan skulle likt en Carl Tham älska tanken på att visa att man är mer renläriga socialister än sossarna, medan andra halvan skulle förse sig med vitlök, vigvatten och silverkulor. Partiet är redan så litet att en klyvning kan göra att de framöver får ligga i diket och trängas med F!, MP och MED. Jodå, och kanske också med KD - vi gör en rätt blek figur för närvarande. Jag hoppas på lite mer Skyttedal i politiken framöver.


Låt mig därför lansera min egen mittenkandidat 2018:

Japp. Jimmie Åkesson. Mannen, myten, knätofsen.


Åkesson ligger stabilt placerad i politikens mittfåra. Nej, inte i invandringspolitiken. I invandringspolitiken är det Åkesson som ger oss visst hopp om att av SÄPO utpekade terrorister inte släpps vind för våg i Sverige. I invandringspolitiken är det Åkesson som kommer driva på för att de familjeåterföreningar som vi i KD vill ha kommer att ske i hemlandet. I övriga frågor sitter däremot SD med ett ben på var sida om staketet, för att därmed kunna locka missnöjda väljare både från S och M. De värnar om folkhemmet, och om friheten att få välja privata alternativ. Gråsossar, kanske man får kalla dem?


Risken finns förstås att Åkessons grabbar (och en och annan tös) kommer visa sig fullt så inkompetenta som en snabb titt på en del av deras kommunala företrädare kan få en att misstänka. Att de, likt sossen Urban Ahlin, bildligt talat kommer ägna fyra år åt att stå utanför en dörr med brallorna nere vid knäna och ropa "Knulla! Knulla för fan!" utan att bli insläppta av övriga politiker och en politiserad tjänstemannakår som hellre släpper in ett gäng marockanska gatugrabbar i rummet. Jag börjar dock känna att övriga partiernas handlingskraft föga överskrider den där halvrasistiska, debila white trash-mannen som allmänt anses utgöra SDs kärntrupp. (Ärligt talat: om det är så SD ser ut, hur lockande är det då att rösta på de som genom ett idogt motkampanjande sett till att SD nu är näst största parti!?)


Mitt förslag är, i vart fall: bilda en SD-regering! Låt denna regering söka stöd ömsom hos vänstern för höjda bidrag och A-kassor, ömsom hos högern för vinst, och därmed alternativ och egenmakt, i välfärden. Låt denna regering söka stöd hos båda sidor för ett starkt försvar, en upprätthållen gräns, strängare straff och hårdare batonger.


Justitieminister Björn Söder. Bara tanken får en politisk satirist att få ståpäls. Nästan lika kul som om Beatrice Ask hade haft posten.




Är du inte klok? De är ju nazister!
Utanför Arnstadt-sfären bör vi nog vara lite försiktiga med epiteten. Visa mig gärna var SD föreslår att vi skall utrota alla muslimer och göra lampskärmar av deras hudar. Visa mig var Kent Ekeroth sitter och myser med Grå Vargarna. Visa mig förslagen om att vi bör annektera Norge och Danmark för att få lite livsrum (det där sista var dock lite lockande, olja och Gammeldansk skulle sitta fint). De är förvisso varken miljöpartister, genusvetare eller kommunister. Det kan jag leva med. Sen är jag realpolitiker. Idag är invandring kombinerat med ett fredsskadat, identitetspolitiskt anfäktat låt gå-samhälle vårt primära problem. Om F! drog åt rätt håll i den frågan skulle jag till och med kunna lansera den manshatande folkmordsapologeten Gudrun Schyman, eller den rasistiska plagiatören Kawesa.


Men - de är ju jättehöger, så långt åt höger man kan komma innan avgrunden?
Nej. SD är inte konsekvent höger. De är emot EU och NATO, typiska vänsterattityder. I arbetsmarknadspolitiken kan man se hur de vill locka väljare ur båda läger:  "när det är ekonomiskt ansvarsfull bör skatten sänkas för vanligt folk" låter som mumma för oss konservativa, medan "I Sverige ska svenska regler gälla" lockar LO-knegare.


Men tänk på vilka stolliga förslag SD kommer klubba igenom!
Det roliga med en minoritetsregering är att den måste ha majoriteten med sig. Därmed beläggs SD med fotboja.
Sen kan vi ju fundera på hur vi har det idag. Kulturministern är bindgalen; hon håller på att slänga fina museisamlingar i närmsta container för att istället låta museerna fokusera på normkritik och postkolonialism. Gabriel Wikström är så förbudsglad och moralistisk att man kunde tro att det lyckats smyga in en folkpartist i regeringen. Radarparet Ygeman och Eliasson förbigår vi i välsignad tystnad.
Sveriges regering har, strax före Manchesterdådet, lyckats öppna gränsen så att vem som helst nu kan vandra in utan någon kontroll.


Någon rädsla för att dårarna kommer ta över dårhuset behöver vi inte ha. Det har redan hänt.


SD kan man väl inte lita på?
Förvisso är det inte osannolikt (japp, ett "British understatement") att en regering med SD i kommer kantas av nya saftiga järnrörsskandaler, "nasseuniform på drängkalas"-avslöjanden och allmän politisk tafflighet. Även om bunkergänget i mitten verkar vara drivna politiker, så kommer ett SD i 20%-storlek kräva inkallande av begåvningsreserverna och mer därtill för att fylla platserna (tips: om du vill bli riksdagsman, skriv ditt eget namn på en SD-valsedel i år). Det kommer bli lika roligt som när Miljöpartiets koftor och näbbstövlar marscherade in i riksdagen för första gången.
Tänk dock ett ögonblick på alternativen. Skall vi lita på den allians som först stadgade Decemberöverenskommelsen, för att några månader senare avblåsa den? Skall vi lita på de sossar som alltid behandlar väljarna som röstboskap? Jag är rädd för att SD inte är sämre samarbetspartner än några andra riksdagspartier. Och det, mina vänner, är inte menat som en hyllning till SD.


Nog fattar du väl att detta kommer gå åt h-e?
Jodå. Eftersom våra politiker har övergivit de stora liberala, konservativa och socialistiska tänkarna för att istället jaga likes från Pascalidou, Arnstadt och Sveland. Eftersom bara tanken på en mittenregering skulle få riksdagsmajoriteten att hala fram vuvuzelorna. Jag tvivlar på att SD kommer få en chans att förstöra landet. De kommer vi andra att göra helt på egen hand.