- En tur i Bohuslän, bland norska lyxvillor. Avundens gröna monster får mig för en stund att vilja införa tredubbel värnskatt och fastighetsskatt på Pomperipossanivå. Tur att man kan hoppa i vattnet och svalka av en överhettad hjärna. Eftersom man i dagsläget inte kan skälla på norrmännen, så får jag väl försöka bli konstruktiv.
- En diskussion hos Laakso. Främlingsskräck bygger på att man egentligen aldrig möter den andre, utan gör sig en bild via media, som enbart rapporterar om våld och misär. Oavsett om den andre är en mörkhyad, en rik borgare, en arg ung AFA:are eller en sverigedemokrat så är det illa. Vi behöver möta varandra, och ett bra sätt att åstadkomma det är att vi inte bor i separata enklaver.
Kanske hade socialdemokraterna en poäng med den solidariska bostadspolitiken? Där regleringar gjorde att alla bostäder kostade lika mycket, där bostäder fördelades via offentliga köer? Jag tror målet var utmärkt: att människor ur olika grupper skulle blandas. Därmed undviker man förvisso inte de inkomstklyftor som sossarna ogillar, men man minimerar sociala spänningar. Det är svårt att hata människotyper man träffar på i trappuppgången, på fiket, i affären.
Sen tror jag ju som högerspöke inte på offentliga bostadsregleringar, och anser att verkligheten gett mig rätt. Den solidariska bostadspolitiken hade en generande förmåga att samla släktingar till HSB- och Riksbyggenchefer i attraktiva områden. Om man inte kan köpa sig attraktiva bostäder, får man mygla till sig dem istället.
Så även om målet var helt rätt, så underkänner jag medlen. Själv tror jag på girighet och penningens makt. Attraktiva bostäder skall kosta. Alternativet göder bara korruption och svarta pengar. Så är det på villa- och bostadsrättsmarknaden, och så bör det vara på lägenhetsmarknaden. Jag tycker inte det är rätt att fattiga kontaktlösa människor i förorten skall subventionera de som hyr i innerstaden. Den som tycker det, är välkommen att lämna över sitt förstahandskontrakt till mig. I Malmö har det kommunala gått ett litet steg mot marknadshyror - givetvis utan att använda detta ord - genom att låta attraktiva lägen ha lite högre hyra än mindre attraktiva lägen.
Så här långt verkar jag totalt ha kapitulerat. Det allmänna skall hålla sig borta, och den feta plånboken skall styra. Det låter som om det är oundvikligt att de fattiga får tränga ihop sig i Rosengård, medan de rika fixar villor i Limhamn.
Nej, något skall väl staten vara bra till. Till exempel:
- Det allmänna hanterar stadsplanering. Där kan det allmänna låta bli att smälla upp billiga hyreshus på en sida av stan, och ett villaområde på den andra sidan. Bryt upp och gör om de höghusöknar som finns, genom att riva, ändra vägar, plantera grönområden, planera för företag i området, osv.
- Planera områden så att skolor får upptagning från mer än ett område. Om barn får leka med varandra i skolan, blir det svårare att skapa bilden av Den Andre.
- Friskolor har inte mycket med bostadspolitik att göra, men kan ändå få nämnas. Till skillnad från vänstern anser jag att friskolor främjar integrationen, eftersom de gör det möjligt för barn från olika områden att mötas. Ett exempel är den invandrade taxichaufför jag läste om i Sydsvenskan, som varje dag skjutsade in sina barn till en innerstadsskola så de skulle kunna lära sig ordentlig svenska. Här kan det allmänna göra en insats, genom att skjuta till medel till skolskjuts även till den skola som inte är den närmast liggande kommunala skolan.
- Strandskydd bör även vara en borgerlig angelägenhet. Om strandskydd inte funnes, så hade hela bohuskusten från Stenungsund till Svinesund nu varit privatägd norrbaggebeach, och jag hade fått svalka mig i Bullaren istället för i en salt tångruska. Däremot kanske inte samma skydd behövs för skogstjärnar i Norrland.
Ett annat problem är ungdomars möjligheter att få bostäder. OK, har man rika föräldrar kan väl de ställa upp med en insats till en bostadsrätt. Men om man inga sparade pengar har, och ingen tillsvidareanställning?
- Marknadshyra. Det ger inte bara möjlighet för fastighetsägaren att ta ut dyr hyra på fina lägen, det ger också den boende möjlighet att förhandla ned hyran på usla lägen. Visst, det innebär att man får hyra en halvmeter från en rangerbangård, men man får i alla fall hyra och slipper sina tjatiga föräldrar.
- Det borde gå att hyra lägenhet även med osäkra inkomster (ströjobb, arbetsmarknadsåtgärder, osv). Här har de kommunala bostadsföretagen all möjlighet att visa framfötterna, i blå såväl som röda kommuner.
- Det borde vara lätt för ungdomar att dela på kontrakt till en större lägenhet; det är oftare billigare att hyra en fyra än tre ettor. Klarar studenter av att bo på korridor eller dela lägenhet, så borde andra ungdomar kunna göra det.
- Vi får också fundera på hur vi kan skapa billiga bostäder. Låta polska byggfirmor göra jobbet? Importera färdiga hus från Kina?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar