Sjöstedt gör självmål

Såja. Efter att ha gjort ett kort gästspel på den andra planhalvan och gisslat alliansens byfånar, är det dags att återgå till bloggens egentliga syfte: att sparka på vänstern.

Idag drar Jonas Sjöstedt ned brallorna på sig själv, i en artikel där han vill slå ett slag för att man skall få kritisera Israel utan att bli kallad antisemit. Hans huvudtes håller jag med om. Om man för fram kritik emot Israels agerande, utan referenser till giriga kroknästa judar, så är man inte automatiskt antisemit, och skall därmed inte heller beskyllas för det. Lika lite som den som för fram kritik gentemot Sveriges invandringspolitik är rasist eller den som kritiserar kapitalismens avarter är kommunist. Förvisso finns det antisemiter som kritiserar Israel, rasister som kritiserar invandringspolitiken och kommunister som kritiserar kapitalismen, men sambandet gäller inte åt andra hållet. Bara för att en häst har fyra ben är inte alla fyrbenta djur hästar.

Så långt alltså en högst vettig artikel av Sjöstedt. Men sen kommer det:

"Det borde vara en tankeställare för den israeliska blockadens försvarare att de allt oftare får sällskap i debatten av rasistiska krafter som drivs av hat mot muslimer, inte omsorg om Israel."

Hur var det nu, Sjöstedt? Är det rätt eller fel att bunta ihop vettig kritik med rasism? Eller är det bara rätt när du gör det?