Ja, vad kan man säga om läget i arabvärlden idag? Det är bara att gratulera! Mellanöstern, till hoppet om demokratiskt styre i en världsdel som så länge varit en vit fläck på de fria ländernas karta. Världen, till hoppet att demokratiska arabländer sluter en varaktig fred med Israel.
Även i Sverige är läget hoppfullt. Både höger och vänster står enade. Gamle bunkermoderaten Hökmark är i inlägg efter inlägg klar i sina uttalanden om vikten av tunisisk och egyptisk demokrati. Vänstern organiserar demonstrationer i Malmö. Till och med Socialistinternationalen har börjat fatta galoppen.
Det enda jag sörjer är tvehågsenheten hos det land som jag normalt ser som frihetens garant i världen: USA. Utrikesminister Clinton verkar mer intresserad av att behålla en allierad än att sparka ut en diktator. Realpolitiskt förståeligt, men ändå en besvikelse. Varför förtjänar inte hundratals miljoner araber att slippa diktaturens förkvävande murar?
Dags att felcitera min gamle idol Ronald Reagan: "Mr Obama: Tear down this wall!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar