Toleransens nya ansikte

Häromdagen sågs följande citat av moderaten Göran Lindblad i Sydsvenskan:

"... bland dem Göran Lindblad (M) som kallar beslutet ett utslag av ”skenhelig sionism”:

– Judarna och hela den sionistiska maffian vann. De religiösa galningarna hade lyckats mobilisera."

Reportern, som såg en guldspade hägra, kontaktade moderaternas partikansli, som omedelbart reagerade med att utesluta Lindblad. Dagen efter meddelade han pressen att han nu var hemma i sitt nya parti, Svenskarnas Parti, före detta Nationalsocialistisk Front.

Nej, detta har förstås inte hänt. Det Lindblad egentligen sade var:

"...bland dem Göran Lindblad (M) som kallar beslutet ett utslag av ”skenhelig papism”:

– Italienarna och hela den fundamentalistiska maffian vann. De religiösa galningarna hade lyckats mobilisera."

... och katoliker är ju helt OK att ha förutfattade, inskränkta åsikter om. Eller?

Det som stör mig med debatten i frågan, där många verkar tycka att Sveriges lagar totalt rasar samman om några katoliker i vården får rätt att avstå från vad de ser som barnamord, är hur vi bara tycker om olika sålänge alla är lika. Måste verkligen alla omfatta exakt samma värdegrund eller åsiktsgemenskap för att inte drabbas av yrkesförbud?

Kan en sverigedemokrat vara lärare, ungdomsledare eller fackligt ansluten? Om inte, vad återstår då av vårt öppna, fria samhälle?

Kan en afrikansk, kristen barnmorska som kommer hit som flykting få arbeta i den svenska vården? Eller skall vi säga till henne att hon snällt får gå och städa som andra invandrare? Vad har vi då vunnit, förutom att ha fått pressa vår åsikt ned i halsen på någon annan?

Själv arbetade jag som konsult inom försvarsindustrin en gång i tiden. En kollega ville inte jobba med vapen. Det var helt OK med chefen - inom försvarsindustrin! Det fanns andra arbetsuppgifter, så varför göra sig av med en värdefull medarbetare? Med lite god vilja går det mesta att lösa. Samma sak borde kunna gälla för katoliker i vården, muslimer på grisfarmer, eller vänsterpartistiska riksdagsledamöter som inte tål se en Sverigedemokrat i samma korridor.

Landet kastas inte in i anarki för att en och annan människa tillåts bete sig lite annorlunda!

Jag gillar olika - till och med när jag inte riktigt kan förmå mig att gilla de olika. Gör du?

ÅsaNisse-marxisterna

Rädda människor som stänger in sig med likasinnade och vänder taggarna utåt mot de som är olika förknippar vi väl mest med sverigedemokrater, Vellingebor och andra som är lätta att hata eftersom de inte är som vi.

Nu har dock ÅsaNisse-marxisterna på Smålands Nation i Lund slagit till igen. Pavlina Ekdahl var modig som bosatte sig på nationen. Som tack blev hon mobbad - klotter och klisterlappar på dörren, tillmälen i förbifarten. Nej, hon är inte sverigedemokrat, jude eller något annat som skulle kunna dra ned vänsterns rättmätiga vrede över henne. Hon är folkpartist...

Nationens ledning har tack och lov försökt leta upp bössen, men utan resultat. Nu flyttar Pavlina.

Det nationens ledning inte fattar är att problemet är inbyggt i nationens stadgar, som kräver att den som skall bo där är med i en socialistisk förening. Då är det inte konstigt att grupptänkande radikaler fattar eld när en folkpartist dyker upp mitt i tranedansen. Vänstern är snabb att fatta det tokiga i när andra, såsom rika Vellingebor, herrklubbar eller amerikaner, stänger in sig med likasinnade i 'gated communities'. Men att detta att mångfald berikar även skulle gälla vänstern själv - näää.

Jag tycker det är dags för liberala ungdomsförbundet att tillsammans med Aftonbladet fixa några "vi gillar olika"-demonstrationer utanför Smålands. Själv kommer jag stå där med plakatet "Fram för integration - öppna Smålands Nation".

Huka er grabbar, nu laddar hon om!

Visserligen är det inte helt ovanligt med politik från predikstolen, men när hördes senast en nyliberal högerröst framifrån kyrkorummet? Här är vad Sydsvenskan hävdar att biskop Eva Brunne sade häromdagen, med riksdagens ledamöter närvarande:

"Den rasism som säger att du inte är lika mycket värd som jag, att du inte ska ha samma rättigheter som jag, inte är värd ett liv i frihet, och detta av en enda grund - att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld - det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor."

Detta är ett knä rakt i skrevet på den 70-talsvänster som ansåg att demokrati nog var bra för västerlänningar, men att afrikaner och asiater nog hade det bättre med socialistiska diktaturer. Som gödde dessa diktatorer med biståndspengar, så de kunde klamra sig fast och plåga sina medborgare lite till. Som inte ansåg att de baltiska staterna hade rätt till frihet. Som än idag håller igång vänskapsföreningar med Kuba, ja till och med Nordkorea!

Nog kan jag tänka mig att många i salen blev röda både i hjärtat och ansiktet av skam, när de tänkte på hur de brukade förneka andra länders medborgare demokratins och frihetens välsignelser.

Att sådant sägs i den svenska kyrka som alltid har ett vått finger uppe i luften för att inte riskera att säga något inopportunt, gör mig dessutom varmt förvissad om att nu blåser det högervindar!

Det enda jag inte fattar är varför Sverigedemokraterna tågade ut. Visst, de är folkhemskramande vänsternostalgiker, men inte sjutton kan man väl anklaga ett 20 år gammalt parti för vad som hände på 70-talet? Men, vem vet, kanske Jimmie hade bråttom till någon dragspelsmässa?

Vad bör alliansen göra nu?

Jag har fått lite signaler från alliansen om att reformerna nu är gjorda, skatten sänkt, sjukförsäkringen reformerad, och att det nu mest gäller att sitta still i båten, invänta nästa högkonjunktur och hösta in väljarnas beundrande bifall.

Det känns lite väl enkelt. Nu när det trista i politiken, ekonomin, är på plats, så är det dags att plocka fram de ideologiska pamfletterna. Med pengar i kassavalvet och väljarna i ryggen borde det finnas mod och möjlighet att ge sig in på några systemskiften:

Justitiedepartementet är i behov av nya kvastar. Några som ser till att vi får poliser som faktiskt haffar folk, och lagar och domstolar som ser till att bovarna stannar i finkan. Detta samtidigt som politiken gör en skarp högersväng bort från FRA, tillbaks till klassisk högerspökespolitik som värnar om den lilla människan snarare än om staten. Och där tror jag inte Tant Gredelin är kvinnan som kommer göra detta möjligt. Nu när Camilla Lindberg inte längre har någon riksdagsplats, så borde det här vara en lämplig utmaning.

Bostadspolitiken - där borde alliansen kunna sopa mattan med oppositionen. Fler alternativ, mindre stadsstöd, krafttag mot kartellande byggbolag. Vem är först med bra förslag på hur vi bygger lägenheter vanligt folk och ungdomar har råd med? Här står ett öppet mål och bara väntar på att någon skall lobba bort en boll i rätt riktning. Samtidigt vill jag också se förslag på hur vi undviker att vi bygger in oss i etniskt rena enklaver. Till sist: var inte rädda för att sno förslag från andra. Här är lite saxat ur F!s program: flera personer skall kunna dela på kontraktet för en lägenhet, flexibel lägenhetssammansättning, blanda jobb boende och service i samma område, utred och se över hyresregleringen.

På biståndssidan har Gunilla Carlsson varit i farten och kritiserat sitt eget fögderi. Hittills med måttligt resultat, men viljan är god. Hon kan behöva några torpeder vid sin sida - kanske Segerfeldt vore intresserad?

Skolpolitiken - låt Björklund springa runt med batongen ett tag och röra om i grytan. Skaffa oss en lärarutbildning värd namnet, så inte läraren är den med sämst ämneskunskaper i klassrummet. Antingen förstatliga eller kontrollera de kommunala skolorna, så de inte fungerar som budgetbalansering i dåliga tider. Se till att få rättvisande betyg.

Familjepolitiken - där är det dags för klassisk moderat frihetspolitik. Du skall välja, inte Fredrik. Låt Hägglund ge järnet med vårdnadsbidrag, hemskolning, okvoterad försäkring och allt annat som ger socialbyråkraterna blodstörtning.

Sverigedemokraterna, ständigt dessa sverigedemokrater

Ibland säger en bild mer än tusen ord. Och veckans Berglin i SvD säger betydligt bättre än mina ord vad jag tänker om SD.

Inte lätt att vara svensk nuförtiden

En gång i tiden var vi svenskar världsbäst. Ja, i alla fall i att lite nedlåtande se på andra länder och tala om för dem hur slipstenen egentligen skall dras. Det blir svårt framöver.

Efter att Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen, hur kan vi kritisera dansken för hans främlingsfientlighet?

Efter sjabblet i Arvika och hattandet fram och tillbaks med utjämningsmandat, hur kan vi småle åt amerikanens föråldrade valsystem?

Som sagt, inte lätt att vara svensk...

Jag vill ha en egen Mona

...och av någon anledning får rubriken mig att tänka på Ted Gärdestad:



Vad var det nu jag tänkte säga? Jo, Mona Sahlin går ju mot en något osäker arbetsmarknad. Samtidigt kommer RUT att vara kvar, vilket dopar mina finansiella muskler till svällande Schwarzenegger-dimensioner.

Så vad säger du, Mona? Vill du bli min butler?