Bröderna Marx

De lyste upp min ungdom, bröderna Marx. Den amorale Groucho, den knipsluge Chico, och den harpspelande tossingen Harpo. Vid sällsynta tillfällen vände svensk TV blicken bort från hur alla är glada och får äta sig mätta på det Maoistiska kollektivjordbruket, eller hur kapitalismens ondska tvingar de stackars östtyskarna att meja ned sina flyende medborgare i ryggen, och sände en Marx-film. Tokroliga upptåg och galna ideer trängdes med olidliga smörsångare och musikaliska muntrationer.


Dagens Marx-bröder är förvisso lika tokiga, men inte lika roliga. Ni har väl sett den senaste filmen, "A day at the Transportstyrelsen"? Jag har inte riktigt fattat vem som är vem i filmen, men Löfven får i alla fall rollen som den stumme Harpo.


Vems är felet? Mycket skuld faller förvisso på vår nuvarande (i alla fall sitter de, tyvärr, kvar när jag skriver detta) regering. Att ha fått reda på att viktiga data är ute på vift, inte göra något under över ett års tid, och nu under galgen tillsätta en ny chef som säger att våra data förhoppningsvis kommer säkras någon gång under hösten - kan man bli mer inkompetent? Det är väl bara att dra ur sladden till datorerna, plocka fram kartoteken från arkiven och ta smällen.


Sjöstedt och andra kommunister vill lägga felet på den onda marknaden och de likaså onda privata företagen. Jag skulle här vilja visa några av hans tweets i frågan, men han har tydligen blockat mig. Trots att jag, mig veterligen, inte står på SIs blocklista. Jag har väl citerat Orwell lite för ofta.


Är det då så att privata företag per definition läcker statshemligheter som såll? Jag har själv jobbat som konsult åt ett svenskt, privat företag i försvarsbranschen. Självfallet gjordes säkerhetsprövning innan jag fick ens sätta lilltån innanför taggtrådsstängslet. Viktiga data låg på datorer som hade ett separat säkert nätverk, utan internetkontakt.


Dock var företaget väldigt vänliga. De såg till att vi fick umgås med gosiga husdjur i hangarerna:





 Där fanns även snälla dialogvakter som såg till att hjälpa demonstranter från svenska freds och polska tavelförsäljare tillrätta.

 OBS: bilderna ovan är endast en illustration, som det brukar stå i reklamen. Av uppenbara skäl tog jag inga bilder när jag var på besök.




För att fördela skuldbördan vill jag börja för länge sedan, i min ungdom. På den tiden som sossarna prenumererade på makten. Då de trodde att de för evigt skulle vara regeringsparti, såg de till att få igenom konstitutioner som avsiktligt inte skulle lägga några trista konstitutionella spärrar ivägen för politikernas makt. De såg också till att, varje gång någon post skulle tillsättas, tillsätta den med en sosse. Det funkade bra, ur statens synvinkel, så länge sossarna var ett stort parti med många vettiga medlemmar som hade bildning och förnuft. Av det tio kompetenta kandidaterna tillsatte man en av sossarna. De enda som gnällde var vi i högern som var intresserade av demokrati och rättvisa. Med tiden blev det dock sämre, när sossarna krympte, och de som var medlemmar mest var ungdomsförbundsbroilers. I ungdomsförbunden lär man sig detta:

• Fuska med medlemsantalen
• Smida ränker och hugga varandra i ryggen
• Spelet är allt, verkligheten är ointressant

Ingen bra plantskola för verkschefer och tjänstemän. Med sådant chefsmaterial, är det konstigt att vi nu har östasiatiska muséer som ser identitetspolitik som kärnverksamheten och slänger de dammiga samlingarna gjorda av döda vita snubbar på tippen? Att Svenska Institutet ser det som sin uppgift att blocka alla till höger om KPML(r)? Att transportstyrelsen skiter i om deras hemliga uppgifter kan ses av hela världen - "ingen spion är illegal"?


Alliansen då - är det deras fel? Det var ju tydligen de som startade den här upphandlingen av outsourcing av IT-data. Ja och nej.

Att outsourca IT-data är inte fel. Nyligen var jag anställd på en amerikansk halvledartillverkare; Intel. De har en del jättehemliga grejor. Data jag aldrig hade en chans att se. Jag fick skriva på ett papper om att jag blev skadeståndsansvarig fullt ut ifall jag skulle röja något - då talar vi inte om sjuttiotusen svenska spänn. Deras teknik är även lite halvmilitär och därför belagd med rejäla exportrestriktioner. Om hemliga data hade läckt till vårt testlabb i Rumänien hade Intels högsta chefer fått besök av ett gäng ilskna, biffiga militära typer som hade eskorterat dem till Guantanamo för lite water boarding-sessioner.


Och vet ni vad? Intel, under tiden jag jobbade där, lade ut sin dokumentation på Google Docs. Nej, vi använde inte våra privata konton. Intel gjorde givetvis en affär med Google, där man noga kom överens om var i världen servrarna stod, vem som hade åtkomst, och hur filer krypterades. Och de där jättehemliga filerna som jag inte fick se lades naturligtvis inte ut där. Så där som Transportstyrelsen självfallet borde gjort.


Så alliansen gjorde inte fel som drog igång en outsourcing. Hur kunde de veta att den chef som S-regeringen senare skulle tillsätta var till den milda grad inkompetent i genomförandet? Vad alliansen däremot har gjort fel är att aldrig på allvar gå till storms mot den socialdemokratiska utnämningskorruptionen. Under min tid som ungmoderat på 70-talet talade vi mycket om hur vi skulle slänga ut alla sossepolitruker och sätta dit riktiga ämbetsmän istället. Och sen kommer Reinfeldt-regeringen, har möjligheten, och fortsätter glatt utnämna stolpskott som Eliasson. Mycket prat, lite verkstad. Makt korrumperar. Eller längtan efter landshövdingeposter.




Vad bör göras, då?


Alliansen bör ta fäste på en sak: läckan måste åtgärdas. Data skall säkras nu, inte i höst. Om inte data säkrats på måndag, skall regeringen fällas på tisdag. Tar inte alliansen tag i detta omedelbums är de medskyldiga.


Horhuset måste rensas. Inkompetenta politruker måste väck. (Japp, det verkar som Kent Ekeroth är en av landets klokaste statsvetare. Vilket inte är en eloge till Kent utan en hurril till våra statsvetare.) Eftersom det verkar vara omöjligt att bli av med inkompetenta chefer i svensk förvaltning, föreslår jag att vi inrättar ett nytt verk: Postmoderna verket, förkortat Postverket. De får i uppgift att problematisera och kontextualisera och kritiskt utvärdera varje åtgärd som de andra verken utför. Notera att de skall granska, inte göra något. Där sätter vi alla oduglingar på ett servicehem där de kan knyppla och sjunga allsång utan att göra någon skada. Under tiden tillsätter vi kompetenta chefer, utan partibok, och ger nya direktiv. Inga genus-satsningar. Inga HBTQ-certifieringar. Inga schamankurser. Bara trist kärnverksamhet. Tre ackord, tre minuter, raka rör. Det funkar alltid.

Vem skall vi tro kan göra denna utrensning?

• Ghostbusters? Klart bästa alternativet, om det inte vore för den lilla detaljen att de inte existerar i verkligheten.
• Sossarna? Jag skäms lite över att jag tidigare sagt jag kan fundera på att lägga en röst på S 2018, eftersom de i alla fall har chans att vara statsbärande. Skratta gärna åt mig, det förtjänar jag. De är problemet, inte lösningen.
• Alliansen? Den som hyllar rättviseförmedlingen, en förening med syfte att sätta sina kommunistpolare på fina poster, är en del av problemet. Alliansen behöver byta företrädare.
• Voldemort, eller partiet även känt som Sverigedemokraterna? Ett oprövat kort. Vad händer om Åkesson blir statsminister - kommer han börja sätta trogna SD-medlemmar som chefer?
• Medborgerlig samling? Deras partiprogram är en härlig promenad i nostalgins ljuva lunder, då de verkat kopierat det rakt av från ungmoderaternas program från när jag var ung. Dock har jag ungefär samma invändning här som för Ghostbusters. 

Vad skall jag göra? Jag kör två spår. Dels fortsätter jag gnälla här, i hopp om att det skall göra någon skillnad. Sen är det också dags att ha en bakdörr. Jag uppmanar mina barn att antingen studera utomlands, eller skaffa sig svenska examina med internationell gångbarhet. Att doktorera i Selma Lagerlöfs inställning till transfobi känns inte som en bra framtidsplan. Sedan spanar jag lite slött efter vilka länder som kan erbjuda en god miljö för en surkonservativ pensionär. En tillvaro i en svenskkoloni med golfspelande bankdirektörer har jag redan strukit från listan. Där skall gärna vara kallt, ruggigt och finnas gott om mörk öl och whisky.


Oj då. Här fann jag plötsligt en anledning att avsluta lite positivt. Positivt om EU! EU ger oss domstolar vi kan överklaga till när staten tar våra mänskliga rättigheter ifrån oss. EU ger oss möjlighet att skicka iväg barnen till universitetsstudier varhelst i Europa, emellanåt till och med utan att vi behöver betala en extra omgång studieavgifter. Vi kan även slå oss ned som pensionärer och njuta av värdlandets sjukvård som fullvärdiga EU-migranter. Halleluja! Så som läget är i Sverige är det skönt med lite Fuck Off-kapital.