Valkampanjer vi minns

Det är inte alltid det går så bra för våra politiker. Ta till exempel Theresa May, Tory-ledaren i den lilla ön väster om Europa, som utlyste val i samband med Brexit, i hopp om att få en starkare majoritet, men fick se den krympa istället. Ibland är det fel på politikern, ibland på budskapet, och ibland på bägge två. Ta till exempel det här närodlade, ekologiska päronet:

Vem, idag, minns vem Lennart Daléus är, eller att han var ledare för Centerpartiet?

Bättre har det gått för våra politiker i EU-valet, i alla fall för de politiker som tagit sig besväret att lära känna sina väljare.

Ta Alice Bah-Kuhnke, till exempel. Hon vet att Miljöpartiets väljare inget kan, utan bara känner. Annars hade de ju alla hyllat kärnkraftens förmåga att inte släppa ut koldioxid, eller den konventionella odlingens förmåga att odla mycket mat på liten areal. Att då framstå som totalt okunnig och faktaresistent är ju lika omhuldande om kärnväljarna som när vänsterpartister hyllar väpnade revolutioner.

Allra smartast var dock SD-kandidaten Peter Lundgren, som strax innan valet lyckades läcka en nyhet om att han klämt en partikollega på brösten, vilket alla tidningar raskt zoomade in på (nyheten alltså, inte brösten). Vi vet ju alla vilka de ca 15-20% av folket som röstar på SD är: unga arga män som bor kvar i mammas källare och har gett upp allt hopp om att hitta en partner. Imponerande hur många källare det finns i landet! Dessa män ser förstås en själsfrände i Lundgren, och röstar mangrant på honom. Jag kan se framför mig hur han under valkampanjen åker runt landsbygden i en trimmad Volvo 740 och pumpar ut sin kampanjlåt:



 Lundgren borde även ha stor chans att äntligen låta SD bryta in i de kvinnliga röstlängderna. Kvinnor älskar, sedan decennier, att läsa romantiska romaner om alfa-män som bestämt rycker isär blusen och tar för sig. Det finns ett namn för företeelsen: "bodice ripper". För att inte tala om sado-porren i "50 shades of gray".

Det här ser lovande ut!