Att förbjuda eller inte förbjuda

Nyåret bjöd på många nyheter om ungdomar som betett sig som rövhål landet runt. Skjutit raketer efter människor, kastat smällare i barnvagn, och så vidare.

Innan jag går vidare i texten får jag erkänna att jag är part i målet. Jag är hundägare. Nej, inte ett sånt därt litet bjäbbigt nervsammanbrott till golvmopp, utan en stor fågelhund. En hund som ryckte till lite vid de första knallarna, men sedan struntade i resten. Men som hundägare är man ändå inte särskilt positivt inställd till fyrverkerier och smällare.


Genast börjar ropen på förbud att skalla. Inte förbud mot att bränna av en raket emot andra människor, sådana stollerier är redan förbjudna, utan förbud mot att saluföra raketer överhuvudtaget. Varpå ropen från andra sidan studsar tillbaka: det är bara att polisanmäla!

"Det är bara att polisanmäla". Den frasen studsar flitigt runt på internet, varje gång vi blir varse polisens, socialens eller domstolarnas ineffektivitet och passivitet. Tyvärr visar det sig ofta att det är fullständigt meningslöst att polisanmäla. Om någon ockuperar din tomt, så är det du som får betala för att få den sanerad. Men ingen hjälper dig avhysa ockupanterna. Om du blir halvt ihjälslagen av en grupp unga män, så hävdar de bara att de är tolv år gamla och
därmed får löjeväckande låga straff.

I ett läge där polisen inte ingriper när de själva blir beskjutna med fyrverkerier lär polisen inte komma till din eller min hjälp.


Så förbud verkar vara vad som krävs. Tills man tittar på vad som kan hända.

Fyrverkeriförsäljarna börjar nu prata om självsanering, för att förekomma en lag. Det låter ju kul. Det kommer innebära att seriösa handlare inte säljer till dig och mig, men att buset kommer gå och förse sig hos skummis-affärerna. Så de enda som drabbas är de skötsamma. Ungefär som när vi klämmer åt jägarna för att bli av med importen av automatvapen och handgranater från Balkan.

Även om det blir förbud, så är risken stor att de som tar sig besväret att "privatimportera" från Danmark/Tyskland eller köpa under disk är just de som absolut inte skall ha en raket i handen.

En effekt kan dock uppnås. Jag slipper att mina grannar står i sin egen trädgård, fem meter från mitt fönster, och bränner av årsbonusen. Vete sjutton om det är värt det.



Men - så här har det väl alltid varit? Närhelst ett nytt brottsfenomen diskuteras - skjutningar på öppen gata, taharrush-mobbar, uträttande av toalettbehov i dagisets sandlåda - så dyker det upp förståsigpåare som hävdar att det intet nytt är. Redan på Röde Orms tid slog vi ihjäl varandra.

Nej, så minns jag det inte. När jag var ung var smällarna fortfarande tillåtna. Så vi ungdomar i trakten fick lite ettöres och femöres av våra föräldrar, och även några få och eftertraktade Kinapuffar.

Nej, stopp, inte den där! Det där var ju det där rasistiska godiset. Så här såg den ut:

Vid nyår gick alla bort till skogen, en bra bit bort från närmsta hus, och brände av smällare och raket. Raketer i plural blev det sällan, det var dyra grejer, och på den tiden skulle den familj som kom på idén att lägga tusenlappar på fyrverkerier nog sinnesundersökts och satts under förmyndare.

Veckorna därefter gick vi gossar runt och tände på våra överblivna smällare, gärna lagda under en sten eller något som kunde hoppa upp lite när smällaren sa "fjutt". Tämligen oskyldigt. Var man riktigt vågad kunde man sätta en kinapuff och en puttekula i ett cykelstyre, sikta mot en tegelvägg och fjutta på. Att sikta på en människa hade inte ens de mest asociala dräggen i klassen kommit på än.


Summa summarum: jag tror inte att ett förbud når hela vägen. Samtidigt ser jag inte att våra dialogpoliser har någon som helst förmåga att stävja buset. Så vad göra? Visst, vi kan dämpa symptomen med ett litet förbud idag. På sikt krävs hårda bandage:

• En poliskår som rensas från alla genus- och dialogsvamlande chefer och fylls med hårdföra robusta ordning- och reda-människor. "SD hade rätt" har jag vant mig vid att säga, nu är det dags att säga att det emellanåt är synd att Ted Ekeroths infall inte är partiets officiella politik.
• Fler poliser.
• Stenhårda straff för våld mot andra människor. Ingen halvtidsfrigivning och sådant trams.
• Statens våldsmonopol reclaimar de förorter där gängen styr. Med svensk militär och israeliska "rådgivare" om så krävs. Det skall inte råda något tvivel om att Svea rikes lag gäller i varje vrå av riket.
• Utvisning för utlänningar som begår allvarliga brott.
• Internering - rymningssäker sådan - för de som skall utvisas och inte kan utvisas.

Men var hittar vi det konservativa parti som inte bara går till val på sådant, utan även får väljarnas stöd?