Vem vinner?

Som kristdemokrat hade jag visst hopp om att få vara med och påverka valet av den nya Stora Ledaren. Gissa hur besviken jag är över att ingen från partistyrelsen ringt och velat ha min åsikt? Så jag får väl säga mitt här istället.

Kandidaterna har nu skrivit sina ansökningsbrev offentligt i pressen. Låt oss börja med en liten sammanfattning av dem.

Kandidaterna

Penilla Gunther
Redan i tredje stycket begår Penilla harakiri. Hon nämner "ofödda barn". Snälla Penilla, nog vet du väl att i åsiktskorridorens Sverige är den som ens nämner abortfrågan, och speciellt den som är ofin nog att påpeka att det är barn det rör sig om, politiskt död.

Men låt oss i alla fall granska resten. Hon betonar partiets sociala patos. De punkter hon vill driva är:

• Jobb åt alla. Mer företag ger fler anställda.
• Integration: bättre svenskundervisning, validering av betyg. Även validering av praktiska kunskaper.
• Nationell strategi för Life Science.
• Jämlik vård: bort med landstingen. Jag utgår från att hon menar jämlikt över landet, inte ur feministiskt perspektiv.
• Energi. Hon vill ha pragmatisk inställning till industrins behov.

Min analys: Överlag ser jag hennes punkter som bra målsättningar, och ser fram emot konkreta förslag. Det är i invandringsfrågan det brister. Integrationsåtgärderna bedömer jag som i rätt riktning, men helt otillräckliga. Vi har helt enkelt inte behov av en stor mängd lågutbildade eller outbildade människor, inte till de löner vi erbjuder enligt kollektivavtal. Var det inte Penilla som mådde illa när hon hörde Skyttedal prata om (begränsning av) invandring häromåret?

Jakob Forssmed

Jakob börjar med att skriva vackert och lyriskt om det kalla, hårda Sverige vi har idag (vänta nu, har vi inte nyss haft åtta års alliansstyre?) och hur KD skall göra allt bättre. Jag får en svag misstanke om att han har bett Daniel Suhonen att skriva en mall, som han sen fyllt i med sina hjärtefrågor. Nåja, de frågor Jakob vill ta upp är:

• Jobb och vardagsfrihet. Jakob skriver längre än Penilla på den här punkten, om än inte så mycket mer konkret. Han vill förenkla, samtidigt som diverse riktade åtgärder ska införas. Lite motstridigt. En sak jag gillar är dock att han tar upp skattesänkningar inte bara för att folk ska stimuleras att arbeta mer, men även för att folk ska kunna välja att vara hemma mer. (Val)frihet åt folket!
• Välfärdspolitik för de utsatta. Låter först som V-politik, men han trycker på valfrihetens betydelse och vikten av eget ansvar.
• Trygghetspolitik. Här kommer familjen in. Jakob vill ha en politik som bidrar till starka relationer. Mumma för en gammelkonservativ gubbe.

Ebba Busch Thor

Ebba låter det personliga bli politiskt, och pratar om sin mormor. Hon går till storms emot politiska ovanifrånlösningar med en energi som får mig att minnas ungdomens ungmoderater (en helt annan sort än dagens vänsterfeminister i MUF). Hennes punkter är:

• Familjepolitik. En politik som främjar familjeetablering och låter människor själva forma sin vardag.
• Ansvarsfull invandrings- och migrationspolitik. Ebba vill genomföra de förslag KD nyligen presenterat. Min kommentar: förslagen är enligt mig helt otillräckliga. Mer måste till!
• Jämställdhet, inte kvotering. 
• Växande företag. Riv hinder istället för att skapa mer pysselsättning.
• Solidaritet med utsatta. Gemensamt finansierad välfärd, parad med civilsamhället.
• Stärkt försvar. Tack för den punkten!

Acko Ankarberg Johansson

Nu har ju Acko nyss dragit sig tillbaka, men låt oss i alla fall analysera vad hon skrev, så vi vet om vi skall glädjas eller begråta beslutet. När jag läser det Acko skriver får jag först också tanken att det är Suhonen som står bakom även detta inlägg, men så småningom går det upp ett ljus: det här är så känslosamt, så poetiskt skrivet om det kristdemokratiska samhället att här är det självaste Håkan Juholt som hållit i pennan. Ackos punkter är:

• Migrationspolitiken. Acko är stolt över de förslag KD har lagt hittills, och vill utveckla dem vidare. Hon ser att vi har ett ansvar att se till att jobb och bostad finns för de som kommer till Sverige. Jajamen, det här hade kunnat bli bra.
• Utanförskapet. Reformera arbetsförmedlingen, underlätta för företagen, jobb även för icke högutbildade.
• Förstatliga sjukvården.
• Försvaret: påtaglig höjning av anslagen.

Analys

Vad är det som en partiledare ska tillföra? Jo:

1. Leverera dräpande oneliners i TVs partiledardebatter
2. Staka ut den ideologiska riktningen för partiet
3. Ena partiets fraktioner, så det inte exploderar

Punkt 1 ovan är den allomviktiga. Allt annat kan utföras av grå eminenser, spin doctors, storvesirer eller vad de nu heter. Men när TV kallar till partiledardebatt, då är det partiledaren som måste gå ut och leverera. Till socialdemokraternas och miljöpartiets stora fasa. Så det är väsentligt att vi väljer en TV-mässig och debattglad person, eftersom svagheter där inte kan täckas upp av andra.

I den ronden ser jag Ebba som vinnare, med Acko som god tvåa. Mitt hopp är att Ebba kan bli en 2010-talets Carl Bildt, påläst, kunnig och helt skoningslös gentemot dumhet och etikettklistrande.

Även den ideologiska inriktningen är viktig. Vilket vägval ska KD göra? Socialliberalt in emot den mitt där redan alla utom V befinner sig? Konservativt bort mot den högerflygel där motståndarna står redo att kasta bruna SD-relaterade komockor på oss? Jag vill se det senare.

I rond två röstar jag återigen på Ebba, med Acko som tvåa.

Vad gäller att hålla ihop partiet, ja där gäller helt andra kvaliteter än att göra sig bra i TV. Man skall kunna kompromissa, och få fraktioner som hatar varandra att arbeta mot ett gemensamt mål. Allt det där som sossarna har misslyckats med de senaste tio åren, alltså. Där vet jag faktiskt inte vem som kan göra bra ifrån sig, jag har noll insikt i det interna kristdemokratiska familjelivet.

Till sist måste jag dock, som barnens favorit Felix Recenserar brukar göra, notera att Penilla Gunther ju kommer från min födelsestad Trollhättan, och därmed får 10 av 10 poäng.

Rekommendationer

Mitt val till partiledarposten, föga överraskande: Ebba Busch Thor. Hon är en äkta bakåtsträvande, frihetsälskande konservativ. Och funkar bra på TV.

Sen kommer det roliga. För att få partiet med sig (vilket Mona Sahlin och Håkan Juholt kan intyga är en rätt viktig sak), måste hon ha några rediga Gestapo-officerare vid sin sida. Jag föreslår Ebba att hon knyter Acko nära sig, och även ser till att Jakob får en viktig roll i att forma partiet och driva det framåt. Tillsammans är vi starka, som Bamse brukar säga.

Penilla, då? Ja, det där med att vara solidarisk med sina partikamrater verkar ju inte vara hennes starka sida. En landshövdingeplats i Vänersborg, kanske? För en äkta Trollhättebo är det ungefär lika fin belöning som en enkelbiljett till Sibirien.

Vad ska en stackars fattig rumänska göra?

Eller hur det nu var Johnny och Lillemor sjöng i min ungdom. Johnny Bode, ja. Det var inte förrän jag flyttade ned söderut som jag insåg att han var en (ö)känd Malmö-profil, lite av söderns svar på Eddie Meduza.

Det finns tydligen ett pris instiftat i hans ära., ett pris som utdelas till någon som "trampat i klaveret, gjort skandal, eller på annat vis visat fräckhet eller ställt till det för sin omgivning". Nu senast fick Marcus Birro det. Ett pris jag tycker han kan bära med stolthet. Tidigare pristagare inkluderar rapparen Ken Ring.

Men till saken - våra rumänska tiggare. Jag är kluven.

Mitt konservativa jag drömmer tillbaka till tiden då fattigdomen var utrotad i Sverige, och landets namn flög över världen som ett socialt och moraliskt föredöme. Ja, inom landets gränser i alla fall, och kanske i några afrikanska och latinamerikanska diktaturer som lyckades få besök av dignitärer som Palme eller Mikael Wiehe. Sen stängdes våra mentalsjukhus, och patienterna flyttade ut till en tillvaro som hemlös i Malmös parker. Efter vad jag hört om hur det gick till på institutionerna vete sjutton om de inte bytte upp sig, men det är ändå inte roligt att se papplådor och kundvagnar i parken. Sen kom rumänerna. Häromdagen, på väg in till en shoppingrunda i Malmö, så råkade jag åka förbi en rivningstomt där det stod gamla husvagnar och plåtskjul om vartannat. Rena sydamerikanska slummen, mitt i Malmö! Så vill jag inte se Sverige.

Å andra sidan säger min liberala sida att människor inte behöver styras av vad jag gillar eller ogillar. Har vi ett avtal med Rumänien om öppna gränser, så ska de få komma hit också.

Så vad göra? Jag tror jag lyckats hitta en kompromiss, via Anybody och Mexan. Våra rumäner är helt enkelt affärsmän.

Va, affärsmän? Men de säljer ju ingenting? Jodå. Vi har gått från industrisamhället till tjänstesamhället, och rumänerna säljer en ypperlig tjänst. De säljer att vi får gå hem från ICA-butiken med ett rent samvete. Avlatsbreven har återvänt.

Hur bör vi hantera affärsmän som kommer till Sverige för att tjäna stålar?


Först: se till att de har ordentlig kost och logi. Nej, vänta. De ska själva se till att de har ordentlig kost och logi. Det ingår i en affärsmans affärsmodell, att ha intäkter som täcker utgifterna. Förvisso har jag agiterat en del för att vi ska kunna ha stor spridning i inkomster, och därmed utgifter på mat, bostäder och så vidare, men det finns gränser, och en gräns går hitom slumområden. Vi ska inte tillbaka till Lort-Sverige. Några snabba åtgärder:

• Stärk äganderätten. Den som äger en tomt skall tämligen omgående kunna avhysa oönskade gäster. Allemansrätten kan inte gälla ett halvpermanent läger. Att det som idag ska ta evigheter att få handräckning av kronofogden, om det alls går, är inte acceptabelt.
• Låt frivilligorganisationer erbjuda campingplatser med vatten och avlopp åt resande, rumäner såväl som svenskar. Givetvis utan offentliga bidrag; civilsamhället skall vara civilt och oberoende av staten.
• Se till att den som inte kan betala för logi eller vill utnyttja frivilligorganisationernas erbjudande omhändertas. Hemlösa svenskar av sina kommuner, rumäner av sina hemländer.

När sedan rumänerna har sin logi snyggt och städat ordnad, så är de välkomna att göra affärer. Då är det dags för skatteverket att träda in. Givetvis skall alla affärer som sker i Sverige beskattas enligt svenska regler. Jag kan tänka mig ett fribelopp, samma för såväl rumäner som svenska hobbyister, som är generöst tilltaget. Jag utgår även från att våra skattekontrollanter är lika vänliga och förlåtande emot rumäner som de är emot svenska näringsidkare.

Den som vill handla med rumäner, det vill säga skänka en slant, är välkommen att göra så. Och den som inte vill, får låta bli. Valfrihet, helt enkelt. Så kan ingen klaga på att rumäner tar "våra" resurser, eftersom endast resurser som frivilligt räckts över tas i anspråk.

Jag tycker det är en vettig kompromiss. Vi blir av med slummen. Rumänerna får fortsätta idka handel.

Kan miljöpartiet ha rätt? Del 2.

I min frenetiska jakt på hur vi skall kunna behålla välfärdsstaten, ha ett högt inflöde av outbildad arbetskraft, fixa jobb och bostäder åt alla, och behålla höga ingångslöner, så har jag redan tidigare sneglat lite åt miljöpartiet. Dags att gör det en gång till.

Den här ramsan har ni säkert hört förut: vi beskattar alkohol högt därför att vi vill att folk ska sluta dricka. Vi beskattar arbete högt därför att ... ja, varför? Inte sjutton vill vi väl att folk ska sluta arbeta!?

Resultatet av hög skatt på arbete har skattebetalarnas förening gnällt om i decennier. När läkaren först ska skatta bort det mesta av sin lön, och sedan betala snickarens skatt och lön på sina skattade pengar, då går det åt många hundralappar till staten för att snickaren ska få sin hundralapp i näven. Med resultatet att läkaren tar kompledigt och snickrar själv, eller plockar in ett par polska hantverkare som inte är så noga med skatten.

In på plan kommer miljöpartiet, med förslag om grön skatteväxling. Det låter ju bra. Bort med skatten på arbete. All skatt blir vi inte av med, en del går till att finansiera pensioner, och de vill vi fortfarande ha. Men bort med så mycket som möjligt. Plötsligt blir det billigare att hyra in servicetjänster, varpå våra lågutbildade får lättare att få jobb. Heureka!


Bara ett litet problem: statens budget är ett hungrigt monster som ständigt måste matas med nya skattepengar. Vad ska vi ta till när inte skatten på arbete kommer in? Dags att göra som Grekland och böra låna, för att sedan strunta i att betala tillbaka lånen och därpå be om nya lån? Nej, vi får gå två vägar samtidigt:

• Dra ned på utgifterna. Massinvandringens belackare säger att när badkaret rinner över ska man först stänga av kranen. Här säger jag att när vi vill ha vatten i badet, så ska vi först sätta i proppen i botten. Bort med pengar till föreningslivet - vi kristdemokrater vill ha ett aktivt civilsamhälle, men det får finansiera sig självt. Gå igenom statsbudgeten och skär ordentligt i det som inte är kärnverksamheten: försvar, rättsväsende, vård, skola, omsorg. Även kommunerna får inse att tiden för nya äventyrsbad, OS-ansökningar och kolossalmålningar av kommunalråden är förbi. Landstingen lägger vi ned.
• Hitta säkra inkomstkällor. Vågar jag säga "fastighetsskatt" högt? En skatt som är svår för de rika att ta sig förbi, alla vill vi bo fint. Och om några miljardärer bosätter sig i Tensta för att undvika skatt så varsågoda. Skatt på lyxvaror, i stil med danskarnas bilskatter. Möjligen kan jag tänka mig undantag för skotsk whisky och japanska kameror, men då vill väl alla andra också ha sina undantag, så det får vara. Konfiskatorisk skatt på båtdiesel och bottenfärg. Vad sägs, MP?

Målet med ovanstående är att du skall kunna ha en skitlön och överleva, eftersom skatten på lönen och basvaror som potatis, kålrötter och hiphopjeans är låg. Vill du sen ha platt-TV och fet BMW, ja då får du tömma plånboken och glädjas åt att dina skattepengar går till vårt gemensamma goda.

Är det inte dags att locka över MP till alliansen?

Är det match nu?

Så har till sist sossarna hastat ut ifrån invandringspolitikens omklädningsrum och börjat stretcha vid planen. Eller har de satt bollen i spel? I vart fall så fick de en insändare i DN om sitt matchupplägg.

Egentligen lite onödigt av mig att ge mig in i diskussionen, efter att Westerholm lagt in bollen från vänsterkanten och Anybody gett dem en solid stänkare i krysset. Men låt oss köra på i alla fall.


Det är alltid trevligt att kunna börja med beröm. Sossarna verkar ha insett vad alla andra insett, eller i alla fall äntligen offentligt vågat tillstå att de insett: med de volymer (ja, jag menar volymer) som är på väg till Sverige så blir det ont om jobb, bostäder och pengar att finansiera det hela med. Sjukdomsinsikt är bra. Jeppe har insett att han super, nu kommer bara den svåra frågan: hur bär man sig åt att bli nykter?

Sen till det mindre positiva. Ger man sig in sent i matchen - och KD, C och FP är redan ute på plan och passar bollar (och rasismanklagelser) mellan sig - så måste man ha lite mer att komma med än de som kom före. Något som moderaterna missade fatalt med sin gigantiska nyhet häromdagen om att de nu minsann skulle tillsätta arbetsgrupper som skulle börja titta på problemet. Åtta år efter att de fick ansvaret och befogenheterna att fixa problemet. Gäsp. Nu verkar sossarna göra samma sak, den stora nyheten i dagens artikel är "nu ska vi börja titta på det här".

För att gå in i närkamp och dribbla lite med detaljerna:

Jobb, jobb, jobb. Sossarna verkar driva arbetslinjen, invandrarna ska snabbt i jobb. Jättebra, det ska de ha  beröm för, men hur har de tänkt få bollen i mål? Jag anar klassisk sossepolitik: genom utbildning, kompetenshöjning och praktik skall invandrare göras anställningsbara och ges anställning.Jag tror inte det räcker så långt. Planen är för tungjobbad, dvs den genomsnittliga kompetensen hos de som invandrar är alldeles för långt ifrån det som krävs för dagens svenska arbetsmarknad. Utan en stor låglönesektor är invandrarna dömda till bidragstillvaron, och en låglönesektor kommer vänstern aldrig acceptera. Så det är rätt kört.


Bostäder.  Jomenvisst, rätt tänkt. Sverige är, oavsett vad Reinfeldt anser, rätt fullt idag. Ok, det finns pensionärer som sitter ensamma i villan på ålderns höst. Samtidigt finns det asylsökande som bor dussinet i en lägenhet i Södertälje eller Malmö; vad som helst är bättre än migrationsverkets boenden. Men jag misstänker att det inte bara är att byta plats på de två. Så fler hus måste byggas.

Men tyvärr, inte ett ord om hur det ska gå till. Bostadsminister Kaplans enda åtgärd hittills är att mumla om att andrahandsuthyrningen av bostadsrätter nog borde begränsas. Jag misstänker att planekonomiska åtgärder som kommunala bostadsförmedlingar, subventioner till byggherrar och nya miljonprogram kan dyka upp. Men jag vet inte, eftersom de inte säger något. Dags skicka ut Kaplan på plan.


Skolan. Helt rätt tänkt, även här. Sossarna har tänkt till. Om vi på sikt ska få ett svenskt samhälle, istället för en hoper enklaver som hatar varandra, så måste alla barn få en god utbildning. Vad vilja då socialdemokraterna? Jo, invandrarbarn (och även barn födda av invandrare?) skall snabbt lära sig svenska och få en god utbildning. Är då inte det en självklarhet idag? Nej, tyvärr inte. Många skolor i utanförskapsområdena ger varken god möjlighet att lära sig svenska eller att lära sig något annat. Ofta skolor drivna av socialdemokratiskt styrda kommuner.

Vore väldigt intressant att se något som helst konkret förslag om hur kvalitetshöjningen ska ske. Genom att förbjuda bra skolor, så att alla skolor blir lika dåliga? Tvångsinblandning av svenska elever? Marknadsanpassning av lärarnas löner, till exempel erbjuda skickliga lärare dubbel lön för att jobba i problemskolor? Jag misstänker att genus- och värdegrundsarbete kommer bilda grunden för den nya, vassa svenska skolan.



Alla (kommuner) ska med. Det räcker inte att Malmö tar emot flyktingar, även Vellinge och Lomma ska göra det. Samtidigt ska kommunerna få stabila ekonomiska villkor. Här kommer genast en del funderingar vad gäller kommunala självstyret. Återigen aviseras inga som helst konkreta åtgärder, så låt mig gissa: Ilmar Reepalu får som han vill och EBO avskaffas. Kanske får kommunerna något längre ersättning än idag, men att staten tar över livstidsförsörjning för de som aldrig får jobb lär det inte vara tal om.

Här ser jag ett moment 22. De kommuner som har jobb (storstäderna...) har inga bostäder. För sjutton, knappt ens de kommuner som avfolkas har bostäder längre, eftersom vi redan fyllt landet med flyktingar. Skall kommunerna kunna ta emot så måste vi börja bygga, och jag misstänker att MP inte är överlyckliga över att den fina åkerjorden runt Malmö bebyggs.

Att tvinga kommuner som inte har några jobb att erbjuda att ta emot flyktingar, vad är poängen med det? Ska staten trolla fram jobb också? Det kanske finns en poäng med att koncentrera mottagningen till de expansiva orterna?


Civilsamhället. Det här borde ju få kristdemokraten inom mig att stråla av lycka och göra en segergest, vi pratar ju alltid om familjen och civilsamhället. Dock menar vi ju då ofta ett civilsamhälle fristående från staten, medan jag misstänker att sossarna syftar på att via skatten finansiera Rörelsen. Mer skattepengar till integrationsskapande åtgärder av Muslimska Broderskapsrörelsen, presstöd till nazistiska tidskrifter, osv. Nej tack.
Även om jag hoppas civilsamhället gör vad det kan för integrationen, så tror jag inte det kan göra mer än möjligen toucha bollen med huvudet på dess väg in i målet. Grundskottet som ger kraft och riktning måste utgöras av jobb, skola och bostäder. Och där krävs en kraftsamling av det offentliga.



Så vad är ställningen efter slutsignalen? Tja, tyvärr så har väl matchen ännu inte kommit igång, vi är fortfarande i försnacket inför matchen. Flera allianspartier, däribland mitt, har kommit med en samling konkreta men osammanhängande förslag, mer syftande till att locka några extra procent i opinionsundersökningarna än att vara heltäckande lösningar av grundproblemen. Moderaterna och sossarna är i ungefär samma läge: de vet att det finns ett problem, ja de vet till och med vad problemet är. Men de har ingen aning om vad lösningen är.

Jag förväntar mig att alliansen och sossarna på var sitt håll omedelbart sätter sig ned och klurar ut heltäckande lösningar.

• Vi vet alla att det behövs bostäder, det vi behöver veta är hur ni tänkt finansiera och bygga dem. 
• Vi vet alla att invandrarna kommer behöva jobb. Men vilken sorts jobb, till vilken sorts löner, och finansierade av vem?
• Svenska språket är centralt, verkar vi överens om. Men hur lyfter vi undervisningen? Ska vi, hemska tanke, ställa krav? Ska vi skicka invandrarna till Senegal för bättre undervisning? Eller är det mer värdegrundsarbete som är saliggörande?

Vi väljare behöver se konkreta, realistiska förslag som gör mer än skrapar på ytan. Inte till valet 2018, utan i år. Och vi behöver se förslagen realiseras. I år. 

Om så inte sker? Ja, då står det ju ett annat parti redo i kulisserna. Och de har haft en invandringspolitik klar och färdig i många år. För att parafrasera: 

"Ett parti har alltid en invandringspolitik. Sin egen, eller någon annans."

Det handlar inte om konst

En del reaktioner på morden i Paris och Köpenhamn gör mig glad. Jag brukar gilla att såga Birgitta Ohlsson, då jag anser att hennes vurm för att med lagar och regler styra andra människors liv passar bättre i vänsterpartiet. Idag har hon dock lyckats få in en fullträff om svenska judar i Sydsvenskan.

Antonssons inlägg om hur man intervjuar judar får mig att le i eländet.

Andra reaktioner gör mig smått upprörd.

Som ovanstående, som jag snott från Toklandets inlägg. Eller den artikel där Ann Heberlein tycker Lars Vilks inte borde häda. Vilks har redan svarat, vilket inte lär hindra mig från att skriva vidare. Det kliar i fingrarna på mig att trycka ned ett par saker i halsen på debattörerna, så som fransmän behandlar sina gäss.

Det handlar inte om en teckning

Det handlar om att det finns intoleranta galningar här i världen som vill döda judar. Inte för att judarna ritar teckningar, utan för att de vågar vara så oerhört provokativa att de är judar. Levande judar, som går omkring och andas mitt ibland oss. Judar som är stolta över sina traditioner och utövar dem. Judar som delar kultur med andra judar som vågar ha ett eget land, och dessutom med våld slå tillbaka de som med våld gång på gång försökt driva dem ut i Medelhavet.

Och för detta ska de dö.

Återigen, det handlar inte om någon jämrans teckning. De intoleranta ger sig aldrig. Slutar vi teckna teckningar, så hittar de annat som skall straffas med döden. Att konvertera till fel religion. Att som kvinna visa en gnutta naken hud. Att som kvinna köra bil. Att röka en cigarett offentligt. Att be till Allah på aningen fel sätt.

Vad säger du, Ann, vill du verkligen ge avkall på all den yttrande- och rörelsefrihet som krävs innan de intoleranta tokarna är nöjda?

Hatet emot judarna är inte judarnas fel

Ja, på ett sätt kan jag ge de som ständigt ska dra in Israel rätt: att Israel likt en viss liten gallisk by envisas med att existera och slå tillbaka emot övermakten lär bidra till att hålla antisemitismen vid liv. Om bara Israels judar snällt och lydigt gått ut i Medelhavet 1948 så hade judehatet i Mellanöstern varit lite mindre intensivt. Varför hata judar när man redan har utrotat dem allihop? Men jag ser inte varför vi skall kräva sådana offer av judarna. Det är inte judarna som ser till att grannstaterna är diktaturer som nyttjar judarna som en enande yttre fiende. Det är inte judarna som driver den stats-TV som manar till mord på judar i barnprogrammen.

I en värld fylld av folkmördande diktaturer, vilka är det som ständigt råkar hamna i FNs säkerhetsråds sökarljus? Judarna. När en extremist skall göra något extra gudi behagligt illdåd, vilka hamnar i kikarsiktet? Judarna. Jag ser ett mönster, och inte tusan är det att judarna bär sig illa åt. Judehatet började inte 1948. Av någon anledning har de råkat bli det utvalda folket. Inte bara av Gud, utan av världens alla mobbare.

Det där med att skuldbelägga grupper för vad individer ur gruppen tar sig till blev jag lite lack på redan när han Breivik slog till. Det fanns de från vänstern som sade att hela högern hade skuld i detta, att det var högerns skapande av klyftor i samhället, högerns retorik emot de svaga, som hade hjälpt till att skapa detta monster. Jag kände inte alls igen mig i deras bild av en höger som korkade upp en champagneflaska varje gång en invandrare sköts ihjäl.

Men jag själv då? Dags att rikta granskningen inåt. Jag har efter de senaste illdåden börjat fundera: är inte allt muslimernas fel? Vilket är en orättvis och felaktig kollektivisering. Inte alla muslimer, liksom. Det finns muslimer som just nu slår bevakningsringar runt synagogor - de är oändligt mycket ädlare och handlingskraftigare än jag. Samtidigt finns det muslimer som jublar över mördade judar. Muslim är inte ett enhetligt begrepp, inte en folkgrupp som har en röst eller kan representeras av en röst.

Främlingsfientlighet och misstankar göds av okunskap. Själv är min okunskap om islam stor. Jag vet inte vilka som är "goda" muslimer, som vill leva i fred med både Allah och mig, och vilka som är "onda" muslimer, som vill slå ihjäl alla otrogna. Och alla schatteringar däremellan. Mer kunskap om vilka våra svenska muslimska inriktningar är skulle kanske stilla lite av rädslan, eller i alla fall få mig att inse vilka dårarna är som jag skall fokusera min kritik på. Så snälla Bah-Kuhnke, om du någon gång kommer ut ur den isolering du satt dig i efter Köpenhamns-kalabaliken, kan du inte som demokratiminister börja dra igång lite folkbildningsprojekt om våra nya och gamla folkgrupper? Så att vi kan lära oss ifall det stämmer att alla araber är hedersmördande religiösa fanatiker och att alla svenskar är seriesupande sexliberaler.

Min kunskap om den politiska vänstern är lite större. Och där gör kunskapen mig rädd. Så många omfamnar diktaturen, så många omfamnar våldet. Den goda diktaturen, det goda våldet. Socialdemokratin gjorde tidigt upp med våldet, tack för det. Vänsterpartiet kämpar med det fortfarande, och jag önskar dem lycka till i kampen.

Högern, då? Själv ser jag ju givetvis oss som fridens och klokskapens hemvist på jorden. Fredens politik. Du lär inte hitta några borgerliga ledarskribenter som hyllar Hitler, medan däremot hyllningar till Lenin eller Stalin inte är ovanligt från samma tidningars kultursidor. Jag misstänker dock att vänsterns perspektiv på oss är lite annorlunda. Eller är det bara jag som får tanken, när jag debatterar med folk vänsterifrån, att de ser på högerfolk som genuint genomonda, att vi gått in i politiken enbart för att se till att fattigt folk ska få det ännu jävligare?

Kom jag fram till någon poäng nu, förutom att jag själv är oförvitlig? En poäng var nog att jag inte är det. Även jag kämpar med risken att kollektivisera, att dra svepande slutsatser om hela grupper utifrån hur någon som ingår i gruppen beter sig. Jag får väl avge ett nyårslöfte att försöka låta bli det. Och tacka vår herre för att jag inte är en känd, offentlig röst.

Dags att agera

På Alla Hjärtans Dag, under förberedelser för att mysa med familjen, hör jag att någon slagit till mot det möte där Lars Vilks talar. En död, flera poliser skadade, jätteuppbåd i Köpenhamn. Senare angreps en synagoga, varvid återigen en människa dödades. Gärningsmannen har visst skjutits av polisen.

Det börjar komma nära nu. Nyss Frankrike. Visst, Frankrike ligger långt bort och är befolkat av en udda folkstam som äter grodlår och kysser varandra på kind. Men jag talar med franska kollegor i jobbet varje dag. Idag Köpenhamn. Det Köpenhamn som jag bara behöver gå upp på taket och rikta kikaren västerut för att kunna skönja sevärdheter som Rundetårn och kraftverkets skorstenar. Jag satt ett tag och lyssnade på direktsändning från dansk TV om polisjakten, emottaget i den lilla antenn jag har riktad västerut emot friheten i trots mot den svenska åsiktslikriktningen.

Likt Westerholm säger jag nu att det är dags att agera. Mina initiala förslag är:

1. Bort med Mona Sahlin. Tidigare har jag försvarat henne, men nu frågar jag: har du överhuvudtaget gjort något, Sahlin? Sahlin verkar vara lika enögd som den organisation hon är inblandad i, Expo, där all extremism kommer från heilande nazister. Visst, inget fel i att någon håller koll på dem, men nu måste fokus flyttas. Till de som mördar tecknare. Till de som mördar judar bara för att de är judar. Släng ut "experter" såsom Arnstadt och Hübinette, och ta in folk som Westerholm, Ranstorp och Brinkemo. Leta sedan upp en sammanhållande frontgestalt med djup förankring i folkrörelse-Sverige (nej, tyvärr Mona, din förankring upphör nog utanför Stockholms inre kretsar).
   Jag har ett namn. Det är djärvt, det är spännande, det klingar av lång politisk erfarenhet, det osar mustasch och halleluja-stämning:
   
    Håkan Juholt!
   
2. Flyktingar till Sverige, inte IS-barbarer. Idag är vår invandring en öppen svängdörr för jihad-turister. Stäng den dörren. Har du inget ID som visar vem du är? Lessen, du kommer inte in. Kan du visa att du förtryckts av satans kreatur? Välkommen!
3. Bryt upp utanförskapsområdena. Vi kan inte ha stora förortsområden där ingen talar svenska, nästan alla är arbetslösa, asylsökande bor dussinet i en lägenhet, självpåtagna sedlighetspoliser upprätthåller moralen, och alienationen från det svenska samhället är total.Nja, det här var ju ett mål, inte ett konkret förslag på hur. I vilket fall, vi kan inte fortsätta fylla på våra utanförskapsområden. Antingen fixar vi en politik där en stor invandringsvåg kan få jobb och bostäder i blandad beboelse, eller så får vi inse att vi tyvärr inte kan ha en stor invandringsvåg och samtidigt bevara det svenska samhället. Bara å välja.

Om vi nu inte agerar, då? Om vi fortsätter att tala om att Sverige måste vara öppet, att det aldrig får finnas några tak, men inte lägger ett enda konkret, realistiskt förslag för hur målet ska nås?

Ja, då tror jag att folk kommer agera själva. Vi kommer få inte bara dagens "white flight" från utanförskapsområdena, utan rena "gated communities" med taggtråd, murar med krossat glas på krönet och beväpnade vakter, sådant som vi trygga svenskar med förtjusning kunnat se ned på att de haft i de länder där klyftorna är gigantiska. 

Den invandringspolitik som populistiskt väljs in blir nog inte Sverigedemokraternas, utan snarare något som passar partierna ännu ett snäpp till höger. Dock introducerat av våra vanliga, hederliga partier, som helt plötsligt kommer anse denna nya politik vara åsiktskorridorens naturliga mittpunkt och godhetens självklara utgångspunkt.

Så låt oss göra något. Nu. Innan djävulen tar initiativet.

Ein Folk?

Nog har jag väl tidigare varit inne på att jag är lite besviken på våra journalister? Ofta när jag läser en artikel så säger intervjuoffret något som gör att det bara kliar i fingrarna på mig att börja ställa följdfrågor. Inte nödvändigtvis trycka till dem i bästa Janne Josefsson-stil, men i alla fall lite försiktigt öppna den nya dörr som råkade öppnas och titta in. Men nej, journalisten bara pratar vidare efter sitt manus. Som till exempel hemma hos-reportage hos Nina Björk eller Liv Strömkvist, när de lite apropå i förbifarten säger att de vill ha diktatur. Jag skulle ju huggit genast, börja undra om de har ett vapenlager i källaren, vilka som står på dödslistorna, och om de kommer använda giljotin eller Zyklon B för att tunna ut motståndarledet.

Nu senast är det ett par artiklar jag funderar på. Till att börja med, minns ni moskébränderna som flammade upp (ursäkta) för ett tag sedan? Ett jäkla sätt att hantera meningsmotsättningar, jag har inget emot en eldfängd debatt, men det får finnas gränser. Jag hoppas innerligen att polisen lyckas sätta gärningsmännen bakom lås och bom.

Men det var inte branden som var poängen idag, utan en bild på en halvt nedbrunnen moskédörr som jag råkade få syn på i en tidning. På dörren stod det:

KVINNOINGÅNG

Herrejävlar. Moskén är alltså så partriarkal att kvinnorna får inte gå in genom huvudingången, eftersom de överkåta männen då kanske råkar få stånd medan de ber. Och inte nog med att kvinnorna får gå in bakvägen, de får sitta på en läktare utom synhåll.

Lite förvånande att inte Sveriges radikalfeministiska elit reser sig upp som en kvinna när de ser samma bild, rasar på twitter om FRÄSCHT och demonstrerar utanför moskén tills de patriarkala gubbarna ger med sig. För de som ständigt hävdar att Sverige är ett patriarkat, så borde det här ju vara ett saftigt köttben att hugga tag i. Men inte ett ljud? Jo, faktiskt - från muslimerna själva. Men att de skulle få något stöd från den svenska offentlighet som hellre tar selfies ihop med muslimska brödraskapet är inte så troligt.


Nästa artikel är lite färskare. Häromdagen tände någon på romernas samlingslokal i Malmö. Återigen: låt polisen låsa in pyromanerna, ju längre desto bättre. Men det jag fastnar för i artikeln är att romerna har en inofficiell domstol, I pappersupplagan fanns en liten faktaruta om det. En domstol som kan döma till böter, eller till uteslutning ur gruppen.

Herrejävlar, återigen. Skånes alla sverigedemokrater måste fått kollektiv hjärtattack när de läste artikeln. För att inte tala om landskapets radikalfeminister. Domstolen leds garanterat av en gammal ålderman; hur kommer vi närmare den klassiska definitionen av ett patriarkat? Och detta i dagens Sverige. Klassiska Byggnads- och SD-slagord som "go home" funkar knappast här, romer har ju bott i Sverige i generationer. Om man sen kallar dem 50% romer och 50% svenskar, eller 100% var, ja den diskussionen kan någon ta med Björn Söder om de orkar. I vilket fall har romerna samma hemort till våra svenska berg och dalar som jag.


Så vad tycker då jag om dessa patriarkala öar som sticker upp ur det jämställda svenska sjölandskapet? Det finns många potentiella ståndpunkter att inta, från "nu gör ni tammefan som vi andra här" till att sjunga multikulturens lov. Så låt mig försöka slå ned några gränspålar.


Land ska med lag byggas. Och i vårt fall med Svea rikes lag, ingen annan. Vi ska ha en lagbok, gemensam för alla inom rikets gränser. Inga inofficiella domstolar, vare sig de lutar sig emot Sharia, svenska Fotbollförbundets stadgar eller Plymouthbrödernas reglemente, skall kunna få handräckning av polis eller kronofogde för att genomdriva sina beslut.

Samtidigt är jag ju, som god Kristdemokrat, positiv till familjen och civilsamhället. Och vad är en klan om inte en stor familj. Så om en grupp människor frivilligt väljer att sluta sig samman i en gemenskap, vare sig det är en romsk klan, en kommunistisk sovchos eller en Knutbysekt, så ska de få göra det. Gemenskapen kan även komma överens om att vissa (i svensk lag tillåtna) beteenden, som sex före äktenskap, ta bollen med handen,  eller borgerliga avvikelser ska straffas med böter eller uteslutning ur gruppen. Enskilda medlemmar får gärna frivilligt underkasta sig dessa "domar". Nyckelordet här är frivillighet. Liksom vi har föreningsfrihet, har vi även rätten att slippa vara med i en förening. Nuförtiden slipper vi ju till och med att bli kollektivanslutna till Partiet.

Jag tycker det ska vara högt i tak i Sverige. Vi ska ha möjlighet att forma våra liv som vi själva vill. I det ingår både att få leva jämställt, och att få leva i Patriarkatet om man vill det. Att få leva själv som en egen individ, eller att få vara en del av en tät gemenskap.

För att anknyta till den inledande diskussionen om patriarkala muslimska miljöer, så tycker jag det är utmärkt om det finns både "gammeldags" moskéer där kvinnor göms i städskrubben under svarta skynken, och moskéer där alla ber tillsammans. Så kan man välja vad man har lust till. Den dag någon försöker tvinga med någon till fel sorts inrättning, är det ett fall för polisens dragna batonger.