De ständigt oppositionella

Det är nyttigt att läsa Orwell. Vi konservativa har väl allihop läst 1984 och Animal Farm, hans svavelosande vidgörelser med kommunisterna? Läser man hans övriga verk inser man att han dock inte är liberalkonservativ, utan en glödande socialist. Inte mellanmjölkssocialist som svenska socialdemokrater heller, utan en socialist som med glädje likt Daniel Suhonen ser folket ta till en Kalashnikov för att ta makten. Ibland har han saftigt fel också, som när han under 40-talet påpekar att kommuniststaterna i alla fall visat att de är bättre på att skapa välstånd än kapitalismen.

För det mesta är det kul att läsa Orwell. Idag läste jag en essä han skrivit om Rudyard Kipling, det brittiska imperiets hovpoet. Man skulle kunna tro att Orwell, som efter en tid som kolonialtjänsteman innerligt avskydde imperiet, tog tillfället att ordentligt platta till Kipling. Tvärtom, i Chestertons anda vände han på steken och hyllade (med vissa reservationer) Kipling som varandes en betydligt mer människokännande och realistisk författare än alla de anemiska innepoeter som under Orwells tid såg ned på Kipling.

Ett citat ur essän griper tag i mig och plingar till, med min samtid som klangbotten:

"The ruling power is always faced with the question, In such and such circumstances, what would you DO?, whereas the opposition is not obliged to take responsibility or make any real decisions."

Här syns en tydlig dissonans mellan vår och Orwells tid. En gång i tiden ansträngde sig den svenska statsmakten att vara förutseende. Man hade ett utredningsväsende som kunde utreda möjliga framtida trender: vilka länder som ville invadera, vilka nya industrier och tekniker som Sverige skulle haka på. Man hade politiker som hade "Sverige främst" som paroll, och agerade proaktivt.

Idag? Idag har vi strutspolitiker, vars enda förmåga till förutseende är att sticka huvudet i sanden innan utmaningarna slår till. Vi har genompolitiserat byråkratin och utredningsväsendet, så att de i bästa fall ger de resultat vi frågar efter, och i värsta fall lägger ett lager identitetspolitik och världsfrånvändhet ovanpå.

Några exempel:

Ordning och reda i trafiken, förväntar vi oss i Sverige. Med nollvision för dödsolyckor står vi ut med dyra årliga kontrollbesiktningar som rensar ut farliga fordon, och svåra och dyra körkortsprov som rensar ut farliga förare. För vissa. I Malmö skattas att var tionde bil ägs av en målvakt. Bilar där förarna glatt kan strunta i besiktning, skatt och försäkring. Lägg till det att invandrare utan körkort under ett par års tid kan hävda att de "tappat" eller glömt körkortet utan att polisen kan göra något. Resultat: du åker i Malmö-trafiken med livet som insats.
Om detta har talats i 10-20 år. Då och då görs tafatta insatser. Häromdagen läste jag om "stora insatser". En bil om dagen, när det finns tiotusentals bilar att plocka. Herrejösses. Västgötaklimax?
En stat värd namnet skulle omedelbart få stopp på detta. En metod jag kommer att tänka på:

 

Privatisera! Skicka ut hårdhudade bounty hunters på gatorna, med pumphagelgevär och rätt att klampa. Plocka in förare av bilarna, och ge dem straff väl så hårda som för grovt rattfylleri, dvs upp till två år. Samt givetvis utvisning för utländska medborgare.

Oppositionen kan få gnälla om inhumanitet osv. Den som har glädjen att ha makten över riket har även ansvaret för att säkerställa nattväktarstatens fundamenta.

Ordning och reda på gator och torg, förväntar vi oss i Sverige. Nyligen läste vi om hur knarkande illegala invandrare tagit över stadsbilden i Uppsala och tjänar ihop drogpengarna med rån och/eller avsugningar. Här är en artikel från 2015 om liknande problem. Även Nordstan i Göteborg har liknande problem.

Någon som hört något om några åtgärder ännu?

En stat värd namnet skulle omedelbart få stopp på detta. Den som vistas illegalt i Sverige skall, definitionsmässigt, inte vistas här. Alltså är det hopsamling och internering som gäller. Internering tills dess internerna frivilligt återvänder hem.

Den som har makten, måste också ta besluten.

Tystnad, ordning och reda på folkbiblioteken förväntar vi oss i Sverige. Istället får vi kalabalik och auktoriteter som anser det gagneligt att "utmana tysthetsnormen".

Lösningen känns uppenbar. En biffig vakt som resolut slänger ut de som missköter sig. Bibliotekarieutbildningen får utökas med ämnen som aikido och svärdsfäktning.


Ordning och reda på akuten, förväntar vi oss i Sverige. Istället får vi upplopp och kaos. Och väldigt lite händer, förutom att akuterna låser dörrarna.

Jag anser att de som har makten måste agera kraftfullt. Till exempel genom att genomdriva lagstiftning som ser till att en mobb som samlas vid akuten - eller, än värre, går in och röjer - kan plockas in och hållas borta från samhället tills de lärt sig att inte upprepa beteendet.


Ordning och reda i skolan, förväntar vi oss i Sverige. Vi vet vad vi har istället. Ett utförslut i Pisa-undersökningarna som skulle få varje svensk skolungdom att tjuta av glädje i pulkabackarna. Dessvärre inte lika roligt i skolbänken. Lärare saknar för det mesta fullständigt de maktmedel som krävs för att få tyst i klassen.
Jag är dock rädd för att skolpolitiken inte är strutspolitik. Istället är det en fullt medveten politik som förts under decennier. En politik som syftar till att radera ut gammal kunskap från döda vita män, och ersätta det med värdegrund och samhällsfostran.

Vilket betyder att vi behöver nya styrande, som styr bort från isbergen och ut på öppet vatten igen.


Ordning och reda i försvaret, förväntar vi oss i Sverige. En svensk tiger, och det svenska stålet biter. Istället har vi nu en spillra till försvarsmakt som väl ens knappt hade stått emot det svenska 50-talets hemvärn. Närhelst Putin får lust till en datja på Gotland kan han bara gå in och plocka den. Trump har varit rätt tydlig med att hans varma vänskapsband till den svenska feministregeringen inte räcker som skäl för att han ska hålla oss om ryggen.

Makten borde ha lite självbevarelsedrift. Visst, det kan bli tungt att bli omvald 2018 om man får slopa alla vallöften och skära i existerande åtaganden för att försvaret skall ha några procent mer av BNP. Men om Putin kommer blir det inga fler val. Inga fria val, i alla fall.

Vad gör då de som har makten? Vad gör de åt alla dessa "utmaningar"?

Jo,  de springer runt som fårskallarna ovan och skjuter sig själva i foten.


Är jag negativ och icke-konstruktiv nu? Icke. Dags att se allt från den positiva sidan. Vi har nu över ett år på oss att leta upp ett parti som vill regera. Ett parti som ser rätt problem, och vägrar kalla dem utmaningar. Ett parti avser genomdriva lösningar på problemen - lösningar som jag blankt struntar i är populistiska eller "enkla".  Som ni som gjort lumpen säkert vet, är det värre för ett befäl att avstå från beslut än att ta fel beslut.

Nu ska vi bara få dem att ställa upp i det svenska valet också:

Eller så får vi övertyga KDU att registrera sig som ett separat parti.