De fromma förhoppningarna

Häromdagen läste jag om novellen "Three Blind Mice", skriven av den i Sverige ledsamt underskattade SF-författaren Keith Laumer. Handlingen går ut på att tre människor hamnar på en öde is-planet ihop med ett gäng utomjordingar. De två grupperna försöker ha ihjäl varandra. För människorna går det bra, då de kan samarbeta, till skillnad från marsianerna som mest går i vägen för varandra. Då människorna växt upp på olika planeter kompletterar de även varandra väl. Den som växt upp på en höggravitationsplanet klarar av att baxa fram ett tungt vapen, den som växt upp på en ökenplanet kan hantera solgasset på isvidderna, och den som växt upp på en mörk planet kan navigera i de grottor de tar sin tillflykt till. Den röda tråden känns igen från Byggare Bob eller valfritt avsnitt ur tidningen Bamse. Så här långt hade vår artistelit nickat gillande. Mångkultur och kollektivt agerande is da shit!

Det går dock att vända på steken. I Sverige har vi nu fått såpass många och inför varandra obegripliga och inkompatibla kulturer att det är vi som är de icke-samarbetande utomjordingarna. NMR, F!, Sveriges Unga Muslimer och förortens knarklangare förstår inte varandra, och kommer aldrig jobba tillsammans mot samma mål.


Med detta i tankarna läser jag sen ett inlägg från den liberale debattören Andreas Johansson Heinö om invandring och integration. Han ägnar en hel del möda, utan att nämna dem vid namn, åt att övertyga moderaterna om att det är dags att åter plocka fram de dynamiska effekterna. Ett begrepp som moderaterna förr i tiden hånades för, när de ansåg att skattesänkningar skulle sätta fart på ekonomin och därigenom resultera i konstanta eller till och med ökande intäkter för staten. Vilket Reinfeldt I:s jobbskatteavdrag visade stämde.

Heinö håller med om det uppenbara: det är lättare att integrera våra existerande invandrare om vi slutar fylla på med nya. Samtidigt varnar han för att de sätt vi har att minska på invandringen kommer, via dynamiska effekter, försvåra integrationen och därmed motverka sitt syfte:

• Tillfälliga uppehållstillstånd minskar pull-effekten, så färre kommer hit, men de som kommer lär inte bli så intresserade av att bli en del av svenska samhället om de när som helst kan skickas hem igen.
• Slopad anhöriginvandring minskar pull-effekten, men gör också att de som är här inte vill integreras, då de inte vet om de kommer behöva åka hem till familjen eller ej.

Men är det så? Idag har vi gott om invandrare som tar sitt PUT och sina bidrag, och lever i icke-svenska enklaver. Eftersom de kan, utan någon som helst ansträngning. Om vi istället ställer om systemet så att endast den som är välintegrerad får PUT, bidrag och familjeåterförening, så kommer incitamenten att bli välintegrerad öka.

I sista stycket berättar Heinö hur vi skall göra, istället för att föra meningslös invandrings- och integrationspolitik:

"...generella liberala reformer av arbetsmarknad, av välfärden och av skolan."

Jäklar i mig, att det var så enkelt! Det är tydligen så enkelt att Heinö inte med en bokstav behöver antyda vilka dessa reformerna är, eller vilken effekt de kommer att ge. Lite synd. Lite som att jag inför nästa rymdprojekt skulle ge NASA rådet att "det ni behöver göra, grabbar, det är att bygga en raket".

Jag håller med Heinö att det behövs liberala reformer. Inte bara för arbetsmarknad, välfärd och skola, utan även av bostadsmarknaden. Det jag ställer mig väldigt undrande till är i vilken utsträckning det kommer lösa våra invandrings- och integrationsproblem, förlåt, utmaningar?

• Arbetsmarknad: Jag antar att Heinö syftar på lägre löner? Här tornar hindren upp sig. Det finns idag subventionerade anställningsformer, nystartsjobb, instegsjobb, och allt vad de heter, där nästan hela lönen betalas av staten, det vill säga du och jag. De som föreslår lönesänkningar som integrationslösning talar, föga förvånande, aldrig om nivån på invandrarlönen. Erfarenheterna av de subventionerade anställningarna tyder på att det är högst sisådär 10% av en vanlig lön som gäller. En lön det knappast går att leva på. En lön som inte kommer generera den skatt som krävs för att inte resten av kollektivet skall få punga ut för deras sjukvård, skolgång, pensioner osv. Svenska fackföreningar lär inte stillatigande acceptera att staten liberaliserar bort allt vad kollektivavtal heter. Eller har Heinö tänkt att vi skall ha särskilda blatte-löner?
• Välfärd: Här antar jag att lägre bidrag avses. Vilket ju lär krävas om man skall få någon att ta ett jobb till 10% av dagens löner. Hur kommer Svensson ta budskapet om att socialbidragen skärs med 90%? Eller är det tänkt att bidragen skall reserveras för svenska medborgare? Inte en dum idé, faktiskt, om vi slutar dela ut medborgarskap till var och en som efterfrågar det. Dock kan vi ju fundera en stund över de sociala konsekvenserna av att ha en stor, ointegrerad flyktingpopulation som inte har de pengar som behövs för att överleva. Social oro, månne? Stölder, våld, kaoz?
• Skola: Här blir jag riktigt nyfiken: vad innebär det att liberalisera skolan? "Liberalerna" vill, vad jag minns, förstatliga den. Själv vill jag hellre "konservativisera" skolan - ordning och reda, katederundervisning, fakta istället för värdegrund. Dock tycker jag Heinö missar att prata om volymerna. Volymen av de hundratusentals lärare som snart kommer saknas. Hur löses den pucken, liberalt, med ett stort inflöde av elever som inte talar svenska?

Det verkar som om jag och Heinö är på frontalkollision. Dock ser jag en enkel lösning på problemet. En kompromiss, där vi bägge får som vi vill:

1. Först gör vi som jag vill, och totalstoppar asylinvandringen. Arbetskraftsinvandringen får fortsätta med förnuft - det är helt OK för Ericsson att hämta in indiska programmerare, men "Ärlige Ahmeds krog & taxi" får inte importera slavjobbare på fejkkontrakt. Hur vi gör för att avgöra att en kinakrog som vill anställa en kock från hemlandet hellre än en Domuskock är ett ärligt företag eller ej, det har jag inte riktigt tänkt till på, dock.
2. Sen gör vi som Heinö vill, och liberaliserar politiken i lugn och ro. Efter ett tag har vi nått ett läge där skolan har gott om personal och goda resultat, det finns gott om bostäder, vi har en arbetsmarknad som skriker efter arabisktalande människor med halvdussinet års skolgång i bagaget.
3. När vi är överens om att samhället är i stånd att ta emot hundratusentals migranter från fundamentalistiska muslimska länder varje år - ja då öppnar vi kranen tillsammans.

Jag misstänker att vi aldrig kommer komma till punkt 3, utan redigt köra fast i leran i punkt 2. Men Heinö tror väl på sitt eget recept?