Annie och Aktuellt

Annie Lööf dök upp i Aktuellt för några dagar sedan, med anledning av att C och L tänker rösta nej till en borgerlig regering, och pressades hårt av intervjuaren att faktiskt svara på de ställda frågorna. I min lilla filterbubbla har det sedan dess dykt upp mängder med kritik mot Lööf: att hon är sinnessjuk, att hon är maktgalen, att hon är styrd av den judiska världskonspirationen, att hon är en usel talare som bara rapar talepunkter helt non sequitur. Och så fick vi anledning att visa den seriestrippen:

Ja, serien heter alltså 'non sequitur'

Med sedvanligt dålig timing tänker jag nu gå på strömmen mot den liberalkonservativa fåran och hylla Annie Lööfs prestation i Aktuellt. Först en liten tes som säkert kommer chockera alla svenska journalister som läser denna sida:

Politikers uppgift är inte att svara uppriktigt och fullständigt på de frågor som journalister ställer.

Det politiker får sin lön för, och makt, är istället att maximera vad det nu är de vill maximera: väljarstöd, genomslag för sina frågor i riksdagen, genomslag för sin ideologi i samhällsdebatten (problemformuleringsprivilegiet), ett fint hörnrum i Rosenbad, medaljer från Hamas, hyllningsparader med Castro.

För att nå sitt mål måste politiker, likt ynglingar på väg mot nassebossfajten i "Return to Castle Wolfenstein", ta sig igenom en mängd fajter. Mot politiker i andra partier, mot journalister som är mer eller mindre fientliga, mot backstabbers i den egna organisationen. I dessa fajter är det inte viktigast att deltaga, det gäller att vinna eller försvinna. Likt en boxare är det inte politikerns uppgift att räcka fram glaskäken åt motståndaren att puckla på. Tvärtom: närhelst motståndaren närmar sig ens ömma punkter gäller det att antingen försvara eller, helst, gå  till motanfall. Måste man gå i clinch med motståndaren några månader för att rensa skallen så gör man det. Vackert lir är för förlorare.

Detta är varför vi sällan ser politiker svara på en rak fråga i debatter och intervjuer. Frågorna är ju (undantaget när hovmedia intervjuar miljöpartister) normalt inriktade just emot veka livet, de punkter där partiet har åsikter som går lite på tvärs med väljarna eller dagens åsiktskorridor. Det är då en politikers självklara plikt att vända på frågan, och få svaret att handla om något som är partiets styrka istället. Ju skickligare politikern är, desto mer självklar och omärkbar blir vändningen. Skickliga och talföra politiker är dessvärre en bristvara i Sverige; här har vi istället fått talepunkterna. Någon mentalt utmanad PR-konsult på Bosse Ringholms talekonstsrådgivningsbyrå har fått för sig att det är en bra idé att politiker, när de blir trängda och inte riktigt vet vad de ska säga, börjar upprepa fraser ur partiets idéprogram likt en uppdragbar leksaksfigur tills intervjuaren tröttnar.

Ni minns väl Anna Kinberg-Batra? Moderatledaren som fick smeknament "hubotten" eftersom hon så mekaniskt och tröstlöst upprepade tomma talepunkter vid varje intervju? Så dåligt blir resultatet när en politiker som inte har talets gåva ska försöka vända på frågorna. Till Kinberg-Batras försvar får dock sägas att hon bättrade sig avsevärt, och blev betydligt mer engagerad och levande, när hon efter ett tag kunde släppa försvaret för Reinfeldts öppna hjärtan-politik och föra en egen linje. En linje som dessvärre gjorde att partiet kickade ut henne.

Tillbaks till Annie Lööf. Jag tyckte hon skötte ordfintandet bättre än de flesta svenska politiker jag hört. Visst svarade hon inte på frågorna, men det var ju heller inte hennes uppgift. Hennes uppgift var att få ut centerns politik och ideologi på bästa sändningstid. Det gjorde hon, genom att istället för mekaniska talespunkter fånga upp frågorna och vända dem till sin fördel. Svaren var varierade och hade viss anknytning till frågorna. Det enda som hindrade detta från att bli en dundrande succé för Annie Lööf var att intervjuaren för en gångs skull insisterade på att få svar på de exakta frågorna. Jag kan tänka mig många andra politiker vars hjärnor i ett sådant oväntat läge skulle gått över i nödläge och börjat rapa "i regeringsfrågan har vi uttryckt ett annat intresse" på varenda fråga under resten av intervjun.

Vad mer tycker folk är fel med Annie Lööf? Just det, hon talar inte som folk. Det är visst väldigt roligt att imitera hennes småländska uttal. Vilket tydligt visar på intelligensen, argumentationskonsten och empatin hos hennes kritiker. I och för sig är de i  gott sällskap av parlamentariker både i Storbritannien, Indien och Sydafrika, men även där ses det som plebejiskt beteende.

Annie Lööf är tydligen också maktgalen, då hon söker maximera inflytandet för sitt parti. Men för helvete? Här har vi suttit i fyra år och lidit medan Alliansen suttit på läktaren och spelat luftgitarr, och så börjar vi klaga på att någon äntligen söker makten? Jag tycker vi borde anklaga Annie Lööf för det motsatta! De fyra år som gått har Annie Lööf varit en av dem som sittstrejkat hårdast: genom att inte fälla sosseregeringen för Transportstyrelseskandalen, genom att inte vilja lägga alliansbudgetar. Just nu kunde hon ha tagit makten ihop med Alliansen, men valde istället att antingen bli stödhjul (och sedermera söndermanglad) åt S, eller att gå i opposition (oklart till vad).


Efter denna panegyriska hyllning av Annie Lööf, är det dags för mig att bli centerpartist? Nej, absolut inte! Att jag tycker Gudrun Schyman är en effektiv retoriker gör mig inte till radikalfeminist. Jag ser flera rejäla hål i centerpartiets politik och attityd:

• Trots vad Annie Lööf sa om att fokusera på sakpolitik i intervjun, verkar det vara just vad centerpartiet inte gör. Deras allom viktigaste fråga verkar vara att inte normalisera SD. Jag tycker tvärtom att en normalisering av SD är ett viktigt och naturligt sätt att få genomslag för mina sakfrågor. Jag finner det fullständigt obegripligt att SD på hemmaplan ska isoleras, medan vi gärna samtalar med och finansierar diverse diktaturer och terrororganisationer världen över. Förnuftsmässigt på samma nivå som när alla i Harry Potter inte vågar nämna Voldemort vid namn. Där är dock inte C ensamma - notera att även M och KD vägrar samtala med SD.
• Sakpolitiskt finns det bra saker i centerportföljen: uppluckring av våra socialistiska arbets- och bostadsmarknader. Samtidigt ser jag inte hur deras migrationspolitik ska kunna leda åt rätt håll.
• Centerpartister verkar, likt många andra liberaler och socialister, sakna verklighetskontakt och konsekvensanalys. Om ett förslag känns gott så måste det också vara gott, varför man inte behöver utreda följderna. Varpå man raskt finner sig ha skapat stora utanförskapsområden och födkrokar för yrkeskriminella.
• "Law of the excluded middle" är inget som lärs ut på centerpartistiska ungdomspolitik-kurser. De tror helhjärtat på att man kan både bilda en alliansregering och isolera SD, och gör väljarna det svårt så är det S skyldighet att fixa det åt C. De tror att stor invandring utan samhällsomvälvande förändringar är möjligt, något som motsägs av att Storbritannien idag inte vågar ge asyl åt de som påståtts håna Muhammed - något som till och med de lokala imamerna protesterar emot! När våra myndigheter är mer islamistiska än landets imamer så har samhällsomvälvandet gått rätt långt. För långt.

Till sist: nu har visst Annie Lööf fått sonderingsuppdrag av talmannen. Hon säger sig vilja fokusera på att tala om sakpolitik och hitta öppningar. Faktiskt en riktigt bra idé. Ett bra tag har någon där i mitten blockerat regeringsbildandet genom att fullständigt strunta i sakpolitiken, och bara vilja isolera SD. Jag tror att Annie Lööf har bättre möjligheter än någon annan att komma nära inpå den där personen och tjata, utan att den kan dra sig undan. Får bara Annie Lööf ihärdigt peka på fördelarna med att kunna genomföra borgerlig politik istället för Sjöstedska vinstförbud, på fördelarna med arbetslinjen istället för LO-linjen, så kommer nog den som ställt sig på tvären att ge med sig.

Ge järnet, Annie Lööf!