Skolsvammel

Kalabaliken i hönsgården

Återigen har friskolorna hamnat i blåsväder. Rektor Linnea från Göteborg stångas med gammelmoderaten Gunnar Hökmark. Anna Dahlberg på Expressen inser varför friskolorna är populära. Här finns mycket roligt att gräva i:

• Skolpengen
• Segregation - myt eller mening?
• Likvärdighet
• Aktiebolagen - Krösus Sork eller Ingvar Kamprad?
• Ordning och reda
• Vinst i välfärden

Skolpengen - är den orättvis?

Jag tänkte börja med att fundera lite kring skolpengen, med avstamp i det politiker-battle som Linnea Lindquist och Gunnar Hökmark är mitt uppe i. Politiker-battle? Ja, den där sortens meningsutbyte där bägge plockar ut sina talepunkts-russin ur kakan utan att täcka hela problemet.

Hökmark börjar med att påpeka att friskolornas utnyttjande av skolpeng omöjligt kan vara ett problem, eftersom pengarna, som en följd av termodynamikens första huvudsats, inte försvinner utan bara flyttas:

"Skolpengen motsvarar den kostnad som faller på varje elev i ett samhälle med skolplikt och där skolan är till för alla. Den följer eleven. Den blir inte större för att man väljer en skola som man anser vara bättre för att man anser den vara bättre för eleven. Skolpengen är en del av de skattepengar vi betalar och följer i det här fallet den enskildes val istället för politikernas beslut."

Mot detta invänder Lindquist att friskolorna plockar russinen ur kakan. Eftersom skolpengen är densamma för varje elev, och friskolorna plockar de duktigare och mer studiemotiverade eleverna, lämnande Lindquist med bottenskrapet, får Lindquist svårt att få ekonomin att gå ihop:

"På en koncernskola som också får 60.000 per elev kan bedriva skola för i snitt 45.000 kronor per elev eftersom de kan ha större klasser eftersom klasserna har en mer homogen elevsammansättning, de behöver inte lika mycket socialt stöd och hjälp av speciallärare. De kan således göra vinst på 15.000 / elev."

"Slutsats: Gunnar Hökmark har fel och jag har rätt."

I allmänhet ska man vara lite försiktig med människor som kommer med klara utslag om rätt och fel i komplexa frågor. Det är få av oss förunnat att vara Hans Rosling. Det Lindquist skriver om skolpeng är förvisso rätt, men samtidigt missvisande. Hon beskriver nämligen bara en del av sanningen.

Låt oss, för en rättvisande beskrivning av skolpengen, gå in på Göteborgs stads hemsida och höra vad staden själv skriver om skolpengen. Det visar sig att skolpengen förvisso är lika för alla barn, välartade som vanartiga, men bara en del av ersättningen. Därutöver tillkommer en socioekonomiskt baserad tilläggspeng. Några exempel:

• Lindquists egen skola, Hammarkullen, får totalt 108 771:- per elev i årskurs 1-3
• Den förhatliga vinstdrivarskolan IES Krokslätt får 81 326:- per elev i årskurs 1-3, varav 17 248:- är lokalkostnader.

Det verkar alltså som om kommunerna redan fattat Lindquists poäng med att den skola som riktar sin marknadsföring till studiemotiverade barn från akademikerhem med två föräldrar kommer få det lätt att gå med vinst, och anpassat ersättningen därefter. Jag förstod dock inte riktigt hur lokalkostnaderna hanterades i Göteborg, om det skulle hamnat på friskolans plus- eller minuskonto. Att det inte bara är jag som har svårt att förstå hur lokalkostnader hanteras av våra kommuner, och hur det påverkar skolornas ekonomi, kan den energiske utläsa ur en avhandling från Lunds Universitet. Själv är jag lite lat, och letar mig därför vidare till Lunds kommun. Ur punkt 8 i dokumentet kan man se att kommunen utöver skolpengen ersätter de kommunala skolorna för deras faktiska lokalkostnader, och ger friskolorna ett schablonbelopp (snittet av de kommunala kostnaderna).

Det är alltså möjligt för en friskola att hitta lokaler som är billigare än kommunens. Beroende på ens syn på privat företagande kan man sedan antaga att dessa pengar används för att finansiera ledningens porrklubbsbesök, eller för att skapa mindre klasser.

Även per elev-ersättningen är differentierad i Lund. Delfinskolan, som ligger i ett av Lunds utmaningsområden, får 84 658:- per elev i årskurs F-3, medan IES Lund får nöja sig med 62 066:-.

Min tolkning av ovanstående är att Hökmark leder på poäng över Lindquist. Eftersom skolpengen är differentierad, så kommer dränage av välartade elever till friskolor inte dränera den kommunala skolan på oproportionerligt stora resurser.

Det Lindquist skulle kunna hävda är att systemet inte är tillräckligt differentierat. Det har jag full förståelse för - jag skulle kräva en enorm ersättning för att ta mig an ett gäng analfabeta afghaner som ser svenska kvinnor som horor och vid varje tillsägelse inte bara hotar att knulla min mamma, utan gör sitt bästa för att gå till verket. Speciellt i en skola som följer principen om lågaffektivt bemötande.

Men det är ju en annan diskussion.

Andra dränage, då?

Lindquist tar upp att kommunerna har ett ansvar som inte friskolorna har: en friskola kan lägga ned, vilket har hänt, varpå kommunen är tvungen att ta hand om eleverna. Ansvar kräver förberedelse, och beredskap kostar pengar. Ja, Lindquist har en poäng här, detta vore vettigt att ta med i kostnadsberäkningarna. 

Lindquist påpekar att det blir dyrt för de kommunala skolorna när friskolor startar och plockar elever från de kommunala skolorna. Helt plötsligt har man för stora lokaler, som måste betalas. Lärare som måste avskedas. Här har jag svårt att tycka synd om henne. Detta är verkligheten för varenda privat företag i landet, att konjunkturen och konkurrensen gör att efterfrågan växlar. Egentligen är den kommunala skolan den aktör som borde vara minst orolig för detta, då kommunen inte kommer gå i konkurs. Bakom den kommunala skolan står fri beskattningsrätt av kommuninvånarna. Den som detta är ett rejält problem för är den lilla friskola, fri från penningstinna ägare, som friskolekritiker som Lindquist brukar hylla. Var ska de få kapital den dagen hälften av eleverna beslutat sig gå tillbaka till kommunens skola och lokalkostnaderna ska betalas? Man kan undra hur någon kan vara så dum att de riskerar sätta sig i en sådan situation? Jo, om man lyckas så får man å andra sidan gå med vinst. Än så länge...