Närhelst man öppnar tidningens Mellan Östern-uppslag, förlåt, utrikesuppslag, så är det mycket om Israel. I en region som är fullsmockad med diktaturer som när de inte ignorerar sina medborgare ser till att ta dem av daga på de mest obehagliga vis, så är det Israel det skrivs om. Ship to Gaza, flygattacker efter raketbeskjutningar, diskriminering av mörkhyade, osv.
På ett vis tror jag att Israel skall bli stolta över all denna uppmärksamhet, och se det som ett tecken på svensk vänskap och frändskap. Ett tecken på att vi svenskar tror att israeler är människor som kan påverkas, människor som även om de inte lyssnar uppmärksamt och ångerfullt när vi berättar hur sleven skall stöpas i alla fall inte drar in oss i en mörk källare för tortyr och avrättning. Vilket vi nog inte tror om grannländerna. Ja, jag inser att det inte är roligt att ständigt kritiseras, men det innebär att vi i alla fall tycker ni är värda kritik. Alltid något.
Från Afrika hörs däremot inte mycket. Dawit Isaak, dagens hungerkatastrof, något upplopp. Ändå händer där mycket. Sydafrika verkar ännu vara en demokrati, kämpandes sig ur historiens mörker. Lite smått oroande signaler når hit i alla fall: polisen ger eld emot demonstranter i något som borde få oss att ropa "Ådalen" i kör, presidenten låter staten bygga fina residenser åt sig själv medan staten och ANC kör bort oppositionen. Upprörande? Tja, ta en titt i Zimbabwe om du verkligen vill bli upprörd.
Här borde vi svenskar ha en uppgift, som gamla vänner till Sydafrika. Sydafrika, likt Israel, går att påverka. Låt oss fylla tidningar och radio med nyheter från Sydafrika. Bli kritiska, opponera oss mot varje antydan till maktmissbruk och rasism. Jubla över de framsteg som sker. Skicka båtar till Kapstaden lastade med symboliska gåvor och journalister.
För som gamla vänner, nog vill vi väl se Sydafrika hålla en stabil plats ibland världens demokratier?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar