Civil olydnad

Ingen har väl missat filmerna där en ung kvinna ställer sig upp och filmar när hon vägrar låta ett flygplan köra tillbaks en utvisad man till Afghanistan. Meningarna är delade.

• Är hon en hjälte, som Ann Ramberg, Malena Ernman och många andra till vänster anser? Är det rätt och riktigt, och tecken på civilkurage och moralisk ryggrad?
• Är hon en skurk som bryter mot lagar som vi i god demokratisk ordning stiftat och försöker genomdriva?

Lite historik

De som stödjer aktivismen, vad anger de för skäl? Håller skälen?

Många referenser till Gandhi, Rosa Parks och Sydafrika flimrar förbi. Låt oss titta på dessa fall.

Gandhi har Orwell skrivit en hel del om. Orwell var inte särskilt förtjust i Gandhi, utan såg honom som tämligen omoralisk och ointresserad av människoliv. Gandhis råd till judarna under andra världskriget, till exempel, var att snällt och lydigt marschera in i gaskamrarna, på det att Hitler och grabbarna skulle inse hur fel de hade, eller i alla fall sova lite sämre på nätterna. Gandhis aktioner var också sällan särskilt effektiva; de brittiska styresmännen i Indien kallade Gandhi "imperiets bäste vän" för att han såg till att hålla britterna vid makten.

Rosa Parks har vi alla läst om i skolan, kvinnan som vägrade flytta sig från buss-sätet när vita ville sitta och därför blev arresterad. Visst tycker vi alla att hon gjorde rätt, och att det var de rasistiska lagarna som var moraliskt felaktiga?

Sydafrika blir lite luddigt att hänvisa till, Sverige stödde ju genom sitt ensidiga stöd till kommunistiska terrororganisationen ANC "necklacing", vilket väl knappast är vad vi menar med civil olydnad.

Även i Sverige har vi haft civil olydnad förr i tiden. Almstriden i Stockholm hindrade rivningskåta lokalpolitiker att fälla några almar och riva ett café. Plogbillsrörelsen springer runt ibland våra militära skyddsobjekt och saboterar. Diverse borgerliga ministrar visade sig av ideologiska skäl ha smitit från Radiotjänsts räkningar. Om Dan Park är konstnär eller aktivist, hjälte eller förbrytare, kan vi fundera över. De som hyllar att Rosa Parks bryter mot lagarna brukar dock sällan jubla över Dan Parks lagbrott.

Allmän analys

Ja, som jag ser det finns stöd för att genomföra civila olydnadsaktioner med högburet huvud, utan att känna sig som en simpel brottsling. Vi behöver inte ta till med extremexemplet Rosa Parks, och rasistiska lagar, utan det räcker gott med Almstriden. De flesta svenskar idag lär hålla med om att det var rätt och riktigt att almarna bevarades, och att det hade varit väldigt bra om fler rivningar av fina stadskärnor och resande av Domuslador hade stoppats. De styrande var på tvärs med folket.

Skulle jag kunna tänka mig civil olydnad? Jodå. Tänk tanken att den antisemitiska vänstern stiftar lagar om att alla judar skall samlas ihop och deporteras till USA. Visst tusan skulle jag obstruera allt jag kunde mot den lagen, för där har min gräns för länge sedan passerats.

Men nu är jag ju lika godhetsknarkande som hon den där flygkaparlajvaren. En judelag är något som varenda vettig människa i landet skulle resa sig samfällt i protest gentemot. Mer intressant blir det när man tar ett mer jordnära exempel. Låt oss göra det.

Jag är kritisk till dagens invandringspolitik. Jag anser att alldeles för många har tagits emot under flera decenniers tid, fler än vi kan hantera. Jag ser kulorna och handgranaterna regna, jag ser butiksägare som drabbas av beskyddarligor, jag ser förorter som börjar bli lika osäkra som det Afghanistan våra vänner med öppna plånböcker vägrar skicka folk till. Är det då moraliskt rätt av mig och mina meningsfränder att lägga oss på Öresundsbrons körfält för att hindra utlänningar i allmänhet och danskjävlar i synnerhet att komma in i landet? Är det gott och hedervärt att ockupera flyktingförläggningar och spärra vägen till rumänska tältläger? Kommer Anne Ramberg stå sida vid sida med Dan Park och skandera "invandringskritikerbrott är något gott"?

Beslut

Oavsett vad jag skrev ovan om hur fint och ädelt det kan vara med civil olydnad måste mitt svar bli ett fett nej. Vi ska inte ägna oss åt sådant. Vi ska inte hylla sådant. Vi lever inte på 30-talet, eller i en rasåtskiljande avkrok. Om nationalsocialisterna kommer till makten i Ludvika, eller islamisterna inom vänstern kommer till makten i Malmö, och inför segregeringslagar, då kan saken komma i ett annat läge.


Nej, jag må intensivt ogilla mycket av dagens förda politik, men min protest får komma via valsedeln (huka er i höst, politiker!) och fradga- och tes-tuggande blogginlägg. För vad kommer annars hända, när även vi i högern slagit in på aktivismens breda väg?

• Betänk att säkerhetsläget i Afghanistan är omdiskuterat. Knappt några återvändare har dött. Att där är fattigt är vi alla överens om, men en överväldigande majoritet av riksdagen är också överens om att det inte är skäl till asyl. Å andra sidan är det 100% klart att det barn som drabbas av en abort inte kommer överleva. Självfallet är det därmed mycket mer moraliskt rättfärdigt att börja blockera abortkliniker än att blockera Afghanrundor. Kan vi vänta oss tummen upp från Ramberg och Ernman?
• Inte ens flyktingvänliga NIMBY-ister vill ha ett flyktingboende som granne. Ska vi börja ockupera och riva dessa?
• Sverigevännerna kommer lägga sig i vägen för varenda midsommarfirande och nationaldagsfirande där det bjuds på arabisk sång. Det skulle inte förvåna mig om de demonstrativt börjar gå omkring och äta hamburgare utanför landets moskéer under Ramadan.
• Skatt är stöld. Skattesmiteri blir därmed självförsvar.
• Sveriges television är idag en identitetspolitisk propagandacentral. Självfallet är det moraliskt riktigt att störa ut eller fälla varenda sändningsmast i riket.

Nej, så här kan det inte gå till i en demokrati. Om alla får vetorätt, kommer inga beslut överhuvud taget att kunna genomdrivas. Den som tycker att ett beslut är fel får helt enkelt gå den långa och tunga vägen att driva opinion. Bara för att riksdagen är befolkat av dagisbarn kan inte riket vara det.