Hatets och illviljans kolportörer

Nej, Olof Palme får ursäkta. Dagens inlägg ska inte handla om de som förstås är de verkliga skurkarna här i världen, Svenska arbetsgivareföreningen. Istället har jag blivit lite fundersam över en attityd jag ofta snubblar över på bloggar och twitter: att det är en himla skillnad på fascism och kommunism, och att den som inte fattar det är så korkad att de nog inte ens klarar av att skaffa sig en analys om man än försöker banka den in i huvudet på dem. Detta eftersom fascismens kärna är ondskan, medan kommunismen ju egentligen menar väl. Och då spelar det inte så där himla mycket roll att båda historiskt sett alltid slutar i nackskott.

Nu har jag förvisso gått i den moderna svenska skolan, på den tiden vi fick oss mängdlära till livs i "Hej Matematik", så kraven på att jag kan något är välan måttliga. Men följande definitioner har jag i alla fall lyckats snappa upp:

Kommunism: vill åstadkomma ett framtida utopiskt lyckorike. De som kommer i vägen för detta, som kulaker, intellektuella, glasögonprydda eller människor anfäktade av borgerligt tänkande, röjs skoningslöst ur vägen.

Fascism: vill åstadkomma ett framtida utopiskt lyckorike. De som kommer i vägen för detta, som bögar, judar, kristna eller sossar, röjs skoningslöst ur vägen.


Snälla, hjälp mig. Var är skillnaden?