torsdag 27 juli 2017

Vad jag inte fattar

Ja, jag vet. Efter den rubriken borde ett oändligt långt inlägg följa. Jag misstänker dock att ingen orkar läsa historien om alla mina kunskapsbrister, så jag nöjer mig med en sak.


Följ med bakåt i historien, till 2010. Ett gäng islamister sitter i Stockholm och kuckilurar, och kommer fram till att det vore jätteskönt att få skära halsen av några otrogna. Sagt och gjort, de planerar lite, skaffar lite vapen, och sätter sig i en bil söderöver, med avsikt att inta den danska avisen Jyllands-posten och sedan börja dekapitera Muhammedteckningspublicerande journalister. Tack och lov har dessa Allahs änglar avlyssnats av svensk polis, och arresteras av dansk polis innan dådet.


Nu går vi tillbaks till bara ett par år tillbaks i tiden. Säpo får reda på att Transportstyrelsen är på väg att lägga ut statshemligheter till allmän beskådan. Vad gör Säpo? De skriver ett memo där de "avråder" Transportstyrelsen från att sätta sina planer i verket.


Men vad i helvete? Anfäkta och anamma, sötvattenspirater, plattfötter! Har hela säkerhetspolisen bemannats av dialogpoliser och blomsterhattar? När Säpo får reda på en sådan här sak förväntar jag mig att en svart folkabuss skall stanna utanför Transportstyrelsen. Fyra biffiga gubbar traskar in och sätter tyghuvor över Transportstyrelsens GD och styrelse, slänger in dem bak i bilen och kör iväg till ett hemligt bergrum någonstans i Sverige. Där får sedan stackarna sitta och waterboardas, få naglarna utdragna, lyssna på melodifestivalen dygnet runt, batongknullas i röven och vad man nu brukar göra med de som hotar rikets säkerhet, tills de utfärdar kontraorder. Därefter avrättas de raskt, gjuts in i betong och glöms i någon av skärgårdens vikar. Till sist skickas en bandinspelning av förhören till Löfvens säkerhetskommitté, för att i våra politiker inpränta vikten av att upprätthålla rikets säkerhet, ihop med en varning att nästa gång inkompetenta, inavlade brorsöner och -döttrar utses till säkerhetskritiska poster är det kommittén som kommer få besök.


Eller är det jag som sett på för mycket amerikanska thrillers? Jag tycker bara det är helknasigt att polisen, även om det här är säkerhetspolisen, när de får information om solklara och allvarliga lagbrott, bara skickar ett snällt brev. Är det sannolikt att polisen skulle skickat ett SMS till islamisterna: "Tjena grabbar, skulle ni kunna låta bli att ha ihjäl alla på Jyllands-posten? Snälla?". Eller att Säpo förr i tiden hade skickat ett memo till Stig Bergling och undra om han inte skulle kunna lägga tillbaka de där papprena han, förstås av ren glömska, råkat få med sig i portföljen?


Nej, jag förstår inte.

lördag 22 juli 2017

Bröderna Marx





De lyste upp min ungdom, bröderna Marx. Den amorale Groucho, den knipsluge Chico, och den harpspelande tossingen Harpo. Vid sällsynta tillfällen vände svensk TV blicken bort från hur alla är glada och får äta sig mätta på det Maoistiska kollektivjordbruket, eller hur kapitalismens ondska tvingar de stackars östtyskarna att meja ned sina flyende medborgare i ryggen, och sände en Marx-film. Tokroliga upptåg och galna ideer trängdes med olidliga smörsångare och musikaliska muntrationer.


Dagens Marx-bröder är förvisso lika tokiga, men inte lika roliga. Ni har väl sett den senaste filmen, "A day at the Transportstyrelsen"? Jag har inte riktigt fattat vem som är vem i filmen, men Löfven får i alla fall rollen som den stumme Harpo.


Vems är felet? Mycket skuld faller förvisso på vår nuvarande (i alla fall sitter de, tyvärr, kvar när jag skriver detta) regering. Att ha fått reda på att viktiga data är ute på vift, inte göra något under över ett års tid, och nu under galgen tillsätta en ny chef som säger att våra data förhoppningsvis kommer säkras någon gång under hösten - kan man bli mer inkompetent? Det är väl bara att dra ur sladden till datorerna, plocka fram kartoteken från arkiven och ta smällen.


Sjöstedt och andra kommunister vill lägga felet på den onda marknaden och de likaså onda privata företagen. Jag skulle här vilja visa några av hans tweets i frågan, men han har tydligen blockat mig. Trots att jag, mig veterligen, inte står på SIs blocklista. Jag har väl citerat Orwell lite för ofta.


Är det då så att privata företag per definition läcker statshemligheter som såll? Jag har själv jobbat som konsult åt ett svenskt, privat företag i försvarsbranschen. Självfallet gjordes säkerhetsprövning innan jag fick ens sätta lilltån innanför taggtrådsstängslet. Viktiga data låg på datorer som hade ett separat säkert nätverk, utan internetkontakt.


Dock var företaget väldigt vänliga. De såg till att vi fick umgås med gosiga husdjur i hangarerna:



 Där fanns även snälla dialogvakter som såg till att hjälpa demonstranter från svenska freds och polska tavelförsäljare tillrätta.
 OBS: bilderna ovan är endast en illustration, som det brukar stå i reklamen. Av uppenbara skäl tog jag inga bilder när jag var på besök.




För att fördela skuldbördan vill jag börja för länge sedan, i min ungdom. På den tiden som sossarna prenumererade på makten. Då de trodde att de för evigt skulle vara regeringsparti, såg de till att få igenom konstitutioner som avsiktligt inte skulle lägga några trista konstitutionella spärrar ivägen för politikernas makt. De såg också till att, varje gång någon post skulle tillsättas, tillsätta den med en sosse. Det funkade bra, ur statens synvinkel, så länge sossarna var ett stort parti med många vettiga medlemmar som hade bildning och förnuft. Av det tio kompetenta kandidaterna tillsatte man en av sossarna. De enda som gnällde var vi i högern som var intresserade av demokrati och rättvisa. Med tiden blev det dock sämre, när sossarna krympte, och de som var medlemmar mest var ungdomsförbundsbroilers. I ungdomsförbunden lär man sig detta:
  • Fuska med medlemsantalen
  • Smida ränker och hugga varandra i ryggen
  • Spelet är allt, verkligheten är ointressant
Ingen bra plantskola för verkschefer och tjänstemän. Med sådant chefsmaterial, är det konstigt att vi nu har östasiatiska muséer som ser identitetspolitik som kärnverksamheten och slänger de dammiga samlingarna gjorda av döda vita snubbar på tippen? Att Svenska Institutet ser det som sin uppgift att blocka alla till höger om KPML(r)? Att transportstyrelsen skiter i om deras hemliga uppgifter kan ses av hela världen - "ingen spion är illegal"?


Alliansen då - är det deras fel? Det var ju tydligen de som startade den här upphandlingen av outsourcing av IT-data. Ja och nej.

Att outsourca IT-data är inte fel. Nyligen var jag anställd på en amerikansk halvledartillverkare; Intel. De har en del jättehemliga grejor. Data jag aldrig hade en chans att se. Jag fick skriva på ett papper om att jag blev skadeståndsansvarig fullt ut ifall jag skulle röja något - då talar vi inte om sjuttiotusen svenska spänn. Deras teknik är även lite halvmilitär och därför belagd med rejäla exportrestriktioner. Om hemliga data hade läckt till vårt testlabb i Rumänien hade Intels högsta chefer fått besök av ett gäng ilskna, biffiga militära typer som hade eskorterat dem till Guantanamo för lite water boarding-sessioner.


Och vet ni vad? Intel, under tiden jag jobbade där, lade ut sin dokumentation på Google Docs. Nej, vi använde inte våra privata konton. Intel gjorde givetvis en affär med Google, där man noga kom överens om var i världen servrarna stod, vem som hade åtkomst, och hur filer krypterades. Och de där jättehemliga filerna som jag inte fick se lades naturligtvis inte ut där. Så där som Transportstyrelsen självfallet borde gjort.


Så alliansen gjorde inte fel som drog igång en outsourcing. Hur kunde de veta att den chef som S-regeringen senare skulle tillsätta var till den milda grad inkompetent i genomförandet? Vad alliansen däremot har gjort fel är att aldrig på allvar gå till storms mot den socialdemokratiska utnämningskorruptionen. Under min tid som ungmoderat på 70-talet talade vi mycket om hur vi skulle slänga ut alla sossepolitruker och sätta dit riktiga ämbetsmän istället. Och sen kommer Reinfeldt-regeringen, har möjligheten, och fortsätter glatt utnämna stolpskott som Eliasson. Mycket prat, lite verkstad. Makt korrumperar. Eller längtan efter landshövdingeposter.




Vad bör göras, då?


Alliansen bör ta fäste på en sak: läckan måste åtgärdas. Data skall säkras nu, inte i höst. Om inte data säkrats på måndag, skall regeringen fällas på tisdag. Tar inte alliansen tag i detta omedelbums är de medskyldiga.


Horhuset måste rensas. Inkompetenta politruker måste väck. (Japp, det verkar som Kent Ekeroth är en av landets klokaste statsvetare. Vilket inte är en eloge till Kent utan en hurril till våra statsvetare.) Eftersom det verkar vara omöjligt att bli av med inkompetenta chefer i svensk förvaltning, föreslår jag att vi inrättar ett nytt verk: Postmoderna verket, förkortat Postverket. De får i uppgift att problematisera och kontextualisera och kritiskt utvärdera varje åtgärd som de andra verken utför. Notera att de skall granska, inte göra något. Där sätter vi alla oduglingar på ett servicehem där de kan knyppla och sjunga allsång utan att göra någon skada. Under tiden tillsätter vi kompetenta chefer, utan partibok, och ger nya direktiv. Inga genus-satsningar. Inga HBTQ-certifieringar. Inga schamankurser. Bara trist kärnverksamhet. Tre ackord, tre minuter, raka rör. Det funkar alltid.



Vem skall vi tro kan göra denna utrensning?
  • Ghostbusters? Klart bästa alternativet, om det inte vore för den lilla detaljen att de inte existerar i verkligheten.
  • Sossarna? Jag skäms lite över att jag tidigare sagt jag kan fundera på att lägga en röst på S 2018, eftersom de i alla fall har chans att vara statsbärande. Skratta gärna åt mig, det förtjänar jag. De är problemet, inte lösningen.
  • Alliansen? Den som hyllar rättviseförmedlingen, en förening med syfte att sätta sina kommunistpolare på fina poster, är en del av problemet. Alliansen behöver byta företrädare.
  • Voldemort, eller partiet även känt som Sverigedemokraterna? Ett oprövat kort. Vad händer om Åkesson blir statsminister - kommer han börja sätta trogna SD-medlemmar som chefer?
  • Medborgerlig samling? Deras partiprogram är en härlig promenad i nostalgins ljuva lunder, då de verkat kopierat det rakt av från ungmoderaternas program från när jag var ung. Dock har jag ungefär samma invändning här som för Ghostbusters. 
Vad skall jag göra? Jag kör två spår. Dels fortsätter jag gnälla här, i hopp om att det skall göra någon skillnad. Sen är det också dags att ha en bakdörr. Jag uppmanar mina barn att antingen studera utomlands, eller skaffa sig svenska examina med internationell gångbarhet. Att doktorera i Selma Lagerlöfs inställning till transfobi känns inte som en bra framtidsplan. Sedan spanar jag lite slött efter vilka länder som kan erbjuda en god miljö för en surkonservativ pensionär. En tillvaro i en svenskkoloni med golfspelande bankdirektörer har jag redan strukit från listan. Där skall gärna vara kallt, ruggigt och finnas gott om mörk öl och whisky.


Oj då. Här fann jag plötsligt en anledning att avsluta lite positivt. Positivt om EU! EU ger oss domstolar vi kan överklaga till när staten tar våra mänskliga rättigheter ifrån oss. EU ger oss möjlighet att skicka iväg barnen till universitetsstudier varhelst i Europa, emellanåt till och med utan att vi behöver betala en extra omgång studieavgifter. Vi kan även slå oss ned som pensionärer och njuta av värdlandets sjukvård som fullvärdiga EU-migranter. Halleluja! Så som läget är i Sverige är det skönt med lite Fuck Off-kapital.

söndag 16 juli 2017

Vad gör vi med islamisterna, då?

Häromdagen påpekade jag att det inte är någon bra idé att förbjuda åsikter. Går vi längs den vägen kommer det snart vara förbjudet att kritisera feminism. Samtidigt som sossarnas och miljöpartisternas extremistkompisar får undantag i lagen. Vad gör vi då - problemet lär inte lösa sig självt. Så här?




Nej, fromma förhoppningar och böner lär inte hjälpa. Skarpa åtgärder krävs. Implementerade skarpa åtgärder, inte löst prat om dem.


Jag ser det muslima, och därmed islamistiska, inflödet i landet som när man gör majonnäs. Några droppar udda åsikter är bara bra, det utmanar vår trista åsiktskorridor, men öser man på en deciliter på en gång skär det sig. När de första muslimerna anlände till Södertälje fick de redigt med stryk av de kristna som nyss hade flytt från Islam; nu när muslimerna är i majoritet blir det tvärtom. Problemet idag i Sverige är alltså inte att vi har muslimska åsikter i landet, det är att vi har för stor koncentration av muslimer i vissa områden. Detta åtgärdas lämpligen genom att inte släppa in fler förrän oljan blandats in i såsen ordentligt.


Vad som ger denna sås ytterligare en bismak är den allmänna brottsligheten i landet. Vissa områden styrs mer av kriminella och islamister än av polisen. Inte ens genusvetarnas propåer når dit ut. Det gör grogrunden för extremism ännu starkare, och alienationen från samhället ännu lättare.


Både islamism och allmän kriminalitet måste alltså bekämpas.




Första åtgärd: följ Torbjörn Fälldins råd, håll gränsen. Alla som reser in till Sverige skall kontrolleras, förlåt kära Öresundspendlare, och de som inte ska in skickas tillbaka med vändande tåg och ett tips till danska polisen för vidarebefordran söderut. Vi måste ha kontroll på inflödet så den svarta, laglösa sektorn inte växer. Vi får också säga upp våra asylåtaganden. Totalstopp, alltså. För magstarkt för dig? En kompromiss kan vara att Sverige lägger sig på den nivå konventionerna talar om - Sverige har ju ensidigt infört en massa ömmande skäl. Försvinner dessa, försvinner mycket.


Vi till höger får också rannsaka vårt stöd till fri arbetskraftsinvandring. Visst, det var stolligt när restaurangfacket skulle godkänna import av kinesiska kockar till kineskrogar, och vägrade ge tillstånd för att det fanns arbetslösa Domus-kockar i landet - den som beställer en friterad bläckfisk och får en seg och torr fläskfilé black & white har rätt att bli mer än sötsur. Å andra sidan är dagens sweatshops där importerade diskare sover i samvetslösa restaurangägares källarskrubbar också fel. Vi får ta ett steg bakåt, och forma en mer hållbar modell.






Andra åtgärd: återta territoriet. Som vi hört i diskussionerna om vilka stater Sverige skall erkänna så är det första kravet på en stat att den behärskar sitt eget territorium. Det är dags att återta de områden där polisen har svårt för att verka. I ett läge där ingen vågar bygga en polisstation finns en given åtgärd: placera ett jägarförband där, med order att besvara stenkastning med verkanseld och hot mot felklädda kvinnor med en instruktiv omgång kompanistryk. Vi måste visa att i Sverige bestämmer staten.


Va, militär mot befolkningen, Ådalen för fan!!! Jodå. Vi hade inget problem att skicka vår armé till Afghanistan för att skydda civilbefolkningen. Nu när den Afghanska civilbefolkningen flyttat hit, så får vi upprepa behandlingen. Vi bestämmer. Inte lokale imamen eller knarkhandlaren.




Tredje åtgärd: effektiv brottsbekämpning. Idag går minderåriga brottslingar utan straff, och vuxna får straffrabatt. Det vill jag ändra på. För det första skall brottslingar plockas bort från närmiljön. Det skall inte vara möjligt att begå en gruppvåldtäkt, bli befunnen skyldig, och strax därefter gå runt bland kompisarna och skryta om det. Förvisso är det hårt att straffa barn, men det är ännu hårdare för det barn som ser sin gärningsman gå fri. Några snabba förslag:
  • Tvångsförvar (visst, fängelse, men det är inte bara vänstern som kan hitta på förskönande eufemismer) av minderåriga. Samt möjlighet att omlokalisera dem från Rosengård och Kronogården till Arvidsjaur.
  • Straffen skall vara lika progressiva som skatteskalorna. Idag ger tio brott samma straff som ett brott; jag vill att det skall vara mer än 10 ggr hårdare. Yrkeskriminella skall inte släppas ut.
  • Stenhårda straff för personbrott och illegala vapen. Ertappas du med en pistol på stan skall du inte vara hemma förrän nästa decennium. Låt däremot våra älgjägare fortsätta panga på, Helge klarar ju sig i varje avsnitt.
  • Tätt samarbete med polis i före detta IS-områden. Givetvis skall SÄPO skicka ned personakter på våra pursvenska IS-grabbar och -tjejer, och raskt utlämna dem till förhör vid förfrågan. Inte vill vi väl bli som det Argentina som efter andra världskriget blev en tillflykt för nazister? 


Fjärde åtgärd: skapa en väg ut. När vi spärrat karriärvägarna knarkhandlare och moralpolis, får vi ha något annat att erbjuda. Skolorna är idag en katastrof - vem f-n vill anställa någon som gått i en förortsskola? Jag förordar en stenhård segregering, en uppdelning i två skolsystem (något gärna resten av landet kan ta efter...):
  • En elitskola där tystnad, flit och ordning råder. En skola där man lär sig läsa och räkna, och att tala Svenska och Engelska, samt kanske även lite Tyska, Franska, Arabiska, Japanska eller vad som faller de talangfulla eleverna på läppen. En skola där värdegrunden är att man gör som lärarna säger, och i övrigt kan få tro på Jesus, Allah eller Marx, såväl Karl som Groucho, bäst man vill.
  • En skola för de som behöver knyta framtida kontakter, så man har en bruscha som "håller rygg" när man böjer sig fram efter tvålen i fängelseduschen. En skola där de som inte kan föra sig i elitskolan raskt hamnar.




Någon chans att något av detta blir verklighet?


Gränsen tror jag inte dagens politiker fixar. Vi vår hoppas att det kör ihop sig så riktigt ordentligt i Italien och Spanien att EU fixar det åt oss - eller att EU så totalt bryter samman i frågan att italienarna kör sitt eget lopp.


Polis och rättsväsende ser jag som förlorat. Femtio års sossefiering och gärningsmansdaltande försvinner inte över en natt. Jag funderar som bäst på vilken klan jag skall svära trohet.


Skolan, däremot: vi har ju redan ett segregerat skolsystem. Det går utmärkt, redan idag, för den som bor bredvid en skitskola att söka sig in till de fina skolorna i de fina områdena. Ge järnet!

söndag 9 juli 2017

Går det lika bra med engelska?








En gång i tiden var Sven Melander rolig. Här i kock-tagen med den klassiska repliken "det går lika bra med selleri".


Häromdagen gick före detta moderaten Sven Otto Littorin ut på facebook med ett litet påpekande om att öppna gränser till länder med outbildad eller lågutbildad befolkning och kravlös välfärd till alla nog inte går så bra ihop i längden. Han fick raskt svar av Pernilla Ström, som kontrade med att syrier, som huvuddelen av migrantströmmen består av, är mer högutbildade än svenskar. Att problemet, som hon sett när hon följt med sin syriska väninna till arbetsförmedlingen, är att svenska byråkratin fullständigt saknar förmåga att ta tillvara invandrarnas kompetens. Varför skall syrier avkrävas perfekt svenska när de kan kommunicera på engelska? Varpå Ström raskt får ett par snabba länkar till SCB-statistik på att syrier inte är huvuddelen av migrantströmmen och att de inte är särskilt välutbildade, varpå skiten träffar fläkten. Och rasistanklagelserna.


Ur detta debacle kan en liasom dra litta slutsatser, som vi västgoter uttrycker det:
  • Att strida om ifall det är 30% eller 50% syrier i inflödet är att tvista om påvens skägg. Det väsentliga är de volymer (japp, jag sade "volymer", stena mig då...) som kommer och den logistik som krävs för mottagning och injämkning i samhället.
  • Vuxna människor idag beter sig lika illa på nätet som vi hormonstinna ynglingar gjorde på Heta Linjen en gång i tiden. Och jag pratar inte om lågutbildade troll som sitter i mammas källare, utan välutbildade människor med offentliga uppdrag. Hur i hela friden kan de förvänta sig bättre beteende av "pöbeln"?
  • Faktaresistens och fejknyheter är inget som enbart är Trump eller Putin förunnat. Ström säger rakt ut att hennes anekdot om en väninna (får man gissa att chansen att ett styrelseproffs syriska vän kommer från den syriska eliten snarare än från rännstenen är stor?) bör väga starkare än SCB-statistik, styrkt av statistik från våra grannländer. 
  • Jodå, visst är arbetsförmedlingen bottenlöst usel på att ta hand om de akademiker, hitresta eller infödda, som söker jobb eller utbildning. Lägg ned skiten!
Men dagens fokus är på det där med språk. Behöver vi verkligen kräva perfekt svenska när vi skall anställa en invandrare (eller, för den delen, en infödd svensk...)? Går det, på Sven Melanderskt vis, lika bra med engelska?


Som internationalist, anglofil, "anywhere"-ist och förälder till engelsktalande barn borde jag väl tycka att engelska är finfint. Men icke. Nu känner jag att det är dags, såsom även stolt nationalist och Sverigevän, att stå upp för det svenska språkets överlevnad. Svenskan är inte akut hotad idag, men kan bli.


Under det senaste året har jag läst kymriska på universitetet - en rätt så ödmjukande aktivitet för en medelålders gubbe med taskigt närminne.


Kymriska? Japp, det där språket med världens längsta ortsnamn. Språket talas av några hundratusen i Wales, och är hårt trängt av engelskan. För ett par generationer sedan arbetade staten aktivt för att utrota språket, så som vi svear gjorde med samiskan i norr och danskan i söder; den som talade sitt modersmål i skolan fick smisk av läraren. Det har ändrats nu, det finns kymrisktalande skolor och staten kämpar för att fler skall lära sig språket; målet idag är att nå upp till en miljon.


Kampen är svår och tung. Inflyttade engelsmän förstår inte varför de skall sätta sina barn i skolor där de lär sig ett språk som talas av så få, när de kunde lära sig något nyttigt som latin eller klingon istället. Försvinnande få utlänningar gör sig besväret att lära sig språket inför turistbesök eller inflyttning, det funkar ju lika bra med engelska. Här finns ett intressant undantag.


Risken finns att vi går samma väg som kymriskan; blir ett språk som används av enstaka kufar i folkdräkt. Bättre agera nu än att senare stå och mässa "vi har varit naiva" i kör.


Så, när bör svenskan gälla?
  • Vi svenskar är inte så bra på engelska som vi tror; antagligen inte heller syrierna. I vissa arbeten finns, eller bör finnas, krav på begriplighet. Sjukvården, till exempel. Vid läkarbesök och sjukhusronder skall svåra och känsliga saker diskuteras. Försök själv att beskriva en udda klåda i könsorganen på skoltyska eller -franska. Det är viktigt att vårdpersonal och patient förstår varandra, vilket kräver ett gemensamt språk. Det språket, i Sverige, är svenska.
  • Vid kontakter med myndigheter skall vi kunna kräva att alltid få kommunicera på klar och redig svenska. Liksom medborgare i Wales kan kräva att få tala och skriva kymriska gentemot myndigheter, vilket skapat en god arbetsmarknad för de som kan språket.
Omvänt, när går det lika bra med engelska?
  • I det internationellt inriktade näringslivet funkar det redan bra idag. På dt stora företag jag jobbat på har vi haft kineser, pakistanier, japaner och polacker som talar allt från ingen svenska till riktigt bra. Alla möten är på engelska; ofta sitter kollegor från kontoren i Kina, Tyskland och USA uppkopplade via telefon. Alla mail skrivs på engelska, eftersom de ofta vidarebefordras över hela världen. Även om vi skulle ha svårt att delta i en diskussion om en Shakespeare-sonett på engelska så klarar vi att förstå ingenjörs-pidgin.
  • I vissa enkla jobb borde engelska kunna räcka till. Städning, till exempel. Förutsatt att de som städaren skall kommunicera med (arbetsledning, kollegor, ...) klarar engelskan. Vi är som sagt inte så bra här i Sverige som vi tror.
  • Högskolevärlden. Mycket skrivs på engelska redan.
  • Myndighetskontakter, återigen. Jag kan tänka mig att det allmänna tillhandahåller websidor och telefonlinjer med svensk och svengelsk inriktning. Och inga andra språk. Om du nu inte kan varken svenska eller engelska, då? Då får du fixa tolk. På egen bekostnad. Eller köra franskt teckenspråk.


Beth dych chi'n meddwl?

söndag 2 juli 2017

Kamikazepiloterna





Som ni ser här ovan fick förre KDU-ordföranden och KDs framtidshopp, Sara Skyttedal, pröva på att åka med på bönpallen på ett Gripen-plan. Detta verkar ha inspirerat min partiordförande. Konservativ och bakåtblickande som hon är, fick hon kontakt med en vänlig japan som bjöd in henne att följa med på en tur att i ett Zero-plan ta en mycket nära titt på ett amerikanskt hangarfartyg.


Eller hur skall man annars tolka denna artikel, där Ebba Busch-Thor argumenterar för att fler flyktingar bör få stanna. Flyktingar som inte har skäl att stanna, men som skall få stanna ändå, därför att. Ett effektivt sätt att driva ut oss konservativa ur partiet.


KD missar här sina kärnvärden. KD vill ha ett starkt civilsamhälle och en liten stat (fast det där sista verkar det vara si och så med i en viss falang, de vill visst både ha kakan och äta den). Staten bör då ta hand om rikets, dvs svenskarnas, gemensamma kaka och lämna resten åt folket. Vill du att en afghan skall få skolgång och bidrag? No problem - du har full förfoganderätt över ditt eget bankkonto. Skicka pengarna till lämplig biståndsorganisation så är det klart.


Förvisso tror jag att jag förstår vad Busch-Thor gör. Liksom Jan Björklund har hon en stark världsförbättrarfalang som hon måste ta hänsyn till, till exempel genom att skriva sådana här artiklar. En artikel är inte ett skarpt förslag. Det är dock en tydlig signal, och signalpolitiken måste idag, när de kriminella utanförskapsområdenas och IS-mördarnas antal växer, vara den exakt motsatta.


Jag fick nu i helgen ett inbetalningskort till KD-medlemsskap. Nej, tyvärr. Hade jag velat ha en velig å ena sidan/å andra sidan-politik hade jag blivit folkpartist. Jag och KD får gå skilda vägar nu. Om inte Ebba lyckas drämma till med ett "verklighetens folk"-tal i Almedalen och sedan omsätta detta i ett skarpt valmanifest.




Samtidigt läser jag hos Anybody om hur SD går framåt och de andra partierna inte får tummen ur. Det här citatet känns bara alltför sannolikt:
"Det vill säga .. oavsett vilket val jag än gör riskerar jag att förlora och få Stefan Löfven som statsminister i fyra år till."
Det verkar bara bli svårare att hitta ett val 2018 som leder landet åt rätt håll. När inte ens riksdagens mest konservativa parti kan formulera en tydlig strategi, vem skall man då lita på?




Min pre-Almedalen-profetia om 2018 är att KD och MP kommer åka ur riksdagen, och L med ett nödrop hänga sig kvar. S och SD karvar upp Alliansen mellan sig och hamnar på sisådär 25% var, och får alltså majoritet tillsammans. M fortsätter nedåt i allmän otydlighet till 15%, och blir ungefär lika stora som C.


Talmannen kommer ge Stefan Löfven i uppdrag att bilda regering. Lövfen satsar på en ren S-regering. Löfven förhandlar givetvis inte med SD, öppet vill säga, men på något vis dyker det ändå upp en S-märkt invandringspolitik som är såpass mycket bättre än alliansens alternativ att Jimmie väljer att stödja Steffe. Jimmie inser det lönlösa i att försöka stödja en allians där Annie och Jan (eller, Gud förbjude, Birgitta!) stretar för ökad invandring, samtidigt som Anna är emot. Regeringsmakten är fixad. Vad Alliansen hittar på bryr sig ingen om.


I det dagliga regerandet växlar sedan S mellan att låta SD "passivt" stödja S-förslag, och att förhandla med andra partier. Jag avundas inte Löfven dessa förhandlingar. Dock borde det bli bättre än när V och MP är motparterna.




Vad skall då jag rösta på, för att vrida läget åt rätt håll? Jag ser ett par akuta problem med landet idag, som har med för stora utgifter och för små intäkter att göra:
  • Invandringen, förstås. Invandringen fyller på med outbildade och reaktionära (alltså för konservativa för mig till och med) människor i våra katastrofområden. Lösning: tvärstopp för invandringen tills dess att vi har fått bukt med kriminalitet, bostadsbrist och arbetslöshet.
  • Statens lyxrenoveringar. Staten ser inte om sitt hus. Istället för att dränera grunden och täta taket läggs pengarna på snygga Teppanyaki-hällar, trädgårdsgrillar och robotgräsklippare. Lösning: lägg pengarna på nattväktarstaten, och låt övriga sektorer få pengar ifall det blir något över.
Sen finns lite annat smått och gott:
  • Skolan är en katastrof. Kunskap och disciplin måste återigen bli honnörsord. Flumpedagogiken ska bort. Uppdraget att fostra goda ungsocialister ska bort.
  • Bostadssektorn måste bli friare och mer konkurrensutsatt.
  • De aktivistiska ämbetsmännen måste bort. Rensa friskt på chefs- och ämbetsmannanivå. Lägg ned verk som är alltför kontaminerade. Återinför tjänsteansvaret.


Var hittar jag politiker som står för detta? Gösta Bohmans moderater är borta; dagens generation verkar bestå av värdegrundsmarinerade entrister från F!. Sossarna är skadade av identitetspolitik, ja vad sjutton, de skadades redan av 68-vågen. SD vet man var man har i invandringsfrågan, men är de ett skvatt intresserade av att trimma fettkanterna från välfärdsstaten?


Jag får plocka fram ficklampa och förstoringsglas och ge mig ut och leta.



torsdag 22 juni 2017

A nice cup of tea


Jag gillar deckare. Framför allt gamla klassiska brittiska: Collins, Chesterton, Bentley, Christie osv. Något som förenar dem med dagens TV-mys i Midsomer är att oavsett vilka gruvliga yxmord som skett i familjen så räcker det med en liten nätt kopp te för att man skall må bra igen.


Jag gillar även att citera Orwell. Döm om min glädje när jag stöter på hans instruktioner för hur man brygger en kopp te. Något som gör mig uppbragd är att läsa att det efter kriget var te-ransonering. Hur i hela friden klarade sig britterna igenom det? En extraranson Marmite, måhända? Nåväl, här är tebryggning enligt George:
  1. Använd alltid te från Indien eller Ceylon (Sri Lanka, idag). Inget från Kina, det kan man inte ha mjölk i.
  2. Gör måttliga mängder, dvs i tekanna. Inga urnor eller kastruller. Tekannan skall vara av porslin eller lergods.
  3. Tekannan skall värmas i förväg. På spisen (inte så lätt på dagens induktionsspisar...) hellre än genom att fyllas med varmvatten.
  4. Te skall vara starkt - snåla inte med bladen. Om te är ransonerat, gör det hellre starkt och sällan än svagt och ofta.
  5. Tebladen ska rakt ner i kannan. Inga filter eller silar. Så får man ut mest ur bladen. Att svälja blad är bara nyttigt.
  6.  När vattnet kokar, bär tekannan till kastrullen, inte tvärtom. Vattnet skall koka medan det hälls upp; bäst resultat nås när kastrullen hålls över spisens gaslåga medan man häller.
  7. "Shaken, not stirred". Japp, Orwell föredrar att skaka tekannan så allt blandas. Röra runt kan man göra i nödfall. Undrar hur ofta han skvimpar ut hälften?
  8. Ha en bra temugg: cylindrisk och tjock, så den goa värmen bibehålls.
  9. Skumma av grädden från mjölken innan du använder mjölken till te. Bra att veta för er som köper icke-homogeniserad "gammeldags" mjölk.
  10. Häll i te före mjölk, inte tvärtom. En fråga som i England diskuterats lika intensivt som ifall det är bäst att hälla syran i vattnet eller tvärtom.
  11. Inget socker. Te med socker smakar bara sockervatten.


Jag kan inte säga att jag håller med George om allt ovan. Jag får hoppas Storebror inte ser mig när jag brygger mitt Kina-te i sil, utan mjölk. Och utan en tanke på ransonering.

måndag 19 juni 2017

Den politiska senapsgasen


Senapsgasen var inte odelat populär i första världskrigets skyttegravar. Förvisso hade den fördelar: en illaluktande brakare ivägsläppt i lä kunde medföra att den lede fi nedkämpades utan att man själv behövde sticka huvudet upp i kulspruteelden eller sticka bajonetten i någon Fritz eller Horst. Castle Wolfenstein är inte lika kul i verkligheten. Å andra sidan kunde vinden vända, varpå man själv låg och hostade upp lungorna. Medan de som beordrat attacken satt och pimplade en kall och torr sherry borta på staben.






Jag misstänker att vi håller på och öppnar en och annan surströmmingsburk åt oss själva, utan att tänka på att det är i det egna vardagsrummet vi sprider dofterna. Surströmming kan, vid rätt tillfälle och i rätt sällskap, vara riktigt trevligt, även för en skåning. Men ibland luktar den bara gammal spya.








Ta Morgan Johansson. Nu vill han att EU tvingar motsträviga polacker och ungrare att ta emot asylsökande. Inser han vilken port han då öppnar? EU sade nyss att de ville få Sverige att införa Euro. Då får även den här gamle EU-entusiasten säga att nog får vara nog - då går vi ur. Jag vill inte ta ansvar för grekernas köpfester; det vore lika klokt som om Spara och Slösa öppnade gemensamt bankkonto och delade på jobbet: Spara sätter in, Slösa tar ut.






Morgan har för övrigt glömt fråga de asylsökande. Tänk tanken att du är en iranier med afghanskt ursprung, som smugglat in dig i EU, med Sverige som tänkt slutmål. Du får reda på att du skall föras till ett läger i Ungern för vidare utredning. Du vet att lägret är spartanskt, till och med jämfört med en överfull Bert Karlsson-barack, och att ungrarna normalt ger avslag medan svenska migrationsverket glatt godtar den standardvals du repeterat in. Vad göra? Givetvis sätter du dig på första bästa tåg till Sverige. Till och med en tillvaro som illegalt svartarbetshjon i Sverige är bättre än att sparkas ut ur Ungern. Lägg därtill fri skolgång för barnen, och fri vård för hela familjen. Och ett regeringsparti som driver på för amnesti. Jag misstänker att få kommer att stanna i Ungern.














Nu när islamisterna implementerar "Religion of piece" här och var i Europa, samtidigt som andra tokar ger sig på moskébesökare, börjar ropen skalla. Inte om daghem åt alla, utan om enkelrum på Kumla för varje extremist. Som surkonservativ gubbe blir det då min plikt att bromsa, att påpeka att risken finns att dessa blanka vapen kan riktas mot oss själva.




Staten är inte alltid god, lärde vi ungmoderater oss på sjuttiotalet. Vad vi inte anade var att statens ämbetsverk skulle fyllas av identitetspolitiskt och postmodernt förvirrade galningar. Svenska Institutet. Våra museer. Alice Bah-Kuhnke. Om vi ger staten makten att spärra in och/eller tysta alla extremister - vem tror ni kommer sitta och bestämma vem som är extremist? Värdegrundsdemokratin är en yngling med ADHD och taskig impulskontroll. Ge den inte en laddad revolver.




Jag kan se framför mig hur Maria Sveland och Mattias Gardell får peka ut feminismkritiker som extremister. Jag kan se hur RFSL får peka ut de som inte genast hänger med på det senaste bokstavstillägget i HBTQWERTY som extremister. Jag kan se hur Ulf Bjereld i Broderskaparna (och sossarnas VU) får peka ut alla som inte älskar muslimska brödraskapet som extremister. Och så vidare. Vi konservativa kommer sitta löst.






Men finns det inget att göra, då? Skall vi i den liberala frihetens namn släppa in islamister hur som helst, och låta dem göra vad tusan de vill - för våra skattepengar? Nej då. Det finns skarpa förslag att lägga, förslag som med bättre precision drabbar de vi vill skall drabbas, samtidigt som risken att de vänds emot vanliga hederliga svenskar och invandrare (jajamän, det finns massor med konservativa, bakåtsträvande invandrare här i landet!) minimeras. Men det är ämnet för en annan dag. Idag vill jag bara som en gammaltestamentlig profet ställa mig upp i folkhavet, riva mig i skägget och varna för den breda vägen.