De giriga

Girighet, liksom eld och elektricitet, är en tve-eggad naturkraft som både kan åstadkomma mycket gott och mycket ont. Rätt tyglad har den i marknadsekonomin åstadkommit mycket gott. Det är vinstintresset, och därmed pressen att sänka kostnader och erbjuda bättre produkter, som gjort att skillnaden mellan bilar tillverkade i Öst- och Västtyskland blev så stor. I offentlig verksamhet försvinner ingenting i vinstutdelning, men förluster på grund av missade chanser och letargi kan lätt överskugga vad man sparar in på att inte behöva gå med vinst.

Friskolekritikerna har inga problem med stiftelser eller kooperativ. Bara med aktiebolag. Varför detta? Varför är det just de skolor som har vinstjakten i blodet som är farliga? Ett vanligt svar är att det är vinstintresset som är orsaken till betygsinflationen. Jag tror dock vi kan hitta en förklaring här:

"Problemet är inte att kommunala skolor är dåliga och att det är därför som elever går i friskolor. Problemet är att förutsättningarna för den kommunala skolan försämras eftersom skolan är marknadsutsatt. När friskolor etablerar sig skapar det tomma bänkar i den kommunala skolan vilket är kostnadsdrivande, då försvinner resurser som borde ha gått till speciallärare, trygghetsskapande personal och ökad bemanning i klassrummen."

Ingen skola vill drabbas av de kommunala problemen med vikande intäkter. Därmed borde ju även en kooperativ skola som får ont om elever bli pressad att locka elever med glädjebetyg. För även om de inte får gå med vinst, så är det fullt tillåtet - men inte särskilt angenämt - att gå med förlust.

Och här har vi den springande punkten. När friskolorna expanderar kraftigt, krymper de kommunala skolorna kraftigt, och får då svårt att få ekonomin att gå ihop.

Varför är aktiebolags-skolorna det stora problemet här? Jo, det är här girigheten kommer in. En skola som inte delar ut vinst har förvisso en stark drivkraft att fylla sin kostym, men inte så stor drivkraft att utöka kostymen. För aktiebolaget ser det annorlunda ut. Jämför med restaurangbranschen. Man ger sig normalt inte in i restaurangbranschen enbart för att klå folk på pengar, man gör det för att det är en bransch man vill arbeta i. Med en restaurang blir man inte särdeles rik - men har man ett par snabbmatshak i varje svensk stad, kan man bli jätterik. Girigheten är en stark drivkraft för expansion. Och det är den här expansionen som friskolekritikerna inte vill se. En och annan byskola som tas över av ett föräldrakooperativ märks knappt i budgeten och kan därmed accepteras.

Det är alltså inte aktiebolagsformen som sådan friskolekritikerna vill bli av med, utan friskolan som en rejäl andel av marknaden.

Skall vi därmed strunta i den kritik som framförs om girighetens fördärvlighet? Nej. Har ni hört frasen "vi har varit naiva" förr, måhända? Som ingenjör är jag van vid att göra riskanalyser. Vem kan dö när de använder den pryl vi konstruerat, och vilka rimliga motåtgärder kan vi sätta in för att förhindra det? Likadant bör vi göra innan vi tar politiska beslut. Minns hur kriminella utnyttjat assistansersättningen, och hur asyl- och arbetskraftsinvandringsmöjligheter missbrukats. Vi måste förbereda oss på att det på skolmarknaden landar filurer med allt annat än rent mjöl i påsen.

• Tänk om våra yrkeskriminella får för sig att starta skolor? En målvakt sätts som ansvarig för skolan, och så fort elevpengen kommit in lägger skolan ned och pengarna flyttar utomlands.
• Tänk om någon av våra klaner får för sig att starta skolor? Från klanäldsten utgår påbud att alla klanmedlemmar ska sätta sina telningar i den skolan, utbildningen består i utantill-lärande av Koranen, och klanäldsten kan bygga en ny fin lyxvilla.

Min lösning på sådana här problem är "statlig kontroll". Att betyg inte sätts oberoende av skolan utan extern översyn. Att skolinspektörer inte granskar värdegrunden i skolornas pappersprodukter, utan verifierar att barnen lär sig vad de ska.

Vi får även kontrollera proaktivt, innan någon startar en skola. Man bör kanske inte låta Fredrik Federleys polare dra igång en förskola. När IS-sympatisörer kan starta en skola har vi varit lite väl naiva. Dock vill jag inte gå de kritiker till mötes som vill att kommunerna ska kunna inlägga veto hur som helst, till exempel om kommunen anser att det inte finns något behov av ytterligare skoletableringar. Det vore ungefär lika vettigt som att låta våra arbetsgivare ensidigt bestämma om det finns behov av löneökning. Vilken vänsterstyrd kommun tror ni kommer tillåta fler friskolor?

Mot detta brukar invändas att en sådan kontrollapparat blir ohanterlig, att det är bättre att istället låta alla gå i kommunala skolor där inga glädjebetyg sätts. Men vad i helvete? Är ni så komplett naiva att ni tror att kommunala lärare automatiskt är fria från påtryckningar? Ja, jag kan mycket väl tro att trycket att sätta höga betyg på duktiga elever är större i en friskola med många akademikerföräldrar med uppskruvade krav på framtida läkar- och juristkarriärer för sina ögonstenar. Å andra sidan lär trycket på lärare att ge godkända betyg åt elever som borde vara hopplöst underkända vara precis lika stort, från den kommunala uppdragsgivaren. Att elever som inte lär sig något släpps vidare upp i klasserna är inte ett friskoleproblem. Snarare är det en medveten politik driven av svenska skolväsendet, en politik vi som sätter barn i friskolor försöker fly ifrån.

Vi behöver kontroll och översyn, både i privata och offentliga skolor.