Pride and prejudice

Knappt har Pride-veckan börjat så har en kristdemokrat trampat i klaveret, genom att kalla det som försiggår där för perverst. Till viss del får vi väl ge honom rätt - att köra MC utan hjälm är ett saftigt brott emot svensk värdegrund. Jag hoppas gay-polisen var på plats och kunde styra upp det.

Föga förvånande har kristdemokraten fått en del mothugg. Mothugg som jag faktiskt tänker ignorera, för att istället landa i en i ämnet närliggande artikel från Ann Heberlein i Sydsvenskan. Där talar hon sig varm för homosexuellas rätt att slippa smyga i garderoben. En rätt jag helhjärtat står upp för. Ett inledande citat skaver dock i mig:

"Det går inte att tvinga någon att ändra attityd, men det går att fordra av alla som lever i Sverige att de ska följa svensk lag och respektera varandra och varandras val."

Att avkräva andra respekt, det trodde jag var förunnat halvkriminella ungdomsgäng, inte något som kulturskribenter ägnade sig åt. Det verkar dock väldigt vanligt i den vänstervridna HBTQ-rörelsen.


Den sekulära staten bygger inte på respekt. Den bygger på att staten inte skall styra över våra sinnen. Vill du dogga i parken, klä barnen i slöja eller skicka dem till Unga Örnar, leva i kärnfamilj eller tillbe Vishnu så är du fri att göra det. Samtidigt är det fritt fram för övriga samhällsmedborgare att avsky, driva med och förlöjliga dina käpphästar hur mycket de önskar.




Det här är vi religiösa rätt vana vid. Vi kräver sällan att andra skall visa respekt för påvens hattar.

Tur det, eftersom vi också har svårt att hålla oss för skratt ibland. Även muslimerna håller på att lära sig att det är fritt fram att skämta med Muhammed i Sverige:

Eller nej, eftersom alla våra journalister darrar i knäna av rädsla att bli halshuggna och därmed inte vågar publicera några satirteckningar så lär de sig inte det. Men de borde.


Samma sak gäller bögarna. De har full frihet att utöva vad de önskar. Och vi andra har full frihet att hylla eller håna det.


Respekt är något vi som individer själva väljer att ge eller inte ge andra. Inte något som krävs av oss.




Skall bögarna få paradera i Pride-parad, då? Jag säger förstås ja, liksom jag säger ja till Jesus-manifestationer, kommunister och nazister. Däremot säger Ann Heberlein nej. Ann Heberlein??!! Jodå. Titta på den här gamla artikeln: Efter att en islamist haft ihjäl folk i Köpenhamn, lägger Heberlein skulden på Lars Vilks provokationer. Vilks borde alltså hållt käft så att inte de stackars efterblivna muslimerna, som inte kan förväntas bete sig som vuxna människor, blir provocerade och har ihjäl folk.


Kan det sägas tydligare? Bögjävlarna bör alltså ge tusan i provocerande Pride-parader, för annars kan det komma en upphetsad Pingst-pastor och meja ned folk med automatvapen. Enligt Heberlein.


Som religiös extremist tycker jag att bögarna skall gå i Pride-parad. Den som promenerar, syndar icke!


Det är nyttigt att häda. Speciellt mot den rådande värdegrunden. Kanske dags för mig att gå med i paraden, med ett plakat som hyllar kärnfamiljen och sex inom äktenskapet...