Ständigt denne Bildt

I en kommentar till ett tidigare inlägg fick jag ett länktips som jag gärna vill hjälpa till att sprida:



Carl Bildt intervjuas av två journalister (varav en nu förekommer i spekulationerna inför valet av ny KD-partiledare). Han är precis så där intellektuell, rak och påstridig som han alltid varit. Man förstår att Bildt kunde reta gallfeber på Palme när det begav sig.

Närhelst journalisterna försöker att i några snabba bisatser inför nästa inslag kleta på Bildt och moderaterna negativa etiketter, som antidemokrater, bruna eller främlingsfientliga (känns taktiken igen?), så hugger Bildt direkt. Och ger sig inte förrän han fått fram sin synpunkt.

Lyssna. Det är en njutning.

Det är också kul att höra Bildt propagera för en familjepolitik där den som inte har sina barn på dagis också ska få del av kakan. Eftersom Kinberg-Batra nyligen uttalat sitt stöd för vårdbidraget så verkar det som lite av Bildts takter ännu sitter i i partiet.

Han sa "volymer"!

Jo, vårt invandringspolitiska debattklimat beskrevs väl redan för länge sedan:



Det finns ord som bara inte får sägas. Till exempel "volymer" eller "tak". Josefin Utas skriver bra om volymerna idag.

Jag skulle vilja bidra med en anekdot. Jag har jobbat som ingenjör på ett av landets större telefonbolag. Vi tillverkade huvudsakligen dyrare telefoner, med små serier på några miljoner stycket, och sneglade avundsjukt på branschjätten och finnjävlarna Nokia, som pumpade ut hundratals miljoner svinbilliga telefoner och fullkomligt dominerade marknaden. Själva misslyckades vi ständigt med att designa, tillverka och sälja billiga telefoner. Anledningen? Volymer! För att tjäna pengar på den marknaden var man tvungen att ha en logistik anpassad för höga volymer. Det gick inte att använda oprövad, ny och flashig teknik som gav hög procent kassation i produktionen. Eftersom förtjänsten per såld telefon var minimal, så fick det inte gå fel. Och det fattade vi aldrig.

Likadant på invandringsfronten. Om den enda invandring man har är en enstaka rysk dissident, en universitetsutbildad och världsberömd författare, så är asylmottagande och integration en icke-fråga. Om det kommer några tusen om året, så funkar det bra med migrationsverk med individuella tvåårs-utredningar, inkvartering hos Skara-Bert och ett liv som bidragstagare. När det är hundratusentals som kommer, så börjar det bli dags att rekvirera samma slags tält som de har i Libanon.

Alltså: vi måste snacka volymer, oavsett hur glada eller förfärade vi är över invandringen. Detta eftersom volymerna påverkar vilka metoder vi ska använda för mottagandet.


Jag är lite förbryllad över det höga moraliska tonläget. Det anses väldigt fult att vara för ett tak, eller för lägre volymer. Inte sjutton kan vi vägra någon asyl? De som hävdar detta, missar att de faktiskt själva röstar för just en saftig spärr för de asylsökande. Den som idag går in på en svensk ambassad och vill ha visum in till Sverige för att där begära asyl, blir nekad visum. Man får inte komma till Sverige för att begära asyl. Inte på laglig väg. Detta är beslutat av en stor majoritet, säkert minst 87%, av riksdagen. Det är endast de som trotsar reglerna och tar sig in illegalt som har en chans att begära asyl. En politik jag tycker är heltokig, varför jag nuförtiden förespråkar att man ska kunna begära asyl på svenska ambassader i utlandet.

Du som är för att ingen ska hindras söka asyl i Sverige: varför är du inte för att även de som är laglydiga, och de som saknar medel till smugglarens inträdesbiljett, också ska få söka asyl i Sverige? För att det då blir för stora volymer, månne?


Det jag önskar att vår regering gör, är att den gör det vi aldrig gjorde på telefonbolaget: utvärderar vilka volymer som är på gång, utreder vilka åtgärder som behövs, och genomför dessa åtgärder. För om något av dessa tre steg fallerar, ja då kommer hanteringen av de enskilda människor som utgör denna volym att fallera.

Kan miljöpartiet ha rätt?

Det finns partier som jag bara älskar att hata. Partier som inbjuder till raljans och gapskratt. SvP. V. Nya Moderaterna. Och så Miljöpartiet. Länge har min inre bild bestått av riksdagsmän i ullig kofta och stora skägg. Fast på näthinnan sitter synen av stämmodeltagare som röstar för att avskaffa kapitalismen så fort språkrören gått ur lokalen.

Men är det verkligen en rättvis bild? Som ingenjör får jag ju erkänna att det tydligaste tecknet på ett klokt parti är att det lyckas dra till sig rationellt tänkande ingenjörer. Och det verkar MP lyckas med. Josefin Utas, till exempel. Och Annika Lillemets, som tillsammans med några andra MP-are producerat en motion som kan lösa upp några intressanta politiska knutar. Och nej, tro inte att jag börjar tala väl om Annika och MP bara för att vi läste i Linköping samtidigt, och att jag nog tillochmed har varit hemma hos familjen och druckit en kopp kaffe. Jag är hård och emellanåt även rätt orättvis.

Den motion Lillemets skrivit handlar om att det är dags att utreda det där med basinkomst, eller medborgarlön som det emellanåt kallas.

Har jag blivit fullständigt tokig? Vi i alliansen kör ju arbetslinjen hela vägen. Nja. Titta lite på de klyftor vi har i samhället. Eftersom Sverige inte längre har några riktiga låglönejobb, så går den klyftan mellan de som har jobb och de som inte har jobb. Mängder med invandrare (jajamen, nog ska vi kunna knöka in invandringspolitiken på ett hörn!) är så lågproduktiva att de inte har en chans att få anställning till svensk kollektivavtalslön. Är de då lata fähundar som inte förtjänar att äta? Nej. Anledningen till att de inte kan få jobb är ju att vi svenskar tillsammans har bestämt att vi inte ska ha några låglönejobb i landet. Samma gäller de som är lågproduktiva på grund av sjukdom - inte är det deras fel att lägstalönerna är höga.

Resonemanget ovan leder ut i att vi har, avsiktligt, konstruerat ett samhälle där halva folket jobbar som fan, och andra halvan inte kan få jobb. Ingendera halvan är "skyldig" till situationen, vi har satt oss i den gemensamt. Att då ena halvan ska behöva gå till socialen och skämmas över sin existens känns fel. De har inte hamnat där av sin egen förskyllan, utan på grund av hur vi organiserat vår arbetsmarknad.

Och in kommer basinkomsten. Låt alla få en grundtrygghet, som alltid finns där oavsett. Ungefär som barnbidraget, fast man behöver inte ens ha barn. Klarar du inte att jobba, eller klarar du inte att vara produktiv nog för att komma upp i kollektivavtalets nivåer, så går det att låta bli.


Har jag nu fullständigt tappat koncepterna? Är arbetslinjen död här? Kommer inte hela folket ligga på stranden och njuta av sin basinkomst istället för att knega till fabrikerna? Jo, förvisso, om jag fick samma summa av basinkomsten som av min arbetsgivare, så är chansen att jag masar mig iväg till jobbet på morgonen rätt minimal. Därför landar jag i en liberalkonservativ ståndpunkt: ska vi ha en basinkomst, så ska den vara väsentligt lägre än de lägsta lönerna. Det gör att man visserligen inte måste arbeta för att överleva, men ska man ha någon som helst standard så måste man arbeta. Basinkomsten kommer ju heller inte i närheten av sjuk- och arbetslöshetsförsäkringar, varför den som vill vara försäkrad emot sådant måste lösa tilläggsförsäkringar. Det här börjar låta som nyliberala tankar om grundtrygghet. Nattväktarstaten nästa!

Med de låga inkomsterna finns ett nära förknippat problem. Sverige är idag ett samhälle där det är svårt att klara sig på små utgifter, något som blir ett måste parat med små inkomster. Idag är det väl bara de tiggande rumänerna som lyckas leva på småsummor. Så snart man ska ha ett svenskt boende så flyger tusenlapparna iväg; det finns inga billiga bostäder.

Om en låg basinkomst blir populär bland befolkningen, så kommer vi få ett tryck på billiga bostäder, billig mat, billiga kläder. Vi får ökade klyftor (!) och en större möjlighet att faktiskt leva på låga inkomster. Högerns vision, införd bakvägen.

Kommer medborgarlön innebära en ännu raskare kollaps för invandringspolitiken, när vi ska försörja allt fler som inte kan komma i arbete? Nej. Notera att för att få medborgarlön bör man behöva medborgarskap, det ligger lite i namnet. Medborgarskap är en skatt, som inte ska utdelas lättvindigt. Fastställd identitet, drakoniska språktest och tentamen av melodifestivalvinnare genom åren bör vara förutsättning. Lyckas nu Ylva Johansson med sin plan att alla invandrare ska ha jobb två år efter ankomsten, så blir detta heller inget problem. Alla har ju redan jobb.


Sen kommer det bli kul att se minen hos alla "liberala" jämställdhetsivrare, när de upptäcker att basinkomsten blir jättepopulär hos de som vill stanna hemma med barnen när de är små.

Greklands sak är vår!

Sverige har en stolt tradition av solidaritet med broderfolken att försvara. Minns bara hur vi strömmade till Finlands försvar när de elaka bolsjevikerna ville glufsa i sig landet. Till och med Mehmet Kaplan erkänner att det var nästan lika fint som att åka ned och försvara kalifatet. Ok, vissa plumpar i protokollet finns väl. Neutralitet mellan Churchill och Hitler. Permittent-trafik mellan Tyskland och Norge. Neutralitet mellan Sovjet och Väst under kalla kriget, med viss slagsida åt KGB-finansierade "fredsrörelser". Vurmande för diktaturens kreatur och satans mördare i Kina, Kampuchea, Vietnam, halva Afrika. Så fort någon mördade i socialismens heliga namn skickade Sverige pengar och ryggdunk.

Så det var väl mest skit med svensk utrikespolitik. Men medge att inledningen ovan var vacker. Sattes några nationalistiska strängar i rörelse?

Men åter till Grekland. Det verkar gå åt helvete med Hellas. Till regering har de valt en socialistisk koalition med grundare som viftar med flaggor med hammaren och skäran på - vänsterkantens motsvarighet till högerpartier som har en liten diskret svastika i övre vänstra hörnet av baneret. Och om inte det är nog, så har de gått i koalition med ett högerparti som verkar ligga en bit utanför SD på skalan. Den ekonomiska politiken blir därefter, de räknar med att kunna skicka brev från kolonien till mamma Merkel om mera pengar närhelst kassan blir tom.

Eftersom tyskarna börjar tröttna på att jobba för att grekerna ska få längre semestrar, så är det dags för Sverige att träda in och hjälpa sina grekiska bröder och systrar.


Dags för ett tvärt byte till att prata om invandringen. Inget blogginlägg är komplett utan lite invandringsgnäll. I Sverige ser vi framför oss en stor invandring, och vi har varken jobb eller bostäder åt de som kommer. I Grekland är de panka. Kan vi få till ett win-win-läge av detta?

Ja! Jag har tidigare, mest på skämt, föreslagit att vi ska outsourca hanteringen av invandringen. Nu föreslår jag det på nytt:

1. Tag KDUs förslag om att tillåta asylansökningar på plats på svenska ambassader på allvar. Språkanalyser av varifrån en somalier kommer blir tusan så mycket enklare att utföra på ett ställe där alla pratar somaliska. Kunskapen om vilka regioner som är säkra/osäkra borde även finnas lokalt.
2. Istället för att skicka pengar till grekerna, så idkar vi handel. Grekerna har noll stålar, men massor av mark de inte använder till annat än fåravel och fårostproduktion. Svenskarna har inte råd att bygga hus hemmavid, svenska byggjobbare, svensk byggmaterial och svenska byggregler blir på tok för dyra. Inte ens de modulhus som föreslagits blir särskilt billiga. Låtom oss hyra ett gäng öar eller ensliga landområden av grekerna. Där uppför vi stora flyktingläger. Givetvis använder vi (billiga) grekiska byggjobbare för detta, och bygger enligt grekisk byggnorm, och isolerar för grekiska vinterbehov.
3. Asyl i Sverige skall man givetvis fortfarande få söka. Men den som söker asyl i Sverige sätts omedelbart på en båt till lägren i Grekland.
4. De som söker asyl på plats kommer också, om de klarar den lokala sållningen, till lägren i Grekland.
5. I lägren anställer vi grekiska vårdare, läkare, kockar osv. Till grekiska priser. Vi tjänar pengar, och grekerna får jobb, väl så viktigt i ett land där arbetslösheten är monumental. (Får man använda ordet massarbetslöshet?)

Men hur sjuttan kommer man ut ur lägret, då? Jo, där finns två vägar:

1. Man kan få komma till Sverige. Det sker i lugn och ordnad takt, i den takt Sverige orkar med. I den takt som vi kan ordna bostäder. I den takt vi kan skaka fram jobb. I den takt vi kan hålla brottslighet och antisemitism nere.
2. Man kan få åka tillbaka till hemlandet, om asylskäl befinns saknas eller om situationen i hemlandet lugnat ned sig.

Med den mängd flyktingar som finns i världen, är inte risken att Grekland, eller i alla fall de försvenskade delarna av Grekland, rätt snart blir fullt? Jodå. Men inget hindrar väl oss från att sätta upp liknande läger i alla krishärdars närområden? Om kineserna kan köpa upp mark för att odla kinamat, så kan väl vi köpa upp mark för att rädda människoliv?

Fördelarna jag ser med förslaget är: 

1. Vi får en rättvis hjälp som når både de som idag är rika nog att köpa sig en smuggelresa, och de som idag är så fattiga att de får gå kvar och dö.
2. Vi hjälper många fler för samma penning.
3. Vi hjälper vårt grekiska broderfolk, i sann solidarisk anda.
4. Vi får en ordnad invandringsvolym (snälla, glöm det där ordet, va) in till Sverige.

Nackdelar, då? Fallgropar? Ja, som någon annan klok person sa nyligen så går det inte i längden att ha en annan politik än resten av EU. Den politik vi haft hittills har inte EU, av någon outgrundlig anledning, skyndat sig att adoptera. Men kanske det här kan bli mer attraktivt att ta efter?

Efter Hägglund, syndafloden?

Vaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaal!

Jag kände mig lite snuvad av DÖ, jag hade sett fram emot ett nyval, slipat på argumenten, förberett en massa hätska inlägg emot den ondskefulla oppositionen. Men nu räddas jag av min partiordförande, som avgår. Tack för det, Göran. Och tack för tiden som varit.

Som KD-medlem utgår jag från att de olika kandidaterna kommer uppvakta mig för att få min röst. Tja, kanske inte mig personligen, men alla vi som är röstberättigade.

Vad ska man då rösta på? Jag får erkänna att jag inte riktigt har koll på kandidaterna.

• Adaktusson? Jag gillar inte att rösta på kändisar. Men presenterar han någon politik så ska jag lyssna. 
• Szyber? Känns som en Birgitta Ohlsson-klon.
• Busch Thor? Verkar vara konservativ så det räcker, men kan hon hålla förbuds- och snällismfalangen stången?
• Skyttedal? Bra åsikter för det mesta, och orädd, men det där sista utspelet om att förbjuda grundlagsfiender stämmer inte med min liberalism.

Nej, jag ska nog inte spekulera för mycket på personer. Däremot vill jag tycka till en del om KDs framtida program och åsikter. Själv är jag en gammelmoderat som känner att mitt gamla parti har seglat iväg ifrån mig, och hoppas att KD kan ta deras plats i viktiga frågor. När jag tar mig tid att läsa i KDUs (ungdomsorganisationen, inte moderpartiet!) kampanjmaterial känns det som att komma hem:

Skolan: nivågruppering, spetsutbildningar och yrkesutbildningar. Berättar jag om detta för min gamla mor så röstar hon KD på stubinen, det var hennes käpphästar som lärare.

Ja till EU, men med mer lokala beslut, mer frihandel, lägre budget och fler batonger i brottsbekämpningen.

Batongpolitik: fler poliser, fler patrullerande poliser, hårdare straff.

Du bestämmer i familjen, inte Birgitta Ohlsson: inga kvoteringar, du ska själv kunna välja omsorgsform för dina barn (inklusive att vara hemmafru, antar jag).

Internationellt: generöst men effektivt (och mätbart och uppföljbart) bistånd. Demokrati och frihandel för alla, inte bara vita västerlänningar. Svensk militär sätts in emot diktaturens kreatur världen över.

Invandring: här är manifestet från 2009. Det märks att det är skrivet för en annan tid. Här finns en hel del som jag är starkt kritisk till.

• Gratis vård åt papperslösa. Nej, nej, nej. Gratis resa till hemlandet ögonaböj. Är man papperslös har man fått avslag på sin asylansökan, och får alltså inte vistas i Sverige. Trevlig resa!
• De vill både ha samma regelverk som resten av EU, och att asylsökande ska kunna söka asyl på svenska ambassader. Dags att bestämma sig? Asyl på ambassader har iofs även jag varit inne på. Den som söker asyl väntar i hemmet på att vi ska ta beslut. Eftersom utredning görs i närområdet så borde utredningen kunna göras snabbt och kompetent. Kräver vi dessutom legitimation så blir det ett stort steg framåt.
• Försörjningskravet vid anhöriginvandring begränsas till att kunna försörja sig själv. Motiveras med att KD värnar om familjen. Ok, jag kan gå med på det. Man får dock räkna med att det kan innebära att vi har råd att ta hand om färre flyktingar...
• Mångkultur. Invandrare ska kunna ha kvar sina kulturyttringar, och vi svenskar får fortsätta med skolavslutningar i kyrkan och julaftonsfirande utan att lyssna på de identitäras upprörda röster. Ja, där håller jag med.
• Ordet volymer, eller tankar om hur man kan ta hand om stora volymer, saknas helt. Inte så konstigt, då det fram tills nyligen är något som varit nästan lika tabu som att säga "Jehova".

Går jag upp till moderpartiet hittar jag även där en del kul som jag vill rösta för:

Jämställdhet: Hör och häpna, könsneutral formulering inom familjevåldspolitiken, "trygga stödet till kvinno- och mansjourerna". Nej till kvotering, tack för det.

Försvar: Militären ska ha resurser att utföra sitt uppdrag. Vi skall utreda NATO. Jag gråter av glädje!

Det ser ju himla bra ut för mig, efter en genomläsning av partiprogrammen. Allt jag vill, vill de, och tvärtom. I alla fall om jag hade kunnat rösta på KDU i nästa val. 

Jag ser bara ett orosmoln. Med Hägglund var det lite av Juholt-politik. Han (Hägglund, alltså) kom på något klatschigt uttryck, säg "verklighetens folk", som han använde i ett par tal. Och sen blev det inte mer med det. Till hans försvar får väl sägas att han var fullt upptagen med att faktiskt genomdriva lite saker på socialdepartementet, men han hade väl kunnat delegera?

Den som tar över rodret nu måste se till att det blir mer verkstad än snack även i partiets politik. Jag vill se KD vara talrör för de människor som likt jag vill se mindre politik i privatlivet. Och ja, det gäller även underlivet, samt livet efter detta.

Är jag Charlie?

Prolog

Är jag Charlie?

Jag vet inte riktigt. Visst, jag är lika upprörd som alla andra över att några galningar haft ihjäl nästan tjugo fransmän senaste veckan. För teckningar som den här:

Que se passerait-il si Mahomet revenait? La réponse est à la une de Charlie demain! pic.twitter.com/9Z1nVt8Kcs
— Charlie Hebdo (@Charlie_Hebdo_) September 30, 2014

Eller den här:

Men jag vete sjutton om jag är beredd att ta de risker de gjorde på Charlie Hebdo.

För lite mer visuell stimulans kan vi ju slänga in en rondellhund också:

Den svenske tecknaren Lindström är gärna provokativ, men även jämrans rolig:

Eller så här, när han ger sig på den äktsvenska tomten:

Tänk så många barn som kan bli kränkta och rädda av en sådan bild. Såja, nu finns väl nog med material för att ett gäng kränkta tomtenissar ska stå utanför dörren och klaga på att jag gjort reklam för icke-vegetarisk kost till jul.


För inspiration i den här frågan har jag vänt mig till vänstern, och hittat mycket intressant. Nej, inte den svenska vänstern, den tuggar på i sina vanliga anti-imperialistiska spår. Går man utomlands blir däremot vänstern genast mer oförutsägbar.
Kenan Malik skriver i "je suis charlie? it’s a bit late" om den västeuropeiska självcensuren, och hur den drabbar just de minoritetsgrupper den är tänkt att skydda:

"The irony is that those who most suffer from a culture of censorship are minority communities themselves. Any kind of social change or social progress necessarily means offending some deeply held sensibilities. ‘You can’t say that!’ is all too often the response of those in power to having their power challenged. To accept that certain things cannot be said is to accept that certain forms of power cannot be challenged. The right to ‘subject each others’ fundamental beliefs to criticism’ is the bedrock of an open, diverse society. Once we give up such a right in the name of ‘tolerance’ or ‘respect’, we constrain our ability to confront those in power, and therefore to challenge injustice."

Eller översatt till svenska förhållanden: när vi säger att man inte får kritisera Islam, så skyddar vi imamerna, på bekostnad av de förtryckta muslimska kvinnor som vill kunna gå in genom moskéns huvudingång och slippa sitta undanträngda uppe på läktaren.

James Bloodworth på bloggportalen Left Foot Forward skriver om "Charlie Hebdo: No excuses – just murder". Hans tes är att problemet inte är islam, utan idén om utopiska lyckoriken överhuvudtaget, oavsett om de motiveras av Allah, Gud, Marx eller Den Ariska Rasen. Så fort utopin hägrar, så ses massmord som ett acceptabelt pris att nå målet. Jag tror han har en poäng där. Ett citat på vägen till de som nu vill mana till återhållsamhet i kritiken gentemot Islam:

"And thus it would be a grave mistake to find a ‘root cause’ for today’s attacks in supposedly ‘offensive’ cartoons. Once you start down that road there really is no telling where you could end up. Indeed, if the problem is ‘provocative’ cartoons then it is also the existence of women and the LGBT community – because the killers probably don’t like those things either."

Med andra ord: Islamisterna kommer inte ge sig förrän vi har Kalifatet i Sverige. Tokvänstern kommer inte ge sig förrän hela Norrland är ett Gulag (om du gått i svensk skola, behöver du nog googla Gulag). Nassarna kommer inte ge sig förrän sista juden är i ugnen. Så ge dem inte ett lillfinger.

Den som vill vidga sina vyer om Islam kan läsa vad Tehmina Kazi från British Muslims for Secular Democracy (BMSD) skriver (vansklig förkortning det där, gör inte om mitt misstag att skriva in BDSM i sökfältet).

Di svenske journalisterna

 Jag blir lite lack på våra svenska journalister och åsiktsmaskiner.

• De tycker att Lars Vilks är en j-a typ som provocerar för provocerandets skull, och tar en massa pengar i livvaktsskydd helt i onödan. Karln hade ju kunnat ha vett att hålla käften. 
• De tycker det är gött att Dan Park åkt i fängelse för sina provokativa teckningars skull. När Park misshandlades i Köpenhamn häromveckan såg jag inte röken av några "Jag är Park"-lovebombningar.
• De verkar alla tycka att man inte ska provocera muslimer, eftersom maktordningen. Däremot är det helt OK att skända Kristus, då assyriska flyktingar är på topp i maktpyramiden. Väl?

Sen står de nu i kör och sjunger "Jag är Charlie". Och nästa vecka, när Charlie är glömd, så kommer de återuppta arbetet med att hålla vår åsiktskorridor trång. Att tysta röster istället för att argumentera emot.

Men Islam, då?

De vanliga åsikterna om Islam kommer förstås fram, från de vanliga hållen.

• Kulturvänstern ser Islam som fredens religion, som inte ska kritiseras. Attentatet hade inget med Islam att göra.
• SD och högerut ser å andra sidan Islam som krigets religion, som skall ut ur landet till varje pris. Alla muslimer förtrycker alltid, för att felcitera våra kära feminister.

Jag tror de båda har fel. Som vi såg ovan i länken till BMSD, så finns det kloka muslimer som bara vill ägna sig åt sin religion och sitt livspyssel i fred. Det finns även, som vi såg i Frankrike och dagligen hör om från Syrien och Nigeria, ingen brist på muslimer som gärna tar kål på andra muslimer i Allahs namn. Att vägra kalla dem muslimer bryter väl mot den väl etablerade traditionen att låta minoriteter definiera sig själva? Så "true Islam" lär hamna någonstans mellan de båda extremerna.

Så vi vet att det finns vettiga muslimer, och tokiga muslimer. Men vad tycker "Joe the muslim", genomsnittsmuslimen? Låt oss göra något stolligt: Varför inte fråga muslimerna själva vad de tycker om vad Islam är? Här är en liten undersökning om muslimska åsikter, bland muslimerna själva, inte på Aftonbladets kultursida. En radikal skillnad i radikalitet syns genast vad gäller muslimerna på Balkan, och de i Mellanöstern/Nordafrika. Bara 20% av muslimerna på Balkan vill införa Sharia, men sisådär 70-80% i Mellanöstern/Nordafrika, med Afghanistan i topp på 99%. Av de som vill införa Sharia (notera begränsningen i urvalet!) vill 29 (Tunisien) till 86% (Egypten) att man stenar ihjäl äktenskapsbrytare.

Så det verkar som om genomsnittet av de muslimer som flyr in till Sverige är konservativa mörkermän till en grad som får Plymouthbröderna att likna mellanmjölksliberaler. Är det dags för full panik? Eurabia är här? Eller blir alla svenska jämställdshetskämpar och genuspiloter när de passerar gränsen?

Tyvärr radikaliseras nog en del invandrare när de kommer till Sverige, ungefär som svenska utvandrare till Spanien plötsligt får en ohjälplig kärlek till den Kalles Kaviar de aldrig köpte hemma. Men med lite ledsammare resultat. En del andra sekulariseras. Jag misstänker att den stora massan behåller de värderingar de hade när de kom hit.

Men andra, då?

Nu har jag skrämt upp er med statistik om vad muslimer tycker i några av världens mest avskyvärda diktaturer. Men när man bollar med statistik är det alltid bra att ha en kontrollgrupp. Det vore intressant att se en undersökning om vad syriska muslimer och syriska kristna tycker om hädelse. Är det bara muslimer som vill slå ihjäl hädare, eller är det ett allmänt drag i outvecklade diktaturer att folk har taskiga demokratiska principer? Kanske vi ska vara lika mycket eller lite rädda för de assyriska kristna vi tar emot? Det vore även intressant att se lite undersökningar av hur snäll och demokratisk medelsvensson är. Jag har för mig att det brukar vara rätt många som tycker att landet behöver en "stark man" som rensar upp efter de mesiga, demokratiska politikerna.

Dags för Bah-Kuhnke få tummen ur

Vår kulturminister sa för ett tag sedan, i samband med moskébränderna, att det var dags att börja sprida kunskapen om Islam. Det tycker jag är en jättebra idé. Jag vill ha liknande statistik som ovan, fast i Sverige. Jag vill veta vilka moskéer som stödjer rekrytering till IS, och vilka som motarbetar det. Jag vill veta vilka moskéer som arbetar för Sharia, och vilka som arbetar för ett sekulärt samhälle. Jag vill veta vilka resonabla, moderata röster det finns att inkludera i det offentliga samtalet. För jag misstänker att det endast är islamisterna i Sveriges Muslimska Råd som kommer till tals i media idag; i korporativismens hemland kan bara en organisation komma till tals i taget.

Här borde ministern kunna få en del stöd. Per Gudmundson och Johan Lundberg har skrivit en del om islamister. Dels om rena jihadister, men också om hur i samhället uppburna personer som (felaktigt, tror jag) ses som "mainstream islam" minglar med islamisterna. Nalin Pekgul är självskriven som bollplank till en vänsterregering. Även Riksorganisationen mot hedersvåld borde kunna bidra.

Jag misstänker dock att ministern inte kommer göra detta. Senast jag hörde från henne var att hon skulle ta fram informationsmaterial emot islamofobi. Vilket jag gissar innebär att en reklambroschyr med floskler tas fram, ihop med Arnstadt, Hubinette och Mattias Gardell,  i stil med det Ullenhag producerat för invandringens vinster och kostnader tidigare. Vilket en normalbegåvad sverigedemokrat sliter i stycken utan ansträngning.

Avslutning

Jag hoppas att det här avskyvärda terrordådet leder till något gott i Sverige:

• Att vi får en synlig, publik muslimsk rörelse som sätter en rågång emot islamismen - den rörelse som man väl flydde ifrån en gång?
• Att alla vi andra tar en titt på oss själva. Stödjer vi våra lokala extremister? Om jag är vänster - gullar jag med AFA? Om jag är höger - tycker jag SMR är hyvens grabbar? Om jag är kristen - tycker jag Uganda gör rätt i att sätta homosexuella i fängelse?
• Att staten tar till de medel man har för att sätta dit extremister, och hittar på några till.
• Att vi alla står upp för rätten att häda, och rätten att ha och uttala åsikter utanför åsiktskorridoren.

Dags för ett brandtal

Det brinner mycket nu.

För några veckor sedan brann badet här i byn. Anlagt, har jag för mig. Häromdagen försökte någon bränna ned en skola i trakten, men misslyckades. En moské i Eskilstuna brann, och diverse ministrar var snabbt ute för att fördöma den mordbrand som ingen idag vet om det var mordbrand eller ej. Sen blev det mordbrand, i Eslöv och Uppsala.

Vad kan man då säga om sådana bränder? Förutom att det är ett allvarligt brott att tända på andras egendom, i synnerhet när det finns människor inuti sagda egendom, och att polis och domstol därför snarast bör se till att sätta förövarna bakom lås och bom?

Inte mycket, egentligen, men låt mig lägga till några löst anknutna punkter:

• Från diverse håll hör jag att mordbränderna emot moskéer är ett angrepp emot demokratin eller samhället. Nej, för tusan. En mordbrand emot en moské är en mordbrand. Inte mer, men inte heller mindre. Mordbrand behöver inte dramatiseras, det är redan allvarligt nog. Påföljden är 2-8 år bakom galler, i grova fall 6-18 eller livstid. Känns som att det räcker för att polisen skall sätta fart. Om nu inte vår vänsterregering vill fortsätta på vänsterns gamla väg att sänka straff och släppa ut brottslingar i förtid? Brott riktat emot religion eller religiösa utövare skall inte ge strängare straff eller anses mer allvarligt än andra brott. Jag vill inte ha speciallagar som skyddar oss religiösa; jag är inget oansvarigt småbarn som behöver extra skydd. Och lagar som skyddar religiösa kan raskt vändas till lagar som jagar religiösa, om fel partier kommer till makten.
• De flesta utgår från att det är högerextremister som står bakom dåden. Inte osannolikt, men efter Breivik, och hur alla gissade fel där, så kanske viss försiktighet kan anbefallas. Ledarsidorna tar upp att muslimer världen över gärna slår ihjäl varandra, och att det lika väl kan vara sådana konflikter som nu letat sig hit. Jag håller med om att det är oklokt att i förväg fästa sig vid några gärningsmän, och först låta polisen hitta lössen. Från Palme-utredningen minns vi väl hur klokt det är att låta politiska låsningar om var gärningsmännen bör hittas styra utredningen?
• Om det nu visar sig i vissa fall vara muslimer som stått för dåden, får då de drabbade muslimerna skylla sig själva? Ungefär som tokfeminister resonerar om de män som får stryk av andra män när de går hem från krogen, alltså? Nix. Det är identitetspolitik och grupptänkande gone full retard. För det första finns det ingenting som säger att de muslimer som fått brandbomber slängda på sig har slängt bomber på någon annan; de är troligtvis oskyldiga som små lamm. Detsamma gäller även de som bor i hyreshusen ovanpå källarmoskéerna. För det andra så gäller svensk lag alla. Alla får skydd av svensk lag, även dömda mördare på våra anstalter.
• Jag läser att hotade moskéer nu ska få stödpengar av staten, på så sätt att nämnden för statligt stöd till trossamfund skall ge ut pengar som söks via centrala organisationer. Ajajaj. Även om jag generellt är negativ till statligt stöd till trossamfund, ja till föreningar överhuvud taget, så är jag är för att hotade moskéer får kraftigt stöd från det allmänna. Massor med patrullerande poliser, till exempel. Hjälp från lokala institutioner (närpolisstationen, kommunen, landstinget i värsta fall) med pengar, installation av galler, kameror, osv. Men nej. Här föreslås att en enskild moské måste gå via en landsomfattande organisation för att begära medel från nämnden. Ständigt denna sosse-korporativism. En korporativism som tyvärr inte funkar i det mångkulturella samhälle som vi har idag. Tänk tanken att en HBTQ-vänlig moské begär pengar via den av Muslimska Brödraskapet styrda centralorganisation vi har i Sverige. Hur många ören tror ni de får?
• I anslutning till ovanstående punkt: stödet bör givetvis vara religions-neutralt. Stöd bör utgå till muslimer, judar eller kristna. Eller till pälshandlare hotade av militanta djurvänner, eller nazister hotade av kommunister eller kommunister hotade av nazister.