Den politiska senapsgasen

Senapsgasen var inte odelat populär i första världskrigets skyttegravar. Förvisso hade den fördelar: en illaluktande brakare ivägsläppt i lä kunde medföra att den lede fi nedkämpades utan att man själv behövde sticka huvudet upp i kulspruteelden eller sticka bajonetten i någon Fritz eller Horst. Castle Wolfenstein är inte lika kul i verkligheten. Å andra sidan kunde vinden vända, varpå man själv låg och hostade upp lungorna. Medan de som beordrat attacken satt och pimplade en kall och torr sherry borta på staben.






Jag misstänker att vi håller på och öppnar en och annan surströmmingsburk åt oss själva, utan att tänka på att det är i det egna vardagsrummet vi sprider dofterna. Surströmming kan, vid rätt tillfälle och i rätt sällskap, vara riktigt trevligt, även för en skåning. Men ibland luktar den bara gammal spya.








Ta Morgan Johansson. Nu vill han att EU tvingar motsträviga polacker och ungrare att ta emot asylsökande. Inser han vilken port han då öppnar? EU sade nyss att de ville få Sverige att införa Euro. Då får även den här gamle EU-entusiasten säga att nog får vara nog - då går vi ur. Jag vill inte ta ansvar för grekernas köpfester; det vore lika klokt som om Spara och Slösa öppnade gemensamt bankkonto och delade på jobbet: Spara sätter in, Slösa tar ut.






Morgan har för övrigt glömt fråga de asylsökande. Tänk tanken att du är en iranier med afghanskt ursprung, som smugglat in dig i EU, med Sverige som tänkt slutmål. Du får reda på att du skall föras till ett läger i Ungern för vidare utredning. Du vet att lägret är spartanskt, till och med jämfört med en överfull Bert Karlsson-barack, och att ungrarna normalt ger avslag medan svenska migrationsverket glatt godtar den standardvals du repeterat in. Vad göra? Givetvis sätter du dig på första bästa tåg till Sverige. Till och med en tillvaro som illegalt svartarbetshjon i Sverige är bättre än att sparkas ut ur Ungern. Lägg därtill fri skolgång för barnen, och fri vård för hela familjen. Och ett regeringsparti som driver på för amnesti. Jag misstänker att få kommer att stanna i Ungern.














Nu när islamisterna implementerar "Religion of piece" här och var i Europa, samtidigt som andra tokar ger sig på moskébesökare, börjar ropen skalla. Inte om daghem åt alla, utan om enkelrum på Kumla för varje extremist. Som surkonservativ gubbe blir det då min plikt att bromsa, att påpeka att risken finns att dessa blanka vapen kan riktas mot oss själva.




Staten är inte alltid god, lärde vi ungmoderater oss på sjuttiotalet. Vad vi inte anade var att statens ämbetsverk skulle fyllas av identitetspolitiskt och postmodernt förvirrade galningar. Svenska Institutet. Våra museer. Alice Bah-Kuhnke. Om vi ger staten makten att spärra in och/eller tysta alla extremister - vem tror ni kommer sitta och bestämma vem som är extremist? Värdegrundsdemokratin är en yngling med ADHD och taskig impulskontroll. Ge den inte en laddad revolver.




Jag kan se framför mig hur Maria Sveland och Mattias Gardell får peka ut feminismkritiker som extremister. Jag kan se hur RFSL får peka ut de som inte genast hänger med på det senaste bokstavstillägget i HBTQWERTY som extremister. Jag kan se hur Ulf Bjereld i Broderskaparna (och sossarnas VU) får peka ut alla som inte älskar muslimska brödraskapet som extremister. Och så vidare. Vi konservativa kommer sitta löst.






Men finns det inget att göra, då? Skall vi i den liberala frihetens namn släppa in islamister hur som helst, och låta dem göra vad tusan de vill - för våra skattepengar? Nej då. Det finns skarpa förslag att lägga, förslag som med bättre precision drabbar de vi vill skall drabbas, samtidigt som risken att de vänds emot vanliga hederliga svenskar och invandrare (jajamän, det finns massor med konservativa, bakåtsträvande invandrare här i landet!) minimeras. Men det är ämnet för en annan dag. Idag vill jag bara som en gammaltestamentlig profet ställa mig upp i folkhavet, riva mig i skägget och varna för den breda vägen.