måndag 24 december 2012

Stefan och stormen

Efter Reinfeldt kommer nu Löfven. Så sparsamt som han uttalat sig på senare tid, så måste hans anhängare stått storögt och längtat efter några skärvor visdomsord, ungefär som mina katter vid matskålen på morgonen. Och vad kommer? Jo, att invandringen är ett problem och måste stoppas.

Givetvis drar skitstormen igång på Twitter, alla borgerliga tyckare (även jag...) hoppar på stackars Löfven. Till och med Lars Ohly kommer ut som fast försvarare av arbetskraftsinvandring. Det finns visst lite internationell solidaritet mellan arbetare fortfarande.

Är det riktigt rättvist, det här? Är S-ledaren en främlingsfientlig fullblodsrasist? Nej, visst inte. Bara en fullblodsegoist. Fackföreningsrörelsen, som är den som drar i trådarna i S-sprattelgubben, vill reservera jobben åt sina medlemmar. Och dessa medlemmar finns i Sverige, inte i Afghanistan eller Irak. Att ökad invandring kan ge dynamiska effekter som ökar farten på ekonomin och därmed ger ännu fler jobb, nej så långt har inte facket tänkt. Och varför skall de bry sig, om de kan få landets största parti att agera bulvan för sina särintressen. Att låta LO bestämma vilka kockar som skall få jobba i Sverige är ungefär lika vettigt som att låta vårdfacket bestämma hur många läkare som skall utbildas varje år - resultatet lär garanterat bli att det blir en för lönerna hälsosam brist på anställbara.

Varför kallas då Löfven främlingsfientlig? Jo, som man sår får man skörda. I åratal har de tongivande politiska partierna och tidningarna bekämpat SD genom att noga inskärpa att förslag om minskad invandring är främlingsfientlighet är rasism. Genom upprepning lär organisationer in reflexer ungefär som vårt eget nervsystem. Så när någon, vemsomhelst, kommer och säger något om minskad invandring, så sätter den inlärda reflexen igång: rasistsvin!


Skall man sedan gå ifrån invektiven till en saklig debatt, så tycker jag Löfven har fel. Arbetskraftsinvandring är inte problemet. Genom arbetskraftsinvandring får Sverige tillgång till efterfrågad arbetskraft. Men kan man inte invända att vi därmed dränerar u-länder på den arbetskraft de hade behövt? Jodå, men samtidigt är migration en av de bästa biståndsformer som existerar. De som kommer hit skickar pengar till hemlandet, pengar som kommer till släkten och inte till korrupta diktatorer. De kan även senare återvända och hjälpa till att bygga upp hemlandet.

Men bör vi inte skydda svenska arbetares intressen? Nej, varför det? Det är fackets jobb, inte statens. Varför skall fackets intressen drabba arbetare från Indien eller Afghanistan?

Men hur är det med de elaka arbetsgivare som utnyttjar invandrade arbetare, med slavlöner och usla villkor? Bör vi inte förbjuda arbetskraftsinvandring för att förhindra sådant? Låt mig ta en liknelse. På köttmarknaden förekommer mycket otrevligt, från tjatsex till regelrätta våldtäkter. Skall vi förhindra detta genom att förbjuda sex utom äktenskapet? Låter lite dumt. Samma sak med arbetskraftsinvandringen. Att utnyttja arbetare är olagligt, invandrade eller ej, och skall hanteras av polisen. Dessutom: det riktigt vidriga utnyttjandet som förekommer idag är ju det av illegala invandrare, där invandraren knappast kan gå till polisen och anmäla arbetsgivaren. Detta lär ju bara öka av Löfvens förslag, eftersom alla dagens arbetskraftsinvandrare i ett penndrag blir illegala.


Är allt då väl med invandringen? Nej. Vi har problem - med att få de som asylinvandrar att hitta vettiga bostäder och riktiga jobb. SD har ju där en gordisk lösning; sluta plocka in invandrare. Vilket ju i och för sig inte löser problemet. Det är lite som med MP, kärnkraften och slutförvaringen: eftersom vi redan har kärnbränsle i landet så måste slutförvaringen lösas, det räcker inte att stänga kärnkraftverken. Samma med invandringen. Utanförskapet i Rosengård finns redan och måste lösas.

Mina ödmjuka förslag:
- Individanpassad, effektiv SFI
- Lägre trösklar på arbetsmarknaden

Är detta åt h-e? Kom då med motförslag...

lördag 22 december 2012

Ris och Ros till Reinfeldt

För gamla läsare av bloggen kommer det inte som någon större överraskning att jag är positiv till fri invandring. Fri i betydelsen att det är den som vill in i Sverige som väljer att komma eller låta bli, inte att vi i Sverige är fria att välja och vraka. Eftersom det inte (ännu?) direkt är officiell moderat linje, så blev jag nyfiken när min Store Ledare intervjuades i Sydsvenskan, och frågorna kom in på invandringspolitiken.

Redan rubriken avslöjar det oerhörda:
"Reinfeldt vill skicka hem papperslösa"
Ajajaj. Har han gått i allians med Jimmie? Hur hårt och kallt kan Sverige egentligen bli under alliansens ok? Jag läser mellan raderna i artikeln att reportern hickar till rejält av förvåning - vad fan säger karln?

Men här får jag faktiskt hålla med Reinfeldt, även om jag inte håller med om hans invandringspolitik. Riksdagen har med en hejdundrande majoritet beslutat att Sverige skall ha en reglerad invandring, synkad med övriga EU-länder. Riksdagen har bestämt att den som vill in i Sverige skall utredas av migrationsverket, som sedan kan säga ja eller nej till vidare vistelse. Samt att den som får nej skall återvända hem. Alla riksdagspartier, även SD, är överens om detta system (dock har C sänt upp en försöksballong om fri invandring). Det enda SD har att invända emot är hur många som skall släppas in.

På frågan om polis bör leta upp papperslösa för att skicka hem dem, svarar Reinfeldt:
"Svensk polis fullföljer svensk lagstiftning. Jag håller inte alls med om den kritik som riktas mot polisen. Det är väldigt märkligt när de som varit med och stiftat lagar låtsas som om de inte förstår konsekvenserna."
Ja, jag håller med. Jag vill att invandringen skall vara fri, och att därmed invandrare inte kan hämtas av polis eller avvisas vid gränsen. Men nu har ju riksdagen stiftat dessa lagar, som säger att invandrare först måste godkännas som riktiga invandrare innan de får vistas i Sverige. Och därav följer att polisen har som plikt att göra sitt yttersta att leta upp och avvisa illegala invandrare, precis som polisen skall se till att alla andra lagar följs.

Låt mig dra en liknelse: lagen om köp av sexuella tjänster. Riksdagen har stiftat en lag om att detta är olagligt. Vilket medför att polisen skall anstränga sig för att lagföra torskar. Om jag och andra liberaler sen tycker att detta är en dum och kontraproduktiv lag, så skall vi inte gnälla på polisen. Nej, vi får gå till riksdagen och försöka få dem att ändra lagen.

Tills dess lagarna ändras, så är det vår medborgerliga plikt att hjälpa polisen att hitta torskar och illegala invandrare.

Om vi tycker att ett utvisningsbeslut är uppenbart felaktigt då, om vi är övertygade att invandraren blir utvisad till tortyr och/eller avrättning? Eller om vi, som jag, anser att alla bör få stanna? Ja, då är det vår moraliska plikt att hjälpa invandraren att överklaga i alla tillgängliga rättsliga instanser, på samma sätt som vi hade hanterat en sexköpsanklagad person vi ansåg vara oskyldig. Eventuellt även att hjälpa till att gömma personen i konflikt med lagen, under beaktande att vi då kan göra oss skyldiga till något som kan få polisen att börja leta efter oss istället.

Men att begära att polisen inte skall göra sitt jobb för att vi tycker lagen är fel? Nej.


Reinfeldt är tydlig med att han inte vill sänka nivån på invandringen. Alltid något, då går det i alla fall inte åt fel håll.


På en punkt låter Reinfeldt förvillande lik Göran Persson och fackföreningarna. Han varnar för fri invandring, eftersom de stora skillnaderna i välfärdsambitioner mellan rika och fattiga länder skulle ge upphov till väldigt stora strömmar. Det låter misstänkt likt vänsterns lite smårasistiska oro för "social turism" inför införandet av EUs gemensamma arbetsmarknad, en oro som visade sig vara helt obefogad. Dock tror jag faktiskt Reinfeldt har en poäng. När EUs marknad öppnades upp så öppnades hela EU samtidigt. Varför skulle då en polsk rörmokare åka till Sverige? Istället fylldes Irland med polacker, något som irländarna inte verkade vara särskilt ledsna över. Själv skulle jag inte ha något emot att få hit polacker. Men: öppnar vi upp helt fritt bara i Sverige, och behåller nuvarande regler, då håller jag med Reinfeldt om att inflödet kommer bli stort. Större än vår nuvarande mottagningsapparat klarar av. Vilket ju är en ypperlig anledning att trimma den apparaten så den funkar bättre. För ingen tycker väl integration av invandrare på bostads- och arbetsmarknaden funkar optimalt idag?

En sak jag inte gillar med artikeln är dess tal om "generös asylpolitik". Hur i hela h-e får man vår asylpolitik till att vara generös? Vi sätter upp höga murar in till Europa, så att bara de mest välbeställda och energiska kan komma in. Visst, de få som kommer in får en generös behandling. Men vad gör vi för alla de fattiga och orkeslösa som blir kvar i krigets och diktaturens elände? Skickar lite u-hjälp till diktatorn? Säljer bomber till de krigförande? Nej, det mest generösa vore att sänka murarna. Skicka ned båtar och hämta hit flyktingar istället för att spärra för dem!

fredag 21 december 2012

Simon Says

Som anglofil med brittiska släktingar lekte jag förstås Simon Says i barndomen. En lek där man skall göra som lekledaren säger, men bara när ordern inleds med "Simon says".

Ingen risk att jag leker den leken med Simon Fors, vänsterns affischnamn i Pajala. Jag har skrivit om grabben tidigare, men nu har Expressen visst fått nys om honom. Mannen som tidigare velat fylla alla moderater med bly har nu slagit till med ännu ett oslagbart citat på Twitter:
"Jag önskar verkligen dessa människofientliga svin som styr vårt land allt ont. Vill se dem drabbas av sjukdom och lidande. #klasshat"
Jag börjar förstå varför det heter Twitter.

Något som är smått förvånande är att vänsterpartiet centralt verkar börja vakna, och tar Fors i örat. Fors, som tidigare mest velat räcka fingret åt de som klagar på hans blytyngda aforismer och hävdat att det är en rå men ohjärtlig jargong som gäller i Pajala, säger nu att:
- Det handlade om hur sjukskrivna behandlas i samhället, men det var skitdumt formulerat av mig. Det var dåligt gjort, säger han.
Är allt då frid och fröjd? Kan V nu liksom SD räknas till de anständiga partier som skickar sina ombud på timeout eller utför ättestupan när de uppfört sig som idioter med järnrör eller tangentbord? Nja. V har ju inte gjort ett skvatt åt Fors, mer än hött med fingret. Inte ens en halvtimmes timeout.

Som jämförelse kan nämnas att en man som ägnade sig åt att delta i porrfilmer uteslöts. Men alltså inte en som vill fylla moderater med bly. Det säger en del om vad man tycker illa om i vänsterpartiet.

Gott om högerbloggare hänger givetvis på storyn:

- Anybody har en radda obetalbara Forsismer.
- Sjätte mannen (the blogger previously known as Tokmoderaten...) hänger ut vänsterpartiet i kallingarna.
- Jerlerup pressar Ohly om vänsterpartiets förflutna och får in Simon på ett hörn, på Twitter. Så det är inte bara dynga på Twitter.

Till sist: May the Fors be with you. Cause God help you if he is against you.

tisdag 11 december 2012

Dags ge ANC en hjälpande hand

De har problem i Sydafrika. Partiet med stort P är splittrat mellan olika fraktioner, ledaren är en man som vissa anser har problem med ärligheten, lite kontroversilla åsikter, och en positiv syn på Partiets roll i samhället. Låter situationen bekant?

Jag tycker det är dags för Löfven att förbättra sin image efter korruptionsanklagelserna i samband med insatserna att göra sydafrikanerna till JASägare. Låt oss ge lite praktisk Afrikahjälp genom att exportera den svenska demokratin. Låt oss lösa en svårplacerad omplaceringsknut för vår kära socialdemokrati. Låt oss helt enkelt skicka ned Håkan Juholt till Sydafrika!

Juholt är van vid ett parti där ena halvan hellre sticker kniven i ryggen på den andra halvan än vinner val, än mindre gör något i folkets intresse. Juholt vet när det är dags att ta fighten, och när det är bäst att släppa några skopor popcorn för att förleda medias intresse.

Med Juholt som 'senior adviser' till Zuma borde ANC vara enat på ett litet kick, och Sveriges anseende återställt. Vem vet, när han ändå är där kanske han kan sälja några Bamse-missiler. Eller i alla fall en prenumeration på Bamse till ANCs bibliotek. Rune Andreassons budskap om att man kan göra alla till sina vänner genom att vara snäll mot sina fiender borde passa finfint i det Sydafrika där ju, våld och oroligheter till trots, svarta och vita verkar vilja skapa sig en gemensam framtid trots, eller snarare på grund av, det våldsamma förflutna.

fredag 23 november 2012

Intressant nyhetsvärdering

Jag undrar emellanåt vad journalister anser är en nyhet värd att skriva om. Idag skriver Sydsvenskan om SDs nya talesmän. Tydligen har dessa en negativ inställning till Islam. Inget vare sig nytt eller förvånande. Citat från Jimmie:
Det beror på vilket sätt jämförelsen görs. Vi ser i Gaza och andra konflikter där extrema islamister är inblandade att man använder samma symboler som nazismen gjorde.
Och en liten poäng har ju grabben, Hamas har definitivt samma agenda som Hitler: Juden Raus!

Men Hamas är ju inte Islam, så Islam skall lika lite dömas efter Hamas som SD skall dömas efter Nationaldemokraterna. Även om gränsen blir lite suddig emellanåt, när någon SD-topp heilat eller någon svensk moské sålt antisemitiska hatband.


Men långt mer intressant än SDs eventuella förlöpningar finner jag följande lilla fotnot om Richard Jomshof vara:
"Har varit lärare och förlorat jobbet på grund av att han är sverigedemokrat."
Alltså: hur kan en journalist skriva detta på sin gamla skrivmaskin och inte ögonblickligen se Guldspaden hägra framför sig? I det moderna, demokratiska Sverige har en medborgare förlorat jobbet på grund av sitt politiska engagemang! Inte i McCarthys USA, inte i DDR, inte i Brunei, utan i SVERIGE. En sådan praktskandal att gräva i. De som sparkat honom borde sitta i TVs debattprogram och förklara sig för Janne Josefsson och Sverker Olsson. Grabben borde få fett med skadestånd.

Men nej. Det var ju en sverigedemokrat. En av de där andra som vi som gillar olika anser delar upp människor i vi och dem och förespråkar dålig behandling av, och som det därmed är legitimt att behanda illa.

torsdag 22 november 2012

Ett öra vid väggen

Det kan inte vara lätt att vara Sverigedemokrat nu. Just när opinionen verkar vara på väg uppåt, sett ur deras synvinkel, så drämmer media till med en röjarvideo. Eller? Jag börjar undra. Kan ett parti som haft en såpass smart mediestrategi så fullständigt kuka ut helt plötsligt? Eller ligger en pursvensk surströmming begraven någonstans?

För bra länge sedan var jag på besök i Uppsala. Där, vid en viss källarglugg, råkade jag spela in ett samtal på mobilen:

- Lyssna nu, grabbar. Dags att prata allvar. Det går inte så bra för oss som det borde. Alla tycker ju i hemlighet som vi, men ändå glider vi bara upp någon procent i halvåret i opinionsundersökningarna. Något är fel med vår image.
- Illa, sa Kent.
- Gilla, javisst, ja Ted.
- Tystnad! Nu är det jag som talar! Något är fel med vår image, och jag vet vad. Titta här i Expressen, Aftonbladet och DN. Erfarna journalister har kartlagt vår väljarbas, och kommit fram till att den består av plattnackade bonddrängar som älskar tractorpulling, dansband, kröka och fylleslagsmål. Som Nationalteatern en gång så väl uttryckte det:

"Kom igen lilla Svensson
sätta hårt mot hårt
är våran stil!
Hatar du oss
så hatar vi dej
Betong feeling!"
- Men tyvärr är vi inte så folkliga i vårt parti. En himla otur att vi kickade ut Petzäll, den grabben visste hur man fixade ett publikt party. Han hade kunnat supa Lars Werner under bordet om han varit några decennier äldre. Och om kommunisterna vågade vistas i samma rum som oss. Nej, något måste göras. Vi måste visa att vi är som våra väljare. Erik, du får ta första stöten.
- Men för bövelen, hur skall jag kunna vara folklig? Jag är ju Lunda-akademiker!
- Jo, Erik, för den goda sakens skull. Du får lämna monokeln och flugan hemma i helgen, skippa calvadosen och klämma i dig en kvarting renat istället. Ta med Ted och Kent och dela på ett flak Heineken också. Och se till att få det på film!
- Helrör, sa Kent.
- Helkul, fnissade Ted. Men Jimmie, varför tar inte du täten?

- Jag!? Nån skall väl tänka ut idéerna också. Och hur trovärdigt tror du det skulle se ut om en vattenkammad svärmorsdröm i kostym, med en dialekt som inte står Carl Bildts efter, röjer på stan? Journalisterna skulle misstänka fejk med en gång.

- Okej, grabbar, är vi överens nu? Ni får se till att läcka filmen via någon trovärdig källa. Sen, när vi fått en tioprocentskick i nästa SIFO-mätning, så sätter vi in nästa stöt. Rickard, du får tyvärr skicka din operasamling till Frälsningsarmén. Fram till valet är du Elvisälskande raggare.


Där tog tyvärr batterierna slut. Men jag misstänker att Jimmie och grabbarna har många överraskningar kvar åt oss fram till 2014.

lördag 10 november 2012

Och SD de stiger

Det går bra för Sverigedemokraterna nu. Tredje största parti...

Vad skall vi göra, vi som röstar på andra partier och vill se en annan invandringspolitik än den som är SDs? Ropa "inga rasister på våra gator" ännu högre? Slänga fler ägg och gatstenar?

Jag tror SD får det stöd vi andra har skramlat ihop åt dem.

Invandringen funkar inte optimalt idag. Knappast förvånande, det är endast de mest enögt landstingskramande byråkratiälskarna som kan tro att en verksamhet är optimalt organiserad utan några möjligheter till rationalisering. Vi som vill ha invandring (väl?) borde vara de som är som mest intresserade av att invandringen flyter så bra som möjligt. För det är ju endast då vi kan vrida på skruven och ta in ännu fler! Det finns ingen brist på problem att rota i:
  • Bostadsområden där få har jobb, unga män propsar på att få styra sitt 'hood' själva utan snutjävlar, och brandkåren möts av stenkastning.
  • Lång tid att lära sig svenska, och höga trösklar till jobb, vilket ger lång tid in på arbetsmarknaden.
  • Sunkiga skolor i invandrartäta områden.
  • Illegala invandrare som lever utanför rättssamhället.

Men, om man råkar nämna dessa problem, då inte bara tycker man fel utan är fel. Då kan man mobbas hur som helst, på samma ohämmade sätt som när man höll på fel hockeylag i skolan. Om man sen dessutom råkar ha Sverigedemokratiska lösningar på dessa problem, så kan man bli omplacerad på jobbet. Eller inte få ett jobb - en ledarskribent i kyrkans husorgan föreslog åsiktsregistrering och jobbförbud för SD-sympatisörer. Det ger mig vibbar av både McCarthy-tiden och Torsten Leander. Fina förebilder, minsann. Den till kyrkan knutna tankesmedjan Seglora Smedja anser att SD till varje pris inte skall normaliseras, utan marginaliseras. En syn på "den andre" som väl borde resultera i ett livstidsmedlemskap i det parti man hatar så. Här tror jag Bamse har en klokare syn på tillvaron - bättre att bjuda in vargen på middag och få en vän.

Nej, jag ser bara ett sätt att undvika att det blir SDs politik som blir verklighet: att presentera en egen politik. Att ta problemen ovan vid hornen och tala om hur de skall lösas, till gagn för etniska svenskar (aj aj, där försa jag mig), nyinvandrade svenskar och ännu oinvandrade, potentiella svenskar.


Som extremliberal har jag en del extrema lösningar:
  • Släpper vi invandringen fri slipper vi de illegala invandrarna, per definition. Nja, en och annan knarkbaron och krigsförbrytare vill vi nog fortfarande hålla utanför. Men resten är välkomna att finna lyckan i Sverige. Oavsett om de luktar vitlök, bär konstiga kläder eller riskerar tunna ut den rena vita rasen.
  • Minskar vi trösklarna till arbetsmarknaden blir det lättare att komma in på arbetsmarknaden.
  • Satsa hårt på utbildning. Bra individanpassad utbildning, inte bara förvaring.
  • Ta SD på orden, anamma deras förslag att hjälpa vid källan. Hjälp USA att störta korrupta härskare. Starta svenska sjukhus, dagis och arbetsplatser i krisområden. Skicka med ett par Jas-plan för att hålla ordningen. Se bara till att pengarna kommer folket tillgodo och inte fyller härskarens garage med Rolls Royce-bilar.

Vilka lösningar har du?

Hello, South Africa

Närhelst man öppnar tidningens Mellan Östern-uppslag, förlåt, utrikesuppslag, så är det mycket om Israel. I en region som är fullsmockad med diktaturer som när de inte ignorerar sina medborgare ser till att ta dem av daga på de mest obehagliga vis, så är det Israel det skrivs om. Ship to Gaza, flygattacker efter raketbeskjutningar, diskriminering av mörkhyade, osv.

På ett vis tror jag att Israel skall bli stolta över all denna uppmärksamhet, och se det som ett tecken på svensk vänskap och frändskap. Ett tecken på att vi svenskar tror att israeler är människor som kan påverkas, människor som även om de inte lyssnar uppmärksamt och ångerfullt när vi berättar hur sleven skall stöpas i alla fall inte drar in oss i en mörk källare för tortyr och avrättning. Vilket vi nog inte tror om grannländerna. Ja, jag inser att det inte är roligt att ständigt kritiseras, men det innebär att vi i alla fall tycker ni är värda kritik. Alltid något.


Från Afrika hörs däremot inte mycket. Dawit Isaak, dagens hungerkatastrof, något upplopp. Ändå händer där mycket. Sydafrika verkar ännu vara en demokrati, kämpandes sig ur historiens mörker. Lite smått oroande signaler når hit i alla fall: polisen ger eld emot demonstranter i något som borde få oss att ropa "Ådalen" i kör, presidenten låter staten bygga fina residenser åt sig själv medan staten och ANC kör bort oppositionen. Upprörande? Tja, ta en titt i Zimbabwe om du verkligen vill bli upprörd.

Här borde vi svenskar ha en uppgift, som gamla vänner till Sydafrika. Sydafrika, likt Israel, går att påverka. Låt oss fylla tidningar och radio med nyheter från Sydafrika. Bli kritiska, opponera oss mot varje antydan till maktmissbruk och rasism. Jubla över de framsteg som sker. Skicka båtar till Kapstaden lastade med symboliska gåvor och journalister.

För som gamla vänner, nog vill vi väl se Sydafrika hålla en stabil plats ibland världens demokratier?

måndag 29 oktober 2012

Upp till kamp emot hatet

Efter att ha stampat på Sjögren med båda fötterna, kan det vara på plats att tipsa om en text av Erik Laakso, den unge vackert beskäggade sossen (före detta?). Han hävdar att vi bör behålla lite vanlig hederlig hyfs, även när vi pratar om (för aldrig pratar vi med dem) våra argaste motståndare.

Något för mig att fundera på till nästa gång.

söndag 28 oktober 2012

Sjöstedt gör självmål

Såja. Efter att ha gjort ett kort gästspel på den andra planhalvan och gisslat alliansens byfånar, är det dags att återgå till bloggens egentliga syfte: att sparka på vänstern.

Idag drar Jonas Sjöstedt ned brallorna på sig själv, i en artikel där han vill slå ett slag för att man skall få kritisera Israel utan att bli kallad antisemit. Hans huvudtes håller jag med om. Om man för fram kritik emot Israels agerande, utan referenser till giriga kroknästa judar, så är man inte automatiskt antisemit, och skall därmed inte heller beskyllas för det. Lika lite som den som för fram kritik gentemot Sveriges invandringspolitik är rasist eller den som kritiserar kapitalismens avarter är kommunist. Förvisso finns det antisemiter som kritiserar Israel, rasister som kritiserar invandringspolitiken och kommunister som kritiserar kapitalismen, men sambandet gäller inte åt andra hållet. Bara för att en häst har fyra ben är inte alla fyrbenta djur hästar.

Så långt alltså en högst vettig artikel av Sjöstedt. Men sen kommer det:
"Det borde vara en tankeställare för den israeliska blockadens försvarare att de allt oftare får sällskap i debatten av rasistiska krafter som drivs av hat mot muslimer, inte omsorg om Israel."
Hur var det nu, Sjöstedt? Är det rätt eller fel att bunta ihop vettig kritik med rasism? Eller är det bara rätt när du gör det?

lördag 27 oktober 2012

Dags att rusta upp försvaret?

Det märks tydligt att försvarspolitiken har skötts från finansdepartementet de senaste åren. Nu klarar inte ens Reinfeldt och Enström av att försvara sig själva. Eller lyssna på följande drapa från Fredrik, citerat ur Sydsvenskan:

"Jag uppfattar att såväl Karin Enström som jag har uttryckt att om det bara handlar om att välja mellan demokrati och diktatur så är Saudiarabien att betrakta som en diktatur. Sen kan man lägga till att det är i form av en absolut monarki, därför [att] det finns också grader kring detta när man betraktar hur styrelseskick ser ut i världen."
Snälla Fredrik, förklara gärna det där. Vid vilka uppsättningar av val kan man hamna i läget att Saudiarabien inte är att betrakta som en diktatur? Det här får mig att tänka på Bill Clintons intressanta definitioner av sexuellt umgänge.

Jag skäms. Ända sedan jag var ung har jag njutit av att kunna se ned på diktaturkramarna till vänster. De som inte kan förmå sig att stämpla Kuba som en diktatur, eller som ser Nordkorea som demokratins ursprung. Den "verkliga" demokratin. Och nu har jag dem i mitt eget parti.

Pagrotsky vill att Forum för Levande Historia skall sluta prata om kommunismen. En hisnande dålig idé tyckte jag först, med tanke på hur få som har koll på Gulag. Men kanske pengarna behövs bättre till annat. En kurs i elementa om demokrati och diktatur för politiker, till exempel. En kurs där Pierre Schori och Fredrik Reinfeldt kan sitta på samma bänk och lära sig grunderna.

För att felcitera Göran Persson: den som inte får välja sina representanter i fria och öppna val är inte fri!

söndag 21 oktober 2012

På vinst och förlust

Det skrivs mycket om vinster i välfärden nu. Högberg, Anybody och Westerholm har redan skrivit betydligt redigare än jag klarar av om detta, men jag vill göra ett försök ändå. Jag har hängt runt på en del vänsterbloggar, och försökt förstå argumenten, vad de är rädda för med privata vinster och privata utförare.

Själv är jag svag för konsumentmakt. För att inte ge alla vänsterläsare hjärtstillstånd omedelbart, kan vi kalla det egenmakt istället. Att det är jag som väljer, inte staten. Det är på det viset det funkar överallt annars i samhället. Det är jag som väljer om jag vill springa in med barnen på ett trist hamburgerhak och ha maten överstökad på 10 minuter, eller om jag har tid med en 2-timmarslunch på gourmetkrog. Det är jag som väljer om jag vill köpa Skoda eller Mercedes. Varför funkar inte detta i åldringsvården? Varför får privata företag tjäna pengar på min hunger, men inte på mitt magsår?

Man skall inte kunna tjäna pengar på gamla och sjuka.
Det låter ju sympatiskt, till att börja med. Varför skulle Krösus Sork kunna klå Bamses farmor på pengar? Men då blir det rätt mycket som man inte får tjäna pengar på vad gäller gamla människor: deras mediciner, bostäder, mat, tandreparationer, implantat, osv. Snart är hela samhället socialiserat.

Det är en j-a skillnad på människor och varor.
Det brukar jag få höra när jag påpekade hur många som faktiskt tjänar pengar på gamla och sjuka. Ni moderater fattar ju inte att vi har med människor att göra! Och ja, här finns en poäng. När ett företag paketerar om köttfärsen, så finns ingen större anledning att tycka synd om köttfärsen. När däremot ett företag låter en gammal människa ligga i sin säng utan vare sig tvätt eller blöjbyte, så far människor illa.
Men: här är ju inte rågången mellan det privata och det offentliga, utan mellan bra och dålig vård. Dålig vård har getts både av privata företag och av det allmänna. Så den brännande frågan bör inte vara hur man blir av med de privata företagen, utan hur man blir av med den dåliga vården.
Och vad gäller den dåliga vården, så är mitt recept konsumentmakt. Att sjuka och gamla likt Tiina Rosenberg kan ställa sig framför föreståndaren, skrika "Fuck you", och dra vidare med sin vårdpeng någon annan stans.

Vinst skall återinvesteras i verksamheten.
Här misstänker jag att vänstern inte fattat hur riskkapitalföretag funkar. De har sällan som affärsidé att krama ur snabba vinster ur bolagen. Tvärtom. De investerar i företagen, och återinvesterar vinster, tills dess att företagen är värda en himla massa pengar. Då plockar de ut vinsten genom att sälja företaget, till en betydligt större summa än vad de gav för det. Är det riskkapitalet som vänstern ömmar för?

Vinst bör begränsas.
Visst är det stötande om vårdföretag har gigantiska vinster. Någonstans slösar någon med pengar. Men om vårdföretag kan få jättevinster med samma intäkter som det kommunala, och de inte maler ned åldringarna till köttfärs - vart försvann pengarna under den kommunala tiden? Till konstlat höga hyror av kommunala fastigheter, månne? Till inköp som inte ifrågasattes eller upphandlades, kanske? Det är inte mindre upprörande när kommunen slösar.
Sen tror jag på marknadsekonomin här. Om det är extremt lukrativt att erbjuda sjukvård, så kommer fler aktörer att dras som flugor till en överfull inkontinensblöja. Med ett större utbud, så kommer kunderna att välja den aktör som har det bästa erbjudandet.
Vinstförbud, förresten. Varför hör jag aldrig någon föreslå ett förlustförbud? I stil med våra banker, som kan håva in jättevinster ena året och sen be staten täcka förlusten nästa. Det vore något för vänstern att driva!
Men vad jag skulle vilja se LO föreslå är en lönehöjningsbegränsning. Att löntagarna max kan få 1% per år, men att det däremot inte finns någon botten för lönesänkningar de år företagen går dåligt. Någon i facket som skulle rösta för? Nej, såpass bevandrade i matematik är de väl...

Vinstförbud funkar i Storbritannien
Ja, det finns många skolor i Storbritannien som drivs non-profit. Och eftersom jag både har gått i skola i Storbrittannien och har släktingar som bott där hela livet, så kan jag berätta lite om hur det går till. Öfvre medelklass lägger stora summor pengar på att få in sina knott i de icke profitdrivande (men på inget vis gratis) statusskolorna. Underklassen får hålla tillgodo med vad staten erbjuder. Eftersom de icke profitdrivande skolorna inte kan öka sin icke-existerande vinst genom att expandera, så ser de ingen anledning att erbjuda sin högklassiska utbildning till, som Basil Fawlty skulle formulerat det, "the common riff-raff".
Varmed non-profit-skolorna gör sitt för att stadfästa klassamhället i Storbritannien. Är det dit ni vill komma, vänstern?

Det blir inte konsumenten som väljer, utan vårdjättarna.
Här finns, äntligen, ett bra, redigt och viktigt argument. I en situation där kommunen lägger ut all vård på en eller ett fåtal aktörer i ett anbudsförfarande finns allvarliga risker för att konsumenterna kommer i kläm mellan giriga kommunpolitiker och storföretag, som båda gör sitt bästa för att lugga oss på pengar.
En erfarenhet jag har av att ha jobbat på universitetet är att det är väldigt lätt att få anslag för sexiga projekt: en stor ny maskin, en ny offensiv satsning. Intresset för att lägga pengar på underhåll till den där maskinen som köptes förra året är däremot minimalt. I den kommunala världen motsvaras det av att pengar till simhallar, muralmålningar av kommunalrådet och dylikt alltid finns. Och tas från vård av gamla, som är ungefär så osexigt det kan bli.
Tänk tanken att man kombinerar kommunalpolitikerna i Göteborg med att asfaltbolagen går in i äldrevården. Hu!
Det är därför jag ömmar för direkt konsumentmakt. Att du och jag skall få en vårdpeng som vi väljer att lägga där vi tycker att den passar bäst. Inte att den hamnar hos det företag som mutade bäst.

I glesbygden finns ändå inga val.
Jo, här finns embryot till en poäng. Vad spelar det för roll att det finns hundra friskolor i Malmö, när Katthult och Mariannelund bara har varsin skola? Mitt svar på detta är att det väl måste vara bättre att några får välja än inga? Eller tänker ni inte bota några cancerpatienter förrän 100% av dem kan botas, bara för att det är orättvist att inte alla överlever?
Sen är inte vård och omsorg nödvändigtvis lokal. Visst, det är bra om närmaste vårdcentral hamnar inom pendlingsavstånd. Men låt mig tänka lite fritt om åldringsvård. Vad sägs om att jag startar ett hem i Thailand, dit gamla svenskar kan komma och tillbringa sin sista tid? Antagligen skulle jag bli snuskigt rik, lönekostnaden för ett vårdbiträde är väl en bråkdel av i Sverige, och lokalkostnaden och uppvärmningskostnaden antagligen måttlig. Istället för kålpudding och brunsås från närmsta kommunala storkök serveras thai-mat från en lokal restaurang, givetvis nubbe till maten, och stranden ligger om hörnet.
Gamlingar från landsbygden är välkomna att söka...
Och istället för att anhöriga skall behöva plåga samvetet med om man skall ägna sommaren åt en vecka i Thailand eller ett besök hos gammelmormor uppe i Norrland, så kan de slå två flugor i en smäll.

De gamla kan ändå inte välja.
Återigen, här finns en poäng. Vad gäller om gamla mormor är så sjuk att hon inte vet vem hon är eller var hon befinner sig? Hur skall hon då kunna göra ett informerat val? Hamnar hon inte helt i Caremas ondskefulla klor?
Men återigen: det finns en grupp som kan välja. Skall de inte få göra det? Och en hel del av de som inte kan välja, har anhöriga som klarar av jobbet. Anhöriga som när jag var ung våndades över att det inte fanns något alternativ till det liggsårsskapande offentliga kyffe som mormor hade anvisats. Inte för oss med vanliga inkomster, i alla fall.
Om vi sedan går till den grupp som inte kan tala för sig själv, och inte har någon som gör det: här är det dags för det allmänna att gripa in! Inte som allsmäktig utförare, utan som representant för de vanmäktiga. Låt det allmänna ta jobbet att leta upp och ställa krav påbra åldringsvård. Och för att det skall gå bra, så anser jag att ett krav är att det allmänna är oberoende gentemot utförarna. För att ställa krav på sig själv funkar sällan särskilt bra.


söndag 14 oktober 2012

Några funderingar kring mötesfriheten

Nu när Tintingate blåst förbi, så trodde jag att det var dags för lugnet att lägga sig. Enade i vår kamp mot rasism, och för mångkultur och pluralism, så kan vi enade gå framåt.

Men icke. För några dagar sedan rapporterade liberala bloggare om att ABF, arbetarrörelsens bildningsfront, upplåtit sina lokaler åt några tomtar som hyllar mördaren Che Guevara. Och idag spär DN på med att Armémuseum släppt Nationaldemokrater över tröskeln.Upprörande, eller hur? Dags att markera emot yttrandefrihetens dödgrävare?

Jadå, men kanske inte som ni tror. I skolan fick jag läsa om hur den framväxande arbetarrörelsen förvägrades möteslokaler av majoritetssamhället, och därför fick bygga egna hus, Folkets Hus. Med tanke på vad som avslöjats på senare tid angående vänstervridning av skolböcker vet jag inte hur sann beskrivningen är, men jag minns hur upprörd jag blev och hur fel jag tyckte det var.

I ett liberalt samhälle är det tillåtet att ha aparta åsikter. Inte bara på så vis att man inte åker i fängelse när man yttrar dem. Man skall även kunna behålla - och få - arbete, ha en bostad, kunna handla mat, osv. Samt hyra en lokal för möten. I kalla Sverige funkar torgmöten bra på Almedalsveckan, men mindre bra en decemberdag i Kiruna.

Jag  håller inte med de nassar som anser att judarna står bakom all världens elände och vill gasa ihjäl dem allihop. Jag håller inte med de vänsterstollar som anser att kapitalisterna står bakom all världens elände, och vill hänga dem allihop i närmsta lyktstolpe. Men jag tycker gott de kan få göra sina röster hörda. När de samlas för att skandera, stå inte där och rassla med nyckelknippor och kasta rutten frukt på dem. Håll ett eget möte istället! När de vill hyra en lokal för att samlas i hat mot det liberala samhället, hata inte tillbaks och porta dem. Hyr en egen lokal istället!

Att vara tolerant innebär inte att stampa ut allt man tycker är obehagligt. Tvärtom. Den som verkligen är för mångkultur och tolerans lär få finna sig i att tolerera kulturer som känns verkligt främmande och oönskade.

söndag 7 oktober 2012

Pest eller kolera

Via Herrturken, the politician formerly known as Böhlmark, nås jag av nyheten att vi fått en av de där ohyggliga kanalkrockarna som vi får dras med sedan man gjorde misstaget att införa en andra kanal i statstelevisionen: antingen partiledardebatt eller Solsidan.

Ja, vad göra? Se på ett gäng nollställda överklassbrats som lägger en timma på att bevisa för oss att de inte har en susning hur vanliga människor lever, eller se på Solsidan?

(Ursäkta Fredrik, Stefan & ni andra. Jag kunde inte motstå frestelsen.)

onsdag 3 oktober 2012

En klyftig tanke

Det gör underverk för politikerföraktets bortträngande när politiker faktiskt lever som de lär. Ta till exempel vi moderater, som älskar lag, ordning och feta batonger. Den moderatpolitiker som medvetet trotsar lagen, till exempel genom att inte betala TV-licensen, lär ha en del att förklara för sin väljarkår. Är det viktigt att visa respekt för domstolar och polis, eller ej?

Men nu är det här en högerblogg, så jag byter raskt till att granska de socialdemokratiska granden istället för den moderata bjälken. Som gammalkonservativ är jag givetvis för ökade klyftor i samhället. Det skall löna sig att arbeta. Vill man ha en ipod, Harley Davidsson och sommarstuga så får man kavla upp armarna och jobba sig till det. Så kall och hård är jag.

Socialdemokrater, däremot, säger att de är för minskade klyftor. Inkomster och förmögenheter skall fördelas jämnt över folket. Visst, det är en hedervärd åsikt, som jag hyser all respekt för. Jag delar den inte, men debatterar den gärna. Pratar gärna om filosofin bakom att låta folk behålla det de tjänat in, jämfört med att låta alla dela jämnt på den kaka vi gemensamt skapar. Pratar gärna om praktiska konsekvenser; brist på incitament att slita ihjäl sig, och skapandet av segregerade gated communities för rika människor och kåkstäder för illegala invandrare.

Men jag är inte road av att sitta och ägna debattenergi åt att prata med någon som överhuvud taget inte menar vad de säger. Och här börjar jag undra vad gäller socialdemokraterna:
  • De fyller på lönen för sin partiordförande, så han tjänar lika mycket som regeringschefen. Eftersom denne tjänar över genomsnittet, så är ju detta en åtgärd som direkt ökar klyftorna i samhället.
  • De driver A-lotterierna. Smaka på det här citatet från hemsidan: "...det lotteri i Sverige som erbjuder störst chans att bli miljonär". Och nej, det var inte jag som lade till kursiveringen. Poängen med ett lotteri är just att man tar små slantar från många (fattiga?) människor, och ger rubbet till en som blir en rik knös. Menade sossarna allvar, så skulle de anordna ett lotteri där rika sossar fick ge en miljon var, som sedan delades ut lika till hela LO-kollektivet.
Så snälla socialdemokrater. Nästa gång ni vill tala med mig om de ökande klyftorna i samhället, svara gärna först på varför ni på de områden ni själva rår över gör ert bästa för att öka klyftorna.

tisdag 2 oktober 2012

Krig och fred

Ibland blir det oavsiktligt kul.

I dagens Sydsvenskan skriver ordföranden i Föreningen Afghanistansolidaritet ett inlägg. Han vill inte ha svenska trupper utomlands. Inget fel i det, det ville inte varken tysken, rysken, dansken eller Bellman förr i tiden. Men han får till en riktig logisk pärla:

"I de områden i Afghanistan där USA och NATO sätter in de största truppstyrkorna, för att enligt egen utsago skapa säkerhet, drabbas sådant som sjukvård, skolor och näringslivet som mest och där är andelen civila offer störst. Närmast enstämmiga uppgifter från hjälporganisationer i Afghanistan rapporterar att de områden som klarar sig bäst är de där de utländska styrkorna har minst antal soldater."
Trots att jag gått i den moderna enhetsskolan, så fick även jag mig till livs lite av Kellgrens Salig Dumbom:
På sina resor han förnam, hur väl försynens nåd reglerat, som floder över allt placerat där stora städer stryka fram.
Utifall grabben tänkte till lite, skulle han kanske inse vad som är orsak och vad som är verkan. Nog skulle i alla fall jag, brist på militärt snille till trots, sätta ut mina trupper i de regioner där talibanerna ställer till med mest elände. Regioner där allt är lugnt och stilla finns ingen större anledning släppa ned en massa stridskåta NATO-soldater i. Och även om jag så gjorde, så skulle väl talibanerna strömma till för att nedkämpa de nytillkomna militära målen?

Sen har han lite otur med publiceringsdatum. Samma dag han får in sin artikel, så briserar IKEA-skandalen. Och tidningen fylls av berättelser om hur elaka Saudierna är: kvinnofientliga, diktatoriska, rent medeltida bakåtsträvande. Precis så där som de talibaner som USA, NATO och Sverige gör sitt bästa att hindra från att ta över Afghanistan.

Men, han har nog en poäng. Drar vi oss ur Afghanistan blir det fred så småningom. Precis som det hade blivit fred snabbt och lätt om vi inte besvärat Hitler, om vi väntat tills sista massgraven fyllts igen med att gå in i Balkan, om vi låtit Khadaffi sitta kvar idag. Peace in our time!

onsdag 26 september 2012

Åter till Bordurien?

Jag har svårt att lämna Tintin därhän. Inte bara för att jag sitter och läser i mina gamla album och minns, men även för att jag ännu inte fått min kvällswhisky. Tyvärr har jag inte Loch Lomond till hands, men andra märken går väl bra de också.

Är faran över, nu när den borduriske bibliotekarien backat från att rensa ut gamla Hergé-album? Knappast. Några gamla böckers vara eller inte vara är egentligen inte så allvarligt, även om det hugger i nostalginerverna på oss gamla gubbar. Nej, det riktigt allvarliga är framtiden. Betänk att det är de här kulturbyråkraterna som styr vad som kommer köpas in framöver. Tror ni att det blir en bred flora av böcker, som skildrar radikalfeminism, konservatism, marxism och nyliberalism?

Nej, det lär bli ett mycket smal åsiktsnålsöga som framtida böcker skall pressas in igenom. Dags för nästa frihetliga reform: att konkurrensutsätta biblioteken! Varje svensk får en boklånarpeng som de kan ta med till valfritt stadsbibliotek eller boklåda. Själv skulle jag gärna leta upp ett bibliotek som samlar på sig gamla deckare och science fiction från 1900-talets första hälft. Så kan Reinfeldt få ha sina Läckberg-brevpressar i fred. Och givetvis skall "mitt" bibliotek digna av rasistiskt och kolonialt stereotypa seriealbum, likväl som av mer progressiva saker som Fantomen och Johan Vilde. Bamse däremot, med sina elaka asiatiska (gulhyad, snedögd) nidbilder av de entreprenörer (Krösus Sork, alltså) som nu till och med Löfven hyllar, lär väl hamna i skamvrån och får lånas under disk.

tisdag 25 september 2012

Anfäkta och anamma!

Nej, nu går det för långt. Nu har en kulturpolitruk fått för sig att rensa ut Tintin ur barnavdelningens lådor. Samma Tintin som jag läser för mina barn, och de skrattar högt över persongalleriet: Dupontarna, Castafiore, Kalkyl, Haddock (mitt alter ego, en skäggig sjöbjörn som kolkar whisky) osv.

Den bästa kommentaren till (det nu ångrade) tilltaget kommer från Hergé själv. I albumet "Tintin och gerillan" förekommer en suverän politisk kommentar. I öppningsbilderna ser man hur ett par skäggiga uniformerade beväpnade vakter patrullerar de fattiga slumområdena i den elake diktatorn Tapiocas land. Sedan, i slutscenerna, ser man återigen hur ett par skäggiga uniformerade beväpnade vakter patrullerar de fattiga slumområdena, den här gången i det av den godartade general Alcazar befriade landet. Gårdagens befriare är dagens förtryckare.

Likadant verkar det vara med vår kulturbyråkrati. På 60-talet stod de upp för större frihet, för att fler perspektiv än överhetens skulle få komma med. Nu, när de själva är betalda av staten och därmed är representanter för överheten, så gör de sitt bästa för att se till att endast överhetens perspektiv kommer till tals.

Jag skulle vilja skicka Abdallah på dem!

lördag 22 september 2012

När som kompassen den snurrar runt

Det kan inte vara lätt att vara ideologiskt sinnad socialdemokrat idag. De senaste turerna påminner mig om de där gamla äventyrsfilmerna där ett fartyg åkte in i Bermudastriangeln och kompassen plötsligt bara snurrade runt, runt och man inte visste var man befann sig eller vart man skulle åka.

Först kom Juholt, och tog ut kursen vänsterut. Nej till det privata, nej till medborgarens valfrihet, nej till vinster, ja till mer skatter. Sen kom Löfven och sade just ingenting, förutom att det där med vinster, valfrihet och skattesänkningar kan vi väl inte förbjuda. Sen beslutar S i Malmö just att förbjuda vinster. Och till sist hoppar Ylva Johansson fram och föreslår resultatlön inom arbetsförmedling, samtidigt som Paggan talar sig varm för RUT och jobbskatteavdrag. Just de där hemskheterna som man under Juholt lärt sig var ett satans påfund av den kalla, hårda alliansen.

Det är härligt att vara höger nu. Vi går framlänges in i framtiden, och vänstern backar. När vi hittar på en reform, så tvingas sossarna acceptera den. Tappar vi valet 2014 så kommer sossarna anstränga livet ur sig för att visa att de minsann är goda borgare, kan fixa statsfinanserna, och inte är ute efter att skatta folk från hus, hem och platt-TV. Sen fyra år senare är vi på plats igen för att dra systemskiftet ett steg till åt höger.

Var det så här det kändes att vara sosse på 70-talet?

onsdag 19 september 2012

Ja till vinstförbud!

Nu har socialdemokraterna i Malmö kommit ut som trotskister, och trotsigt satt upp ett finger emot högerflygeln i partiet genom att besluta sig för att arbeta för ett förbud emot vinster i välfärdsrelaterade företag.

Alldeles ypperligt. Äntligen en mustig, ideologisk kamp istället för den enahanda trianguleringen och tysta leken. Det här är ju ta mig sjutton bättre än löntagarfonderna! Alla de svenskar som idag har sina barn i privata dagis och skolor, som listat sig på privata vårdcentraler, som satt föräldrarna på privata hem, alla som jobbar i dessa företag - hur kommer de rösta nu? Kommer de raskt rösta för att återigen endast ha det gråkommunala alternativet kvar, ett alternativ som dessutom lugnt kan luta sig tillbaka i förvissning om att någon konkurrens inte kommer störa verksamheten? Att frammana vänsterspöket kommer inte bli svårt. Upp till kamp, frihetsvänner!

Så driv gärna det här, malmösossar. Det ni lär åstadkomma är nog närmast ett förbud för vänstern att vinna valet 2014.

söndag 16 september 2012

Pussy Riot 2.0

Minns ni Pussy Riot? Tre unga damer som med en hejdundrande provokationsvideo gav Putin en käftsmäll, varpå han reste sig från golvet och gav en knockout tillbaks i form av ett flerårigt fängelsestraff.

Nu har de slagit till igen. Ännu en provokativ video, den ryska Putin-trogna befolkningen bränner de butiker som säljer gruppens skivor, och svenska kultureliten står enade i fördömandet av Putin och i stödet till provokatörerna. Eller?

Nej, den här gången är rollerna omvända. För den här gången är det en amerikansk stolle som tagit fram den provokativa videon, och Muhammed-trogna muslimer som gör sitt bästa för att ha ihjäl alla som symboliserar Amerika.

Varför behandlas provokationer så olika? Är det rätt med "fina" provokationer, men fult med "fina"? Är det avsändaren som spelar roll, eller mottagaren, eller båda? Är det bara rätt när provokationen drabbar de vi tycker illa om?

Jag har två teorier:
Dels att det är USA som är med i spelet. Här gäller, för svensken, att fiendens fiende är ens vän. Och USA är fienden. Precis som en amerikansk redneck anser att muslimer är korkade, analfabetiska skäggmuppar så anser svensken i gemen att amerikaner är korkade, analfabetiska fetton. Fördomarna består, föremålen växlar, liksom.
Dels att vi svenskar älskar att dela upp konflikter i goda/onda, precis som barnen på dagis. Eller, som det heter, att man skall sparka uppåt, men aldrig nedåt. Problemet med det är att det är svårt att avgöra vad som är upp och ned, så det blir ett trubbigt vapen som lätt kan riktas mot en själv. Det har ju visat sig att upphovsmannen till den amerikanska videon är en kristen etiopisk invandrare, lite småkriminell dessutom. Den som kan motivera hur denne man får ett överläge gentemot Muhammeds mest extremistiska anhängare, till vilka hör Saudiarabien, Iran och de muslimska egypter som med glatt humör slår ihjäl kristna egypter, kan gärna höra av sig. Mot det gänget tänker nog till och med Hells Angels till en extra gång innan de sätter igång och jävlas.

Min åsikt? Själv tyckte jag två saker om Pussy Riot:

  1. Det var tämligen onödigt att provocera genom att spela in en video i en kyrka utan lov. Det är lite respektlöst.
  2. Det var fullständigt oacceptabelt av det ryska rättssystemet att reagera som det gjorde.
Av dessa två frågor är det rätt uppenbart att det är fråga 2) som är den väsentliga i sammanhanget.

Skall jag sedan ha någon som helst konsekvens så får jag ju tycka sammalunda om den amerikanska videon, trots sitt ursprung från det land som enligt kulturvänstern skapat allt elände i världen, samt Iphone:
  1. Det var tämligen onödigt att provocera på det där viset. Kritik mot Muhammeds efterföljare går att utforma betydligt mer resonabelt.
  2. Det var fullständigt oacceptabelt av en minoritet av muslimer att reagera som de gjorde.
Och återigen, det är fråga 2) som är av vikt. Det är där som människoliv går åt.

Men i Sverige verkar det viktigaste vara att man skall vara artig, inte att man skall låta bli att döda.

lördag 15 september 2012

En god skatt förlänger livet

Ja, i alla fall för stats-TV. Det har kommit förslag om att TV-avgiften skall övergå till en skatt. Dock inte som med alla andra skatter, att de går in i Borgs penningpung för att sedan delas ut till diverse behjärtansvärda insatser som polis, rättsväsende och bjudsprit till statligt anställda.

TV-folket själva är inte överlyckliga, de oroar sig för att TV-huset kunde börja utsättas för politiska påtryckningar. Börja!?

TV-pejlare och anställda på den instans i Kiruna som tar emot nuvarande avgift är inte heller överlyckliga; utan någon avgift att ta in kommer de ju inte ha några jobb kvar. Mitt förslag är att de tar med sig sitt kundregister till sina nya jobb: "Hej, jag ringer från Elgiganten. Jag ser att du hävdat att du inte har någon TV. Skulle vi kunna intressera dig för vår nya kampanj?"


Själv tycker jag vi borde lägga ned hela sk-ten. Vi behöver ingen DDR-TV som ger oss Robinson och Melodifestival. Språka på Serbokroatiska då, inte tar väl den hemska reklamTVn fram sådana program? Behövs inte, idag kan serbokroaterna bara rikta parabolen mot en satellit som har deras hemlands kanaler.

Låt staten sköta det staten är bra på: att portionera ut det begränsade frekvensutrymmet för marksända kanaler, samt motverka monopolsituationer där ett fåtal leverantörer kan komma överens om att pracka på konsumenterna jättelika paket med kanaler de inte vill ha.

Jag ser fram emot en värld med helt kommersiell TV. En värld där jag kan välja att betala för de kanaler jag tycker om:  Kulturen i Axess, någon barnkanal, någon filmkanal, och science fictionkanalen så jag kan se på Star Trek. För de 2500:- per år som "fri TV" verkar komma kosta mig så har jag råd att fixa ett utbud som passar mig. Och sporten


Sen kommer jag förstås som snål skåning fortsätta gratisglutta på de danska kanalerna. Dirch Passer klarar jag mig inte utan.

söndag 9 september 2012

Lite om Forserum

Nej, egentligen tänkte jag inte tala om Forserum. För nog är väl alla vi vettiga människor överens om att när det flyttar in ett gäng människor som ser annorlunda ut och beter sig lite annorlunda, så tar man emot dem med nyfiken vänlighet? Och inte med misstänksamhet, avoghet och stenkastning. Man bjuder in dem på kaffe och kaka, inte på pungspark.

OK, låt oss vara överens om det. Att så bör alla anständiga människor bete sig, till och med outbildade plattnackar i Småland.

Då blir det förtvivlat svårt för mig att förstå hur gräddan av vår politiska elit, ledamoterna i riksdagen, beter sig. Till riksdagen kom det för ett tag sedan en grupp människor som såg annorlunda ut, och betedde sig annorlunda. De gick emellanåt i folkdräkt, hade nördiga glasögon, talade en underlig sydsvensk dialekt, och hade lite annan kulturell bakgrund som yttrade sig i lite aparta åsikter.

Vad gjorde då ledamoterna? Välkomnade och bjöd in till kaffe och kaka? Knappast. Tvärtom, de gjorde sitt bästa för att som goda fariséer offentligt distansera sig ifrån syndarna. Dela kopiator med de spetälska var helt otänkbart.

Alltså, helt enkelt: den dag vår riksdag beter sig som folk, kan vi begära av vanligt folk att bete sig som folk. Tills dess kommer de bete sig som riksdagsledamoter.

Dags att rösta rött?

Jag håller fortfarande på och försöker svälja Löfvens senaste tal, där han kommer ut som mer marknadstillvänd än Reinfeldt. Och medan denna välsmakande pralin söker sig genom strupen, så vräker alliansen in nya godsaker i munnen på mig. Så fort Löfven nämner infrastruktur, så ger sig alliansen ut på resa och lovar nya tåg från Malmö till Kiruna.

Det verkar som triangulering är det som gäller. Löfven vill för död och pina inte gå till val som Bidragspartiet, och måste därför visa sig ansvarsfull. Socialiseringsivrarna hålls kort. Reinfeldt vill på samma sätt begrava Högerspöket för alltid.

Jag gissar att det är mittenväljarna som partierna nu går på friarstråt till. Om sossarna tappar lite väljare till Sjöstedt, eller moderaterna några procent till Hägglund, det spelar ingen roll. De är pålitlig röstboskap, som gör vad storebror säger till dem. Om däremot några mittenväljare flyttar mellan S och M, ja det är det som avgör regeringsmakten 2014.

Därför lägger sig Löfven lite till höger om Reinfeldt, och Reinfeldt lite till vänster om Löfven. Man har lust till om inte nästans hustru, så i alla fall hans väljarunderlag.

Så om jag kan lita på vad Löfven säger om marknadsekonomi, företagens villkor och vinster i välfärden så känns det som om jag borde rösta på socialdemokraterna för att få en moderat politik 2014!

måndag 27 augusti 2012

Johnny English i farten?

Det dröjde inte länge innan journalisterna fick nys om nästa spendersamma departement. Nu är det Säpo som man har haft spaning på. Över 5 miljoner har tydligen gått åt till en fest. Svårt att veta först om det är mycket eller lite pengar; om det var till en avdelning på 10 personer känns det i överkant. Men enligt uppgift rör det sig om en fest för 1000 personer, med agent 007-tema.

Jo, 5000 per person, det känns som en rätt saftig fest. Hyrde de in Sean Connery som föreläsare, och en hoper bondbrudar som kaffeflickor? Jag har nog aldrig själv lyckats bränna 5000 på en kväll.

OK, jag kan förstå att ni på Säpo vill känna er som mannen med den gyllene pistolen. Men i det här fallet blev det snarare pojken med guldbyxorna.

Läs det finstilta, grabbar

Ibland lönar det sig att kolla upp vad man ger sig in på.

Ja, jag tänker på vad som hänt i dagarna. Först kallar min partikollega Böhlmark en socialdemokrat för klappturk. Sen kallar socialdemokraten Jan Andersson en grupp av sina egna partikollegor för trotskister. Det skall till en sosse för att kalla andra sossar något så elakt.

Varför gör då grabbarna så här? Min teori är att de, när de bokade en kurs i 'netikett för S/M-folk', glömde läsa närmare i kursbeskrivningen och därmed inte riktigt hade koll på vad kursen gick ut på.

måndag 20 augusti 2012

Dags slippa lämna kippa hemma?

Igår var det kippavandring i Malmö, med stort pådrag och ministrar i tåget. Själv var jag för slö att gå med, trots att jag bor i trakten. Heder åt de som gick.

Jag får dock en liten tanke att det kunde vara på plats med lite fler vandringar:

En kippavandring i Höllviken. Där skanderade ungdomar slagord utanför ett judiskt sommarläger. Och här var det knappast illiterata nyinvandrade muslimer som var problemet; Höllviken är en stabilt medelklassig sovstad till Malmö.

En burkapromenad i centrala Malmö. Detta verkar tycka-synd-om-vänstern ha svårt att greppa, att en grupp kan innehålla både oborstade svin och genuina offer. Och att svinen och offren ibland till och med är samma person. Att gå i heltäckande klädsel i Malmö är ungefär lika obehagligt som att bära kippa.

En promenad för de med grova kängor, rakade skallar och fosterländska tatueringar. Det är inte heller lätt att vara sverigedemokrat i Malmö. Rop som rasistsvin och 'åk hem till Bjuv' haglar från de autonoma.

Några fler vi bör gå ihop med?


lördag 18 augusti 2012

Hög tid avskaffa RUT

RUT och ROT har blivit succé. Allt fler svenskar accepterar nu skattesystemet. Allt fler använder sig av hushållsnära tjänster. Sossarna vågar inte gå till val på en återställare. Alltså dags att avskaffa RUT och ROT.

Varför avskaffa en ypperlig valfråga? Jo, därför att skattesystemet blir alltmer tillkrånglat, med avsteg och specialprocentsatser hit och dit. Tvärtemot vad skattereformen en gång lovade. Med RUT har vi visat precis det som de gamla moderaterna tjatede om, att höga skattekilar tar död på det vita, avlönade arbetet. Nu är det dags att föra över dessa erfarenheter på övriga arbetsmarknaden, och sänka skatten på arbete rakt över. Så får alla branscher en vitaminspruta i armen, och staten slipper sitta och fundera över exakt vilka kategorier som är förtjänta av mindre konfiskatoriska skatter.

Samma sak kan sägas om nystartszonerna. Jag tycker en nystartszon är en ypperlig idé. En zon, vid namn Sverige. Det som är bra för Rosengård är bra för Sverige.

fredag 17 augusti 2012

Helt rätt straffa Pussy Riot!

Till skillnad från övriga svenska bloggosfären anser jag att det är rätt av ryssarna att ge Pussy Riot en smäll på fingrarna.

Vad nu? Är jag emot yttrandefrihet, plötsligt? Nej, men tänk er en liknande situation i Sverige: Ett gäng olidligt välkammade nyliberala ungmoderater stormar in i Malmö Folkets Hus, och river av några låtar där de förlöjligar Juholt och skrattar åt Olof Palme. Nog sjutton borde de ha ett saftigt straff, som till exempel att tvingas sjunga Internationalen på nästa SSU-konsert, samt skriva ut ansökningar till nya, fiktiva kurser.

Så visst finns det väl en poäng i att damerna nu döms att dela ut psalmer i nästa veckas högmässa. Va? Fängelse? TVÅ ÅR!? Det var det j-vligaste. Hade jag ingen aning om.

Nej, nu får jag citera några diktaturkramande vänstermuppar:

söndag 12 augusti 2012

Kvotera mera

Av och till dyker idén upp att man bör kvotera till musikfestivaler, eftersom det är mest män som står framme på scen. Hittills har jag varit starkt negativ, har ansett att det är en liberal självklarhet att man skall ha full frihet att boka de band man tycker är bra eller som man tror drar mycket publik.

Men så tänkte jag till. Vi har inte för mycket kvotering, utan för lite. Kvotgruppen män/kvinnor är inte tillräcklig, här behövs lite intersektionalitet. Så jag har lite förslag till kvoteringsivrarna:

En HBT-kvot är ett måste. Så sätt igång och pusha för Tom Robinson och Robert Halford till alla svenska festivaler nu, kära Rättviseförmedlingen. Och nej, Alexander Bard går inte bra som ersättning. Ledsen, Alexander, men du gör ett viktigare jobb som liberal politiker än som schlagerartist.

Antalet kristna band på festivaler, OAS-mötena undantagna, är beklagligt få. 70% av svenska folket är medlemmar i Svenska kyrkan. Jag kräver därför en kvot på minst 70% kristna musiker. Tips: Bob Dylan har mött Jesus. Och nej, jag räknar inte satanistmetal som religiös musik.

Vi liberalkonservativa är styvmoderligt behandlade på festivalscenerna. Där förekommer mest vänstertomtar och miljömuppar. Det skulle inte förvåna mig om någon anordnade en stödgala för utrotningshotade snorkråkor. Eftersom alliansen har halva befolkningen bakom sig, så får ni vara så goda och leta upp 50% musiker med hjärtat till höger. Joey Ramone är tyvärr inte med oss längre, men kanske lite ärkekonservativa figurer kan letas upp på den amerikanska Country & Western-scenen eller den svenska dansbandssvängen. Eller varför inte leta lite bland de lokala dragspelsklubbarna?


Med dessa tips hoppas jag att jag gett kvoteringsförespråkarna extra råg i ryggen. Väl mött i sommar!

fredag 10 augusti 2012

Till sekreterarnas lov

Media har upptäckt gigantiska oegentligheter i staten, där tiotusenlappar (!!!) försvunnit till skumma syften som att glädja personalen. Till skillnad från resten av landet är jag inte särskilt upprörd, det är småsummor och nog är väl personalen på våra statliga verk värda lite uppmuntran emellanåt?

Det som förbluffar mig är - var är de statliga verkens sekreterare? Under mina år som anställd både statligt och privat, så har sekreterarna varit de luddiga reglernas och statuternas klippa. Eftersom jag bytt jobb vartannat år, och företagen infört nya regler varje halvår, har jag totalt struntat i att lära mig reglerna. Jag samlar istället ihop några hopknycklade kvitton, en deltagarlista skriven i berusat tillstånd på baksidan av en servett, och lämnar till sekreteraren. Tillbaks kommer sedan en enligt alla regler ifylld blankett som jag kan skriva under.

Om nu representation har kunnat göras emot gällande regler, gång på gång: var var sekreterarna? Har de rationaliserats bort? Det känns inte särskilt rationellt att departementschefen skall hålla koll på representationsreglerna. Är de så kuvade av chefen att de inte vågar protestera? Då borde både chef och sekreterare bytas ut. Klarar dagens sekreterare inte av att fylla i en blankett rätt? Se där något för media att gräva i.

Vad är då skälig representation? Ytterst en sak för ägarna att besluta, vilket i statliga verks fall väl är du och jag. Och där verkar det som om du, att döma av mediestormen, har en tämligen moralistisk syn på saken. Själv tycker jag det går bra att bjuda flott, och att bjuda på Renat, Skåne och till och med en norsk akvavit.

Istället för sänkt krogmoms kanske vi i alliansen skulle föreslå ett fett representationskonto för alla statliga anställda: lärare, vårdbiträden, kommunala växeltelefonister. Jag ser fram emot nästa föräldramöte på Grand Hotel.

onsdag 8 augusti 2012

Darra, borgarbrackor!

Ständigt denne Vilks, frestas man att utbrista likt Åke Holmbergs Ture Sventon. Sventon, ja. Nu när mina barn börjar bli lite för stora för högläsning av Holmbergs smarriga temlor, så får jag väl smita in på toaletten och läsa dem för mig själv i smyg.

Åter till ämnet. Efter att ha upprört den muslimska befolkningen till självantändningens gräns och däröver genom att rita en rondellhund, så har Vilks nu tagit nästa steg. Han skall tala på en konferens anordnad av Stop the Islamization of Nations (SION), en organisation som verkar klart kritiska inte bara gentemot islamister utan gentemot islam överhuvudtaget. Lite på samma sätt som kommunisterna är klart kritiska till kapitalismen, och nazisterna till att judarna överlevde Hitler.

Konsensus på nätet verkar vara att Vilks därmed kommer ut ur garderoben som fullblodsislamofob. För varför skulle någon komma på tanken att tala på ett extremistmöte utan att själv vara extremist? Och att han därmed är rökt för framtiden.


Jag är inte så säker.

För det första: om nu Vilks är extremist, så skall väl samma behandling gälla oavsett vad slags extremist man är? Så visst, skicka gärna ut Vilks i kylan, men skicka först ut vänsterpartisten Maj Wechselmann och journalisten Kajsa Ekis Ekman dit. Bägge talar nämligen på extremistorganisationen RKUs sommarläger. Sven Wollter, som är medlem i kommunisterna, lär också åka ut i kylan.

För det andra: Vilks är konstnär. Konstnärer idag målar inte vackra tavlor, de provocerar borgarbrackorna. Vad många har missat är att borgarbrackorna av idag, som sitter på maktens stolar, heter inte Morgonkröök och Gyllenhammer, dricker punsch och jagar statare. De är 68-generationen som vuxit upp. Sången om den röda rubinen provocerar inte längre. Life of Brian eller Elisabeth Olsson-Wallin gör inga biskopar förbannade. Som vi såg av Wechselmanns och Ekmans exempel ovan, så blir ingen upprörd över umgänge med revolutionära galningar, eller ens att man är en revolutionär galning. Att göra föräldrauppror genom att högljutt spela den musik som ens föräldrar spelade för att förarga farfar är sällan ett bra recept. Nej, skall dagens borgerskap provoceras så är det genom att häda Islam. Av någon anledning funkar det. Och Vilks vet vilka knappar som skall tryckas på.

Så jag misstänker att jag just blev en liten, liten del av Vilks konstprojekt. Tusan också.

tisdag 7 augusti 2012

lördag 4 augusti 2012

Har regnbågen bara nyanser av rött?

Läste Tor Billgrens krönika om pinkwashing - om när en organisation gör reklam för sin HBT-vänlighet för att dölja andra, mindre behagliga, aspekter av organisationen. Läsvärt.

Själv tänkte jag fundera lite över vänstern. Som vanligt - börjar jag bli tjatig? EDL är tydligen i Stockholm idag för att berätta om vad man tänker göra för HBT-folket, antagligen genom att kasta ut alla muslimer. Motdemonstranterna är förstås också på plats, så det kan bli en fartfylld folkfest med raketer och gatstenar.

Även vissa vänstersekter verkar följa EDLs exempel: Pride i Uppsala som inte tillåter icke-revolutionära deltagare, ofog som just ställde till ofog förra året. Jag får känslan av att dessa organisationer inser att ingen vettig människa attraheras av deras revolutionära grundteser, varför de använder HBT för att mota ut sina motståndare.

Vänster och vänster förresten. Begreppet börjar kännas valhänt. Det finns så mycket vänster, och höger. Häromdagen stod Sahlin och Ohlsson tillsammans och spred tolerans. Samtidigt springer diverse nätverk på ytterkanten och sprider hat. En uppdelning i höger och vänster blir fel.

Bättre att dela upp oss, om vi absolut måste dela upp i vi och dem, i vi som vill ha demokrati, och de som vill ha diktatur. Så vet vi var vi har varandra.

Moral majority, Swedish chapter

Det är lustigt hur upp och ned det är i världen. Vänstern älskar att skratta åt USA. Till exempel åt Moral Majority, som gjorde sitt bästa att tala om för unga amerikaner vilka popskivor man får lyssna på, och vilka som innehåller satanistiska budskap om de spelas baklänges.

Men är vi så mycket bättre själva? Häromveckan kunde man hitta ett reportage i DN om Ultima Thule, bandet som de rakade kängbärarna tagit till sitt hjärta. Bandet som skaldade trista, nationalistiska slagdängor som "och jag vill leva, jag vill dö i Norden". Nej, vänta, den strofen kom visst från mina skolavslutningar, från sången vi alltid glömde texten till. Och genast hördes upprörda röster om att detta nog borde problematiseras, att man inte kunde presentera dem som ett band som alla andra. De var ju politiska!

Själv vill jag gärna hålla isär musik och politik. Jag vill kunna lyssna på barockmusik, trots att den beställdes av furstar som var allt annat än demokratiska. Jag vill kunna lyssna på Bachs sakrala musik, trots att den skrevs vid en tid då kyrkan knappast var hbt-certifierad och jämställd. Jag vill kunna lyssna på Wagner, trots att Hitler senare gjorde tummen upp för samma musik. Jag vill kunna lyssna på de ryska tonsättare som böjde rygg inför Stalin. Och så vidare.


Men OK, låt oss för ett ögonblick anta att politiken bakom musiken är väsentlig, och att otrevlig politik innebär att musiken blir suspekt, och att noterna bör brännas på nästa valborgsbrasa. Vad blir då konsekvensen?

Det första jag får göra är att försaka fler lyssningar på min gamla repiga vinylkopia av Clashs London Calling. Clash var ju öppet revolutionära vänstertomtar.

Våra folkhemska Ebba Grön åker ut. De gjorde en gång låten Häng Gud - och nu när vi har gott om muslimer i Sverige kan ju ett så uppenbart islamofobiskt budskap inte få offentlighetens öra.

Gamla proggare som Mikael Wiehe hamnar på skampålen direkt. Att sjunga för revolutionen under det 60- och 70-tal som kommunismen förslavade och mördade otaliga europeer och asiater - skäms!


Så visst, vänstern, vi kan köra enligt era spelregler. Men då får ni finna er i att bollen åker tillbaka på er planhalva...

Dags att förbjuda förluster?

Är nu hemma igen efter en kortsemester i Bohuslän. Efter en kort kommunistisk relaps där jag vill hänga alla rika norrmän i närmsta sjöbodsgavel, så är jag nu tillbaka i mitt gamla vanliga konservativa jag.

Läste i den västsvenska lokalblaskan GP om att kommundelarna, när de får lite sin i kassan, tar och drar in på hemtjänsten. De gamla får helt enkelt sitta i sina sura blöjor och ligga med brutna ben på golvet, eller hur nu vänstern hade uttryckt det om ett privat företag hade gjort sammalunda.

Kanske dags att förbjuda förluster inom den offentliga sektorn?

Är kommunister mördare?

Häromveckan blev det en twitterstorm mellan @Segerfeldt och @OhlyLars, när den förre vågade påstå att "Vi slapp kommunistisk ockupation, så du fick aldrig chansen att utdela några nackskott". Lite utbroderat här på hemsidan. Ja, minst ett dussin meddelanden, så det var nog till och med en orkan. Vanudå - mysfarbrorn Lasse i rollen som Beria? Nog för att han anser sig ha spelat med Nacka, men att nacka sina motståndare?

I en sak kan jag inte ge Segerfeldt annat än rungande rätt: i varje land som kommunisterna kommer till makten, så kommer nackskotten och de nattliga deporteringarna till heders. Utan undantag. Det ligger liksom i ideologin. Den kommunistiska ideologin är väldigt tydlig med att det är kollektivet som går före individen, att ett framtida lyckorike utlovas, och att de folkfiender som står i vägen inte är mycket värda. Det borde inte ens Ohly protestera emot, han kallar sig ju inte längre kommunist, och tar avstånd från sin ungdoms dåraktigheter. Väl?

Men sen kommer vi då till kärnfrågan: är kommunister mördare. Det vill säga: har alla kommunister egenskapen att de kommer sätta en kula i sin moderate granne när revolutionen kommer? Eller finns det olika sorts kommunister?

Jag anser att det är väldigt svårt att sia om hur en männíska kommer bete sig. Även här har vi historiska data. Vilka människor som puttade in judar i ugnarna, vilka som hackade ihjäl sina grannar i Rwanda, vilka som massakrerade i Jugoslavien, ja det går inte att förutsäga. Inte från någon etikett eller åsikt personer hävdat i förväg.

Att ta en enskild kommunist, och hävda att denna person kommer begå bestialiska brott i en kommunistisk stat, det är alltså inte möjligt. Och motsatt är det inte möjligt att hävda att en liberal inte kommer begå brott i en kommunistisk stat.

Så låt oss hoppas att vare sig Ohly, Segerfeldt eller jag får möjlighet att testa vår moraliska fiber i en kommunistisk stat.

lördag 28 juli 2012

Vad kan vi lära av SSU?

Det visar sig att SSU norröver har fuskat med bidragen i många år. Vad är då sensmoralen? Att sossar är onda människor som har det i generna att fuska och stjäla? Nja. Jag har en svag aning om att övriga ungdomsförbund har haft handen i syltburken av och till. Så ingen idé att försöka göra politisk skandal av det. Inte riktat bara åt vänster, vill säga.

Är det skandalöst att människor beter sig så här? Nej, tyvärr så är det nog bara mänskligt. Lägger man en säck med pengar obevakad så kommer tillräckligt många människor att förse sig att det till slut blir tomt i säcken. Att håva ut pengar till de förbund som påstår sig hålla på med verksamhet, utan att verifiera att verksamheten verkligen finns i verkligheten, är naivt. Lite som att låta sökande till läkarlinjen fylla i sina egna betyg och inte kolla upp dem...

Några lärospån kan dock hyvlas ut ur den här snickarboapinnen:

De till vänster som hävdar att bara vi blir av med de privata alternativen så blir välfärden bra - har fel! SSU är en ytterst idéell organisation, befolkad av de finaste politiker landet kan erbjuda, i alla fall om man frågar sossarna. Så det hjälper uppenbart inte bara att ta bort det snöda vinstintresset. Kvar i offentlig sektor kommer nämligen finnas en personal som inte är ädlare än SSU. Där kommer finnas folk som skiter i ungar och gamla, folk som räknar ned dagarna till pensionen ifrån fikarummet, folk som snor patienternas mediciner och säljer till pundare, osv.
Det enda som hjälper både i privat och offentligt utförd vård är att det finns ett ordentligt kontrollsystem, som följer upp att kurser som ges bidrag till verkligen har hållits, att patienter inte får liggsår. Och har vi väl det kontrollsystemet - varför skall det då inte kunna hålla koll även på den privata vården?

De till höger som hävdar att bara vi får privata alternativ så blir allt bra - har fel! Privata företag är inte ädlare än SSU. Går det att fuska så är det några som kommer börja tumma på kvaliteten, hålla inne skatten. Ta en titt på krogbranschen, bara. Men, återigen: med klara regler och bra kontrollsystem, så åtgärdar vi det problemet. Både för offentlig och privat vård.

torsdag 26 juli 2012

Ska vi ge Breivik så han tiger?

Svenska Dagbladet föreslår att man skall straffa Breivik genom att stänga ute honom från Internet framöver, och låta hans TV köra gamla Sex & the City-repriser nonstop. Nej, mycket förtjänar Breivik, men där går väl ändå gränsen? Till och med Geneve-konventionen har något att säga om tortyr.

Jag vill ha pengarna tillbaka!

Newsmill har det de senaste dagarna varit en debatt om hur Pride har kidnappats av vänsterstollar. Som när Uppsala Pride portade folkpartister för att de inte hade den rätta revolutionära glöden, eller när anställda inom polis och försvarsmakt hånades under förra årets parad. Och inget fel i det, qwerty-vänstern behöver hindras från att ta över våra offentliga arenor.

Men vad som gör mig riktigt förstämd är när försvarsmakten skriver en artikel om att man inte får kränka deras anställda. Vad fan?

För att ta en liten liknelse: antag att en buse gör ett utfall emot en polishund och försöker sparka den i huvudet. Jag förväntar mig inte att polismyndigheten skriver en artikel på Newsmill om hur busar borde respektera djurskyddslagarna och låta bli att pina oskyldiga hundar. Nej, jag förväntar mig att busen sekunden efter ligger på marken, vrålande av smärta och med blodet sprutande från det ben som hunden gör sitt bästa för att äta upp.

Vi har inte längre den värnpliktsarmé som Lasse Åberg förevigade i filmen Repmånad. Idag har vi en armé bestående av yrkessoldater, högt motiverade proffs som utbildar sig för att ta an talibaner i Afghanistan. Trodde jag i alla fall. Men om de inte klarar av en grupp nyproggare Pride-paraden i Stockholm, tänk er då vad som händer med dem i Afghanistan. Det lär hjälpa föga om försvarsmakten skriver en ilsken insändare i Kabuls Nyheter om hur illa di svenske blir behandlade. Där är det kallt stål som gäller.

Så till nästa Pride-parad förväntar jag mig att några jägarsoldater går med i tåget och tydligt visar häcklarna vad som händer med den som muckar med svenska soldater. Eller så vill jag ha försvarsbudgeten återbetald. Ett försvar som inte ens kan försvara sig själva, hur kan de förväntas försvara dig och mig?

Som inspiration till försvarsmakten, till sist en länk till en äkta filmhjälte.

söndag 22 juli 2012

Hur bör Breivik avbildas?

Så här dagen till vanära kan man fundera på hur man bör porträttera Breivik. Som en ädel norsk riddare och stridsman, som han själv vill?

Tidningen Klassekampen har skickat en tecknare, som ger en helt annan bild än den officiella.

Själv tycker jag faktiskt att den bild som får en svensk att skratta högst är den officiella som Breivik själv lagt ut. Förvisso sitter skrattet långt inne idag, men någon motvikt mot allvaret måste finnas. Vad är mer fjantigt än en man som står och stoltserar i låtsasuniform? En doft av Grönköping, 91:an Karlsson och punschindränkt nationalromantik:



Terror, terror, överallt terror

Så nu har det gått ett år efter att Behring tog bäring på en hoper oskyldiga ungdomar med sina skjutvapen. Har vi lärt oss någonting? Har vi blivit bättre på att stämma i bäcken gentemot extremisterna? Har vi med gott mod kunnat säga "aldrig mer", så som vi med god effekt gjorde efter 1:a världskriget?

Nja.

Nya terrordåd hoppar fram ur buskarna, både här och utomlands:
  • Fyra män reser från Stockholm till Köpenhamn för att hugga huvudet av journalister, för det hemska brottet att arbeta på en tidning som publicerar en teckning.
  • En amerikan brassar loss under en Läderlappen-film.
  • Syrien gör sitt bästa att ha ihjäl oppositionen, och bryr sig föga om vem som kommer emellan.

Har vi fått det öppnare, mer demokratiska samhälle som Stoltenberg utlovade för ett år sedan? Jag tvivlar. Jag undrar också vad i h-e vissa delar av vänstern tänker med. De verkar fullt upptagna med att göra samhället mindre öppet, genom att kleta Breivik på alla som inte delar deras åsikter. Några exempel:

På Aftonbladet kultur skriver Petter Larsson om Breiviks själsfränder.
Fredrik Reinfeldt satte tonen. Breivik drevs av ”blint hat”, skrev han en vecka efter Utøya, dåden var ”ett brott riktat mot oss alla… Vi måste ständigt arbeta för att förebygga, möta och bekämpa terrorism samt extremism.”  
För statsministern är det extremism som är problemet – inte muslimhatet. Vi, de goda demokraterna, är alla hotade. Som om det var en slump att det var just socialdemokrater som blev mördade. En sådan gränsdragning riktar bort vår blick från den idévärld som gav Anders Behring Breivik hans ideologiska näring. Följdriktigt har flödet av idéer som i uppmjukad form förs från den yttersta högern via Sverigedemokraterna till politikens mittfåra inte brutits.
Jo, faktiskt, Larsson, det är extremismen som är problemet. Och det är vi goda demokrater som står emot extremisterna - de som hatar och vill döda oss. Eller anser du att de som vill fylla moderater med bly är goda eftersom de är vänster?
Enligt Larsson är det alltså yttersta högern som sätter tonen, när allianspartier lägger förslag som syftar till att förbättra integrationen och ge fler invandrare jobb. Låter ju väldigt logiskt. Vad säger du, Larsson, är det även yttersta högern som ligger bakom vänsterns motstånd mot arbetskraftsinvandring? Eller är det alltid rätt när far super?
Larsson har antagligen också missat att Reinfeldt och Borg börjat bli måltavlor i de högerextrema kommentarsfälten. Anklagelser om landsförräderi haglar tätt. Den som har makten, så som S i Norge, lockar till sig hatet.
Larsson borde även titta in till den socialdemokratiska mainstream-bloggportalen s-info. Där frodas hatet mot alliansen i kommentarerna.


I DN skriver Gabriel Wikström och Ellinor Eriksson från SSU under rubriken "Politiker måste flirta med främlingsfientliga krafter". En betydligt mer sansad artikel. Jag kan hålla med om de punkter de tar upp som viktiga för framtiden:
  1. Stå upp för mångkulturen
  2. Sluta flörta med främlingsfrientliga krafter
  3. För ett konstruktivt politiskt samtal
Mycket vettigt. Men menar de vad de säger?

Jag är själv för mångkultur, så där står jag gärna tillsammans med SSU på barrikaderna. Men: det måste även innebära acceptans för den kultur vi inte gillar. Vill någon vara konservativ och ojämställd, så skall de få vara det - oavsett om de är nyinvandrade muslimer eller småländska Plymouthbröder. Vill någon vara radikal och nydanande, så skall de få vara det - oavsett om de är queerfeminister eller nyliberaler. Alla får göra som de vill, och sen för vi konstruktiva politiska samtal.

Visst skall vi sluta flörta med främlingsfientliga - utifall vi någonsin börjat. Jag ser fram emot att se SSU ta fajten med den bruna fackföreningsrörelsen angående arbetskraftsinvandring. Själv tänker jag lobba hårt inom högern för att de främlingsfientliga som inte vill tillåta muslimska/kristna skolor, hemundervisning eller hemmavarande föräldrar skall trängas tillbaka.

Konstruktivt politiskt samtal, gärna. Vi kan börja med att sluta kalla våra meningsmotståndare rasister. Där finns här och var äkta rasister, som till exempel den Malmö-sosse som skrev om en sionistisk sammansvärjning häromdagen. Eller grabbarna på nationell.nu. Men om vi kallar de som vill minska dagens invandring rasister, vad skall vi då kalla fullblodsnassarna? Låt oss istället ta fram bra faktaargument för vår egen åsikt.


Från dåligt, till bra, till strålande. Högberg skriver bättre om dagens ämne än jag själv kan förmå. Så vänstern kan allt. Liksom alla i högern inte är Breivik-fans i garderoben, liksom alla muslimer inte hurrar när självmordsbomben briserar, så hyllar inte alla i vänstern det revolutionära våldet.


Och mitt recept inför framtiden då? Jag har ett tillägg till SSUs recept ovan: motarbeta hatet och våldet. Problemet är inte att vissa människor tycker illa om invandring, utan att de hatar så mycket att de till sist tar till våld. Detta våld kan dyka upp var och när som helst. Vem vet när vi får se det första självmordskommandot från en syförening i en landsortskyrka? Så för att undvika fler Breivik är det hatet vi skall ge oss på, varhelst det dyker upp. Vare sig det är hat gentemot islam/muslimer, hat mot svarta, hat mot vita, hat mot överklassen, hat mot underklassen, hat mot den västerländska dekadensen, hat mot den österländska askesen - hat föder hat, och hat föder våld.

onsdag 18 juli 2012

Estelle kommer till stan!

Läste just att Estelle kommer till Malmö idag! Nej, tyvärr, innan ni halar fram de blågula flaggorna och börjar öva in hyllningstal till kungafamiljen, så får jag göra er besvikna. Det är inte Viktorias & Daniels lilla knyte som kommer, utan Estelle som i Ship to Gaza.

Att lägga till i Malmö känns vettigt, ingen annanstans norr om Teheran är det väl lättare att skramla ihop en anti-Israelisk talkör. Samt några som hetsar mot judar i allmänhet och hyllar Hamas när man ändå är igång.

Några vänsterpartister skriver om Ship to Gaza idag. Bland annat säger de att:
"Ockupationen har pågått länge nog och måste brytas. Israel måste besinna sig och inse att ockupation, lavinartad ökning av bosättningar på palestinskt territorium, en illegal mur och dagliga trakasserier av palestinier aldrig kommer att leda till en rättvis och varaktig fred i området. Enbart ett fritt, självständigt och demokratiskt Palestina befriat från den israeliska ockupationen kan garantera en sådan utveckling.
Första steget är att avveckla utsvältningsblockaden mot Gaza. "
En sak håller jag med om: att palestinier förtjänar att leva i en fri, självständig och demokratisk stat. Vad är då hindret? Israel?

Nja. Anledningen till att Israel är (var, snarare, de drog sig tillbaka för ett tag sedan) en ockupationsmakt är att flera krig utspelats mellan Israel och några arabstater. Under krig flyttas frontlinjen hit och dit, och diverse landområden blir då ockuperade. Tanken är att detta sedan skall lösas vid fredsförhandlingar i syfte att få slut på kriget, landområden och/eller befolkning utväxlas, så att man når ett nytt läge där varje land har kontroll över sina egna områden.
Varför är då Israel en ockupationsmakt, decennier efter att aktiva krigshandlingar avslutats? Därför att arabstaterna ännu inte erkänner Israel, och därmed inte anser sig ha någon att förhandla med. Varpå Israel sätter igång med kolonisering/bosättning av de ockuperade/omstridda områdena, för att sätta lite press på arabstaterna att komma till förhandlingsbordet. Visst, tufft för de palestinier som kommer i kläm, men rikta ilskan dit där den hör hemma - mot arabstaterna, inte mot Israel.

Demokratisk stat då, är Israel hindret där? Nej. Gaza hade val för några år sedan.Man valde då terroristerna och judehatarna Hamas som regering. Visst skall vi respektera fria val, men de får även konsekvenser. När tyskarna valde in Hitler, slutade det med att Berlin blev ockuperat. I fyra år av västmakterna, i över fyrtio år av 'the evil empire'. Så om palestinierna vill ha demokrati är första steget att slänga ut Hamas och ordna nya val.

Som etnisk svensk kommer jag idag att anordna en kraftfull manifestation för Israel: jag sätter en virtuell blåvit flagga på middagsbordet. Eventuellt skalar jag även en Jaffa-apelsin till efterrätt, om jag nu kan få tag i en över disk.

Även om detta må vi berätta

2003 startades Forum för levande historia, med målsättning att främja demokrati och motverka rasism och förtryck. Bakgrunden var att Göran Persson hade blivit upprörd över en undersökning där bara 2/3 av de tillfrågade skoleleverna var säkra på att Förintelsen ägt rum. Ett bra initiativ, även om man ju kan tycka att socialdemokraterna kanske kunde gett tusan i att köra den svenska skolan i botten till att börja med. Från den ursprungliga anti-nazi-kampanjen har forumet breddat sig; till exempel har de en utställning om livet under Stalin, som antagligen är mindre positiv till den satans mördaren än dagens läromedel i vår svenska skola.

En artikel av Ulla Svensson, V-talesman i ekonomiska frågor, får mig att undra om det inte är dags att bredda upplysningskampanjerna till att även gälla grundläggande ekonomiska kunskaper:
"Idag håller 8 av 10 svenskar med om att den som driver skattefinansierad välfärd inte ska plocka ut vinst därifrån."
Det där gör mig orolig. Menar verkligen 80% av svenska folket att vi omgående bör stänga ned privattandläkare och privata vårdcentraler? De kliniker som gjort det möjligt att säga "fuck you" till de offentliga kliniker som pga internt sammanbrott inte kunnat erbjuda några tider? Samtidigt som 50% röstar på alliansen, och många i vänstern är gråsossar som Löfvén? Det låter otroligt. Det vore intressant att se frågeformuläret.

Samtidigt: vad är "skattefinansierad välfärd"? Skall vi även förbjuda de som bygger skolor och ålderdomshem från att gå med vinst? Skall vi förbjuda läkemedelsföretagen att gå med vinst? Apoteken? Till sist blir det inte mycket kvar.

Vinst verkar vänstern tycka är något väldigt fult, pengar som åker rakt ned i slasken. För mig är det ett styrmedel. Som ingenjör läste jag en gång i tiden alldeles för mycket reglerteknik på högskolan. Där lärde jag mig att lokal, omedelbar återkoppling är att föredra framför global, tidsfördröjd sådan. Alltså: om ekonomiska beslut skall ta vägen via en central 5-årsplanskommitté, så blir besluten garanterat åt helvete. Lokala beslut som tas av de närmast berörda har mycket större chans att vara rationella. Detta är inte ideologi, där finns gott om matematik bakom tesen.
Vinst är en enkel och omedelbar återkoppling; går du inte med vinst gör du något fel och får hitta en annan väg. Vinst är också en sporre, lyckas du arbeta rationellt och effektivt får du behålla mer än om du bara trampar runt i gamla hjulspår. Vinst är helt enkelt en grundläggande faktor i marknadsekonomin.

Vad har då vänstern att erbjuda istället för vinster? Ett alternativ som nämns är att man skall tillåta ideella stiftelser som inte går med vinst, som i Storbrittannien. Vad som blir resultatet kan man läsa om här. Visst, där finns ypperliga stiftelser som ger ett litet, hårt sållat urval elever chansen till en god utbildning. Men: eftersom man inte kan sporras av ökad vinst, finns heller ingen sporre till expansion. Så om man vill att den stora massan skall få tillgång till god utbildning (och det vill ni väl, vänstern?), så är nog inte stiftelsemodellen den bästa.

Men de ohemula vinsterna då? Ja, den enkla marknadsekonomiska insikten är ju att där det är höga vinster, dit dras fler hajar som till ett fett sillstim, tills jämvikt uppnås. Eller tills uppdragsgivarna lärt sig förhandla bättre. Så som har skett med tillverkning/försäljning av läkemedel och medicinteknisk utrustning. Och, återigen: vinst är en bra signal. Om privata utförare kan tjäna storkovan på samma ersättning per patient som den offentliga utföraren, vad säger det om effektiviteten och kostnadsmedvetandet hos den senare?

Som sagt: en grundläggande upplysningskampanj om marknadsekonomi versus planekonomi vore nog på plats. En liten historisk exposé över vilket system som åstadkommit ett gigantiskt lyft ut ur fattigdomen, och vilket system som grävt nosen djupare ned i armodets leråker. Lite grunder i äganderättens, vinstens och konkurrensens betydelse för marknadsekonomins funktion.