lördag 17 februari 2018

Bland tinnar och torn

Nu är religionen på tapeten igen, på flera fronter.

Muslimer i Växjö vill börja med böneutrop. Att Svenska Kyrkan är positiv är väl närmast en automatisk kontraindikation. Själv undrar jag varför den kyrka som är så snabb att välkomna allt utifrån, oavsett hur okristet det är, med sådan frenesi röker ut konservativa kvinnoprästmotståndare, de som förespråkar att även ofödda barn har rätt att leva, de som anser äktenskapet vara heligt, och så vidare. Min förklaring är förstås att det är vänsterns gökungar som nu gör sitt bästa för att putta ut de andra fågelungarna ur boet.

En lärarvikarie ville inte ta en kollega i hand. Skolan blev då väldigt tydlig med sin värdegrund, och vad den säger om att behandla män och kvinnor likadant. Vikarien och skolan gick skilda vägar, och nu vill vikarien ha skadestånd för diskriminering.


Då får vi ställa oss frågan: vad är rätt, och vad är fel? Skall alla som kommer till Sverige anpassa sig till de enhetliga värderingar vi har här (en enhetlighet som i sig kan ifrågasättas), eller bör vi vara öppna och toleranta för nya impulser och beteenden?

Här kommer ett böneutrop, så vi vet vad det är vi vill ta ställning till:


Betydligt mer angenämt att lyssna till än valfri schlagerfestival. Vi får dock fundera på hur ofta vi vill höra det.


Jag vill börja utredandet av detta garnnystan med ett inlägg av Ann Heberlein på Ledarsidorna. Heberlein tar upp en tråd som ofta tas upp av ateister: religionsfrihet innebär inte bara att den religiöse är fri att utöva sin religion, utan även att den icke-religiöse är fri att slippa påtvingas religion. Jag tror till och med att hon går så långt som att den icke-religiöse skall slippa utsättas för religion. Är det så, så går hon för långt.

Låt mig dra paralleller till andra friheter, för att förtydliga vad jag är ute efter.

Yttrandefrihet är friheten för dig och mig att säga vad vi vill. Privat och offentligt. Innebär den också friheten att slippa höra yttranden man finner obehagliga? Skall min rätt att säga neger eller Jehova trumfa din rätt att slippa höra ett förhatligt ord? Identitetsvänstern är inne på just det spåret, med deras "safe spaces" och "no platforming" där de gör sitt bästa för att fula ut och hindra meningsmotståndare att tala. Våra statsbärande partier jobbar just nu för att kväva yttrandefriheten ytterligare - något vi bör tänka på vid nästa val. Själv tycker jag yttrandefrihetens kärna är just att möjliggöra en öppen och offentlig debatt. En yttrandefrihet som bara gäller innanför det egna hemmets väggar är inte mycket värd. Dock finns gränser. Hur mycket skall moskéer, pride-parader, väckelsemöten och fotbollsderbyn få störa oss andra?

Pressfrihet är friheten för vem som helst att ge ut tidningar, utan ingripanden från statsmakten. Än så länge är det ingen som föreslagit att det också bör betyda friheten att slippa se löpsedlar utanför varenda ICA-butik.

Poängen jag försöker komma till med ovanstående är: nej, käre ateist, religionsfrihet innebär inte att du kan slippa att möta religiösa människor och religiösa praktiker utanför hemmets trygga vrå. Du kommer att få stå ut med kyrkobyggnader som mycket tydligt ser ut som kyrkobyggnader, Jehovas vittnen som knackar på din dörr, arbetskamrater som bär kors, slöja eller en liten prick på pannan, en frälst alkis som står på gågatan med mikrofon och försöker vinna människor till Jesus. Vad vi dock måste se till är att vi, och även kvinnor i förorten, slipper att religiösa mörkermän och -kvinnor tvingar oss att följa deras seder och tro. Oavsett om det är Muhammed, Jesus, Marx eller Judith Butler som är deras ledstjärna.


Vad gäller diskussionen, egentligen?

Jag tror en strid gäller vem som skall få ta plats, hur mycket, och på vilket sätt, i den offentliga miljön. Dags för ännu en parallell: reklamen. Vänsterfeminister motionerar emellanåt om att sexistisk reklam ska förbjudas, så att de skall slippa se den. Jag antar att de också har någon teori om hur patriarkala strukturer förmedlas och förevigas via reklamen. Vi till höger är emot, och anser att ägarna till väggar och ljusskyltar har rätt att själva välja hur de används.

Att ta plats via synsinnet verkar inte vara så kontroversiellt. Mediamarkt får med gigantiska skyltar visa att här har de en köplada. Muslimer och kristna får med tydlig arkitektur visa vilken religion som bjuds i deras lokaler. Svenska kommuner får, tyvärr, fylla stadsbilden med fula betonglådor.

Ljud är vi lite mer känsliga för. Dags för en anekdot.
Som fattig, ung student bodde jag en gång i tiden vid den röda cirkeln. Stadens rådhus befann sig vid den blå cirkeln. Rådhuset hade ett klocktorn, som bingade och bångade samma snutt som Big Ben i London häver ur sig. Dag och natt. Det var emellanåt nära att jag följde Guy Fawkes exempel och smög mig ned med en kruttunna i rådhusets källare. Ljud låter förbaskat högt på natten. Bakgårdens marskatter låg också illa till hos mig.

Här är en anledning till motståndet emot böneutrop. Vi vill slippa oväsen. Det går lätt att blunda eller vända bort huvudet för att slippa se obehagliga saker, men öronen är ständigt inkopplade. Parallellen med Hemglassbilen tycker jag är bra och riktig. Är det bara jag och den kände Malmö-profilen Percy Nilsson som vill sätta fyr på de där jämrans ljudmarodörerna från Hemglass?

En annan inte helt ovanlig anledning är att vi inte vill ha något jämrans Islam, eller några jämrans muslimer. Inte helt förvånande, med tanke på hur Islams budskap om kvinnans ställning går totalt på tvärsan med alla värdegrunder som anses så viktiga i Sverige. Själv har jag, som religiös extremist med annan inriktning, inget principiellt emot Islam i Sverige. Jag ser hellre religiösa än ateister runt ikring mig.  Jag har dock en praktisk invändning vad gäller Islam i Sverige: med den grupp muslimer som vi för närvarande importerar, till stora kostnader för oss själva, följer en rejäl nypa islamister. Islamister som de övriga muslimerna är ungefär lika ivriga att ta avstånd ifrån som sossarna var att ta avstånd från Honecker, Castro, Mugabe och så vidare.


Handskakandet, då? Själv skulle jag ge blanka sjutton i om någon valde att inte skaka hand med mig. Jag har stött på såpass många udda och tvära typer i arbetslivet att jag slutat bry mig. De som hävdar att det är kränkande emot kvinnor att inte skaka hand med dem har ett litet problem: de har i decennier skanderat "min kropp, mitt val". Okej, gäller det också muslimer? Själv känner jag såpass stort obehag när någon främmande tant får för sig att krama eller kindpussa mig att jag helt sonika sätter stopp för det. Jag struntar i om hon blir kränkt - min kropp, mitt val. Med frun gäller andra regler för närhet...

Dock skulle jag mycket väl kunna tänka mig att inte anställa någon som vid en intervju vägrar skaka hand. Inte för handskakningen, utan för vad den kan signalera. Det här kan vara en jobbig typ som kommer kräva halalkött på lunchrestaurangen, bönerum, raster för bön, och springer iväg till diskrimineringsombudsmannen stup i kvarten. Inte värt besväret. På samma sätt som jag skulle bli försiktig om personen ifråga börjat tala om patriarkala strukturer och skällt ut mig för sexistiska skämt, hållt ett långt föredrag om kapitalismens orättvisor, påpekat att hans deltagande i nationalsocialistiska marscher kommer kräva mycket ledighet, och så vidare.


Mycket prat och lite ull, ovanför. Leder detta tugg någonstans? Hur skall vi göra?

  • Vi ska säga NEJ till böneutrop. Vi skall värna om vår ljudmiljö. Analogt skall vi också vägra lokala matbutiken att sätta upp högtalare som vrålar ut "Kom, kom till ICA nu". Vi ska också förbjuda Hemglassbilens tutande - det är ju redan förbjudet att använda biltutan till annat än att varna för fara. 
  • Religionsfriheten är irrelevant här. Alla skall få delta på samma villkor. Inga särlagar. Och när jag är inne på det ämnet: bort med lagen om hets mot särskilda, privilegierade grupper. 
  • Eftersom jag är konservativ, vill jag likt Heberlein inte förbjuda kyrkklockor. De ringer inte särskilt ofta, och är en gammal svensk tradition. Och de håller klaffen på natten. Att Eddie Meduza-kulten skall få fortsätta rulla runt våra småstadstorg i bullriga bilar och spela "Mera brännvin" på hög volym till innerstadsbornas förargelse är jag också positiv till.
  • Blekfeta 50-åriga gubbar som köper HD och rensar ut ljuddämparen så de väcker hela byn när de drar iväg, bör det vara skottpengar på. Ja, jag kör MC själv. Med originaldämpare. Vill du ha mer ljud, brumma med läpparna som andra femåringar.

Skall vi tillåta Islam, då? Ja, det är med Islam som med invandringen. Så länge invandringen är liten är det inga problem att ha öppna gränser och fri invandring. Det är när hundratusentals kommer som man måste säga stopp. Det är helt OK att ha Islam fritt i Sverige så länge det inte finns för mycket muslimer. Tjugo pakistaniska programmerare är inte ens en utmaning. Två miljoner afghaner innebär kaos.

Dags alltså att stoppa muslimsk asylinvandring. Nej, belägg det. Så som läget ser ut i våra förorter är det dags att stoppa all asylinvandring. Tills Dan Eliasson rett ut läget. Är vi beredda att vänta?

De muslimer som finns här får utöva sin religion - inom vissa gränser. Månggifte bör givetvis totalstoppas. Samtidigt kan man fundera över huruvida den svenska seriella monogamin är en rimlig praxis. Som konservativ anser jag att heliga, eviga löften är just heliga och eviga. Halalslakt får underkastas djurskyddslagarna. Könsstympning är förstås ett otyg, och eftersom vår svenska värdegrund säger att män och kvinnor inte får särbehandlas utgår jag från att en enig riksdag snarast förbjuder avsnoppning av pojkar.

Muslimer är även välkomna att (försöka att) missionera och sprida sin religion. Liksom Jehovas och Mormoner är de välkomna att besöka mig och diskutera religiösa djupsinnigheter. Så länge de står ut med sådana här bilder på väggarna:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar