lördag 13 augusti 2016

Det båtar föga

Det brinner bilar i förorten.
Liksom sverigedemokraterna har jag säkert otur med min illustration, och lyckas plocka en bilbrand från Indien eller Långtbortistan, men jag tyckte bilen var läcker.
De rykande bilarna verkar ge landets begåvningsreserv utrymme att fyra av diverse stolpskott i våra tidningar.

Dels hävdas att bilbrännandet gått ned, givetvis räknat från det rekordår 2009 då det var rejäla kravaller i Rosengård. Jämfört med min ungdom har hembrännandet knappast gått ned.

Sen hävdas att bilbrännandet orsakas av att de stackars gossarna i förorten, till skillnad från alla andra gossar i riket, inte har tillgång till en segelbåt i vilken de kan vaska champagne och tända kubanska cigarrer med tiotusenlappar.


Dags att göra det politiska personligt, och gå in lite på min ungdom. Vad jag minns brände vi inga bilar i Trollhättan. Förvisso lyckades jag en gång tända eld på min egen moped då jag skulle testa tändstiftets gnista på en bensinvåt motor, men den branden släckte jag själv raskt. Men inte sjutton fanns det någon som hade segelbåt? Jodå. Vår familj hade tre (3!!!) lyxåk till båtar!

En kanadensare, hembyggd. Familjen stod i garaget och fyllde en inlånad mall med lager efter lager av glasfiberväv och epoxi. Undrar just vad socialen hade sagt idag om att föräldrarna lät barnen stå och inandas farliga gaser timmar i sträck. Men kul var det. Och hiskligt ful blev den.

En segeljolle i trä. Den skymtar till vänster i bilden.
The local dump

En eka med en fyrahästars utombordare. Ser ni den fina hembyggda relingen, vinkeljärnen och vävtejpen?
The boat

Visst, vi hade en sommarstuga:
The house
Jag kan tänka mig de tappade hakorna på de som, på den tiden vi hyrde ut stugan, vid ankomsten fick annonsens "10-bäddars läkarvilla" raskt justerad emot verkligheten: en stuga där köket var en vrå med tre-plattors spis utan fläkt, och dubbelsängarna knappt fick plats i rummen. Men visst, efter ett tag fick vi till och med vattentoalett, och en utomhus dusch.
 
Kan ni tänka er dagens förortsglin sitta i min segeljolle och festa?
 
 
Aha, tänker ni: ni vet varför bilarna inte brann på 70-talet. Fritidsgårdarna! Givetvis hade varje kvarter en gård fullutrustad med X-boxar, biljardspel och fyrhjuliga motorcyklar.
 
Pah. Glöm det. Fritidsgårdar fanns bara i problemområdena, jag tror den närmsta låg tre kilometer bort. Och dit vågade sig ingen välartad grabb, ens på den tiden.
 
 
Så vad sjutton gjorde vi på dagarna, då? Lite bus blev det allt, men det närmsta jag kom bilbränning var att ligga på lur och skjuta med ärtrör. Sådana kunde man köpa i tobaksbutiken på den tiden, nu har de väl avancerat till handgranater. Men för en uttråkad grabb fanns det saker att hitta på:
  • Biblioteket. Inte för att leva rövare, utan för att låna böcker. Jag läste massor, var nog på lokala biblioteket ett par gånger i veckan. Genom att jag läste lika mycket på engelska som på svenska fick jag ett bra ordförråd.
  • Musik. Genom att utnyttja både kommunala musikskolan och kyrkan så höll jag igång tre instrument parallellt.
  • Motorsport. Det går åt mycket tid och energi åt att plocka isär en motor - särskilt om man sätter ihop den efteråt. Det behöver inte heller bli så dyrt, min första moppe var ett vrak för tvåhundra spänn.
  • Sport. Nej, jag är faktiskt totalt ointresserad av organiserad idrottsutövning. Däremot har jag alltid gillat att cykla, och gav mig redan i 4-årsåldern ut och cyklade runtikring på egen hand. Jag gissar att socialen hade blivit rätt intresserad även av detta idag - och utan hjälm, dessutom! Men nog finns det möjlighet för förortens stenkastare att gå med i lokala diskusföreningen istället?
  • Alkohol. Om du nu är totalt utan förmåga att företaga dig något vettigt, kan du då inte i alla fall sätta dig på lastkajen bakom Konsum ihop med likasinnade och förstöra din egen framtid i stället för att ställa till ett helvete med andras liv?
 
Som ni ser använder jag mina egna anekdotiska erfarenheter för att förkasta teorierna om att ungjävlarna bär sig illa åt för att ingen ger dem något att göra. Vill de sysselsätta sig med något vettigt så finns den möjligheten. Så varför gör de på detta viset? Svaret hittar jag hos Pontus Herin:
"Så vad handlar det då om, vad får en tonåring att sätta eld på en bil? För att de tillåts göra det förstås. Det finns ingen nedsida för dem, bara uppsida i form av en känsla av gemenskap, spänning och kanske status. Varför då inte göra det? Återigen, det handlar om barn."
 
Så enkelt, så självklart. Barn vet inte i förväg vad som är rätt och fel, de lär sig genom att göra rätt och fel och få återmatning därifrån. Spädbarn och hundvalpar stoppar vadsomhelst i munnen, men fortsätter inte äta det som inte smakade bra. Min Golden Retriever åt bara mördarsnigel en gång - tyvärr.
 
Det som behövs är inte fritidsgårdar, värstingresor eller medömkan. Det som behövs är att samhället tydligt visar att kriminellt beteende straffas. Tidigt och konsekvent. Det som är så farligt med glykol, vanlig kylarvätska alltså, är att den smakar sött och gott när man dricker, varpå man är död några timmar senare. Därför märks flaskorna tydligt, och vi uppmanas att absolut inte tappa om vätskan i omärkta kärl.
 
Dagens social- och kriminalpolitik borde ges liknande dödskallemärkning.

5 kommentarer:

  1. Att inget händer,att bilbrännarna inte straffas beror väl på att politikerna vill montera ner det svenska samhället du refererar till,någon sade att mångkultur är mera spännande.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror inte de vill montera ned det svenska samhället. Jag tror däremot att de inte vet hur Klumpedumpe skall sättas ihop igen.

      Jag kommer osökt att tänka på några Kalle & Hobbe-strippar som gick i tidningen häromdagen, där Kalle beslutar sig för att själv fixa en droppande kran. Det gick inte så bra.

      Radera
  2. Bilen på bilden är en Lamborghini Miura från andra halvan av 1960-talet. De var kända för att självantända om någon av de 6 förgasarna läckte ut bensin som sen kom i kontakt med heta eller strömförande delar. De som finns kvar kostar en förmögenhet.

    När det gäller bilbrännare och andra ligister som politiker omhuldar för de gör politikernas jobb relevanta, så borde man anställa ett gäng från samma kultur med erfarenhet hur man fysiskt bestraffar. En av Gaddafis söner är väl fortfarande i livet? /T

    SvaraRadera
  3. Hej.

    Kan bara instämma med vad du skriver. Som uppvuxen i miljonprogrammets betong bodde jag där det fanns fritidsgård. Inte brändes det något alls när den lades ned.

    Man hängde i centrum, man drog till närliggande centrum, och man drog in till Plattan och T-san, m fl ställen. Brände bilar hände helt enkelt inte. Inte ens de kriminella ägnade sig åt sådant, eller åt att kasta sten på polis. Varför dra till sig bylingens uppmärksamhet, och göra halva jobbet åt dem?

    De åtgärder som skall till kräver mod och ryggrad, och det finns det möjligen en och annan medborgare som har, men flertalet får sin information från stats-TV och Aftonbladet och Sydsvenskan, och begriper verkligheten därefter, och därmed finns inte det folkliga stöd som skall till för att kunna städa upp.

    Omringa rosengård i Malmö med trupper. Gå hus till hus och identifiera, registrera, internera, samt repatriera. Ta sedan nästa stadsdel. Ta sedan nästa stad. fortsätt så länge det behövs.

    Stenkastning, brandbomber och liknande är väpnade angrepp på staten Sverige - dessa skall ovillkorligen bemötas med verkanseld i brösthöjd, inget annat.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    SvaraRadera
  4. Ekan är fin. Men den kostar säkert 5 papp = nästan en hel månads socialbidrag.

    SvaraRadera