A Grand day out

Nog har ni väl sett filmen?


Wallace och Gromit beslutar sig för att åka till månen på semester, eftersom de råkar sakna ost till sina kex. Och månen är ju gjord av ost...

Men nu var det inte det dagens inlägg skulle handla om. Ni minns väl hur Grand Hotel kunde se sig i månen efter goodwill, genom att först ta emot SD & Co, sedan säga att de står för yttrandefrihet, för att till sist ge efter för vänstermobben och hävda att de inte bort hyra ut åt de som inte delar Grands värdegrund. Till skillnad från Saudier och andra diktatorer, alltså. Sverigedemokrater och deras belackare förenades i gemensam strävan att sänka Grands online-betyg.

Men de som är allra gladast nu är en annan grupp:

Japp. Roy, Roger och resten av Sveriges bensinstationsföreståndare. Det blev ett rejält liv för några år sedan då det visade sig att många mackar vägrade hyra ut bilar till zigenare. Rasistiskt så det förslår. Mackägarnas ursäkt var att zigenare oftare än andra inte skötte sig, något den som läst Chang Fricks berättelser kan ha viss förståelse för. Att en från majoritetssamhället avskiljd subkultur beter sig lite normkritiskt är inte så förvånande.

Men: nu har vänstern, i Grand-fallet, kommit ut som äganderättens och den fria företagsamhetens främsta försvarare. Självfallet skall den som inte delar vår värdegrund kunna visas på porten.

Alltså vädrar mackägarna morgonluft. Eller gröndiesel. Det är ju nämligen så att många zigenare är organiserade i klaner. Klaner som styrs av en grupp äldre män - klockrent patriarkat, alltså! Så nästa gång en zigenare öppnar dörren till tappen är det bara att vråla:

"Ut, din patriarkala geront! Du delar inte vår svenska värdegrund!"

Grattis, vänstern. Ni har krattat gången.


Sen har det ju hänt mera kul saker. Eller, som det heter på låtsastyska: "Die Kakka hat der Fläkt getroffen". Kakan Hermansson, den kända snut- demokrati- och mans-haterskan, blev galjonsfigur på Audis reklam. Varpå en hel grupp ilskna poliser, demokrater och män gjorde så som vänstern brukar göra: anordnade en ilsken twitter- och facebookstorm där de ilsket, som man kan förvänta sig av ilskna män, förklarade att de tamejfan aldrig mer kommer köpa en Audi. Vilket fick Audi att rätt raskt slopa denna reklamkampanj. That's the way the Cookie crumbles.


Går det att ta någon principiell ställning i dessa frågor? En ställning som är lite djupare än att skratta när någon man tycker illa om drabbas, och "backa" de som är med i gänget?

På det stora hela vill jag att det politiska skall vara privat. Att skolor skall ha fritt fram att anställa både pingstvänner, ateister, kommunister, nazister, HBTQ-aktivister och salafiter. Så länge dessa sköter sina jobb så skall varje mailkampanj till rektor om vad de anställda gör på sin fritid mötas av ett frejdigt "fuck off, asshole".

Jag vill även att affärer skall serva alla. En sverigedemokratisk ICA-föreståndare som portar rumänska tiggare gör samma fel som Grand. Vi kommer få ett eländigt samhälle om alla butiksägare enbart skall serva de som passar in i deras egna snäva åsiktskorridor. För tyvärr har vi rätt många trångsynta människor i landet. Jante och konflikträdslan har stansat ut oss i fyrkantiga mallar.


Folk börjar nu samla sig till Kakans försvar. De tycker det är fel att mobben skall resa sig och sparka omkull människor. För vem kan ha något att invända mot att man tycker illa om gaypoliser?

Jag skulle ha oändligt mycket mer respekt för dessa människor om de varit lika högljudda för ett år sedan. Skribenten Marcus Birro twittrade negativt om Islam, lite före resten av landet förskräcktes av hemvändande IS-resenärer, varpå alla hans uppdrag försvann. Efter Lars Vilks rondellhund har landets gallerister raskt insett att provokation inte är god konst när de provocerade kan ge igen, varpå Vilks inte bjuds in någonstans. Var var ni då, töser?

Jag har på facebook sett hävdas att det är en väldig skillnad på Grands SD-partaj och Audis kampanj - att en motsvarighet till Grand vore om Audi lät Kakan köpa en Audi. Inte helt rätt. SD-galan var en rätt publik tillställning. Jag vill mer likställa det med att Kakan till en radikalfeministisk film med Solanas-hyllningar skulle vilja köpa in en bunt Audibilar, och stött på patrull från Audi. Men de har en poäng i att det snarare var så att Audi hyllade Kakan som en förebild - och vad jag minns fick SD aldrig några hyllningar av Grand. Så viss skillnad var det.


Som jag sade, så vill jag att butiksägare inte skall sovra mellan sina kunder på värdegrundens grund. Däremot har vi kunder all rätt att välja vilka företag vi handlar hos. Liksom med yttrandefriheten tycker jag dock det är vettigt att vi använder viss självbehärskning (och nu är det väl dags att ducka...). Liksom det är asocialt att springa runt och skrika "fitta" för full hals, även om det är legalt, så bidrar det till ett dåligt samhällsklimat att hela tiden förhöra sig om butiksägarens och biträdenas politiska åsikter och sexuella läggningar, och sedan gå ut genom dörren när de inte passar mig. Vi vill väl inte hamna här:

 "Kauft nicht bei Juden" är ingen bra paroll. Inte ens när butiksinnehavaren är en vit kränkt man.

Vi får väl alla var och en känna efter var gränsen går. Själv tänker jag nog göra en viss ansträngning att inte köpa av företag som sponsrar polishat, manshat eller kvinnohat. Företag och organisationer som anlitar socialistförmedlingen, förlåt rättviseförmedlingen, lockar mig inte. "Fair trade" gör jag mitt bästa för att undvika - varför skall jag stödja LO och världssocialismen? Jag köper hellre free trade, liberal som jag är. Men framförallt är jag intresserad av att handla i butiker som har de varor jag vill ha, till lågt pris och hög kvalitet.

Andra, som blir mer upprörda av israeliska varor, kinesiska varor eller multinationella företag får göra sina val.

Det som ger mig en lite orolig känsla i magen är när våra individuella val övergår i sociala medier-kampanjer. Kampanjer som lätt gör att det inte går för företagen att göra rätt. Som när KF i valet att sälja eller inte sälja Sodastream antingen gör israelhatarna förbannade eller israelvännerna förbannade. Vart man än vänder sig har man ett gäng ilskna aktivister i röven.

Jag tror det är dags för företagen att skaffa en ryggrad. Att slänga ut den diffusa "värdegrunden", och skaffa sig väl definierade principer. Att motivera dessa principer, och stå fast vid dem. För, som Grand och KF har upptäckt, den som försöker glädja alla kommer älskas av ingen.