De senaste decennierna har kampen emot extremisterna haft en väldigt tydlig slagsida. Det är (den vita) högerextremismen som är hotet.
- Om någon till höger råkar använda samma ord som Breivik, kulturmarxist, så är han en suspekt person som krattar manegen för massmord. Om Aftonbladet Kulturs medarbetare pratar om klasskamp, klasshat och hyllar Lenin så reagerar ingen.
- Om Lars Vilks föreläser för Pamela Geller & Co så är det fult. Om en medarbetare på en av våra stora dagstidningars kultursidor håller föredrag för revolutionära kommunister, så är det inget att orda om.
- Om en pingstpastor håller en predikan emot homosex så är det riksnyheter och twitterstorm. Om en imam håller en predikan emot homosex, så är det OK.
Och när Expo tar till orda, tvingas även vänstern till viss konsekvens. Löfven har gått ut och sagt att Omar får välja: antingen är han med i ett parti som kräver samma syn på HBTQ, feminism och familjepolitik, eller så är han med i en muslimsk förening. Men jag undrar - har Löfven någon aning vilken ande han nu släppt ut ur flaskan? Vad gör vi med de sossar som i Ship to Gaza umgåtts med skogstokiga antisemiter? Vad med de som fortfarande gillar Kuba-diktaturen? Givetvis måste väl även de få välja mellan S och sitt ljusskygga umgänge! Eller gäller en extra hård uppsättning regler för muslimer enbart?
Vad har nu egentligen Omar gjort som är så hemskt? Han har bjudit in muslimska auktoriteter från utlandet hit till Sverige. Dessa auktoriteter har sedan visat sig ha uppfattningar om judar som är minst sagt obehagliga. Antagligen har de även helt osvenska åsikter om homosex, antal tillåtna fruar, manlig/kvinnlig arvsrätt, barnaga osv. Uppriktigt talat: om muslimska förbundet vill bjuda in en talare från arabvärlden, är det överhuvudtaget möjligt att hitta någon som duger? Visst, man kanske skulle sålla ut de allra tokigaste, men betänk att antisemitism är helt koscher på prime time TV i arabvärlden. Och de är inte inbjudna för att tala om judefrågan, utan för att tala om profeten. Antar jag.
Själv vill jag ha en annan linje. Jag tycker det är helt rimligt att umgås med extremister. Och innan ni hoppar i taket, betänk att extremisterna faktiskt är vi. Om man jämför Sverige med resten av världen, finner man snabbt att "de normala" har ärkekonservativa familjevärderingar, är emot homosex, måttligt intresserade av demokrati och kanske till och med abortfientliga. Så om vi skall isolera oss från alla som inte delar våra värderingar, så kommer vi bli rätt ensamma.
Jag föreslår istället en linje där vi med nyfikenhet och öppet sinne kan träffa och umgås med både ärkekonservativa muslimer, HBTQ-aktivister, nazister och kommunister. Genom samtalet lär sig båda parter någonting. När vi står på ena sidan kravallstaketet och ropar "inga rasister på våra gator" eller "muslimer go home" så lär den andre sig bara att hata oss tillbaka.
Jag ser nu att Omar valt att avsäga sig sina uppdrag i S, för att fokusera på den muslimska rörelse han leder. Han har valt att inte förneka sina bröder och systrar för att vinna inflytande. Ett hedersamt beslut, som jag beundrar honom för.
Vad kan Omar nu hitta på? Ja, varför inte komma över till oss i alliansen? Vi tenderar att inte vara så bokstavstroende som de till vänster. Tycker du att kvinnor (eller män...) skall kunna stanna hemma och ta hand om familjen? Kristdemokraterna välkomnar dig med öppna armar, där finns redan gott om religiösa. Kanske ibland lite för religiösa för att partiledaren skall vara riktigt nöjd. Om du vill driva månggifte som en islamsk fråga, så är Centern partiet för dig. Välkommen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar