För några veckor sedan brann badet här i byn. Anlagt, har jag för mig. Häromdagen försökte någon bränna ned en skola i trakten, men misslyckades. En moské i Eskilstuna brann, och diverse ministrar var snabbt ute för att fördöma den mordbrand som ingen idag vet om det var mordbrand eller ej. Sen blev det mordbrand, i Eslöv och Uppsala.
Vad kan man då säga om sådana bränder? Förutom att det är ett allvarligt brott att tända på andras egendom, i synnerhet när det finns människor inuti sagda egendom, och att polis och domstol därför snarast bör se till att sätta förövarna bakom lås och bom?
Inte mycket, egentligen, men låt mig lägga till några löst anknutna punkter:
- Från diverse håll hör jag att mordbränderna emot moskéer är ett angrepp emot demokratin eller samhället. Nej, för tusan. En mordbrand emot en moské är en mordbrand. Inte mer, men inte heller mindre. Mordbrand behöver inte dramatiseras, det är redan allvarligt nog. Påföljden är 2-8 år bakom galler, i grova fall 6-18 eller livstid. Känns som att det räcker för att polisen skall sätta fart. Om nu inte vår vänsterregering vill fortsätta på vänsterns gamla väg att sänka straff och släppa ut brottslingar i förtid? Brott riktat emot religion eller religiösa utövare skall inte ge strängare straff eller anses mer allvarligt än andra brott. Jag vill inte ha speciallagar som skyddar oss religiösa; jag är inget oansvarigt småbarn som behöver extra skydd. Och lagar som skyddar religiösa kan raskt vändas till lagar som jagar religiösa, om fel partier kommer till makten.
- De flesta utgår från att det är högerextremister som står bakom dåden. Inte osannolikt, men efter Breivik, och hur alla gissade fel där, så kanske viss försiktighet kan anbefallas. Ledarsidorna tar upp att muslimer världen över gärna slår ihjäl varandra, och att det lika väl kan vara sådana konflikter som nu letat sig hit. Jag håller med om att det är oklokt att i förväg fästa sig vid några gärningsmän, och först låta polisen hitta lössen. Från Palme-utredningen minns vi väl hur klokt det är att låta politiska låsningar om var gärningsmännen bör hittas styra utredningen?
- Om det nu visar sig i vissa fall vara muslimer som stått för dåden, får då de drabbade muslimerna skylla sig själva? Ungefär som tokfeminister resonerar om de män som får stryk av andra män när de går hem från krogen, alltså? Nix. Det är identitetspolitik och grupptänkande gone full retard. För det första finns det ingenting som säger att de muslimer som fått brandbomber slängda på sig har slängt bomber på någon annan; de är troligtvis oskyldiga som små lamm. Detsamma gäller även de som bor i hyreshusen ovanpå källarmoskéerna. För det andra så gäller svensk lag alla. Alla får skydd av svensk lag, även dömda mördare på våra anstalter.
- Jag läser att hotade moskéer nu ska få stödpengar av staten, på så sätt att nämnden för statligt stöd till trossamfund skall ge ut pengar som söks via centrala organisationer. Ajajaj. Även om jag generellt är negativ till statligt stöd till trossamfund, ja till föreningar överhuvud taget, så är jag är för att hotade moskéer får kraftigt stöd från det allmänna. Massor med patrullerande poliser, till exempel. Hjälp från lokala institutioner (närpolisstationen, kommunen, landstinget i värsta fall) med pengar, installation av galler, kameror, osv. Men nej. Här föreslås att en enskild moské måste gå via en landsomfattande organisation för att begära medel från nämnden. Ständigt denna sosse-korporativism. En korporativism som tyvärr inte funkar i det mångkulturella samhälle som vi har idag. Tänk tanken att en HBTQ-vänlig moské begär pengar via den av Muslimska Brödraskapet styrda centralorganisation vi har i Sverige. Hur många ören tror ni de får?
- I anslutning till ovanstående punkt: stödet bör givetvis vara religions-neutralt. Stöd bör utgå till muslimer, judar eller kristna. Eller till pälshandlare hotade av militanta djurvänner, eller nazister hotade av kommunister eller kommunister hotade av nazister.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar