Liberaler mot yttrandefrihet

Jag är fundamentalist. Yttrandefrihetsfundamentalist.

Emellanåt blir jag lite besviken på mina liberala vänner. Eller kanske besviken är lite för starkt. Oroad, snarare.

Ta till exempel det där med hatpredikanter. Från mitt eget parti hörs nu ropen: stoppa hatpredikanter! Deras kritik gentemot Stockholms senaste bidrag till snällismen, att aktiva IS-terrorister skall erbjudas jobb och lägenhet, delar jag förvisso. Deras iver att ta till krafttag emot dessa satans mördare (IS-terroristerna alltså, inte Stockholmspolitikerna) har jag full förståelse för. Men sen tycker jag de går för långt:

"En viktig åtgärd är att stoppa hatpredikanter vid gränsen. Sverige har vid flera tillfällen släppt in extremister som talar för stening och mot homosexualitet. Detta är oacceptabelt och något vi fått internationell kritik för."

Men vad fan. Grunden för ett öppet, liberalt samtal är det öppna samtalet. Yttrandefrihet innebär inte enbart friheten att uttala det som stämmer med Erik Slottners och Caroline Szybers värdegrund. Att i Sverige förbjuda kritik av homosexualitet är inte ett dugg bättre än att i Ryssland förbjuda gillande av homosexualitet. Detta oavsett vad du eller jag tycker i homosexfrågan - det otäcka här är förbjudandet av att yttra åsikter.

På ett sätt kan jag förstå Slottner och Szyber - tror jag. De brinner för homosexuellas rättigheter, och vill för död och pina inte tillbaks till den tid när folk knackade bög. Men tyvärr, åsikter man ogillar kan inte undertryckas genom att förbjudas. Ni får helt enkelt göra som alla andra som har en åsikt: ta er omaket att slipa era argument och föra fram dem, om och om igen. Det är så vi hanterar åsiktskollisioner i det demokratiska samhället: genom att kontinuerligt föra ett resonerande samtal. Inte genom att ge varandra sjukdomsdiagnoser eller skramla med nyckelknippor.


Har jag då inte själv några gränser? Skall det vara OK för vem som helst att sjunga sånger om att knulla min mamma? Jodå, visst har jag gränser:

• Uppvigling. Den som ställer sig i en kyrka, moské eller varsomhelst och uppmanar församlingen att samla ihop högafflar och facklor för att gå ut och rensa området från bögar/judar/invandrare/kapitalister/filatelister eller vad man nu råkar hata bör få skaka galler.
• Förtal av enskilda personer. Däremot får Jesus, Muhammed och AIK finna sig i att folk pratar skit om dem.
• Hot. Visst bör hot orsaka polisens intresse.

• Hat? Nej! Helt OK att säga att man hatar kapitalismen, Wallenberg, judiska världskonspirationen, organiserade EU-migranter eller vad som helst. Tyck vad du vill, lägg fram argumenten, så argumenterar vi andra emot ifall vi har lust. Eller ignorerar dig.

Vad kan hända om vi går på Slottners och Szybers linje och förbjuder hatpredikanter? Det första vi då får göra är att definiera "hatpredikant". Om det är alla som har något negativt att säga om homosex, då lär de invandringsvänliga kristdemokraterna få inse att vi framöver inte lär kunna släppa in särskilt många flyktingar från Mellanöstern och Afrika. Deras flyktingpolitik lär bli avsevärt mer restriktiv än SDs. Om F! får bestämma, lär väl alla som kritiserar feminismen vara hatpredikanter. Och alla kan vi fantisera lite var gränsen kommer gå om SD får majoritet 2018?


Även Sakine Madon är igång, och vill dra in bidragen till de som bjuder in hatpredikanter. En del av hennes förslag är ypperliga:

• Hon vill vi ska börja lyssna på förortsbor som trakasseras av islamister. Ja! Varför är inte Nalin Pekgul nationell samordnare emot islamistisk terror?
• Hon vill att vi ska se ideologin bakom islamismen. Utmärkt! Själv tror jag inte på förklaringen att det är den strukturella svenska rasismen som driver de stackars halshuggande flyttfåglarna söderöver.

Men sen vill hon att vi ska börja dra in bidragen. Det låter ju rätt vettigt i och för sig; varför skall staten betala för IS-propaganda? Men där är jag emot. Jag är istället för en så långt möjligt värdegrundsneutral stat, som inte indoktrinerar in den rätta läran i sina medborgare från dagis till ålderdomshem.

Se det så här: staten drar in medborgarnas pengar via skatt. Sedan delar staten ut pengarna igen, men bara om medborgaren gör som staten säger: tar ut rätt andel föräldraledighet, har rätt åsikter om homosex, abort, demokrati osv. Det tycker jag är fel. Staten skall inte styra medborgarna utöver vad lagen kräver. Om vi bestämmer att staten skall ge bidrag till idrottsföreningar, då skall staten göra just det. Detta oavsett om föreningen består av ett gäng revolutionära kommunister, eller en samling islamister.

Men en idrottsförening som rekryterar till IS, då? Så länge idrottsverksamhet pågår, så skall bidrag till detta ges. Samtidigt skall de som rekryterar till IS sättas i fängelse för detta, och om möjligt utvisas på livstid.

Eller så kan vi göra det så enkelt för oss att den som vill dra igång en förening gör det med egna medel. Så slipper staten bry sig, och skattetrycket kan sjunka.


Efter detta gnäll på mina liberala kompisar, är det dags att hylla en socialist. Inte vem som helst, heller. Det gäller Daniel Suhonen, Håkan Juholts spökskrivare. Det har hänt att jag gett honom lite kritik, men idag blir det bara jubel. I George Orwells anda går han till kamp emot twittervänstern. Sånt gillar jag.


Hur vill då jag hantera hatpredikanterna? Släpp in dem bara, säger jag. Det är inte enstaka hatpredikanter som är problemet. Det är alla hatare här i Sverige som inte blir emotsagda och motverkade.

Islamisterna i våra utanförskapsområden försöker ta över områdena. Som Nalin Pekgul berättar: obeslöjade kvinnor skälls ut, männen sitter ensamma vid fiken. Här krävs mer än symbolhandlingar vid gränsen; här krävs tungt, långsiktigt och dyrbart samhällsarbete. Massor med närpoliser som tar moralpoliserna i örat. En bostadspolitik som kommer tillrätta med segregation, trångboddhet och enklaver. Kostar massor med miljarder, men det samhälle vi får om vi inte tar den kostnaden idag kommer kosta ännu mer.

Muslimska brödraskapet ska inte ha ensamrätt att företräda muslimer här i landet. Nej, vi skall inte förbjuda dem att tala, men vi skall släppa fram fler röster. Och vi skall absolut inte rekrytera MB för att hjälpa till att bekämpa islamismen, lika lite som vi kontaktar Svenskarnas Parti när nazismen skall bekämpas.


Jag vill ha ett mångkulturellt Sverige. Ett Sverige där många åsikter samtidigt frodas, och bryts emot varandra i ett öppet och rakt samtal. Inte ett Sverige där de som för tillfället har makten tystar de andra.