söndag 31 juli 2011

Who's in charge?

En del aktuella debatter får mig att tänka på en klassisk sketch.

När Sverige nu har en minoritetsregering, och ingen vill ta i SD med en tiometers tång ens, så haglar beskyllningarna över mittlinjen. Hela tiden är det den andra sidan som inte tar ansvar för Svärrje.

Min åsikt är enkel. Who's in charge? Fredrik. Alliansen har bildat regering - alltså är det alliansens sak att se till att få majoritet för sina förslag. Att socialdemokraterna inte springer benen av sig för att rädda en borgerlig regering är väl ändå inte särskilt upprörande.


Därför blir jag förvånad, när nu kritik kommer från både höger och vänster att inte republikanerna fixar USAs budgetproblem genom att gå med på Obamas förslag. Who's in charge? Obama. Alltså är det han som har ansvaret att få majoritet för sina förslag.

Lex Breivik

Nu lär ju han norrmannen bli berömd. Då kan han i alla fall bli ihågkommen i något positivt sammanhang. Därför formulerar jag Lex Breivik:

Jag skall icke demonisera min motståndare

Formuleringen med första person är avsiktlig. Lagen funkar mycket bättre när man tar den till sig själv, än när man slungar den i ansiktet på sin motståndare. Därför skall lagen icke användas emot andra.
Undantag finns dock. Om Godwins lag redan är aktuell, så är det OK att dra till med Lex Breivik.
Även undantag till undantaget finns. Om du nyligen blivit utesluten ur en extremistorganisation för våldsamma tendenser, så får användandet av liknelser med små mustaschprydda, taktfast marscherande män anses berättigat.


Vad innebär då denna lag för mig?

Jag skall inte utgå från att de socialdemokrater som vill återinföra bidragssamhället, där horder av människor förtidspensioneras in i ekonomiskt utanförskap redan i ung ålder, är onda människor. De ser bara inte de nackdelar jag ser med det kollektivistiska samhället. Genom ärlig debatt skall jag försöka övertyga dem om mina åsikter.

Jag skall inte utgå från att en revolutionär kommunist är en ond människa. Han vill nog väl. Att han sen inte fattar att hans ideologi, om genomförd, leder till att jag ställs mot en vägg och skjuts, eller hamnar på arbetsläger i Åmål, det tolkar jag som partiell politisk blindhet. Och man är inte ond bara för att man är blind.

Jag skall inte utgå från att de som vill ha lägre invandring än jag är onda människor. Socialdemokrater som inte vill ha arbetskraftsinvandring har nog skäl till detta. Sverigedemokrater som vill stoppa invandringen är inte nödvändigtvis onda rasister, utan kanske bara oroliga för hur vi skall ha råd med invandringen och för islamiseringen. Jag skall inte kalla dem 'j-a rasister', utan argumentera för hur jag ser att nuvarande invandring, och även större invandring än så, är väl förenligt med både den svenska folksjälen och den svenska ekonomin.

Jag skall inte utgå från att de som kastar gatsten gör det för att de älskar se skallar krossas. Måhända ser de genuina problem, som inte uppmärksammas i media. Jag får lyssna på vad de har att säga, förutsatt att de säger något innan min skalle är krossad, och möta med argument.


Så, nu skickar jag kavlen vidare...

torsdag 28 juli 2011

SD extreme makeover

De senaste dagarna har inte varit så lyckade för SD. När bomben small i Oslo, så twittrade de genast iväg meddelanden om islamister och islam. För att sedan snabbt som tusan radera blogginlägg när väl Breivik var infångad. När SD framöver uttalar sig om det islamska hotet, vem kommer lyssna på dem? Inte för att någon lyssnade innan, men ni fattar vad jag menar.

Det är dags att hitta en annan fråga, med lite mindre negativ PR, som SD kan bita tag i. Och mitt förslag är: Islam! Samt andra konservativa religioner...

Läser man på SDs hemsidor så är ju inte SD ett rasistiskt parti. Eller hur, SD? Däremot ett rätt nationalnostalgiskt sådant, som drömmer sig tillbaks till min barndoms ÅsaNisse-filmer där alla hade jobb, statsministrarna hette Erlander och Palme, Sverige var ett föredöme för resten av världen, och folk hade stillsamt lördagssex i hemmet, inte knulltält på Prideparaden.

Här tycker jag SD har gått helt vilse. Vill man tillbaks till Bullerbyn så går inte resan via svenska folket. Hotet mot SD kommer inifrån. Det är svenskar som hittar på du-reformer, swingersex och badbyxor i badhusduschen. För att hitta de svenskar som vill ha tillbaks 50-talets samhälle får man väl leta upp några pingstpastorer på det småländska höglandet.

Vad skall då SD göra för att hitta de pålitligt konservativa medborgare de önskar sig? Gå utanför landets gränser, givetvis. I arabländerna hittar SD det Sverige som inte längre finns. Där håller man koll på sina ungar. Där är man konservativ. Inom islam aktas familjen högt. I centralafrika är kristna kyrkan på frammarsch. Och det är ingen genuscertifierad låt gå-kyrka av svenskt snitt, utan back to basics-lutheraner som ser snett på HBT, skilsmässor, saft i nattvarden och annan omoral.


Så, Jimmie, om du menar allvar med din vurm för den gamla svenska kulturen: byt stil. Se till att få in så många konservativa muslimer och kristna i Sverige som möjligt. Bejaka de konservativa nysvenskarna. Och tänk på hur kul det blir att kunna vifta med rasistkortet i nästa riksdagsdebatt.

För det är väl inte så att det egentligen är invandrarnas hudfärg som är problemet?

onsdag 27 juli 2011

Några tankar efter Norge

Jag får intrycket att det finns två sorts analytiska inlägg i debatten:
  1. Jag har en åsikt. Aha, det har skett ett terroristdåd. Med lite annorlunda profil gentemot tidigare. Låt mig nu se hur jag kan passa in det i en artikel som promoverar min åsikt.
  2. Aha, det har skett ett terroristdåd. Med lite annorlunda profil gentemot tidigare. Finns det något jag kan lära mig av det, och sprida till min läsekrets?

Efter den djupa insikten skall jag nu meditera lite runt vilken kategori jag själv hamnar i. Jag vill ogärna fungera som ett scientologtest. Ni vet, de där testen som ofelbart visar att du är i trängande behov av att köpa en kurs av scientologerna.

Ytterligare ett SD-förslag att förverkliga

Ett till förslag från SD-hemsidorna är "Stopp för könssegregering". Jag antar att de syftar på könsuppdelad skolgymnastik, separata herr- och badtider osv.

Där tycker jag vi kan gå dem tillmötes lite. Jag ser fram mot lagstadgad unisexbastu i de kommunala badhusen. Naturligtvis också med den gamla svenska seden att sitta näck. Det är ett ohygieniskt oskick att fruntimren tar på sig kläder i bastun.

I fas 2 tar vi bort de könssegregerade omklädningsrummen. Där har jag dock märkt lite motstånd hos kvinnosektionen i partiet - de hävdar att de redan har tillräckligt med handdukshängare.

söndag 24 juli 2011

Dags släppa in SD i salongen?

En klok figur sa en gång: "Man ska vara snäll mot dem som är stygga, för de behöver det mest, och då blir de kanske snällare."

Kanske dags att bjuda upp SD till dans, så de inte känner sig marginaliserade, nu när de ligger och hänger på repen efter att det visade sig att den senaste tokdåren inte hade långt skägg och bombbälte.

Här är mitt gratisförslag till alliansen: gör upp med SD i invandringspolitiken!

Va? Är jag galen? Just där skulle vi ju aldrig släppa fram de främlingsfientliga!?

Men läs SDs egna förslag. SD vill minska flyktingströmmarna i världen - och det vill vi inom högern också. Om sen anledningen är att vi inte vill se mörkhyade ansikten i Konsumkön eller att vi tycker folk inte skall behöva ha det så eländigt att de måste lämna allt bakom sig spelar inte så stor roll. Det viktiga är att mängden flyktingar minskar. Vi kan till och med göra SD överlyckliga genom att trumfa över deras miljard och lägga ytterligare 0.5% av BNP på hjälp i närområdena. Finansieringen sker genom att sänka brytpunkten på värnskatten så industrifacken får fet marginalskatt.

SD vill även stoppa andra från att stoppa traditionella skolavslutningar. Visst, låter bra för en gammal konservativ gubbe. Vi slår till med obligatoriska religiösa moment i skolavslutningarna. För att förbättra integrationen gör vi det även obligatoriskt att sommaravslutningen sker i närmaste moské. Då lär sig eleverna att muslimer inte är eldsprutande drakar.

Vad vill då högern ha ut av detta? Jo, fri arbetskraftsinvandring. Den som har jobb ligger inte samhället till last. Vem som helst som har lite stålar på fickan skall kunna komma hit och leta jobb. Då kan de som idag lägger 100 000 SEK på att skickas hit via en flyktingsmugglare istället kunna använda de pengarna till att hyra en lägenhet i Sverige. Vi får folk som spenderar sina pengar här, och de kriminella ligorna blir panka. Win-win. Och klagar Jimmie på att de som kommer hit tar hederliga svenska knegares jobb, så skickar vi honom på en snabbkurs i dynamiska effekter hos Lars Tobisson.

När det blir tillåtet att komma hit utan att passera smugglaren så minskar förhoppningsvis även trycket på Migrationsverket att ta emot och utreda mängder av människor som rivit sönder passen innan de stiger iland i Sverige. Och då kanske vi kan utöka mängden asylberättigade människor utan att det märks i SD-hörnan.

Update: glömde förstås bort att den nya SD-inspirerade u-hjälpen i närområden skall ges i uppdrag att köpa in närproducerade livsmedel, som sedan samlas in i stora silos under sju år för att sedan fördelas ut under torkperioderna. Då får vi Miljöpartiet med på tåget. Och så gör vi även KD glada, eftersom idén har sitt ursprung i Gamla Testamentet. Men framför allt bygger det upp ett inhemskt jordbruk som kommer kunna stå på egna ben så småningom, och som producerar livsmedel för den egna befolkningen, inte kaffe och sockerrör för i-länderna.

Och sen då?

Ja, hur tar man sig framåt efter Oslo? Några steg framåt tycker jag känns rätt naturliga:
  • Stöd det öppna samhället. Visst skall Säpo vara en böld i röven på de extrema, men det skall inte innebära att staten får rätt att avlyssna och fängsla medborgare hur som helst. Kriget mot terrorismen skall inte vinnas på walkover. Vi får hålla koll på riksdagsmotionerna framöver.
  • Stöd det öppna samhället. Yttrandfriheten är fortfarande viktig. Även riktigt obehagliga yttringar skall få framföras utan att tystas. Dock skall de bemötas...
Men hur gör man sen för att bemöta högerextremisterna? Lite paralleller kan dras till hur islamister och stenkastande ungdomar har bemötts tidigare. De gamla förklaringarna börjar redan dyka upp i debatten, fast från omvänt håll...
  1. Det är samhällets fel. De invandringskritiska/islamistiska är marginaliserade och hatade, och det är därför de (berättigat, men felaktigt) reagerar på det här viset. Ser vi till att ändra på samhället så att de får jobb, politisk delaktighet och bekräftelse av sitt människovärde så börjar de snart bete sig som folk.
  2. De är onda. Radera ut dem, så försvinner problemet.
  3. Det är vi som släppt anden ur flaskan genom att acceptera deras problemformuleringar och låta dem sprida dynga i PI/moskén. Stänger vi dessa informationskanaler och marginaliserar dem riktigt ordentligt, så minskar problemet.
Min åsikt, då?

Som batongpolitiskt högerspöke vill jag ogärna skylla individers gärningar på samhället, men här finns en poäng. Liksom invandrare ofta är arbetslösa med måttliga framtidsutsikter, så är många SD-väljare globaliseringens förlorare: lågutbildade arbetare vars föräldrar hade säkert jobb på bruket, som också kan se fram mot ett liv i arbetslöshet och då omväxlande skyller detta på  att invandrarna tar deras jobb och att invandrarna blöder välfärdsstaten på bidrag (nej, jag får inte heller ihop den ekvationen). Så visst, en politik som syftar till att alla skall med, att alla skall få jobb, kommer minska såväl högerextremisternas som islamisternas rekryteringsbas.

Att radera ut de onda går inte - helt. Visst, vi kan bli av med islamismen genom att kasta ut alla muslimer. Vi kan bli av med arga unga svenska män mha en rejäl dos zyklon B. Men Sverige är inte Kampuchea eller Nazi-Tyskland. Vi botar inte en förkylning med en kula i huvudet. Men självfallet skall Säpo och polisen jobba för att ringa in och plocka bort farliga element, precis som gjordes inför attacken på Jyllands-posten. Gäller bara för dem att utöka spaningsprofilen utanför gruppen mörkhyade män med ovårdade skägg.

Har vi då gett de högerextrema för fria tyglar? Både ja och nej, hävdar jag. Ett intressant citat hittade jag på s-info:
"Fattar alla nu hur viktigt det är att alltid säga emot bestämt när någon uttrycker sin främlingsfientlighet, eller tar SD i
försvar? Den islamofobiske terroristen i Oslo har helt enkelt inte fått höra tillräckligt mycket anständiga invändningar mot sina åsikter. Alla som håller tyst är medansvariga till den utvecklingen."

En väsentlig poäng i citatet är "anständiga invändningar". Om allt folk i SD-hörnet får höra är "käften, rassejävel" eller nyckelskrammel när de försöker höja rösten, så göder vi känslorna av utanförskap och att samhället är emot en - känslor som kan leda till automateldens argumentation.

Låt oss istället ta fram de anständiga argumenten. Varför är fri rörlighet över gränserna bra? Hur motiverar vi det för de som inte har den utbildning eller initiativkraft som krävs för att själv flyta över gränserna? Varför skall vi ha frihandel med u-länder när det kan hota industrier här hemmavid? I stället för att satsa allt på att överrösta SD, tycker jag vi bör stanna upp och lyssna ett ögonblick. Vad är de rädda för, och varför? Och hur möter vi den rädslan utan att ge upp det vi tror på?


Det är med pennan vi kan mota svärdet.

lördag 23 juli 2011

Norge

Nej, det är ingen Norge-historia. Nu har även våra lusekoftbärande vänner i nordväst drabbats av terrorismen.

Först ett bombdåd mitt i Oslo, med 7 döda. Sedan en attack med handeldvapen på en ö full av socialdemokratiska ungdomar, med över 80 döda. Jag fattar inte. OK, att terrorister vill smälla bomber i regeringsbyggnadskvarteren, det förstår jag. Men vem kan vara så perverst ihopskruvad att de anser att socialdemokratiska ungdomar förtjänar bly? Politiska motståndare skall mötas i ärlig och öppen debatt.

Polisen verkar ha gripit en norrman för dådet. Om han är skyldig, skulle en livstid med gamla Fleksnes-repriser i TVn och en exklusiv diet av brunost och tran passa bra.

Svårt att hitta något vettigt att säga, mer än att jag som alla andra sörjer med de som inte kom hem från Utøya, och de som lämnade någon kvar där.

tisdag 19 juli 2011

Renässans för hemkört

Nu kommer förslag på att man kan få hemkört från systembolaget. En utmärkt idé, tycker jag, och en naturlig uppföljning till det här med gårdsförsäljning hos lokala producenter. Nu slipper jag åka ut till skumme Nisse i Blentarp själv och hämta lite destillat, bolaget hämtar själva och kör ut det till mig. Kanske även bolagets filial på Mobilia i Malmö kan ha ett utlämningsställe för polsk vodka, så säljare och köpare slipper stå ute på parkeringen och frysa.

Eh - va? Gäller det inte hembränt? Bara hemkörning av samma gamla varuutbud? OK, då var det ju inte så jättespännande. Men i alla fall en liten serviceförbättring.

Annars såg jag framför mig systemets nya drive. Jag har en del bekanta som börjat prenumerera på matkassar, där de får ett par veckors mat hemlevererat, med lite roliga recept. Så slipper de handla och fundera på vad de skall laga till. I systemets version blir det då:

Måndag: Berras bira. Lokalproducerat fulöl, levererat i 5-litersdunk. Tillverkat av 100% ekologiska råvaror.
Tisdag: Sunken surprise. En flytande pyttipanna, där Sunken samlar ihop vad för slattar han kan få tag i och blandar ihop. Ypperligt för att uthärda att det är tre dar kvar till helgen.
Onsdag: Svärmors själalindring. Ett ungt, eldigt rödvin på box - utan besvärande nivåmätare. Med reservtankskran, så man har ett extra glas när det är dags att fylla på.
Torsdag: Ärtsoppsdag - alltså slår vi till med en punschbuffé. Och eftersom punsch inte finns i mindre än 37cl, så är det bäst att göra storkok.
Fredag: Fredagsmys. Till chips passar det bäst med klart brännvin, gjort på potatis. Den här gången från Polen.
Lördag: Dags att bli exotiska, och se världen: rom från västindien, whisky från Skottland, Japan och Thailand, samt en avrundande fransk calvados.
Söndag: Nu väntar en ny arbetsvecka runt hörnet. Därför slår vi till med en dunk bonnabrännvin från en av våra lokala leverantörer, komplett med en brödlimpa att sila ur den värsta smaken med. Alternativt, om du är en sån där pervers typ som gillar att jobba, så kan du hälla dunken i din etanolbil och använda limpan till ostmackor.

söndag 17 juli 2011

Bistånd - hjälp eller stjälp?

Häromdagen kom det fram att alliansen plockar in en miljard från bistånd till statsbudgeten. Att vänstern genast tar chansen att utmåla högern som genuint onda är inte att förvånas över. Med tanke på att behovet är oändligt, undrar jag då lite stillsamt: är inte vänstern nästan lika onda, som i stället för 0.97% bara vill ge 1% och inte 10% eller 100%?

Men, för att för ett ögonblick frångå vänster/höger-käbblet: vad tycker jag egentligen om bistånd, enprocentmål osv?

Det gamla hederliga biståndet som Sverige brukade dela ut till alla regimer som politiskt höll sig till vänster om vänsterpartiet liknar jag vid de gamla avlatsbrev som Luther vände sig mot på sin tid. Genom att skilja sig från en slant kunde man få ett litet papper som intygade att man blivit av med sina synder. Pengarna kunde sedan användas till diverse nyttigheter: bygga katedraler, utbilda präster, förse påven med nya lyxvaror. Att något nådde vår herre tvivlar jag dock på.
Samma sak med biståndet. Det väsentliga var att vi fick ge 1%. Därmed kände vi oss goda. Om sedan pengarna verkligen nådde hjälpbehövande, var det inte så noga med. Och visst, likt avlatsbreven hade en hel del av biståndet goda effekter. Arbetarna på Rolls Royce och Bofors fick mycket att göra, när envåldshärskarna skulle fylla sina garage och vapenhus. Många biståndsarbetare fick turista i Afrika. Och ja, en del av biståndet nådde faktiskt till de fattiga.

Därför är jag glad över den nyordning alliansen infört, där biståndet skall ge effekt och korruption motverkas. Glad för de fattigas skull - för det är de som skall ha pengarna.

En gång i forntiden utbildade jag mig till mättekniker. En vanlig slogan där var "att mäta är att veta". Och där har hanteringen av biståndet brustit. Man har med stor glädje kastat ut pengar i projekt år efter år, utan att mäta och utvärdera ifall pengarna gjort någon nytta. Sådant beteende skulle få ett privat företag i konkurs ögonaböj. Men för biståndet har det gått bra - eftersom man haft ett mål att göra av med 1% av stålarna varje år så är det viktigaste att just göra av med pengarna. Ligger man på kosingen tills man vet att den kommer till nytta så är risken att man missar målet...

Därför vill jag formulera ett nytt enprocentsmål: att se till att endast 1% av pengarna försvinner på vägen. Eller kanske till och med en nollvision! Innan pengarna åker iväg skall vi ha utrett att de kommer hamna rätt, och göra nytta. Under tiden biståndsprojektet pågår skall det mätas och styras rätt, och efteråt skall det utvärderas. Det viktiga är att pengarna kommer fram, inte att de skickas ut från oss!

Här är några lösa idéer på vägen:
  • Inte en spänn till korrupta regimer. Den bästa hjälpen är hjälp till självhjälp; ju längre vi ger diktatoriska dumskallar konstgjord andning, desto längre medverkar vi aktivt till att hålla tredje världen kvar i fattigdom.
  • Satsa på att bygga upp demokratiska institutioner (hur tusan man nu gör det). Äganderätt, möjligheten att behålla det man skapar utan att staten eller presidentens brorson konfiskerar det, är en utomordentlig morot till egen utveckling.
  • Katastrofbistånd, jovisst. Den som dör idag kan inte utveckla sig imorgon.
  • Fri handel. Att vi skickar bistånd med ena handen och hindrar u-länder från att sälja till EU med den andra handen är skamligt.
  • Bort med EU-subventionerna i jordbruket. Dyrt och exkluderande.
  • Utbildning. Vi har just börjat ta betalt för utländska studenter, då det blev lite dyrt att ge gratis utbildning här. Varför inte använda de insparade pengarna till att driva några universitet utomlands? Samt ge möjlighet till utbyte av studenter och lärare. Tänk några svenska universitet i Afghanistan. Med en Boforskanon i porten ifall nån taliban skulle komma på besök.

onsdag 13 juli 2011

Vem bör få statsbidrag?

Nu pågår för fullt debatten om ifall muslimer som vill döda homosexuella skall få statsbidrag eller ej.

Min inskränkta åsikt? Om staten envisas med att håva in skatter och sedan dela ut dem igen, så får staten allt se till att kasta utsädet både på åkern och hälleberget. Bland annat därför att vi lite till mans och kvinns har olika syn på vad som är hälleberget.

Ett liknande exempel är presstödet. Där får både SvD och någon nazisttidning presstöd. Och det tycker jag är OK, trots att jag absolut inte vill se nazismen rycka framåt. Skall åsiktsfrihet råda, så skall staten inte först klå av oss alla våra pengar, och sedan dela ut pengarna bara till de som delar den nu rådande värdegrunden.

Mitt förslag till lösning på det moraliska dilemmat är att staten helt sonika slutar dela ut föreningsbidrag, och sänker skatten med motsvarande summa. Sedan kan svenska folket stödja vilka organisationer de har lust till. Därmed slipper även de politiska ungdomsförbunden ljuga ihop låtsasmedlemmar.

Känns detta alldeles för radikalt för ett land där vi vant oss vid att staten är alla goda gåvors givare? Då har jag ett kompromissförslag: ge varje vuxen svensk medborgare en årlig föreningscheck som sedan kan skickas till valfri förening. Därmed finansierar staten fortfarande föreningarna, och partierna kan köpa röster genom att lova höjda summor, men de moraliska frågorna angående vad som skall få stöd distribueras till var enskild medborgare. Egenmakt...

tisdag 12 juli 2011

Skall svenska kyrkan värna om de svaga?

Tittade just på ett TV-inslag från Almedalen, om svenska kyrkans politisering. Åt vänster, alltså. Med anledning av biskop Brunnes förmåga att varje gång hamna i vänsterfilen.

En sak alla verkade vara överens om är att kyrkan skall värna om svaga och utsatta grupper. Där har jag ett tips till biskopen. Det finns en ny grupp i landet.
Sen klär de sig konstigt, dessutom:


Vad säger du, Eva Brunne? Dags för ett brandtal ifrån vänster där du osar svavel över de svenska riksdagspartierna för hur de beter sig mot denna minoritet? Nejvisst ja, jag glömde. Du är visst ingen samarier.

    Jag, en Sverigedemokrat?

    Tolkar jag Anders Lindberg på Aftonbladet rätt, så borde jag skaffa folkdräkt, svensk flagga och börja hänga med Jimmie och grabbarna. För om man säger något om att invandringspolitik och integration kan innebära några som helst problem, eller råkar använda samma ord som en Sverigedemokrat, så hamnar man genast i SD-båset.

    Det här borde kunna utvidgas till andra politikområden!

    Jag anser att Stockholmstrafiken har vissa problem: avgaser, trafikproppar, osv. Därmed är jag givetvis en rabiat miljöpartist som vill avskaffa all biltrafik. Eller kanske en inbiten bilist som vill att trafiken skall flyta bättre?

    Jag tycker det finns mycket att förbättra i skolan. Därmed är jag givetvis för att alla skolor läggs ned, och skolbarnen skickas hem för att hjälpa till i potatisåkern. Eller vill jag bara ha en bättre skola för våra barn?

    Jag inser att det finns en del att fila på i vårt sjukförsäkringssystem. Därmed är jag givetvis en anarkist, som tycker att staten bör avskaffas. Eller är jag ett helt vanligt högerspöke som vill ha en anständig och väl fungerande försäkring?


    För att återknyta till invandring och integration: det är inte bara heilande nynazister som kan komma till slutsatsen att idealmålet för invandringspolitiken inte är brinnande bilar i Rosengård. Där kan även en stor majoritet av invånarna i Rosengård hamna. Samt ultraliberaler som är för fri invandring. Samt högergubbar som vill värna arbetslinjen. Samt människor ur alla politiska läger som tycker att invandrare förtjänar bättre än sin nuvarande lott. Inte bara vänstern.

    Låt mig rucka lite på din världsbild, Anders. Alla som inte har precis samma lösningar på alla problem som du, alla som inte har exakt samma frasformuleringar som du - de är inte nödvändigtvis bottenlöst onda. De är vanliga, hyggliga människor precis som du, som försöker göra så gott de kan.

    söndag 3 juli 2011

    Kistdemokraterna

    Nu känns det som om Hägglund slagit i sista spiken i kistan.

    Häromveckan var det riksting för KD - ett utmärkt tillfälle att dra upp nya, spännande mål för partiet, som sedan kan bli veckans diskussionsämne i Almedalen. Men nej. Vad serverar han? Partiet skall satsa på unga - vem vill inte det?

    Partiet har problem. Jag är en gammal konservativ, blålila stöt, som längtar tillbaks till en medeltida moral, men inte ens jag är särskilt road av att rösta på KD längre. Allteftersom de plockar bort sina gamla profilfrågor och blir hbt-vänliga, abortvänliga och ointresserade av kärnfamiljen så blir de allt mer lika de andra partierna - förutom att de inte har någon politik.

    Så vad kan de göra? En tanke jag har är att bli det nya invandrarpartiet. Förr kom invandrarna från Chile och Iran, var flyktingar från militärdiktaturer och teokratier, och därmed mumma för VPK och S. Men nuförtiden kommer det invandrare som är muslimer, katoliker, afrikanska lutheraner osv. Och de är så konservativa och bakåtsträvande att de får en småländsk pingstpastor att likna en HBTQ-aktivist.

    Sossarna verkar ha fattat galoppen, broderskaparna är inte kristna längre utan allmänreligiösa. Men vilken vettig konservativ muslim vill egentligen gå med i ett parti som vill krossa kärnfamiljen? Här borde KD gå in och bli 'kyrkodemokraterna', osagt vilken kyrka. Med ett program som tillåter oss gamla konservativa stötar att fortsätta vara konservativa stötar. Med en familjepolitik som låter familjen välja om den vill ta hand om barnen själv eller ej, och lägger den ekonomiska makten för valet hos familjen. En liten vink: att invandrarfamiljer väljer att utnyttja vårdnadsbidraget är kanske inte ett problem, utan en möjlighet. Låt den som vill vara hemma, och skapa sedan strukturer runtom som gör det möjligt för föräldrar och barn att träffa andra som talar svenska. Problemet är inte att föräldrar stannar hemma, problemet är våra segregerade invandrar- och svenskområden.

    En politik där det är en självklarhet att församlingar skall få bygga sig kyrkor och moskeer, med eller utan minareter och klocktorn, med eller utan böneutrop och klockklang, borde också kunna ge några röster. Så himla kul är det nog inte att trängas i en källarmoské för att inte Svensson skall förargas.

    Dags för fula knep

    Lagom inför Almedalsveckan har nu Aftonbladet kommit med en braskande nyhet: en topp-politiker har varit ute och letat kvinnor på nätet, och då kommit i kontakt med kriminella element.

    Eftersom politikern inte har varit politiker under det senaste året, känns nyheten inte särskilt angelägen. Varför då de stora rubrikerna? Jag misstänker ett fulknep i rosornas krig. Juholt var inte älskad av alla när han tog över. Och vem mer inom politiken har varit ute och letat kvinnor på nätet, och då kommit i kontakt med kriminella element? Snart kommer del två i artikelserien...

    Sen blir jag lite less över nymoralismen i Sverige. I min ungdom skrattade vi gott åt de bigotta amerikanerna och engelsmännen som spanade i sina politikers sängkammare, där det var katastrof om man (som man) drogs till andra män. Men nu är vi visst där också.