lördag 10 oktober 2015

Dags för DÖ att döden dö?


Ibland är det kul att vara kådis. Från rikstinget föll nyheten som en bomb: KD spräcker decemberöverenskommelsen.

När DÖ skapades, var jag lite ambivalent. Nej, jag tycker inte det är ett grundskott emot demokratin att majoriteten kommer överens om hur man vill agera. Däremot tycker jag det är klokt att stadfästa sådana röstningsregler i grundlagarna, så att de gäller alltid och lika för alla. Och nu har vi ju sett hur lätt det är att bryta ingångna avtal.

Ingångna avtal, ja. Löfven är rätt upprörd, och jag ger honom viss rätt till det. Här har man gjort ett avtal för åtta år framåt, och så håller det i ett. Men vad kan man vänta? Betänk att DÖ hade kommit upp på varje MP-kongress åtta år framöver. Kan man lita på en kongress som när andan faller på bestämmer sig för att förbjuda räntor!? Förr eller senare hade något litet småparti vält lasset.

Övriga i alliansen verkar också rätt lättade. Kinberg-Batra och de andra drar en suck av lättnad över att de inte behövde vara först, men hoppar genast över staketet efter KD.


Vad sjutton händer nu då? Möjligheterna verkar många:
  1. Löfven regerar på i lugn och ro. Alliansen lägger, som i år, en budget per parti. Då slipper Löfven ankras till V, och kan leta stöd för sin budget i hela riksdagen: V, Alliansen, SD. Om mästerförhandlare Löfven verkligen hade varit en mästerförhandlare, så hade detta varit ett steg i rätt riktning. Vi hade fått en mindre röd vänsterregering.
  2. Löfven regerar på. Alliansen lägger en enad budget. Här blir det kul. Löfven kan återigen ge sig på att försöka förhandla fram stöd för sin budget. SD vill han inte prata med, så då återstår alliansen. Ja, jag förutsätter att Alliansen, liksom efter valet, förhandlar som en enhet. Jobbigt för Löfven, som gärna vill tillbaks till den gamla goda tiden där S regerade med ett eller ett par stödpartier, men det är nya tider nu. En S-budget där Löfven måst förhandla med Alliansen för att få deras stöd lär bli ännu mindre röd än den ovan.
  3. Löfven regerar, på Alliansens budget. Det här vore så kul att jag nästan önskar det skulle hända.
  4. Löfven avgår frivilligt. Alliansen får chansen bilda regering. Då blir det omvända världen; Annie Lööf får fria till Löfven, som gör sitt bästa att spela svårfångad. Eller till Romson, eller rentav Sjöstedt. Vågar man till och med plocka in Åkesson här? Jomenvisst! Vore jag Allians-förhandlare skulle jag anse det vara direkt tjänstefel att inledningsvis utesluta att regera med SD-stöd; när jag går till Löfven för att förhandla vill jag kunna dra fram hotet att "kommer inte vi överens om något rimligt, så tar jag stöd av SD istället".
  5. Misstroendevotum. SD har redan sagt att de skall försöka peta Löfven. Nu är det ju givetvis ingen i riksdagen som röstar på en SD-motion, men kanske Alliansen kommer på att det vore en himla bra idé, och själva motionerar om detta. Varpå SD kanske är snälla nog att rösta med, varpå Löfven får sparken.
  6. Nyval. Det här borde vara lika sannolikt som att Gudrun Schyman går med i SD. Både S och M har dykt rejält, SD har stigit upp som en raket, och den politiska frågan i var mans mun är just nu en totalt kollapsad asylpolitik. Men, nu är det Löfven som kör. Han försökte med samma hot redan efter valet, när han inte fick dansa med Annie eller Jan.

Så fältet är öppet, med många alternativa utgångar. Vad vill jag ska hända?

Mitt förslag är att Alliansen kickar ut Löfven, utifall han inte avgår frivilligt. Sedan gör de upp med SD: Landet regeras av Alliansen, med Alliansens ekonomiska politik, men med en asylpolitik som är ungefär lika "generös" som resten av Europa. SD kan även få igenom lite ökat försvarsanslag, eller till och med mycket ökat.

Varför detta, då? Jo, asylpolitiken har som sagt totalt kollapsat. De enda som har en färdig asylpolitik som kanske skulle fungera för Sverige är SD. Den fungerar inte så bra för presumtiva invandrare, förvisso, men jag förväntar mig att mina valda politiker skall se till Sveriges bästa i första hand. Mitt eget parti är på väg att forma en bra politik, men är inte ända framme. Och idag har vi inte tid att utreda och kohandla - vi måste handla!

Vad kan gå snett? Ett problem är att Åkesson kanske sätter sig på tvären, av egenintresse. SDs existensberättigande ligger i att det finns en migrationspolitik att klaga på. När väl SD fått sin politik implementerad - varför ska då missnöjda gamla sossar och moderater rösta på dem?

Kan en politiker vara så insnärjd i egenintresse? Tja, titta bara på Alliansen - vi gjorde vårt bästa att driva Löfven i famnen på Sjöstedt, bara för att visa väljarna hur dåligt det blir med Löfven.


Det ska bli kul att höra samarbetsregeringens nästa drag.

2 kommentarer:

  1. Jag tror SD är överspelat snart. När det når ut att nyanlända erbjuds tält och ersättningssystemet brakar ihop, vilket det gör snart om jag förstod SKL rätt kommer flyktingströmmarna minska drastiskt. Vad har Åkesson att bidra med då? Vill han sitta med och ta ansvar för ett kaos han varnat för i åratal?
    Jag förstår inte hur detta ska kunna sluta på ett bra sätt. Att öppna sina hjärtan (och gymnastiksalar) är lätt, att få folk att dra sitt strå till stacken är svårt.

    SvaraRadera
  2. Även om flyktingströmmarna skulle minska drastiskt så upphör inte problemen i landet för det. Det är inga lammungar som anlänt och anländer till Sverige. //tompas11

    SvaraRadera