Den enda vägens politik?

Nu när invandringspolitiken håller på att falla utför ett brant stup, och alla dess anhängare börjar fundera på om det är så klokt att likt lämlar springa efter, så hör jag mer och mer att det nu bara finns två vägar kvar i flyktingpolitiken: antingen stänga gränserna, eller sänka lönerna. Och den förra är ju otänkbar för en människa med öppet hjärta.

Som konservativ liberal nickar jag givetvis instinktivt gillande åt den riktning lösningen har. Men är det verkligen sant? Det är en vanlig logisk tabbe att bara tänka sig två alternativ. Så låt oss titta på vad de alternativ som finns. Kanske inget funkar?

Högerspöket

Vi i högern vill sänka lönerna, så att företagen därmed får lust att anställa även de som kommit in utifrån. Jag misstänker att det de flesta politiker tänker sig är att sänka ingångslöner med kanske 10%. Räcker det? Nja, för många misstänker jag att det snarare handlar om att sänka lönen med 90%. Under de senaste åren har det gjorts ett fullskaligt experiment i hur mycket arbetsgivarna är redo att betala för outbildad arbetskraft: de rumänska tiggarna. Botten i låglöneligan får väl antas utgöras av de som i gengäld för att sitta utanför Ica och säga "hej, hej" får en hundralapp om dagen. Den som kommer hit och skall jobba medan de lär sig svenska, eller att läsa och skriva från början, lär inte kunna räkna med högre lön än rumäner.

Om vi nu lyckas få facket på att gå med på att radikalt sänka lönerna, låt oss kalla det att införa marknadslön, vad händer?

• De som tjänar nästan noll kommer ha nästan noll att lägga på bostad. Uppenbarligen kan de inte ha råd med en trea i förorten. Vi kommer att få införa slum i stor skala, eller inkvartera alla i stora sovsalar med soppkök. I vart fall, vi kommer få stora och synliga klyftor i samhället. Går svensken med på det?
• Låga löner innebär låg skatteinbetalning, och vår välfärdsstat är ett hungrigt monster. Om vårt nya trasproletariat ska ha vård, skola och omsorg, så kommer medelklassen få betala mer. Går de med på det?

Vi i högern vill även slopa LAS. Ärligt talat, jag tror inte det gör någon avgörande skillnad. Lite på marginalen kommer småföretag att vara mer frimodiga och våghalsiga i anställandet, men storföretagen går redan runt LAS.


Vi i högern vill låta marknaden fixa bostäder. Ja, mindre planhushållning är bra. Visst behövs mer marknad. Dock får vi först skapa grundförutsättningarna för en fungerande marknad. Kommuner och byggbolag får sluta sitta i fickan på varandra. Oligopol och karteller ska bort. Sen, när det finns förutsättningar för att en ökad efterfrågan resulterar i större utbud, så kan vi införa marknaden.

Sen misstänker jag att de där billiga bostäderna för folk med låga inkomster aldrig kommer bli av. Ge mig en anledning till att en kommun skall se till att det byggs ett stort antal bostäder dit de som är i behov av försörjningsstöd flyttar in. Nej, det kommer byggas lyxiga bostadsrätter med marmorbänkar och fiskbensparkett för att locka högskattebetalare.

Vänsterutopin

Vänstern vill betala folk för att arbeta, eller i värsta fall för att inte arbeta. Faktiskt inte så dumt som det låter, det ligger sedan gammalt inbyggt i den svenska modellen att icke konkurrenskraftiga företag (och arbetare...) skall bort från marknaden. På ett sätt bra; de som blir kvar får höga löner och kan betala saftigt med skatt till välfärdsstaten. Men de arbetare som inte kommer över kvalgränsen, och som får gå på bidrag, kan inte vara för många. Inte om välfärdsstaten ska överleva.

Vänstern vill utbilda folk så de blir kompetenta att ta de jobb som finns. En strålande idé. Återigen en grundbult i folkhemmet. Men det finns en gräns för hur mycket man kan utbilda vuxna analfabeter. Den spirande vurmen för ekologiskt, närodlat kött kan förvisso erbjuda en nisch för afghanska fåraherdar, men jag misstänker att marknaden är med råge mättad. En och annan läkare och ingenjör kan erbjudas snabbspår vida kortare än den tid det tar att lära upp en svensk skolgrabb - men på det stora hela räknar jag med att en stor invandring kommer att bli en stor kostnad, både för extra utbildning upp till svensk standard, och för livstids försörjning av de som inte klarar nivån.

Vänstern vill låta staten fixa bostadsbyggandet. Det funkade ju bra för miljonprogrammet. Jodå, hur gärna vi än vill skälla på de tröstlösa betongghetton som byggdes då, så står de ju där och fyller sin funktion. Undrar just hur många av de frigolitvillor som byggs idag som kommer stå lika länge. Frågan är dock om succén går att upprepa. På den tiden var det bara att höja skatten nån procent när staten hade ont om pengar; nu går det inte längre. Som Alliansen visade när de sänkte skatten: om man höjer skatten vid det skattetryck vi har idag, så jobbar folk mindre och betalar alltså mindre skatt. Ymnighetshornet har sinat. Staten har ingen kassa att ösa subventionspengar ur. Speciellt inte som invandringen nu tar mer och mer av kakan. De subventioner som blir av, lär bli måttliga: några Kaplanmoduler, några hyreskaserner, men inte många droppar i havet.

Men vad gör vi då?

Det verkar som jag just sågat allt som både vänstern och högern föreslår. Inget räcker som patentmedicin. Är det kört?

Jag tror, att i stället för att hoppa på senaste dieten, att till exempel käka ett kilo ananas om dagen, så är det en näringsriktig och varierad kost som leder framåt. Vi får pröva alltihop av det där ovan, i lagom doser. Låt oss samtidigt sänka lönerna något, och satsa på utbildning. Låt oss samtidigt införa marknadshyror och statlig stimulans av visst boende (council estates...).

Alla metatabletter som ökar trycket i den svenska modellens ångpanna är bra. Dessvärre är jag rädd att de inte räcker till hela vägen, lika lite som barndomens leksaksångpanna räckte särskilt långt till att driva en riktig såg.

Vilket leder oss till:

Det ondsinta, elaka SD-förslaget

Japp, att försöka minska på volymerna. Frågan är dock om man får kalla det SD-politik längre, nu är det ju EU som driver det. Och jag har inte hört några ramaskrin från vår feministiska regering; antagligen är de alldeles för upptagna med att ligga på sina bara knän och be Vår Herre (Göran Persson, alltså) om att planen skall lyckas.

Turkiet ska visst bli vår nya buffertzon, som håller gränsen emot EU. Någon som tror att turkiska gränsvakter och asylutredare är mildare och vänligare än de ungerska? Jag antar att EU kommer börja skicka invandrare till Turkiet, oavsett vilken väg de kommit in - annars vore det inte stor poäng med detta nya avtal, då alla bara skulle ta en liten omväg förbi Turkiet istället.

Oavsett hur det kommer funka med Turkiet, eller ej, så tror jag det är där vi måste sätta in stöten: att med kraftfulla åtgärder se till att invandringen håller sig under volymer som Sverige kan orka med. Så att vi hinner med bra utredningar av härkomst och vandel, så att vi hinner med att utbilda och anställa SFI-lärare, så att vi hinner med att anställa de poliser som ska reclaima våra utanförskapsområden.

De som går utanför denna volym, då? Där ser jag två vägar framåt:

1. Låt dem strömma in i ett oförberett Sverige, vänta tills ryktet går om hur helvetiskt det är på våra mottagningar, och se dem vända om till Tyskland istället.
2. Släpp in dem i välordnade flyktingläger, där de får adekvat omsorg tills dess Sverige hinner ta hand om dem.

Dags för en liten liknelse. Här nere i Skåne har vi lagt så mycket asfalt, och dikat ut så mycket våtmarker, att vi får problem när det regnar mycket eller när snön smälter tvärt. Allt vatten har ingenstans att ta vägen, utan rinner nedför tills det samlas i viadukter och källare.

Vad vi behöver i invandringspolitiken är några rejäla våtmarker.