Det är inte lätt att vara Sverigedemokrat. Efter detta inlägg får han skarp kritik från vänstern och diverse liberaler som anser att han förolämpar islam, och att det är fel och fult att förolämpa islam. För att inte tala om arabvärlden, som går helt agurk:
Men vad är det han säger som är så upprörande?
- Islam är konservativt, och antifeministiskt
- Muhammed var krigsherre, rövare och tog sexslavinnor från erövrade stammar
Hur i hela friden kan detta tolkas som en förolämpning? Jag tolkar det tvärtom, som att Jomshof på gamla dagar blivit muslimkramare, och bjuder in världens muslimer att samlas under SD:s nya öppna svenskhet, där den är svensk som beter sig svenskt.
Vad innebär det då att vara kulturellt svensk, av den konservativa och Sverigevänliga varianten? Titta här på alla konservativa svenskars anfader och ideal:
Ingen är mer svensk än vikingen Hagbard Handfaste. Som synes har Hagbard inget emot att ge sig ut på härnad, och röva med sig en sexslavinna. Som god konservativ man är det han som försörjer familjen medan hustrun stannar hemma med barnen. Även om det egentligen är Helga som styr familjen med fast hand (vilket vi väl, mellan skål och vägg, får erkänna är precis så vi har det hemma...).
Sen har vi krigarkungen, Karl XII:
Vi konservativa älskar Karl XII. Vi beundrar hur han hela tiden tar varje tillfälle att med svärdet i hand knipa åt sig lite mer av grannländernas territorier. Vi utstår gärna spott och spe av vänstern för att få tåga genom Lundagård på hjältekonungens dag.
Kort sagt: Muhammed verkar vara en karl med hjärtat på rätta stället.
Den som borde avsky och håna Muhammed är istället våra identitära progressiva kontrahen(t)er. De som älskar att riva statyer av europeiska slavhandlare borde älska att rita, och riva sönder, Muhammed-teckningar. De som blir upprörda så fort en svensk inte delar hemarbetet 50/50 borde bränna varje exemplar de kan hitta av den bok som sätter kvinnan lägre än mannen.
Ur otakt är världen.
En sväng Söderöver
Sen har vi Björn Söder. Grabben som oavsett vad han uttalar sig om får firman som sköter SDs krishantering att korka upp en låda champagne. Grabben som borde veta att han inte bör säga något om judar eller svenskhet. Tydligen har han sagt något om Pride-paraden och pedofili, varpå föga oförväntat alla som hatar Söder går i taket.
Återigen har de fått allt om bakfoten. Söder har här bara försökt skicka över en liten fredsduva till det gäng som visar sin tolerans och vidsynthet genom att vifta med "vi hatar SD"-plakat i tåget. Detta har Söder gjort genom att försöka påtala likheten mellan Pride och SD.
Vad för likhet? Jo, ta det där med pedofili. HBTQ är en rörelse som jobbar hårt med att tänja på de sexuella gränserna och vidga synen på vad som är acceptabelt och önskansvärt. Utanför HBTQ finns det gott om pedofiler som gärna också ser att de själva hamnar innanför gränsen för det acceptabla. HBTQ blir då som en sockerbit för flugorna. Klart att pedofiler gör sitt bästa att komma in under det regnbågsparaply som idag har en sådan status att bara att ifrågasätta det är att bli fredlös. HBTQ har under decennier dragit till sig pedofiler, och fått jobba med att stöta dem ifrån sig. Senast försökte pedofilerna komma in som
"minor attracted persons" med en egen regnbågsfärg, men fick se sig utslängda.
SD har samma problem. Nej, inte med pedofili, men med stollar och politiska tokar. SD är det högerparti som har varit hårdast emot invandring, och varit det när alla andra stod och viftade med "refugees welcome"-flaggor. För judehataren finns det gott om alternativ, både SSU och V, men för den som avskydde svartskallar fanns bara ett alternativ. Så SD får, på samma sätt som HBTQ-rörelsen, jobba hårt med att rensa ut rasister, rysstroll och foliehattar som tror att SD är rätt plats att få genomslag för sina idéer.
Trevligt att se Björn Söder visa solidaritet med sina olyckskamrater i RFSL och Pride!
Agent Hamilton på nya äventyr
Jag måste erkänna att jag är imponerad. Att någon ska lyckas trampa i ett ljudligare klaver än Björn Söder vad gäller judar, och detta en folkpartist!
Carl Hamilton, tillfrågad angående Jomshofs Muhammed-uttalanden var han (Hamilton, inte Muhammed) tror att Liberalernas smärtgräns ligger,
svarar:
"Jag tror att gränsen går om de skulle börja uttala sig på samma sätt om judar, och det är inte omöjligt"
Förvisso är det ett gränslöst korkat uttalande. Att säga till landets muslimer, som i stor utsträckning hatar judar, att det är OK att förolämpa muslimer men inte judar, är verkligen att förolämpa muslimer.
Men, framför allt så har Hamilton fel i sak. Det vore inte förolämpande mot judar att uttala sig kritiskt om deras religiösa förebilder. Detta jobbet gör redan judarna så ordentligt själva. Har ni läst Gamla Testamentet? Där har judarna själva skrivit ned sin historia, i all sin glans men också i all sin skörhet. Om Kung David, en av de största och mest firade judiska gestalterna, kan man till exempel läsa att han skickade sin vän i döden för att kunna sätta på dennes änka.
De är kloka, judarna. Till skillnad från alla pavlovska tangentbordsriddare som springer till matskålen så fort Jomshof och Söder ringer i klockorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar