Nu tar de Nuder till nåder igen

Efter att just ha avnjutit en skål skållhet ramen, kan jag inte låta bli att undra vilken högerbloggare som kommer bli först med termen 'rödgrön Nudersoppa'.

assimilation eller integration

Under veckan har kloka och mindre kloka människor funderat på om det som invandrare genomgår i Sverige bör kallas assimilation eller integration. Kan de inte diskutera något mer väsentligt, som hur många änglar det ryms på ett knapphuvud, vems farsa som har häftigast bil, eller vem som pissar längst?

En god svensk tradition. Varför fundera över hur man skall undvika att herr Muhammed hamnar längst ned i bostads- och jobbkön, när man kan vidta kraftiga åtgärder emot negerbollar? Varför ingripa mot tunga lyft och usla löner, när man istället kan trolla bort problemet genom att kalla städarna för lokalvårdare?

Men där finns en kärna att debattera. Hur vill vi att invandrare skall inlemmas i Sverige? Skall de tvingas gå i ring med Jimmie Åkesson i folkdräkt och sjunga små grodorna? Skall arabiska kvinnor som är vana att vara hemmafruar tvingas lämna barnen på dagis, så att de därmed lär sig svenska?

Min högst egoistiska åsikt är att vi bör kräva ett minimum av assimilation: att man lär sig svenska språket, och följer svensk lag. Sen skall invandrare få vara hur osvenska och enklaviserade som de vill. Varför det? Jo, därför att om jag inte kräver att invandrare skall vara som oss andra, så kan ingen kräva det av mig.

Ingen svensk vill vara en Svensson. Alla vill vi vara annorlunda - även om det ofta yttrar sig i att vi klär och beter oss precis som alla andra i vår lilla subkulturgrupp av punkare, svartklädda socialister eller blondinbellor. Hur kan vi då kräva att andra skall assimileras?

Ardin äger!

Som alla ni bloggare vet (ja, ialla fall ni som ibland får kommentarer), så händer det att man får mindre belevade kommentarer. Vad gör man då? Blir förbannad? Ger igen? Såhär som Anna Ardin skulle jag själv vilja få till en replik.

Först den ilskna kommentaren, som hade fått mig att tugga fradga och svara något osammanhängande:

Fan vad jag gillar att sossarna kryllar av galna feministaktivister. Undrar du varför sossarna gjorde ett historiskt dåligt val så gå och titta dig själv i spegeln. För fram dina åsikter högre vildare extremare. Kommer aldrig aldrig någonsin rösta på ett parti där företrädarna är såna som du. Du är ytterligare en anledning till varför man ska gå ur svenska kyrkan. Jag skulle fan gå ut ur rädda barnen om jag visste att du var medlem i den organisationen.

Och sedan retursmashen:

Jag är medborgare i Sverige, se det som ett tips! :) 

Bara att buga och bocka...

Ohly, Ohly, gamle vän

Nu nafsar vargarna i hasorna på partiledare Ohly. Kanske snart f.d. partiledare Ohly?

Det verkar som om en och annan vänsterpartist tycker att mannen som är men inte får kalla sig kommunist har skrämt bort procentenheter under senaste valet.

De som vill se honom avgå bör dock betänka en sak: Ohly är gammal konduktör från SJ. Och är det en sak som man inte lärde sig på SJ, så var det att gå i tid. Så han kan nog hålla sig kvar vid stationen ett bra tag till.

Stenkastning och muslimer

Ni känner väl till de religiösa extremisternas paradis, Iran? Landet där man stenar de som bryter mot normerna. Landet där unga arga manliga sedlighetspoliser går runt och kollar att kvinnorna har rätt klädsel, och trakasserar de som råkar visa lite för mycket hud. I åratal har Sverigedemokraterna varnat för att islamiseringen, när väl det hotande Eurabia är över oss, kommer ge samma situation i Sverige. Och nu rapporteras om att en kvinna som inte hade av samhället accepterad klädedräkt blivit överöst av stenar - i lilla äktskånska Tomelilla! Har alltså SD fattat vad resten av vårt politiska landskap helt har missat?

Nej. Det som hände var att några pursvenska ungdomar fått för sig att det är OK att kasta glåpord, snöbollar och stenar på en slöjbeklädd muslimsk kvinna och hennes 6-åriga dotter när de passerar förbi skolan.  Vi tar det en gång till: kasta sten på bland annat en 6-årig flicka. Vad fan!?

Finns det då några förmildrande omständigheter för våra halal-hatande huliganer? Nog är det väl berättigat att visa vår avsky över de som kommer hit, samlas i stora invandrarenklaver och lever på våra tillgångar? Dessvärre verkar det som om den slöjbeklädda damen gjort allting rätt: hon har sökt sig till en mindre ort med måttligt antal invandrare, hon går på SFI-utbildning, hon har ett jobb, hon har barnen på dagis som vilken pursvensk som helst. Så det verkar inte finnas något sätt som en invandrare kan undvika stening. Ja, förutom att klä sig som sedlighetspolisen kräver, förstås.

Nu tycker jag det är dags att Sverigedemokraterna kommer ned till Tomelilla och sätter ned foten, sätter upp ett stånd på torget och berättar för Tomelillaborna hur man uppför sig i Sverige. Här får kvinnor klä sig som de vill. Här ger vi oss inte på små barn. Här är vi toleranta. Och passar inte dessa regler, så kan ni flytta till Iran.

Vad gjorde lagens långa arm åt detta, då? Kvinnan och skolan kontaktade polisen, och gav lite namnförslag på tänkbara elever, och nämnde även att kvinnan säkert skulle känna igen några av dem om någon orkade lägga en skolkatalog framför henne (det här hade pågått i månader...). Konstaplarna rusade då till aktion, genom att omedelbart stänga ärendet: spaningsuppslag saknas. Herrejösses! GW Persson har nog rätt: våra svenska batonggrisar är så initiativlösa och slöa att de behöver anlita personliga assistenter för att doppa munkarna i morgonkaffet.

Det här är allvarligt. Vi måste kunna lita på att staten garanterar och upprätthåller våra friheter. Lars Vilks skall ha rätt till statens skydd när några stollar försöker bränna ner hans hus på grund av en teckning. En muslimsk kvinna skall ha rätt till statens skydd när några stollar kastar sten och glåpord på grund av en  tygbit. Kränkta idioter skall inte få definiera och inskränka vår frihet! Som marknadsliberal blir jag frestad att lägga ut Tomelillas polismyndighet på entreprenad till Hells Angels. En mc-eskort förbi skolan hade nog gjort susen.

Vem har nytta av valfrihet?

Tidigare har jag varit lite ironisk över företeelsen s-info, och antytt att de vassaste knivarna kanske inte alltid slipas mot varandra där. Kanske lite orättvist, vid närmare eftertanke. Häromdagen hade Björn Andersson ett inlägg om valfrihet. Lite citat:

"Varför stod det valfrihet i en Socialdemokratisk valplattform? Har vi blivit så inbillade att valfrihet ger den sanna friheten?"

"När friheten att välja olika vårdcentraler, skolor eller äldrevård har börjat. Vem tar då ansvar kvalitén har någon form av likriktighet? Vem har ansvaret för att alla får den goda vård och omsorg vi alla har rätt till? Priset att välja fel blir för högt när ingen tar ansvar. Vem tog ansvar för de barnen som hamnade i en lärarlös skola med undermålig undervisning?"

Klassiskt såsse-gnäll som en liberal lätt kan pulvrisera? Jag är inte riktigt säker.

Å ena sidan: valfrihet för individen är bra. Antag till exempel att ens barn har problem i skolan. Om den gamla hederliga socialdemokratiska modellen gäller, där det är kommunen som bestämmer vem som går i vilken skola, så finns ett uppenbart tillvägagångssätt för en engagerad förälder: att prata med skolledningen. Men om de nu är mer intresserade av att få budgeten att gå ihop än att hjälpa en enskild elev? Visst, man kan skriva insändare i tidningen, gå ihop med andra föräldrar och demonstrera. Är man tillräckligt många tillsammans kan man byta ut kommunpolitikerna vid nästa val, vilket efter några år kanske ger resultat på skolan. Men då har barnen redan lämnat skolan! Så mycket bättre då om man själv kan ringa runt till traktens skolor och höra om någon annan vill ta emot ens barn!?


Å andra sidan: vems valfrihet pratar vi om? Ett mindre trevligt exempel ges i Sydsvenskan, där de ringt upp olika fastighetsägare och försökt få lägenhet. Och låtsas man heta Muhammed, så är det plötsligt väldigt ont om lägenheter. Så där verkar valfrihet mest handla om fastighetsägares rätt att sålla bort invandrare, den som vill ha lägenhet har bara valet att masa sig bort till Rosengård. Visst, man har valet att själv fixa sig en bostadsrätt istället - men alla har inte de ekonomiska musklerna att göra det.


Här får man hålla med socialdemokraterna. Valfrihet är som bäst när även fattiga och svartmuskiga har samma möjlighet till val som välutbildade och välsituerade.

Det finns även en stor poäng i det gemensamma åtagandet. Det är gemensamt, genom att sätta bra spelregler för samhället, som vi ser till att det inte blir akut bostadsbrist - vilket ju slår hårdast mot de som har ont om pengar och kontakter. Det är gemensamt, genom bra lärarhögskolor, bra lärarlöner, goda läroplaner osv som vi ser till att det finns ett stort antal bra skolor att välja på - för vad vore det för mening med att bara kunna välja mellan pest och kolera?


Men låt oss nu återigen hoppa tillbaka till skolexemplet. Om föräldrar inte hade makten att ta sin skolpeng till en annan skola, vem har då valfrihet? Jo, givetvis de som har kosing nog att skicka ungarna till Lundsberg. Och de som är välutbildade och välartikulerade nog att argumentera för sin sak och hota med press och demonstrationer. Knappast en nyinvandrad städerska, däremot.


Så min slutkläm är: låt oss till vänster och höger komma fram till en kompromiss. Att vi ser till att ge individen möjlighet att påverka sitt eget liv. Och att vi ser till att valmöjligheter som finansieras av gemensamma skattekronor också verkligen kommer alla till dels.