Diktaturens kreatur

Förspel 

Nu inför advent är det dags att sitta stilla hemma i fåtöljen och läsa.

Jag läser om Lars Vilks, en konstnär som är flykting i sitt eget land. Reportern, Niklas Orrenius, verkar ha gjort ett bra jobb.

En helt absurd situation. En svensk konstnär har ritat en bild, och hotas därmed till döden av andra svenskar och tvingas leva under polisskydd. I Sverige. Idag, inte på medeltiden. Andra konstnärer, i vanliga fall provokationens avantgarde, vågar inte bjuda in Lars av rädsla att bli bombade eller perforerade av kulor. Som Lars så träffande beskriver hur rondellhunden kom till: en utställning ville ha ett provokativt verk av Vilks, och förväntade sig den vanliga nidbilden av George Bush, vilket givetvis är bekräftande snarare än provocerande. Istället fick de en rondellhund, och kunde inte acceptera en provokativ provokation.

Alla ni diktaturens kreatur som tycker Lars borde haft vett att hålla käften, att det är oansvarigt att provocera människor, bör betänka att det nog sitter en och annan Trollhättan-wannabee och irriterar sig på det ni säger. Så om ni tror på vad ni själva säger, bör ni hålla käften för all framtid.


Jag läser vidare. På ålderns höst har jag blivit ebok-frälst. Efter att ha skaffat en tysk läsplatta, letar jag även efter lite tyska texter och hittar Erich Kästner. Förutom den härliga förväxlingskomedin "Drei Männer in Schnee" (som även filmats i Sverige, ifall ni inte orkar plöja igenom tyska texter) har han även skrivit mer seriösa texter. Idag har jag fastnat för "Über das Verbrennen von Büchern" (om bokbränneri). Eftersom mitt intryck av tyskar förr i tiden mest formats av flitigt läsande av Biggles-böcker, lär jag mig mycket. De är tydligen inte alla som von Stahlhein.

I boken berättar Kästner om hur han själv närvarar i Berlin, när själve Goebbels står framför bokbålet 10 maj 1933 och eldar massorna att elda böcker. Döm om hans förvåning och sorg när han ser att det inte är korkade, plattnackade idioter som står och lassar upp offer till kunskapsförnekarnas Gud, utan universitetsstudenterna, landets kommande elit. Om det att de intellektuella var drivande bakom nationalsocialismens kunskapshat, skriver han:

"Es war Mord und Selbstmord in einem. Das geistige Deutschland brachte sich und den deutschen Geist um, ..."

"Man hatte sich an sich selber verraten. Der neue Judas hatte etwas Unmögliches zuwege gebracht: Er hatte, vor den Augen der Menge und der ausgesandten Häscher, sich selbst geküsst."

Alltså: Judas hade här förrått sig själv.


Är det dags att anropa Godwin? Försöker jag leda diskussionen till att alla som inte tycker som jag är Hitler? Låt oss fortsätta lyssna på Kästner. Han betonar att det inte är något unikt med nazismens bokbränneri. I alla tider har böcker bränts, och åsikter undertryckts:

"Man hat nicht nur gegen die Autoren, sondern Auch gegen ihre Bücher gewütet, indem man besondere Kommissare berauftragte, die Geisterzeugnisse der bedeutendsten Köpfe auf offnem Markte zu verbrennen. Natürlich meinte man in diesem Feuer die Stimme des Volkes, die Freiheit und das Gewissen töten zu können. Man hatte ja obendrein die grossen Philosophen ausgewiesen und alle echte Kunst und Wissenschaft ins Exil getrieben, damin nirgends mehr etwas Edles und Ehrliches anklagend auftrete ... Während in fünfzehn Jahren ... gerade die geistig Lebendigsten durch das Wüten des Führers umkamen, sind nun wir wenigen ... nicht nur die Überlebenden von anderen, sondern Auch von uns selber, Weil ja mitten aus unserem Leben so viele Jahre gestohlen wurden, in denen wir aus jungen zu alten Männern geworden sind, ... indessen wir zur Stummheit verurteilt waven."

Nej, det var inte Kästners klagan över nazisterna, utan Tacitus klagan över den romerse kejsaren Domitianus. Kästner nämner även andra bokbrännare och åsiktsförtryckare genom tiderna, låt mig lägga till Pinochet och Pol Pot.

Till saken

Varför denna långa utläggning om det som sedan länge är passerat? Jo, som Kästner också säger:

"Was hülfe es, wenn sie nur der Errinerung an arge Zeiten diente, nicht aber der Erinnenung an unser eignes Verhalten?" 

 Alltså: poängen med att blicka bakåt är att kunna blicka framåt.

Vilka är då de som idag är Goebbels och Domitianus arvtagare? Vilka är de som vill tysta det fria ordet?

En kandidat hittar jag i de som i dagarna protesterar här i Lund. Jajamän, SD är i stan, med sin sedvanliga svans av autonoma protest-tanter. En protestmarsch emot SDs åsikter kan jag förstå; även om deras flyktingpolitik nu är allmänborgerlig så har de många andra åsiktspaket det går att diskutera. Men syftet verkade vara "SD ut ur Lund", dvs att SDs röst skall tystas. Vilket torde vara definitionen på "antidemokratisk". Fascistisk ligger också nära till att ta till.

Några som passar på pricken att vara moderna ersättare till historiens huliganer är våra universitetspolitiskt färgade studenter. I USA och Storbritannien har de spårat ur fullständigt; de kräver att debattörer som har av de rättrogna ej önskade åsikter, eller som pratar i fel identitetspolitiskt sammanhang, skall drabbas av "no platform", dvs tystas. Eftersom trender västerifrån tenderar vältra över oss med några års fördröjning, är väl snart tsunamin här.

Bokbrännare, då? Det närmaste vi har är Behrang Miri, mannen som ville förvisa Tintin i Kongo från biblioteket. När det begav sig sade hans försvarare att det hela var en storm i ett vattenglas; att han bara avsett flytta böckerna från en avdelning till en annan. Hans medverkan i MPs välbekanta kulturprogram gör mig dock säker: med Behrang vid facklorna lär bålen flamma höga.

Alla de i vänstern och borgerligheten som fryste ut Marcus Birro när han vågade kritisera Islam: skäms! Eller sträck stolt på er, dra på er uniform och svarta stövlar, och stäm upp i fosterländsk sång och hedra de som gått före er. Marcus, förresten. Vet ni att han fått en tillflykt hos gamle gråsossen Widar Andersson på Folkbladet? Läsvärt, i vart fall.

Även de av mina borgerliga kamrater som nu vill slå ned på islamismen, och utrota den från landet, får jag ge en känga. Den som tystar åsikter, oavsett om åsikten är av mig djupt avskydd, står bokbrännarna nära. I ett liberalt land skall det vara tillåtet att vara hur oliberal som helst - till och med att vara värdekonservativ.

Slutklämmen

Vad säger vi då om dessa människor som vill tysta oss? "Det är inte okej", hade nog vår statsminister med sin känsla för retorikens höjder uttryckt det. "Diktaturens kreatur", kanske Palme hade klämt ur sig. Om han inte var upptagen med att hetsa upp sig över ett privat dagis.

Nej, våra svenska talare får ursäkta, jag avslutar med Kästner:

"Meine Damen und Herren, ich habe Gefährlicheres erlebt, Tödlicheres - aber Gemeineres nicht!"

De principlösa

Så har nu regeringen slagit till med ett nytt migrationsutspel. Löfven och Romson, den senare med gråten i halsen enligt de som såg presskonferensen, berättar om hur de nu skall införa en politik som ligger på EUs miniminivå. Borta är de tider då danskarna var rasister - nu är det Sverige som är klassens Emil Ruda. Jag kan tänka mig stämningen när sossarna framöver träffar de europeiska statschefer man tidigare offentligt dömt ut som rasister och egoistiska svin. Svinhugg tenderar gå igen.

Gottvädersprinciper, principer som man bara håller på tills det ögonblick de prövas, är värdelösa. Lika värdelösa som de som stoltserar med dem. Vad är det för poäng med att vara vegetarian mellan måltiderna, eller att vara pacifist ända tills dess man blir anfallen? Miljöpartiets principer i invandringsfrågan har nu prövats och befunnits vara av papp. Tidigare var den som talade om tak och volymer en ondsint rasist - det gäller ju människor på flykt, då får det inte finnas några tak. Men så fort alla de man bjudit in till festen började anlända, så stänger MP porten. En sådan ynkedom.

Jag förväntar mig nu att alla MP-medlemmar omedelbart går ur den organisation de själva måste anse vara genomrasistisk och ondskefull.


Löfven verkar angripa problemen på flera fronter:

För det första efterfrågan: pull-faktorerna. Det skall inte längre vara attraktivt att komma till Sverige. TUT, svårare med familjeåterförening. Åldersbestämning av barn.

För det andra tillgång: gränshinder. Tidigare har ID-krav införts på färjor, nu skall det även gälla Öresundsbron.

De häringa åtgärderna hade varit mer effektiva om de tillgripits tidigare.

Flera pull-faktorer kvarstår. Alla de invandrare som redan idag bor i Sverige och kan ta emot släktingar och klanmedlemmar är en kraftig pull-faktor. De försvinner inte. Generösa bidrag och gratis utbildning för barnen är inte heller fel.

Gränshindrena vill jag se innan jag tror på dem. Tidigare försöket, att meddelst stickprov slussa människor till Migrationsverket, var verkningslöst. Vem som ville kunde bara avvika innan registreringen. Att det står ett par dialogpoliser på perrongen och pekar med hela handen lär inte ge någon verkan. Skall människor hindras komma till Sverige så är det de lösningar som tagits fram i Ungern, i Melilla eller i Calais som gäller:

Japp. Taggtråd och hundpatruller. Är du beredd till det, Löfven? Om inte, så kommer du måhända till rätta med vilka som beviljas asyl. Däremot inte med den illegala invandringen.


Sen har Löfven ett hinder till att forcera: motståndet från de yrkeskårer som ska genomdriva beslutet.

Läkarna vägrar genomföra kontrollerna. Vore jag Löfven skulle jag då helt raskt outsourca kontrollerna utomlands. Eftersom jag är för samvetsfrihet, vill jag inte tvinga alla svenska läkare att utföra handleds- och tandröntgen. Finns ingen anledning, så länge vi kan ge turkiska läkare samma uppdrag till en lägre penning. Visst, blir dyrt att flyga ned den asylsökande till Turkiet, men när han då ändå är där nere så kan han ju stanna i ett läger där tills besked i ärendet meddelas. Jag tror dygnskostnaden för förvaring är lägre i Turkiet.

Migrationsverkets tjänstemän, kommer de lyda? Risken finns att Anders fortsätter vara Anders, och gör som han själv vill. Våra poliser, kommer de orka hålla gränsen? Våra tullare, kommer de fortsätta släppa igenom bilar fulla med smugglare?

Det kommer krävas både tydliga besked och en öppen plånbok för att Löfvens senaste utspel ska bli mer än ännu ett slag i luften.

Om det där med ansvar och befogenheter

Det finns ett systemfel i svensk politik. Som min politiska idol en gång sade:

Sen sa hon i och för sig även detta:



Så kanske vi skall ta hennes visdomsord med en gnutta salt. Men hon har en poäng, Maggie. Väldigt många svenska politiker och opinionsbildare har öppnat sina hjärtan på vid gavel, men skickat räkningen till andras plånböcker. Eller hoppats på att det aldrig skall bli någon räkning.

Jajamen, jag pratar invandringspolitik. Det var lätt och enkelt att propagera för vidöppna gränser och rasiststämpla den som vågade nämna Volymer, i ett läge där vi kunde lita på Khadaffi och Orban att hålla gränsen åt oss, på sådant avstånd att inga Reva-kritiska vänstertwittrare kunde komma på tanken att skapa några hashtaggar. Nu när Europas gräns går vid Öresundsbron är det värre, och helt plötsligt har åsiktskorridoren gjort en sådan helomvändning att man nu närmast blir idiotförklarad om man påstår att vi kan ta emot ännu fler än idag.

Läget har ändrats, minst sagt. Gänget bakom Allt åt alla stod i ett par dagar och välkomnade flyktingar vid Malmö central, sen gav de upp och insåg att det inte är så lätt att leverera allt åt alla om det är man själv som skall stå för jobbet. Migrationsverket har nu gett upp, och tycker att Malmö kommun ska ge husrum åt de som Migrationsverket inte längre klarar av att ta emot. Kommun efter kommun säger att det är fullt.



Vad göra? Jo, vi skall införa det som vi ingenjörer kallar dogfooding. Som de lite mindre fina i kanten uttrycker det: Eat your own shit. Eller, för att anknyta till den där leken som Bert alltid försöker leka med flickorna: den som har privilegiet att definiera sanningen, bör också få stå för konsekvenserna.


Vem ansvarar för gränsen, vem som kommer däröver och vem som får stanna utanför? Jo, staten. Alltså är det staten som äger problemet och ska ta konsekvenserna av eventuella problem.

Staten skall ansvara för gränskontroll. Inte stickprov som idag, vilket visat sig vara fullständigt verkningslöst, utan total kontroll. Den som har rätt att resa in släpps igenom. För övriga får staten välja:

1. Införa de koncentrationsläger som vi i KD föreslagit. Alla asylsökande och illegala tas dit, och släpps inte ut. Taggtråd och beväpnade vakter ser till att oönskade utsläpp inte sker. Sedan släpps man inte ut i svenska samhället förrän asylansökan bifallits. Vid avslag, eller om man inte söker asyl, så är det nästa båt ut ur landet som gäller. Förslagsvis med slutdestination i anslutning till ett flyktingläger i Jordanien eller Afghanistan.
2. Avvisa direkt vid gränsen, enligt den modell som först SD föreslog och Moderaterna sedan kopierade (av någon konstig anledning utan att berätta var man plockade den ifrån).

Om staten väljer modell 1, så är det staten som ansvarar för flyktingarna och deras uppehälle. Japp, jag föreslår faktiskt att vi ett tag frångår ett par rätt så liberala, marknadstillvända reformer:

• Privata asylboenden. Nej, tyvärr, det lägger kostnader för skola och vård på kommunerna. Asylboenden skall drivas av staten, och vara små stater i staten: utbildning och vård sker på (de stora) boendena, med personal som ditförskaffas av staten. Kommunerna skall inte drabbas.
• Eget boende (EBO). Att flyktingar har kunnat hysa in sig hos någon släkting har gjort läget svårt för de stora mottagningskommunerna, t. ex. Malmö och Södertälje. Den trångboddhet som blivit resultatet är inte heller någon succé för de asylsökande själva.

Om nu staten inte klarar av att fixa boende till en oanad mängd människor? Det är statens problem. Om staten inte klarar av att lösa det, har staten alltid motmedlet "stänga gränsen" att ta till. Eller så kan man ju förstås be andra EU-länder att hjälpa till. Danskarna är nog väldigt pigga på det...


När en asylsökande fått asyl, så är inte statens ansvar slut. Kommunerna har självstyre. Det är statens uppgift att göra de asylsökande så pass attraktiva att kommunerna vill ta emot dem. I ett läge där lagar, skatter och regler gör det svårt att få outbildade analfabeter anställningsbara, så är det statens uppgift att antingen ändra på dessa regler, själv anställa analfabeterna, eller se till att de inte kommer in i landet. Ansvaret skall inte lastas över på kommunerna. Syriska läkare, däremot, misstänker jag att glesbygdskommunerna kommer bjuda över varandra för att få tilldelade sig. Eller de två ingenjörerna.

En idé jag har är att utöka det 2-åriga ansvar staten idag har för invandrares försörjning till att räcka livet ut - eller i alla fall till den dag då en invandrare har haft ett "jobb man kan leva på" i ett par år. Därmed kan kommunerna förses med garanterade intäktskällor.


Det var hårda ord det här, och många beska förslag. Jag misstänker dock att det inte kommer gå många veckor innan det av allmänna opinionen ses som hopplöst förlegade, idealistiska vänsterflummerier.


Under tiden står Löfven på landsvägen, stelfrusen i strålkastarskenet, och ser en bil närma sig i hög fart. Alliansen står på vägrenen, ropar lite tafatta förslag, men gör inte ett skvatt för att få bort Löfven. Om det ändå funnits en Margaret Thatcher i dagens svenska politik.

Allons-y!

Så brukade denna figur ropa när han skulle ge sig ut på galenskaper:

Men nu är det inte David Tennant som är i ropet, utan Frankrike. Ett gäng terrorister har mejat ner över hundra människor i Paris.

Jag hade tänkt inleda med en tyst minut, men varför det när det finns så mycket fin fransk kultur att njuta av istället:



Spelat i Paris, av kompositören själv. Vackert.


Så till saken. Idag tycker jag man skall läsa Westerholm, som skriver både om Sveriges svaga roll i den europeiska terrorismbekämpningen, och om hur nu Frankrike kommer slå tillbaka.


När den värsta sorgen lagt sig, är det dags att leta syndabockar och föreslå åtgärder. Fransmännen lämnar jag åt sitt, de verkar vara i full fart att vidta åtgärder, gränsen är stängd och undantagstillstånd utlyst.


Syndabockarna, då?

• Är det islams och/eller muslimernas fel? Nej, där håller jag med gamle bunkermoderaten Gunnar Hökmark: vi skall inte lasta de som flyr från terrorn för terrorn.
• Är det islamisternas fel då, de där som vill ha Sharia och sånt? Nej, det är stor skillnad mellan att vilja ha Sharia och att vilja döda civila.
• Men ge dig. De som manar till heligt krig emot Väst, då? Ok, där kan jag börja nicka lite jakande. Att uppmana till mord är moraliskt fel, olagligt och straffbart. Så fram med batongerna.
• Den onda högern då, som skapat de klyftor som gör att de stackars araberna tar till vapen i desperation? Nej, jag tror inte att det är Per Gudmundson eller Ivar Arpi som är roten till detta onda heller. Den som tar till vapen har ett val.

Så de syndabockar jag vill peka ut är gärningsmännen.



Vad skall vi göra framöver? Låt mig släppa fram några statsmän.

"Vårt svar er mer demokrati, mer åpenhet og mer humanitet. Men aldri naivitet". Jens Stoltenberg.

Öppenheten 

Åsikter skall inte tystas. Vårt samhälle skall förbli ett öppet samhälle, där åsikter och människor med olika åsikter kan frimodigt träffas och utbyta tankar. Med tanke på rådande åsiktskorridor är det tvärtom viktigt att verka för mer öppenhet. De som idag kämpar för att statsbidrag skall dras in från islamistiska organisationer har bara till hälften rätt. Staten skall vara åsiktsneutral. Antingen skall alla statsbidrag dras in, så att folk får använda sina egna pengar till sina egna hobbies (mitt förslag!), eller så ska alla, även kommunister, nazister och islamister, få pengar.

Naiviteten

Men invandringen då? Inte sjutton kan vi väl undvika att diskutera migrationspolitik just idag? Lugn, lugn, nu kommer det.

Har ni märkt att Stefan Löfven bet en hund häromdagen? Ja, han agerade, vilket får ses som rätt bakvänt beteende för honom. Han införde gränskontroller. Ett bra första steg på vägen: ett land ska ha koll på sina gränser. Flera tiotal (!!!) migranter har fått vända.

Räcker det? Knappast. Förvisso är det bra att de som vill söka asyl raskt bussas ut till Migrationsverkets kontor, men det räcker inte. Vad hindrar den någorlunda smarte migranten från att glatt säga "asyl, asyl" till polisen, för att sedan vända och gå när bussen kommit fram till Jägersro, med släktingarna i Rosengård en 5-minuters promenad bort? Jag misstänker att nätet fortfarande är rätt grovmaskigt.

Vi kan inte fortsätta låta Sverige vara IS turistparadis. Det vore ett svek emot Frankrike.

• Ett minimum är att göra som min partiledare, Ebba, föreslagit. Alla som kommer över gränsen slussas raskt till inhägnade tältläger. De som inte har ID eller kommer från säkra länder skickas tillbaka nästa dag. Resten får stanna i lägren tills deras asylskäl utretts; vid avslag bussas man ut från Sverige. Om detta kombineras med riktade satsningar på inre kontroll (rasprofilerad REVA, alltså), och omedelbar utbussning av alla illegala invandrare som hittas, så kan vi återfå kontrollen.
• Självfallet skall statliga förmåner för illegala invandrare, såsom skolgång och sjukvård, slopas. Sjukvård och skolor skall ha anmälningsplikt. Polisen skall aktivt söka illegala invandrare där sådana kan misstänkas finnas.
• De förslag om att försvåra familjeåterförening som dykt upp tror jag inte på. Vi Kristdemokrater älskar familjen. Det skall vara svårt att komma in i Sverige - men har man väl gjort det, ska man kunna ta hit maka/make och barn. Oavsett om de kan försörjas eller ej.
• ID-kontroll och ålderskontroll, jomenvisst. Vi kan inte släppa in människor som inte vill legitimera sig - de kan vara IS.
• Även moderaternas "vända i dörren"-princip kan diskuteras. Vi har idag en total brist på integration. Låt oss börja i den ändan - få till en integration värd namnet. När den är på plats, så kan vi börja ta in invandrare igen utan att dessa, som idag, lastas av i IS-sympatisörsalstrande ghetton.

Kriget

Dags för fler citat:

"Notre pays ne doit pas céder. Notre pays ne doit pas reculer." (Vårt land får inte ge upp. Vårt land får inte retirera.) Nicolas Sarkozy.

Nu är det läge för Stefan Löfven att handla igen. Läge att ge ännu en pungspark till det miljöparti som tydligen ännu representeras av Åsa Romson, hur länge det nu varar.

Sverige drar benen efter sig i kampen emot terrorismen. Så får det inte vara längre. Jag förväntar mig att vår regering, samtidigt som de skoningslöst jagar våldets vänner inne i landet, även i ord och handling visar sin solidaritet med Frankrike.

• Dags att rusta upp försvaret. Efter lite ökenövningar kring de gotländska sanddynerna kan de skickas ned söderöver för att i aktiv strid hjälpa kurderna att spöa skiten ur IS. Kanske kan vi bilda "föreningen IS ovänner" som skänker lite av julhandelspengarna till anskaffning av materiel till våra blågula gossar?
• Dags även att samarbeta med underrättelsearbete, med Europa och med afrikanska länder som ogillar IS.

Det här kommer bli dyrt. Poliser som skall hålla gränsen. Poliser som ska se till att våra utanförskapsområden förblir under svensk lagstiftning. Militär som ska bekämpa IS. Men tar vi inte denna försäkring, så har vi sett i Paris vad som kan bli konsekvensen.

Det går fort nu.

Den snabba ökningen av flyktingströmmen har lett till att många raskt svängt 180 grader och gjort ett lappkast i åsiktskorridoren. Från att det var ondsint och nazistiskt att ens försöka diskutera volymer, till att Sverige står inför systemkollapsens rand.

Sist ut nu är Moderaterna, som från Reinfeldts öppna hjärtan och oändliga fält nu landat i att gränsen skall stängas. Inte bara skall gränsen övervakas och alla som överträder den få lämna fram ID-handlingar, den som kommer in via ett Schengen-land och försöker söka asyl motas omedelbart tillbaks med vändande tåg eller färja.

Minns ni vilka som hade presskonferens för att presentera den idén för några veckor sedan? Just det. SD. Det som då var ondsint rasistpolitik är idag högsta visdom.

Som Erik Helmerson säger i DN, så är det rimligt att politiker ändrar sig när verkligheten ändrar sig. Men det vore önskvärt att så skulle ske med framförhållning. Gärna före man ser muren resa sig framför sig. Absolut inte månader efter att man kört in i den.


Jag förväntar mig av våra politiker att de skall kunna styra i annat än vackert väder. När en svag bris fyller seglen, solen skiner och autopiloten är på, behöver inte kapten vara på bryggan. Det är när stormen viner och isbergen ligger ivägen för stäven som kapten behövs. Och då vill jag inte inse att kapten börjar fundera på om det inte hade varit en bra idé att skaffa livbåtar och länspumpar.

Den som sätter upp ett absolut moraliskt imperativ att alla flyktingar måste tas emot, samtidigt som man inte funderar på hur man skall hantera en radikal ökning av volymerna, bör inte bli politiker utan predikant.

Låt mig ta en sedeslärande historia: våra pensioner. En gång i tiden drev sossarna igenom ATP - en konstruktion som funkade utmärkt när alla hade jobb och ekonomin pekade stadigt uppåt. Sen när ekonomin började hicka, upptäcktes raskt att ATP inte långsiktigt fungerade. Enda sättet att leverera pensionspengar i näven på pensionärerna är genom att de som jobbar sätter av pengar. Att med darr på stämman hävda "det är en mänsklig rättighet att få en fet pension" eller "arbetaren förtjänar sin pension" hjälper inte. Man kan inte leverera mer pengar än ekonomin genererar.

Tack och lov hade vi på den tiden kloka politiker, som satte sig samman och klurade ut nya pensioner. Pensioner med en broms, som slår till när ekonomin går dåligt. Vilket gör att de pensioner som utlovats faktiskt kan levereras.


Har vi då kloka politiker idag? Tyvärr ser det mörkt ut, vår regering ägnar sin tid åt att hålla presskonferenser där de säger att det är kört, samtidigt som de själva inte gör något. En regering värd namnet hade agerat. Idag. Nej, förresten, för länge sedan. Tänk, kära flyktingvänner, hur många flyktingar vi hade kunnat fortsätta ta emot om vi inte hade lovat bort alla platserna till vem som helst som knackade på.


Kan Moderaternas nya förslag funka, då? Jag kan tänka mig en del invändningar:

• Ni skickar krigsflyktingar tillbaka i döden. Nej, vi skickar dem till Danmark. Ernst-Hugo överdriver faktiskt lite.

• Gränsen går inte att hålla. Finns visst fog för den åsikten. Det var länge sedan vi hade passkontroller mot danska gränsen. Över Öresundsbron går ett tåg var 20:e minut, och jag misstänker att stationerna inte är gjorda för att kunna slussa ut passagerarna genom en passkontroll. Sundspendlarna lär drabbas hårt. Men vill vi, så kan vi. Utan gräns är vi inte längre en nation. Om vi kan skaka fram anställda till Migrationsverket för att möta behoven, så kan vi även skaffa gränsvakter för att möta behoven.
• Vi bryter mot diverse fördrag. Jodå, men det gör alla andra också, och svenska politiker har i första hand ansvar för Sverige. Låt oss vara lite härligt osvenska och sydländska ett tag. Löfvens nuvarande strategi, att på sina bara knän be EU om hjälp att ta emot de som vi lockat till oss, har mest mötts med generade fniss från andra länder. Att stänga gränsen, och därmed tvinga andra länder att ta flyktingarna (och kanske även dämpa pull-effekten och därmed även totala antalet migranter), lär ha bättre effekt.

Vad skall Moderaterna göra nu då? De har ju trots allt inte gjort mer än Morgan Johansson, det vill säga hållit en presskonferens. Av det blir inga barn gjorda. Dags att sätta hårt mot hårt. Ett par förslag:

1. Knacka på hos Löfven och föreslå ett omedelbart (innan veckans slut) offentliggjort samarbete om migrationspolitiken. Inga jämrans utredningar, inga desperata vädjanden vare sig till EU-länder eller migranter. Gammal hederlig resultatpolitik: gränsen stängs nu.
2. Sparka ut Löfven. Misstroendevotum omgående. Kastar vi inte ut Sverige i kaos då? Nej, kaos är vad vi har nu. Men inget av blocken kan ju bilda en majoritetsregering? Jodå. Alliansen + SD är en klar majoritet. Eftersom M nu anammat SDs invandringspolitik ser jag inget som hindrar en majoritetsregering med M:s ekonomiska politik, SD:s invandringspolitik, FP:s skolpolitik och KD:s familjepolitik. Jo, ett problem återstår. Att få med Centern på den nya politiken. Kanske de kan lockas med en utredning om polyamori, på samma sätt som Löfven tämjde Sjöstedt?

I vart fall vill jag se Moderaterna sätta handling bakom orden. Och jag vill se min partiledare, Ebba, med på banan. Och så vill jag även se en och annan av mina partikamrater be Sara Skyttedal om ursäkt.

Om det öppna samtalet

Sydsvenskans Heidi Avellan skriver idag om hur vi bör prata med varandra. Väldigt klokt. Jag är själv oroad över hur SD-arna sitter på Avpixlat och klagar på invandring, medan de intersektionella stänger in sig i säkra rum och klagar på rasisterna. Och enda stället de möts är över barrikaderna. När man istället kunde försöka att lyssna på de som har en annan åsikt, och argumentera emot dem.

Samtidigt håller jag inte med om allt Avellan säger. Hon tar upp hur människor överger media för "alternativmedia", eller även "hatsajter". Som jag tolkar henne så står traditionell media för en allsidig nyhetsförmedling, medan alternativa media har väldigt snäva perspektiv: typiskt att de ägnar all sin tid åt att skälla på mörkhyade.

Förvisso är nog våra svenska tidningar för det mesta lite mindre ensidiga än Avpixlat. Men allsidiga?

Antag att vi lägger ut alla våra åsikter på en gungbräda. Vänsterextrema åsikter på ena sidan, högerextrema på andra sidan, och mitten - ja, i mitten. Det jag ser att svensk press har gjort är att kapa bort en rejäl bit av den konservativa högerdelen av brädan. Vilket gör att de acceptabla områdena i åsiktskorridoren blir lite skeva, och gungbrädan väger över åt vänster. Detta samtidigt som mittfältet är väl representerat, Avellans socialliberalism-feminism lär göra att hon känner sig som fisken i vattnet - hon reflekterar inte över att vattnet finns där överhuvudtaget. De som har konservativa åsikter däremot - den nyanlände assyriern som anser att abort är mord, eller islamisten som anser att kvinnans plats är i köket - lär ligga på land och kippa efter luft.

Är jag tokigt ute? Tänk tanken att det på SvDs kultursidor satt skribenter som hyllade Marinetti eller Pinochet, på samma sätt som Åsa Lindeborg hyllar Lenin på Aftonbladet. Otänkbart? Visst.

Jag har ingen grundlig undersökning om journalisters partisympatier eller vinklar när de skriver att delge Avellan, men här kommer några personliga anekdoter som borde göra henne lite orolig:

1. Jag upplever själv att journalisternas vinklingar är tydliga. Och på svenskt vis även så att alla vinklar på samma sätt, samtidigt. Ordnung muss sein! Om jag enbart hade följt DNs och Sydsvenskans nyhetssidor, hur pass väl förberedd hade jag då varit inför det politiska läge vi har idag? Efter att ha läst halleluja-rapporter som den om Sandviken, hur skulle jag nu kunna förstå varför vår regering använder ondskefull signalpolitik för att få de flyktingar vi så väl behöver att vända om? Om jag inte läst Tinos sågning av densamma, förstås. Utan alternativa bloggar och tidskrifter hade jag varit betydligt mindre klok idag.
2. Häromdagen samlades vi några på jobbet och diskuterade. Snackade skit, med andra ord. Eftersom vi i dagarna hade läst om avhysningen av romer från Sorgenfri, och även sett polisuppbådet från kontorets fönster, så kom samtalet in på invandring och EU-migranter. Döm om min häpnad när de andra börjar prata om hur media mörkar sanningen, och hur de läser alternativmedia för att få reda på vad som verkligen händer. Tinos namn nämndes också. Och jag som trodde att jag var ensam i mina förvillelser.
   Det som borde göra Avellan lite orolig är att det här inte hände bland ett gäng arbetslösa män på landsbygden, utan på ett IT-företag i Lund. Ett IT-företag där de anställda är globaliseringens vinnare; vi har flera utländska medarbetare, omtyckta och högt värderade medarbetare, och umgås flitigt med kollegor i Indien och Kina. Om vi börjar tappa tron på media, hur är då läget i byggfuttarna ute i landet?
3. Jag tittar vidare i Sydsvenskan. Ser en artikel om ensamkommande flyktingar. 15-åring? Döm själva. Tidningen har även en artikel som går igenom de dära ålderstesterna, där det hävdas att felmarginalen är flera år. jag misstänker att flera av "grabbarna" hade fastnat i det filtret. När journalister så fullständigt stänger av sin kritiska tankeförmåga och struntar i att nysta i konstigheter - är det konstigt att vi saknar förtroende för dem?
4. På tidningens lundasidor hittar jag en artikel där man presenterar nyheten att ett hotell hyrt ut rum till ett politiskt parti. Typisk "hund bet brevbärare"-nyhet, men nu var ju partiet SD. Och då är plötsligt den journalistiska vinkeln att man skall serva minoriteter - inte vägra hyra bilar till romer, inte vägra baka bröllopstårtor till homosexuella - förbytt i sin spegelbild. Journalistens frågor: "Varför hyr ni ut till Sverigedemokraterna?" "Finns det några rättsliga möjligheter att slippa jobba för att det är just Sverigedemokraterna?". Som om det självklara skulle vara att man borde inte hyra ut till ett av våra riksdagspartier. När en mer rimlig vinkel borde varit att leta upp nättrollen som protesterat och ställt frågor till dem som "Är inte alla människor lika mycket värda, även SD:are?", "Vilka övriga partier vill du hindra hyra hotellrum?".

Till anfall emot det feministiska självförsvaret

Jag läser på Sofia Arkeståls blogg om hur en skola erbjuder flickorna att gå på en kurs i feministiskt självförsvar. En kurs som anordnas av Feministiskt Självförsvar Göteborg. (Lugn, kära jämställdhetsivrare, gossarna skall visst erbjudas något liknande senare. Ska bli kul att höra om hur de lär sig att vrida om bröstvårtorna på påhängsna tanter på krogen.) Sofia redogör för hur en del föräldrar går i taket. I kommentarsfältet hoppar någon från FSG in och kommenterar - utmärkt, det är så det ska gå till i bloggarna. Hatet lyser även med sin frånvaro i kommentarsfältet.

Låt mig börja positivt. Jag tycker det är bra att skolelever får lära sig om självförsvar, självförtroende och hur man beter sig tydligt i lägen där samspelet människor emellan kan bli dimmigt av känslor och/eller alkohol. När skolan klarat av att lära eleverna läsa, skriva och räkna bättre än andra PISA-länder, så kan det vara en intressant uppgift att ta sig an. Först då. Men det här var tydligen en frivillig kvällsaktivitet, som förvisso tar tid från läxläsningen men väl ändå kan vara acceptabel.


Sen är det dags att gnälla. När jag läser vad FSG-representanten skriver om hur de utgår från "Slagen Dam", Roks och feministisk teori så blir jag lite orolig för vilken mansbild de kommer förmedla. Känns ungefär lika balanserat som att låta Kent Ekeroth föreläsa om invandrares våld mot svenskar. Om klassens pojkar hade fått vara med i salen kanske de hade kunnat protestera vilt om där förekom öppet manshat, men här har klassen könssegregerats.

Vrid och vänd på det en liten stund. Könssegregering. Normalt är vi i svenska skolan väldigt måna om att pojkar och flickor ska undervisas gemensamt, i matematik, svenska och hemkunskap. Men just när vi börjar prata om samspelet mellan män och kvinnor - då skall de säras åt!? Det låter helt vansinnigt. Hur mycket bättre hade inte en diskussion om hur män och kvinnor beter sig, och hur vi missförstår varandra, blivit om både pojkar och flickor hade fått inleda en dialog under vuxen ledning?


Sen är jag lite oroad över att denna kurs i självförsvar kan lämna flickorna sämre rustade än innan. Varför? Låt mig utgå från ett citat från FSG-representanten:

"Vi i Feministiskt självförsvar Göteborg är helt övertygade om att alla pojkar, killar och män är fullt kapabla att ta ansvar för sina egna handlingar. Det är när man ber flickor, tjejer och kvinnor att ex vara försiktiga när de rör sig ut, tänka på vad de ha på sig osv som man då hävdar något annat."

Man skall alltså inte få begränsa flickor från den fulla rörelsefrihet de har i det idealsamhälle där ingen kan tänkas vilja en något ont. Inte ens i Bamsetidningen har de väl en så naiv bild av verkligheten? Jag har två invändningar emot detta.

För det första: FSG begränsar ju själva kvinnorna. Om kvinnor skall lära sig självförsvar, så är ju det en icke försumlig ansträngning (man behöver banne mig öva för att kunna slåss effektivt) som gör att kvinnorna inte längre får tid till andra viktiga aktiviteter, som Candy Crush, Paradise Hotel eller att läsa till läkare.


För det andra: vi lever inte i en idealvärld. Den som tror det kan få ett obehagligt uppvaknande.

Återigen går jag till mina egna erfarenheter.

Jag växte upp i en tämligen idyllisk villaförort i Trollhättan. Det hindrade mig inte från att tidigt märka vilka människor och vilka miljöer man skulle undvika för att inte råka i trångmål. Åkte jag in med motorcykel på raggarnas lördagsträff utanför Folkets Park så fick jag räkna med gruff, oavsett hur många gamla bekanta jag hade bland raggarna - där fanns alltid något brushuvud som hade tagit en öl för mycket.

Japp, jag kör motorcykel. Det är en rätt oskyddad upplevelse. Om en söndagsbilist får för sig att göra en vänstersväng över vägen finns risk för kollision. Bilisten får en buckla på bilen, och jag blir köttfärs. Därför tjatar både körlärare, min MC-organisation och min gamla mamma om att det är mitt ansvar att hålla mig vid liv: att köra defensivt, att aktivt läsa av omgivningen och anpassa fart och placering så att jag inte råkar illa ut. Ifall jag misslyckas med denna första försvarslinje, så är det även bra om jag tränat lite "motorcyklistiskt självförsvar": broms- och svängteknik. Ifall även denna metod inte är tillräcklig, så ser jag även till att vara bepansrad från topp till tå: förstärkta MC-stövlar, ryggskena, heltäckande skinnställ, hjälm, handskar. Skinnställ på sommaren är jäkligt begränsande, men det är bättre än att glida längs asfalten och känna huden smälta bort.


För att återvända till det feministiska självförsvaret, så finns det ett gäng försvarstekniker att ta till för att undvika trubbel:

1. Förutse problem. Gör riskbedömningar, och undvik att ge dig in i situationer du inte vill hamna i. Jag gör till exempel ofta så när jag vill köra järnet på en smal 70-väg att jag först i lugn takt kör igenom vägavsnittet, för att sedan vända om och vrida rullen i botten. På så vis kan jag upptäcka att en bonde använt traktorn till att lägga ut halva åkern på asfalten utan att flyga ut i skogen och krossa skallen emot ett träd.
2. Dra därifrån. Bästa försvaret är ett par snabba ben.
3. Dämpa konflikten. Något jag sett poliser jobba mycket med (nej, ACAB stämmer inte) - när ett jobbigt fyllo gör sitt bästa att provocera börjar inte polisen mucka emot, utan lugnar ner fyllot.
4. Ta och avsluta konflikten. Går det inte att undvika den där jobbiga typen som trängt upp en i ett hörn i baren, så OK, börja slåss. Men då gäller det att vara beredd att fortsätta och avsluta fajten. När du slår någon, finns risk att de slår tillbaks. Och då gäller det att vara starkast eller tillhöra det största gänget. Eller så får man raskt övergå till punkt 2 ovan.

På FSGs hemsida har de förvisso en beskrivning av hur de lär ut ett antal olika tekniker, från att använda en bestämd röst till att slåss. Det kan hända att jag är onödigt kritisk gentemot dem, det är inte lätt att ur den korta beskrivningen utläsa exakt vad de lär ut.

Det som oroar mig mest är att de verkar helt förkasta punkt 1 ovan, den mest effektiva metoden, och inte heller tar upp punkt 2. Deras fokus verkar vara att tjejerna ska bli tuffa och inte ta någon skit. I ett läge där det finns otrevliga typer ute på stan som vill en illa, så vill FSG att kvinnorna skall vara konfrontativa och inte backa. De skall få karlslokarna att lomma av genom att ta till våld.

Jag är rädd att tjejerna kommer få falskt självförtroende och ge sig in i situationer de inte klarar sig ur. Ungefär som de bilförare som med alla moderna ABS-bromsar och sladdstabiliseringssystem ger sig ut i väder de egentligen inte behärskar, och landar i diket i halkan. Den dag tjejerna råkar i konflikt med en drogad gangsta-typ så lär inte en en-timmas instruktion i hur man knuffar någon i bröstet leda till annat än att gangstern blir förbannad och ger dem några saftiga knytnävsslag.


Eller har jag missat något? Blir man sån här efter en självförsvarskurs?

Tomt var det här

Ja, den riksbekanta tomten i Sorgenfri verkar ha tömts till slut. På människor i alla fall, avfallet lär kommunen få jobba några dagar med. Förhoppningsvis blir de klara innan det är dags för tomten att komma ned genom skorstenen.

Jag blev lite förskräckt igår morse, när jag kom till jobbet i norra Lund och parkeringen var full med blågulvita piketbilar. Efter att raskt ha rusat upp på kontoret för att radera spåren av mina hackingattacker, så insåg jag att det berodde på att hundratals poliser från hela landet kommenderats ned till Skåne, och därför sovit över på hotellet intill. Varpå man kallt kunde räkna med att aktionen var nära förestående; polischeferna lär knappast betala hotellrum och traktamente till sina uniformerade konstaplar i onödan.

Egentligen kunde jag avsluta inlägget med att konstatera att det banne mig var på tiden att polisen upprätthöll äganderätten. Lite pinsamt bara att man skulle behöva ta till miljöskäl som svepskäl. Äganderätten är fundamental i en stabil, fredlig demokrati. Om inte den kan upprätthållas får vi antingen byta ut alla vindflöjlar till polischefer, strama åt lagen, eller bäggedera.

Men låt oss titta på problemet utmaningen från ett annat håll. Jag gillar normbrytare. Som gammal konservativ stöt kan jag inte göra annat, så onormal som jag och mina åsikter är. Ja till kärnfamiljen, nej till abort, HBTQ och trans är trams, Gud är större, Halleluja - kan det bli värre? Ofta är de svenska lösningarna något väl mycket centraliserade och fyrkantiga. Är det, till exempel, en utmaning att en del kvinnor känner sig fängslade i hemmafrurollen, och vill jobba? Den svenska lösningen blir att alla fruar skall jobba, oavsett om de vill eller ej, när en naturlig lösning hade varit att erbjuda båda varianterna. Men då skulle ju någon kunna välja fel.

Låt oss även applicera detta på resande. Normen i Sverige idag är att du är fast boende och har jobb (eller bidrag...). De resande däremot bor där de för tillfället parkerar husvagnen, och jobbar när de måste. Kan de ges en plats i Sverige? Jo, det har jag tagit upp tidigare: En nostalgisk tillbakablick.


Någon verkar ha gett romerna en rätt udda syn på hur det funkar i Sverige. De tror uppenbarligen att Sverige är landet där stekta sparvar flyger in i munnen bara man sitter ned och gapar. Nej förresten, någon annan skall nog göra själva gapandet också. Gapvänstern, till exempel. För att citera en av de romer som nu sitter utanför Stadshuset i Malmö (Sydsvenskan, endast hittat det i onsdagens papperstidning):

"Vi tänker stanna här tills de ordnar en annan plats för oss."

Vuxna människor tror alltså att det är Malmös uppgift att fixa bostad åt hitresta utlänningar. Nej, tyvärr. Det är ditt ansvar att antingen hala upp de pengar som krävs för vandrarhem eller hotell, eller åka hem igen. Eller hitta en svensk sugar daddy...


Mycket av ansvaret för att romerna fått denna skeva bild av Sverige hamnar inte på dem själva, utan på de från Sverige som slagit blå dunster i ögonen på dem:

• Polisledningen, som låtsats som om det regnat och bara låtit dem bo kvar. Varpå ryktet gått hemma i Rumänien och fler kommit.
• Alla de svenskar som i förment stöd av den goda saken uppmuntrat romer att vildcampa i staden, och förlett dem att tro att man får ockupera mark hur som helst i Sverige.

Jag vill nu se dessa agera för att gottgöra sina försummelser:

• Polisiär nolltolerans emot illegala bosättningar, oförsäkrade/obesiktigade fordon, osv. Att lugnt och stilla sitta och tigga vid ICA-entréen är fullt acceptabelt. Att vildcampa kan vara det - så länge man följer allemansrätten: inte skräpar ned, gräver ned sin latrin, flyttar till ny mark varje natt.
• Ni som anser att alla har rätt till bostad i Sverige: se till att fixa det! Med era egna pengar. Hala upp plånböckerna, köp en bit mark någonstans, och kontraktera något entreprenadbolag att tillhandahålla vatten och bajamajor. "Put your money where your mouth is"! Om alla landets kulturjournalister ger en tusenlapp var i månaden borde problemet vara fixat.