Sydsvenskan har nu en artikelserie om sjukvården i Malmö. Den är tydligen inte helt frisk. Långa köer på akuten, pressad arbetssituation, allmän överbeläggning. Sjukhuschefen pratar om en McDonalds-effekt, där unga är vana vid att få en burgare i näven på tio sekunder. Tanken verkar vara att om bara 'the common riff-raff' lär sig att gå till vårdcentral istället för akuten, så blir det bättre. Och visst, ju mer vi anpassar oss till sjukvårdsapparaten desto bättre lär den fungera.
Hos Laakso får jag ett motsatt perspektiv, patientens perspektiv. Att välfärden skall vara till för patienten. Rätt omvälvande för att komma vänsterifrån. Men visst, även detta låter klokt. Om man ser till att vårdcentralen har öppet 9-5, och att alla lediga tider tar slut 9:02, vart skall då folk gå annat än till akuten? Om sedan vårdcentralen är det osexigaste ställe en läkare kan jobba på, och därmed befolkas av vårdsystemets bottenskrap, som enbart skickar hem en med en Alvedon, så ökar inte benägenheten att söka sig dig.
Så går det att få en patienttillvänd och samtidigt rationell vårdverksamhet? Ja, jag tror det. Men det krävs en sjukvård som överhuvud taget frågar efter patientens behov, och som har förmåga att pröva nya vägar. Och jag är tveksam till att offentlig verksamhet klarar av det.
Här passar högerpolitik perfekt. Öppna privata vårdcentraler som får betalt per besök. Som, för att överleva, måste få patienter. Som skaffar dessa patienter genom att ha öppet när man kan komma dit. Som inte har råd att låta vårdcentralen gå på sparlåga när de utbrända läkarna går sjukskrivna. Som talar om för kundkretsen att man finns, så att kunderna strömmar till. Som har inkastare snarare än spärrvakter i telefonkön.
Om det innebär att de vårdcentraler som efterhand börjat se patienterna som en störning i verksamheten går under - så mycket bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar