Är islamismen det största hotet?

Först vill jag varna känsliga högerläsare att ni strax, om ni fortsätter läsa, kommer stöta på något som kan göra er upprörda till eller över gränsen av blodstörtning. En tr-gg-rv-rn-ng, som de hade skrivit i Grönköpings Veckoblad.



Så till vänsterläsarna: här kommer en triggervarning. Jag kommer strax länka till en sida som de som gärna hyllar all världens diktatorer och yttrandefrihetskväsare kategoriserar som hatsida. Sluta läsa här om ni är kräsmagade.



Så till saken: i Samtiden skriver Tomas Brandberg (sverigedemokrat, borde vara separat triggervarning bara på det) om att islamiseringen är det största hot vi står inför. Argumenten, som jag förstår dem, är:

• Terrordåden. I Frankrike och Tyskland mördas människor, och även Norden har haft wannabees. Klantiga sådana, tack och lov, som lyckats tända på sig själva och spränga sig själva. Men även illgärningsmän som lyckats ta andra av daga.
• Radikaliseringen i Sverige; att andra generationens invandrare blir mer religiösa och västhatande än de som flyttade hit.
• Stor invandring från länder där befolkningen har minst sagt osvenska värderingar, varefter dessa invandrare hamnar isolerade i förorter dit polisen inte längre vågar gå.

Hör och häpna, jag håller  faktiskt med Brandberg i mycket. Problemen han tar upp är allvarliga. De måste angripas. Flera tillvägagångssätt finns, och får kanske prövas parallellt:

• Radikalt minskad invandring från de länder som producerar de radikala.
• En polis som lämnar dialogen och kaffeserverandet, drar fram batongen och reclaimar gatorna.
• Utvisning av icke-svenska illgärningsmän. Inlåsning "tills vidare" i de fall utvisning inte kan utföras.

Mot slutet av artikeln kommer en riktigt spännande paragraf. Brandberg påpekar att terrordåd visserligen är spektakulära och tragiska för de närmast inblandade, men att det inte är där det stora problemet finns. Det vi skall oroa oss för är istället den lågintensiva konflikten, där islamister begär separata badtider, statliga pengar till kampanjer, och på ett högst påtagligt sätt genom att leka moralpoliser begränsar livet för sina medmänniskor i förorten.

Här börjar jag undra: är det islamismen jag skall oroa mig mest för? Om jag nu får vara lite egoistisk och tänka på mig själv. Jag har förvisso inte så mycket guldpengar att jag kan ta ett morgonbad i kassavalvet, men jag har nog med pengar att köpa mig ett normalt medelklassliv, på tryggt avstånd från islamisterna. Ingen hotar mig med spö om jag inte bär turban och långt skägg. Ingen tvingar mig att fasta på Ramadan.

Dags att byta spår: Hakelius skriver om vänsterns utrensningsbrigad i Expressen.

Tänk tanken att dessa frihetens förödare får reda på att jag publicerar sådana här teckningar:

Tänk vidare tanken att jag inte vore ingenjör i privat sektor utan var offentliganställd, till exempel lärare, och brigaden kontaktade min arbetsgivare. Jag skulle ha lika stor chans att behålla jobbet eller få nytt lärarjobb som denne man:

Att jag sedan även publicerar sådan här religionskritik, samtidigt som jag själv är religiös fundamentalist, lär inte hjälpa:

Vänsterns utrensningsbrigader kommer vi svenskar inte ifrån genom att flytta ifrån några väl definierade bostadsområden. Moralpoliserna når oss, och våra arbetsgivare, överallt. De finns inte bara i några dunkla källare i förorten, de har infiltrerat staten och alla de organisationer som diar pengar av staten oss skattebetalare. Det gör att jag är mer rädd för dem än för islamisterna. (Vilket, kära läsare, inte innebär att vi inte bör och kommer behöva göra stora ansträngningar framgent för att mota den gröna faran i grind.)

Det är inte bara vänstern som vill bränna dig och mig på bål, förresten. Försök att "komma ut" som abortmotståndare eller hävda att äktenskapet är till för man och kvinna, och även en stor del av borgerligheten kommer slåss om att få vara den som sätter facklan till bålet.

Högern börjar också lära sig att slå tillbaka. Ni minns väl när Kakan Hermansson kvickt som tusan fick åka katapultstol ut ur Audis reklamkampanj, efter att ilskna polishatarhatare fått bilföretaget att inse att all reklam inte är bra? Många av våra trender kommer från USA - här är ett exempel från genusdebatten.se om vad som kan komma.


Den här utvecklingen gör mig rädd. När vi ger oss på varandras försörjning istället för varandras argument. Ett land fyllt med lättkränkta och rädda människor om vartannat.


2018 vill jag rösta på ett parti som vill rensa ut den här skiten. Men vilket? Vänsterpartierna är tämligen rötskadade, även om en del röster i S (Hadzialic, Widar, ...) och vänster därom (Lindeborg, Kakabaveh, Keyeyune, ursäkta stavningen) börjat vakna. För L och C hyser jag intet hopp. Åsa Nisse-marxister. Till och med moderaterna hyllar Rättviseförmedlingens identitets- och svågerpolitik. Vi Kristdemokrater är förstås pålitligt konservativa. Hoppas jag i alla fall. Så länge vi finns kvar. Borgerlig samling verkar ha alla de rätta åsikterna, men inga röster än så länge.


Jag börjar känna mig som den där norrmannen i skämthistorierna, gutten som ser alla andra bilar köra åt fel håll på motorvägen.