Även om detta må vi berätta

2003 startades Forum för levande historia, med målsättning att främja demokrati och motverka rasism och förtryck. Bakgrunden var att Göran Persson hade blivit upprörd över en undersökning där bara 2/3 av de tillfrågade skoleleverna var säkra på att Förintelsen ägt rum. Ett bra initiativ, även om man ju kan tycka att socialdemokraterna kanske kunde gett tusan i att köra den svenska skolan i botten till att börja med. Från den ursprungliga anti-nazi-kampanjen har forumet breddat sig; till exempel har de en utställning om livet under Stalin, som antagligen är mindre positiv till den satans mördaren än dagens läromedel i vår svenska skola.

En artikel av Ulla Svensson, V-talesman i ekonomiska frågor, får mig att undra om det inte är dags att bredda upplysningskampanjerna till att även gälla grundläggande ekonomiska kunskaper:

"Idag håller 8 av 10 svenskar med om att den som driver skattefinansierad välfärd inte ska plocka ut vinst därifrån."

Det där gör mig orolig. Menar verkligen 80% av svenska folket att vi omgående bör stänga ned privattandläkare och privata vårdcentraler? De kliniker som gjort det möjligt att säga "fuck you" till de offentliga kliniker som pga internt sammanbrott inte kunnat erbjuda några tider? Samtidigt som 50% röstar på alliansen, och många i vänstern är gråsossar som Löfvén? Det låter otroligt. Det vore intressant att se frågeformuläret.

Samtidigt: vad är "skattefinansierad välfärd"? Skall vi även förbjuda de som bygger skolor och ålderdomshem från att gå med vinst? Skall vi förbjuda läkemedelsföretagen att gå med vinst? Apoteken? Till sist blir det inte mycket kvar.

Vinst verkar vänstern tycka är något väldigt fult, pengar som åker rakt ned i slasken. För mig är det ett styrmedel. Som ingenjör läste jag en gång i tiden alldeles för mycket reglerteknik på högskolan. Där lärde jag mig att lokal, omedelbar återkoppling är att föredra framför global, tidsfördröjd sådan. Alltså: om ekonomiska beslut skall ta vägen via en central 5-årsplanskommitté, så blir besluten garanterat åt helvete. Lokala beslut som tas av de närmast berörda har mycket större chans att vara rationella. Detta är inte ideologi, där finns gott om matematik bakom tesen.
Vinst är en enkel och omedelbar återkoppling; går du inte med vinst gör du något fel och får hitta en annan väg. Vinst är också en sporre, lyckas du arbeta rationellt och effektivt får du behålla mer än om du bara trampar runt i gamla hjulspår. Vinst är helt enkelt en grundläggande faktor i marknadsekonomin.

Vad har då vänstern att erbjuda istället för vinster? Ett alternativ som nämns är att man skall tillåta ideella stiftelser som inte går med vinst, som i Storbrittannien. Vad som blir resultatet kan man läsa om här. Visst, där finns ypperliga stiftelser som ger ett litet, hårt sållat urval elever chansen till en god utbildning. Men: eftersom man inte kan sporras av ökad vinst, finns heller ingen sporre till expansion. Så om man vill att den stora massan skall få tillgång till god utbildning (och det vill ni väl, vänstern?), så är nog inte stiftelsemodellen den bästa.

Men de ohemula vinsterna då? Ja, den enkla marknadsekonomiska insikten är ju att där det är höga vinster, dit dras fler hajar som till ett fett sillstim, tills jämvikt uppnås. Eller tills uppdragsgivarna lärt sig förhandla bättre. Så som har skett med tillverkning/försäljning av läkemedel och medicinteknisk utrustning. Och, återigen: vinst är en bra signal. Om privata utförare kan tjäna storkovan på samma ersättning per patient som den offentliga utföraren, vad säger det om effektiviteten och kostnadsmedvetandet hos den senare?

Som sagt: en grundläggande upplysningskampanj om marknadsekonomi versus planekonomi vore nog på plats. En liten historisk exposé över vilket system som åstadkommit ett gigantiskt lyft ut ur fattigdomen, och vilket system som grävt nosen djupare ned i armodets leråker. Lite grunder i äganderättens, vinstens och konkurrensens betydelse för marknadsekonomins funktion.