Brunt är fult

Daniel Suhonen gör i dagens sydsvenskan ett försök till svenskt mästerskap i "Guilt by association" - eller kanske till och med "Reductio ad Breivikum".

Bakgrunden till Suhonens indignation är en artikel om Svante Nordin i DN. Professor Nordin gör en del intressanta uttalanden, blandat med journalistens referenser till tidigare artiklar: Nordin är kritisk emot politisk korrekthet, använder ordet "massinvandring", och ställer muslimska invandrare gentemot valloner och tyska köpmän. Lite SD-varning, kan man ju tycka. Vilket Suhonen gör, och även går ett steg längre:

"Anders Behring Breivik avrättar med fältrop om islamisering. Till slut är det bara själva krigsmomentet i kulturkriget som skiljer. Något är ruttet i den västerländska kulturkonservatismen. Finns det ingen självkritik i denna gubbröra från nätets hatforum till universitetens skinnsoffor?"

 OK, så om man använder SD-liknande ordval så står man och gör vågen för Breiviks massmord? Tycker man även om att gasa judar ifall man tycker det är en bra idé att bygga motorvägar?

 Låt oss applicera Suhonens teknik på en annan politisk gruppering. Socialdemokrater använder ord som "klasskamp" och "socialism". Det gör även många terrorister och diktaturer. Alltså stödjer socialdemokraterna dessa. Eller är en sådan koppling fullkomligt vanvettig?

En liten utvikning: vad är så hemskt egentligen med ordet "massinvandring"? Det är dags för oss som gillar invandring att göra en reclaim på detta ord. Ja, SD har rätt. Idag har vi massinvandring. Som jag såg någon annanstans på nätet: om andelen arbetslösa hade varit lika stor som andelen utlandsfödda hade vi absolut talat om massarbetslöshet. Skillnaden är att till skillnad från SD så vill vi ha invandring. När vi har massinvandring, då har vi uppnått vårt mål! Massinvandring är bra!

På en punkt får jag ge Suhonen rätt. Han skriver:

"Nordin måste svara på vad han ser som lösningen på den muslimska massinvandringens problem."

Och det gäller inte bara Nordin. Det gäller alla vi som vill ha invandring, fri eller reglerad. Vi som tycker att människor skall få komma hit för att de fruktar för livet, vill ha ett jobb, har funnit kärleken, eller bara är lite allmänt nyfikna på hur det ser ut i det Malmö där isbjörnar och renar strövar fritt på gatorna. För invandringen, muslimsk eller ej, har baksidor: Arbetslöshet, utanförskap, segregering, fattigdom. Dessa baksidor måste fixas, så att de som kommer till landet får ett bra liv. Ju fler invandrare som kommer in i samhället i år, ju fler kan vi ta emot nästa år. Det ligger på oss som är för invandring, från vänster till höger, att förklara hur detta skall ske, oavsett om vi vurmar för arbetslinjen, företagarlinjen, utbildningslinjen, bidragslinjen eller gröna vågen-linjen.

Och om vi inte gör det? Ja, då står Jimmie beredd med en färdig lösning. Och den vet vi hur den ser ut.

Om vikten av demokrati och rättssäkerhet

Så har nu domen fallit emot de journalister som tagit sig in i Etiopien illegalt. Genast höjs en kör av röster emot det ruttna etiopiska rättsväsendet, den korrupta diktaturen, och (givetvis) Carl Bildt. Och som anhängare av demokrati och pressfrihet sjunger jag givetvis med. Eller?

Till att börja med: journalisterna ifråga förtjänar inga sarkastiska kommentarer om deras tidigare politiska hemvist. Inte heller förtjänar de några gliringar om att de likt Lars Vilks är karriärkåta strebrar som väl visste vad de gav sig in på. Nej, de journalister som för att ge mig frukostbordsinformation om tillståndet i världen trotsar såväl kulregn, sönderknarkade barnsoldater som korrupta regimer förtjänar unisona hyllningar. Tack för att ni finns, och för att ni kämpar för ett fritt informationsflöde. Och må ni vara hemma snart, så ni kan ge er ut på nya äventyr.

Sen lite funderingar.

Är det etiopiska rättsväsendet politiserat och regimstyrt? Tja, inte vet jag. Som självgod svensk är det naturligt att anta att alla stater på fel sida av Öresundsbron (förutom socialistiska folkrepubliker, förstås) har ett uselt rättsväsen: USA har politiskt tillsatta domare och medborgarjurys fulla med rednecks, i Danmark dricker de säkert Gammeldansk under överläggningarna, osv. Endast Sverige bra rättssystem äger. Här finns en intressant infallsvinkel på det.

Så kanske våra journalister dömdes helt enligt den etiopiska lagen. Då kommer nästa angreppspunkt: är lagen måhända i strid med generella mänskliga rättigheter? Där känns det, till att börja med, lättare att bli indignerad. Inte sjutton skall man hamna bakom galler i 11 år för att ha tagit sig in illegalt med avsikt att rapportera om missförhållanden? Inte skall det väl räcka att man hänger med en terrorlistad grupp för att man själv skall bli dömd för terrorbrott?

Det är nog läge att ta fram de stora kanonerna för att sätta press på Etiopiens premiärminister Meles Zenawi. Jag kan tänka mig hur en diskussion med den fria världens banerförare, fredspristagaren Barack Obama, kommer låta översatt till svenska:

Obama: Hej Meles. Vi är lite oroliga över läget på terroristbekämparfronten. Svenskarna börjar klaga. Nu har vi amerikaner beslutat oss för att slå näven i bordet och se till att mänskliga rättigheter inte trampas på längre.
Zenawi: Nej, men jättekul, alltså! Menar du att Guantanamobasens fångläger skall avvecklas, ingen längre hållas fängslad utan rättegång av USA, att de som är ansvariga för tortyr skall ställas inför rätta? Det ser jag fram emot!
Obama: Eh ... men... nej, alltså... va...

Sen får vi väl skicka någon europé också, Merkel eller Bildt till exempel.

Europén: Hej Meles. Vi tycker inte om rättssäkerheten i Etiopien. Ni får banne mig fixa till domstolarna om ni ska ha något bistånd framöver.
Zenawi: Aha - ni vill ha europeisk standard på rättssäkerheten. Visst, det kan vi nog fixa. Till att börja med tillsätter vi nämdemännen från de politiska partierna, det blir ett bra första steg mot oberoende. Sen har al-quaida hört av sig och vill ta med ett par journalister till hårda förhör i Pakistan; planet landar imorgon. Det är väl OK? Sen har vi också upprättat avtal med några av de mer hårdföra klanerna i Somalia som skall se till att hålla immigranter (såsom journalister) ute ur landet; den som närmar sig området får en kula i pannan. Allt enligt kända europeiska förebilder. Det blir väl bra?
Europén: Eh ... men... nej, alltså... va...

Sensmoralen av denna lilla historia? Att de mänskliga rättigheterna gäller alla. Alltid, överallt. De gäller svenska journalister, och de gäller skäggiga gubbar i länder vars namn vi inte klarar av att uttala. Hur tusan skall vi med kraft kunna fördöma diktaturernas övergrepp när vi inte ens klarar av att undgå att begå dem själva?

Dags att hylla Pinochet?

Någon som vill hänga med på demonstration? Gå i arm och minnas det glada 70-talet, när vi hurrade över Pinochets kamp mot vänstern, tände facklor ihop med Chiles ambassadör och längtade efter dagen när hela Latinamerika blev fascistiskt? Ingen?

Nej, särskilt lätt att leta upp moderater som gör vågen över småvuxna diktatorer med Hitlermustasch och svarta glasögon är det inte. Ligger liksom i namnet - moderat. Extremister göre sig inte besvär.

Annat är det på vänsterkanten. Här på S-info hittade jag en man som med glädje och stolthet minns den tid när han hejade på FNL och välkomnade det vietnamesiska enandet. Vilket inte blev en tebjudning direkt. Och han förstår inte alls varför man inte med glädje skall välkomna en kommunistisk enpartistat.

Det här får mig att undra vilka politiska ställningstaganden och vänner jag kommer skämmas för 30 år fram i tiden. Jag håller med Hökmark:

"Det är när diktaturen accepteras som en rättighet för makthavarna som galenskapen kan härska utan motkrafter."

Säkrast att som avslutning rensa öronen med en dos Reagan:

Är Saab sabb nu?

Så är den vådliga färden äntligen slut, och kråkan Mueller har sluntit ned i diket för sista gången. Jag misstänker att flaggan står på halv stång lite här och var i min uppväxtstad (Trollhättan, alltså).

En första snabb observation är att Maud Olofssons näringspolitik var helt rätt. Saab skall antingen stå på egna ben, eller slås ut. Statliga pengar in i Saab hade bara varit pengar som vi inte haft att tillgå för att underlätta den ändå oundvikliga omställningen. Vänsterns näringspolitik är just nu något som de är lika ivriga att gömma undan i någon Bohusfjord som de osäljbara tankfartyg som varvsakuten gav upphov till när högern försökte föra vänsterpolitik senast.

Är då det här ett unikt dråpslag mot Trollhättan, omöjligt att resa sig ifrån? Nej. När jag var ung gick Nohab under. En gammal hederlig verkstadsindustri vars inhägnade område fyllde ungefär hälften av de tre kilometer jag hade in till stan. Alla gubbar i trakten cyklade dit på morgonen, och vällde ut till lunchmatsalen när visslan tjöt.

Intermezzo: för den nostalgiske gubben kommer här en bild på en Saab framför den kran (rysskranen) som Nohab använde för att skeppa ut ånglok till Ryssland. Nohabs gamla lokaler syns knappt bakom Saaben. (Bilden är snodd från forum.saabklubben.nu.)

Visst, ett tag blev det rätt kärvt i de familjer där föräldrarna var svetsare eller plåtbockare på Nohab. Men sen fylldes lokalerna med annat: Saab-museum, Film i Väst, etc. Och nu kan man åka buss igenom det område man tidigare bara fick stå utanför och glo in på.

Samma lär ske med Saab. Nya företag växer upp.

I denna hoppfulla anda får jag avsluta med en sång rekommenderad av en nyligen 70-årsjubilerande allianspolitiker.

Jag Gillar Juholt

Ja, faktiskt.

Tänk om S leddes av Thomas Östros. Varje dag samma inlägg om den kalla hårda alliansen, som skapar ett kallt hårt samhälle.

Tacka vet jag Juholt. Inte en popcornmaskin, men väl lik de där gottebitarna (Bertie Bott's every flavour beans) som Harry Potter prövar på för första gången på tåget till Hogwarts. I ena pralinen ett körsbär, i den andra en snorkråka. Livet som politisk bloggare blir aldrig tråkigt med Juholt. Jag har inte ens tid att sakna Bodström.

Sen, efter den första muntrationen, funkar Juholts utspel ofta som inkörsport till lite allvar. Ta till exempel senaste bubblan om mobiltäckning. Kul. Sen hoppar IT-Tittis mamma ut och gör tummen upp, strax innan Juholt backar. Kul igen. Men när det första fnittret lagt sig, så inser jag att här finns politik och ideologi som behöver redas ut.

Även vi gamla moderater som tror på en liten stat, vill att det offentliga skall styra upp vissa väsentliga gemensamheter, som t. ex. domstolar, poliser, sjukvård, vägar, avlopp, post- och paketbefordran. Inte nödvändigtvis äga och utföra allt detta, men i slutändan ansvara för att det finns alla medborgare till dels: rika och fattiga, stadsbor och lantisar.

Hör ett telefonnät till sådana gemensamma nyttigheter? Ja, säger jag. Vi byggde en gång upp ett trådbaserat nät, som i stor utsträckning finns kvar, men kanske börjar kännas lite passé. Många ungdomar halar inte upp en tusenlapp för att få ansluta sig till Telias kopparkabel och koppla in sin grå televerkstelefon, utan köper en Smartphone istället. Skall man idag skaffa telefon till sommarstuga eller nybyggt hus i glesbygden, så är ofta kostnaden så hög att det lönar sig bättre med radiolänk.

När då trådarna drar sig tillbaks från landsbygden, vem skall betala? Alla solidariskt, eller den som blir av med tråden? Om telefoni är en gemensam nyttighet, så har Juholt en poäng. Samhället bör hjälpa till att möjliggöra för alla att få del av den. Liksom jag inte behöver betala för ett eget postkontor, skall jag inte behöva betala för en egen basstation.

Sen får vi vara försiktiga med hur vi låter samhället tillhandahålla telefoni. Om politiker skall bestämma detaljerna, blir det lätt dyrt och fel. Det finns en poäng med att låta abonnenterna betala kostnaden själva: då köper de bara det som är värt priset - kostar en telekabel tusen spänn metern är det en god indikation på att man inte bör dra kabel ut i ödemarken. De slipper också ställa sig i kö och vänta på att politikerna skall bestämma sig.

För övrigt är det här ironiskt nog inte bara ett glesbygdsproblem. Jag är själv en av de stackars drabbade. Jag är telekomingenjör, och bor 10 km från sveriges telekom-Mekka (dvs Lund). Och jag kan inte få signal inomhus, vilken konstig vinkel jag än ställer mig i. Surt. Kom och hjälp mig, Juholt!

Räven raskar under isen

Jo, nog tror jag han är lite av en räv, Juholt. Och just nu anser alla som fattar något om politik att han är under isen. Senaste mätningarna går inte sossarnas väg.

Eftersom jag inte fattar något om politik, så tror jag fortfarande på Juholt. 6% är inte mycket, minns hur rökta alliansen ansågs vara efter förra valet och hur det sedan gick. Som motorintresserad tänker jag dra en liknelse. Juholt är just nu inne i depå, med förtroenderådet febrilt rotande under huven. Samtidigt som några i laget gör sitt bästa att punktera hjulen. Istället för att ge järnet för att få några varvs ledning, så glider alliansen fram på tomgång, i förvissning om att Juholt inte kommer ut på banan. Men det gör han. Och då blir det race igen.

Till sist en hälsning till Juholt från det blå laget. Vi vill ha dig kvar, Håkan.

Heja di blåe!

Nej, det här är inte en peppnings-post för alliansen. Jag var med sonen och tittade på handboll häromdagen, H43 mot Lugi. En förnedrande förlust, dessvärre.

Några lärdomar för alliansen kunde jag dock få med mig från matchen:

• Det hjälper om man har ett anfall. Att inför valet om några år glatt anta att det andra laget kommer göra självmål efter självmål är inte en vinnande strategi. Dags att fundera på vilket samhälle vi vill ha några valperioder framåt.
• Servera inte bollen till motståndarlaget. Frågor som misskötta vårdföretag, fas3, betygsinflation - där måste alliansen vara på hugget och visa att det är hemmalaget som har svaren. Inte sitta och vänta på att stormen skall blåsa förbi.

Till det röda laget kan jag bidra med en gammal plattityd: det är inte alltid domarens fel när man förlorar. Eller publikens.

Kom igen blåe, kom igen!