Jag gillar science fiction, den gamla goda varan från 50-talet. Hur de skissar upp ett alternativt samhälle med andra regler och förutsättningar, och sedan extrapolerar hur samhället skulle fungera. Ta till exempel när Fredric Brown i "Martians, go home!" funderar på hur ett liv med allorstädes närvarande, tjuvlyssnande, förolämpande och skvallrande små gröna män hade varit. Eller när Alfred Bester i "The stars my destination" skissar på ett samhälle där alla kan förflytta sig med tanken, vilket inte blir så underbart som man kunde tro.
Mindre road är jag när science fiction dyker upp i den politiska debatten. Alltför ofta ser jag förmodat intelligenta och realistiska debattörer propagera för förslag som förutsätter ett alternativt universum för att fungera.
Ta dagens kultursideskatastrof i Sydsvenskan. Per Wirtén kommer fram till att invandringen är en solklar investering. Ja, under förutsättning att:
"Det viktigaste är i stället att skolan börjar fungera bättre, med okonventionella lösningar för fler svensklärare. Att bostadsbyggandet får fart. Och att arbetsmarknadspolitiken förstärks med en arbetsförmedling som återgår till att förmedla jobb i stället för att övervaka arbetslösa."
Det där påminner mig om min hund. Om bara hundbajs vore hårdvaluta, så hade jag varit mångmiljardär idag. Istället, i den verklighet vi befinner oss i, så får jag fortsätta att fylla hundlatrinen i den lokala parken och gå och drömma om den där ladan fylld med snabba bilar.
Wirtén förutsätter alltså, för att invandring skall vara lönsam, att:
- Skolan fixas. Eftersom skolan är på väg rakt utför i Pisa-undersökningarna, och det är misstag från 60-talet som skall backas och en generation av felutbildade och felindoktrinerade lärare som skall vaskas ur, så är chansen att skolan fixas på de närmaste decennierna liten.
- Bostadsbyggandet fixas. Sossarna förespråkar subventioner, men kan endast föreslå totalt otillräckliga sådana då det inte längre går att höja skatten radikalt - vi har passerat Lafferkurvans topp. Alliansen förespråkar avregleringar, återigen tämligen otillräckliga sådana eftersom väljarna inte tål förändringar. Inget lär hända medan vänster och höger slåss om vilket placebopiller patienten skall ges.
- Arbetsmarknaden fixas. Sossarna förespråkar pysselsättning och utbildning. Pysselsättning har vi inte råd med om invandringen är hög. Utbildning har vi inte nog med lärare till. Högern förespråkar löner så låga att migranterna kan bli anställningsbara, vilket innebär skoputsarjobb som räcker till ett plåtskjul i parken som bostad och en rutten banan från en container till middag. Eftersom svenne skattebetalare varken är intresserad av att försörja hela världen eller att få slum om hörnet så är positionerna låsta och inget kommer hända.
Även nyhetssidorna levererar. Här kan vi läsa ett reportage om hur några ensamkommande flyktingar rycks upp med rötterna och flyttas från Ystad till Vellinge. En ohygglig distans på 7 mil - jag ser för mig hur norrländska läsare ryser av fasa.
Jag har oerhört svårt att känna mig upprörd. Grabbarna har tagit sig från Afghanistan till Sverige. Antagligen var det jobbigt att ta sig hundratals mil, och dyrt. Tungt att lämna familjen bakom sig för all framtid. Nu, när de rotat sig på en skola i Ystad, dit Vellinge kommun utplacerat dem pga platsbrist, ska de tas hem till Vellinge och sättas i nya skolor. Jag hade ju blivit lite upprörd om jag själv plötsligt blivit flyttad på.
Men: de här grabbarna får allt betalt av svenska skattebetalaren, i ett läge där staten får låna pengar i högkonjunktur och kommunerna förbereder sig för att höja skatten ett par procentenheter. Deras boende kostar oss över en halv miljon om året per flykting, och skolan är inte gratis för skattebetalaren heller. Att det allmänna då har rätt att flytta grabbarna för att minska kostnaderna är inte orimligt.
Jag läser också, i samma tidning, om hur malmöborna alltmer flyttar ut till grannkommunerna. Men av någon anledning ser jag inga reportage om alla de stackars barn som därmed slits bort från sina kompisar av att behöva flytta flera mil, och byta skola. Det borde ju vara hundratals stackars drabbade telningar.
Hej.
SvaraRaderaEN generation av lärare? Det var snällt sagt av dig. Sanningen är snarare så att alla vi som blivit lärare efter 1985 behöver en uppsträckning.
Dilemmat för den allmänna skolans del är densamma som med massinvandringens förmenta lönsamhet: en skola som erbjuder konkurrenskraftiga löner gör detta med näringsverksamheter där samma färdigheter behövs. Främst de naturvetenskapliga tekniska sektorerna är de som är svåra att konkurrera med. Marknadens behov av lektorer i diverse språk eller humaniora och samhällsämnen är, skall vi säga, en smula begränsad utanför det akademiska livets långtidsutbildningar.
En fd kollega bytte från gymnasielärare i matematik och fysik (Lunda-utbildad i fem år) till att bli ingenjör. Skillnaden i lön och arbetsmiljö sammanfattade han som att han måste varit 'dum i huvudet' som försökte jobba i den svenska skolan.
Så länge skolan är allmän, och lärarhögskolan har monopol på utbildningen via Skolverkets 'behörighetskrav', kan den aldrig erbjuda konkurrenskraftiga löner. Å andra sidan är ett amerikanskt system uteslutet som politisk idé (även om vi ändå får ett sådant).
Sveriges enda räddning är tvåfaldigad: stäng gränsen som vore det pandemi, samt deportera omedelbart samtliga som befinner sig i Sverige på falska premisser, har begått brott och liknande. Min magkänsla säger mig att en folkförflyttning om ungefär ett och ett halvt Malmö är vad som skall skyfflas dädan.
Jag tror Balkanisering är vårt öde, tills skillnaden i födelsetal gör sitt på ett par tre-fyra generationer till: sedan får vi dela yezhiders och kopters öde.
Demokrati är ju en funktion av demografi, trots allt.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Hej! Instämmer i ovanstående inlägg! Och jag tror att Skolverkets monopolistiska konkurrens kommer att upphöra i takt med att allt fler föräldrar kommer att kräva annan form av skolgång för barnen. Man kan ju alltid hota med egen emigration till land med bättre studieförutsättningar!
SvaraRaderaJag talade häromveckan med min mor om hur skolan såg ut anno dazumal. Hennes skola, läroverket i Motala, var fyllt av docenter och bildat folk. Givetvis var det en skola som inte var öppen för alla, utan för de som hade fallenhet och intresse. Måhända även för de som hade råd - min farfar, oäkta son till en piga utanför Åmål, hade inte så många utbildningsvägar öppna.
SvaraRaderaJag tror att det är skillnad på skolor och skolor. Högstadiet är nog rent allmänt ett helvete. Gymnasium för de mindre studiemotiverade är nog ingen trevlig arbetsplats. Äldste grabbens gymnasielinje ären spetsutbildning i fysik, med entusiastiska elever och entusiastiska lärare, där lärarna ordnar studiebesök på universitetet och älskar att diskutera krångliga frågor. Där kan jag tänka mig att en matematiker eller fysiker kan njuta av att arbeta som lärare, lönen till trots.
Att stänga gränsen lär behövas, men är ett nödvändigt men icke tillräckligt villkor. Den svenska skolkrisen är en inhemsk skapelse, invandringen lägger bara ytterligare en sten till bördan.