lördag 16 oktober 2010

Toleransens nya ansikte

Häromdagen sågs följande citat av moderaten Göran Lindblad i Sydsvenskan:

"... bland dem Göran Lindblad (M) som kallar beslutet ett utslag av ”skenhelig sionism”:
– Judarna och hela den sionistiska maffian vann. De religiösa galningarna hade lyckats mobilisera."

Reportern, som såg en guldspade hägra, kontaktade moderaternas partikansli, som omedelbart reagerade med att utesluta Lindblad. Dagen efter meddelade han pressen att han nu var hemma i sitt nya parti, Svenskarnas Parti, före detta Nationalsocialistisk Front.

Nej, detta har förstås inte hänt. Det Lindblad egentligen sade var:
"...bland dem Göran Lindblad (M) som kallar beslutet ett utslag av ”skenhelig papism”:
Italienarna och hela den fundamentalistiska maffian vann. De religiösa galningarna hade lyckats mobilisera."

... och katoliker är ju helt OK att ha förutfattade, inskränkta åsikter om. Eller?

Det som stör mig med debatten i frågan, där många verkar tycka att Sveriges lagar totalt rasar samman om några katoliker i vården får rätt att avstå från vad de ser som barnamord, är hur vi bara tycker om olika sålänge alla är lika. Måste verkligen alla omfatta exakt samma värdegrund eller åsiktsgemenskap för att inte drabbas av yrkesförbud?
Kan en sverigedemokrat vara lärare, ungdomsledare eller fackligt ansluten? Om inte, vad återstår då av vårt öppna, fria samhälle?
Kan en afrikansk, kristen barnmorska som kommer hit som flykting få arbeta i den svenska vården? Eller skall vi säga till henne att hon snällt får gå och städa som andra invandrare? Vad har vi då vunnit, förutom att ha fått pressa vår åsikt ned i halsen på någon annan?

Själv arbetade jag som konsult inom försvarsindustrin en gång i tiden. En kollega ville inte jobba med vapen. Det var helt OK med chefen - inom försvarsindustrin! Det fanns andra arbetsuppgifter, så varför göra sig av med en värdefull medarbetare? Med lite god vilja går det mesta att lösa. Samma sak borde kunna gälla för katoliker i vården, muslimer på grisfarmer, eller vänsterpartistiska riksdagsledamöter som inte tål se en Sverigedemokrat i samma korridor.

Landet kastas inte in i anarki för att en och annan människa tillåts bete sig lite annorlunda!

Jag gillar olika - till och med när jag inte riktigt kan förmå mig att gilla de olika. Gör du?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar